I gårdagens blogg nämnde jag om att dagen började "lustigt." Det betyder i detta fall, lite annorlunda.Inte som den brukar, liksom.
Jag gick ut med Isak vid sjutiden på morgonen. Gick till gräsmattan vid lekparken. Vad nu då? En grill, en damcykel, en vinkartong,lite skräp och i mitten en människa. Klädd i grå munkjacka och med något filtliknande över sej. Isak skällde inte. Vi gick tillbaka hem. Jag gickut för en ny koll. Mannen låg där fortfarande alldeles orörlig. Jag gick hem. Tittade då och då genom fönstret för att se om någon skulle komma dit, eller om han skulle röra på sig. Eller något, vad som helst, skulle hända.
Många tankar for genom min hjärna. Vänta ut honom? Levde han? Var han svårt berusad? Var han farlig? Skulle jag ringa någon hjälporganisation? Skam till sägandes kom jag inte på någon sådan. Skulle jag ringa polisen? Eller skulle jag inte bry mig.
Att inte bry mig,var ingenting för mig. Men på vad sätt skulle det ske? Skulle jag stå vid hans sida och säga något för att se om han levde?. Inte var Elsemarie heller hemma. Vi har samma inställning till människors lika värde och vi skulle tillsammans kunnat komma fram till en lösning. Skulle jag bjuda in honom till frukost i mitt kök? Eller skulle jag göra frukost och gå dit? Tänk om han var sjuk och behövde läkarhjälp.
Till slut, efter att hela tiden hållit koll på "byltet"från mitt fönster och tankarna surrande i mitt huvud, bestämde jag mig för att fixa frukost och gå dit. Men vad skulle grannarna säga? Tänk om de också sett och nu står i fönstren och skrattar åt mig. Kvittar, tänkte jag till slut. Tog frukosten och gick mot uteliggaren. Jag gillar inte att använda det ordet för genom kontakter jag har så har jag blivit upplyst om att det i Örebro kommun inte behöver finnas några uteliggare, om de inte själva väljer att vara det. Det finns en sängplats till alla , om man så önskar.
När jag hunnit några steg såg jag hur en ung man reste sig och började plocka bland grejorna omkring sig. Jag gick fram till honom, hälsade och frågade varför han låg där.
Han log och sa att han och en polare, som nu var försvunnen, kom ledande sina cyklar mycket tidigt på morgonen och tyckte att gräsmattan var så fin så de bestämde sig för att sova där, vara uteliggare. De hämtade täcken och lite annat de ansåg sig behöva och nu skulle killen packa ihop sina prylar på cykeln och gå hem. Han bodde någonstans i närheten. Vi hann prata om det gamla fina handstickade täcket han legat på. Från min barndom minns jag hur det fanns tanter som hjälpte till i hemmen med att med långa nålar sy i sådana täcken. Vi pratade också om vindrickandets skadeverkningar och lite annat. Någon frukost ville han inte ha där, men han tackade så mycket för att jag brydde mig.
Jaha, så gick det med det, men ,som Bamse säger,"Det är tanken som räknas." Ha en skön kväll och fundera över hur du skulle ha gjort i denna situation. Nu tänker jag: "Slutet gott, allting gott!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar