torsdag 31 december 2015

Torsdag 31 december 2015. Nyårsafton.

Så vackra rosor jag fick av Sven och Maria till Nyår.
Oj vad det skjuts raketer, och på Skansen firar man, som vanligt. "RING, NYÅRSKLOCKA, RING!!
I många år har jag varit med om att fira Nyår. Ibland har jag sovit in det, ibland varit på Nyårsvaka i kyrkan, ibland tillsammans med Georg och barnen i hemmets lugna vrå. Många gånger tillsammans med vänner, ibland, innan barnen blivit stora, tillsammans med barnfamiljer.

Nu skriver vi 2016 och vet väldigt lite om året som ligger framför. Gott att veta att vi kan möta det i sällskap med Jesus och det ska jag göra.

Jag önskar er alla, bloggläsare och vänner, ett GOTT NYTT ÅR! Vi är alla värdefulla och har vår uppgift att fungera just där vi befinner oss. Låt oss tänka gott om varandra och göra livet lättare för de som har det svårt.

MOT det onda,FÖR det goda också detta nya år! I Almanackorna som fanns då jag var barn stod att läsa på första sidan och med tanke på det nya året:" Giv ,o Jesus, fröjd och lycka!"

Nu börjar Nyheterna i TV, första för året. Det första de säger är:" Varning för terrorhot"."Många döda i attentat." "Dödsbrand i skyskrapa."  Gillar inte! Nu får jag SMS och säger GODNATT, SOV GOTT!

Jag har haft en trevlig Nyårsafton tillsammans med Sven och Maria, Kristin, Martin, Tina, Stella och Cornelia. Hann hem i tid så jag hann baka tårtbottnar innan året tog slut. Hurra! GODNATT!

onsdag 30 december 2015

Onsdag 30 december 2015. Lite om dagen och kanske lite om julen.

Efter att ha varit i affären och handlat, städat lite så avslutar jag dagen med en liten blogg, medan jag vilar mig.
Nyss fick jag ett SMS från Frankrike och barnbarnet med familj.Ett sånt där SMS som jag är så glad över att få. " Hej farmor ! Be gärna för vår hemresa. Funkade bra på vägen hit." Familjen har firat jul hos barnens morföräldrar och så klart ber jag för dem. Gud sviker aldrig och han har sagt :" Bed så ska ni få! Vilken tillgång vi alla har i att få vända oss till Gud, vår far, som älskar oss så otroligt mycket och bara vill oss väl!

I dag har jag fått se hans hjälp på flera sätt och återigen har jag talat om för honom hur tacksam jag är för att han finns där, ständigt till min hjälp.

O vad jag önskar att många, många fick dela sitt liv med honom.

För att återgå till julfirandet! God mat och julklappar hör till. En stilig tomte delade ut julklappar i början men måste vidare och då var det barnbarnens tur att ta vid. Ett sant nöje för dem!

Petter med fru och deras tre barn, Emil med fru och två barn, Ulla, Lennart och jag.12 personer. I nästa inlägg ska jag berätta om de syskon  som ej var med denna julafton.

Nytt för året var att jag till mina fyra barn med respektive ej gav julklappar utan de fick ett kort där det stod:" För att förenkla mina julklappsbekymmer och för att ge hjälp till byggande av hem och skolor till utsatta barn i Colombia och i Rumänien så har jag beslutat skicka  pengar till "Ankarstiftelsen, Erikshjälpen och Hjärta till Hjärta, i stället för paket."
  Det roliga var att jag nog aldrig fått så innerliga tack för julklappar som jag fick denna julafton av mina barn. "Vilken bra ide´ tyckte de alla och jag var så nöjd, glad och tacksam!

Ja det var julafton det. Nu är det dags att sova ! Tackar Gud för all godhet jag fått se i dag också!
Sov gott, vänner!

tisdag 29 december 2015

Tisdag 29 december 2015. En komprimerad blogg om julfirandet.

Så konstig jag tycks vara. Tittade på TV i stället för att blogga. Kände plötsligt hur trött och sömnig jag var. Bestämde mig för att sova.
Men hur var det nu? Tinade jag inte upp ca ett kg. köttfärs och fläskfärs  till i dag? Varför glömde jag det i dag när jag hade tid att lusläsa en bok ? Nu var goda råd dyra. Sängen väntade ! Det skulle förmodligen inte köttfärsen göra. Jag var inte glad åt situationen men valde att sätta igång med att riva lök och steka köttbullar i den stora stekpannan, som hängt med sedan vi gifte oss, Georg och jag,

Nu ser jag att mamma hade rätt när hon sa:"Du kan, när du vill!"
Jag ser att jag inte skrivit blogg på en hel vecka.
"Dan före dan" delade jag upp mina julkakor i burkar och delade ut till de som behövde lite kakor till jul för att sedan med Färdtjänst åka till Hjortkvarn.Snön kom inte förrän fyra dagar senare så det var en "dyster" resa i gråvädret.

Julaftonsmorgon samlades vi, enligt sed (från min mamma) till julkaffe. I Skrankebol finns gott om plats och allt är fridfullt.
Jamen så konstigt, nu lyssnar jag till en stämma som säger:" Nu ska du nog sova, Ruth!" Så sant. Jag lämnar det ofullbordade bloggandet och intar sängen.

Alldeles nyss kom ett Bibelord i mitt huvud. Med det avslutar jag mitt inlägg för i kväll.

"Om Gud är FÖR oss, vem kan då vara emot oss?"  Svaret är givet. "Inget!" Med det ordet inom oss kan vi sova gott i förvissningen att en mäktig Gud älskar oss och Han sviker aldrig. Sov Gott, vänner!

tisdag 22 december 2015

22 december 2015. Hårfrisörskan, kaffe hos grannen, konsert.Kortisblogg,

Så mysigt hos min granne Karin i dag!
Det lackar mot jul. Vem har tid att läsa bloggar och vem har tid att skriva?
Lite kort om dagen. Att gå till hårfrisörskan för att få håret tvättat är en ny grej i mitt liv men då det betyder att jag efter ett sådant besök har många dagar utan att jag behöver bry mig så är det säkert något jag kommer att fortsätta med.

Grannen smsade. Ville jag komma in på lite julkaffe. Visst ville jag komma bort från mitt röriga kök en stund. Jag hade plockat kakor i burkar. Tre sorter hade jag lovat där och två sorter där! Några tog jag med till grannfrun. Hon blir alltid glad för kakor fast det blir lite långt mellan varven kan man säga!
Nu fikade vi och pratade länge och jag gick hem med en julklapp i väskan. Något jag vet att jag blir glad för på julafton. Julfint med tända ljus i vackra ljusstakar gjorde fikastunden till en liten fest.

Senare hämtades jag av Sven till fin konsert i Nikolaikyrkan där Kristins orkester, Örebro Kammarstråkar spelade. Dirigenten, som i många år varit ledare för orkestern ska nu sluta och avtackades med blommor och många applåder.
Skjuts hem av Sven. Maria låg hemma, sjuk i feber. Hoppas att hon blir bra fort. Det är så tråkigt att vara sjuk i julhelgen. Jag har faktiskt varit det vid några tillfällen så jag vet.

I morse ringde jag min syster IngaMaj, som precis då  hade en taxi väntande utanför dörren. Den skulle ta henne till Göteborg, där hon ska fira jul med dottern Lena och hennes familj.
Vi hann önska varandra GodJUl innan det bar iväg. Färdtjänst är något att vara tacksam för. Det ger ökad livskvalite´ åt många .

Nu ska jag röja lite i mitt kök och sedan gå till vila innan jag i morgon åker Färdtjänst till Hjortkvarn.

Nu tar Bloggen lite julsemester, så kan de som har min blogg till godnattsaga passa på att gå tidigt till sängs några kvällar. Sov Gott säger jag och önskar mina Bloggläsare en riktigt God Jul!
"Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund...." " Var hälsad sköna morgonstund!"

måndag 21 december 2015

Måndag 21 december 2015. En sen kortisblogg om dagen.

Klockaan var bara 4 i morse, då jag vaknade och inte kunde somna om. Jag kom genast att tänka på Lydia och Bernard, som med sina tre små barn klockan 6.00 skulle vara klara för att åka till Arlanda, ta flyget till Frankrike med byte i Amsterdam, för att på eftermiddagen vara framme hos Lydias föräldrar och syskon. Alla samlade hos en av systrarna som har tillräckligt stort hus för att samla hela familjen.

När jag låg där kom jag ihåg speciellt en jul då våra tre första barn var små och vi skulle åka den långa vägen från Lesjöfors till mamma i Figeholm. Klockan 6.00 satt vi i vår lilla Morris för att sen eftermiddag komma fram till målet. Jag mindes hur jobbigt det var, men samtidigt roligt.

Spontant började jag be till Gud för Bernard och Lydia med de tre små barnen.
Vid 6-tiden smsade jag till Lydia  att jag föregående kväll sett hur trött hon var och skickade uppmuntrande ord om att "Gud är med och att jag ber för er." Jag bad att få veta när de anlänt till Arlanda och fick några sms. "Nu är vi i Västerås, Lillflickan hade mått illa. Nu står vi i kö för incheckning. Äntligen på flyget. Nu flyger vi. Bed gärna. Det är lite nervöst.Nu stänger jag av."
Efter det budskapet somnade jag om, så nöjd att veta att de nu var på planet.
På eftermiddagen skrev Bernard: " Framme i huset. Resan gick bra. Tack för dina böner, farmor."

Jag svarade att det var MIN uppgift denna tidiga morgon och att det kändes bra att jag fått "!följa med" på resan genom alla SMS jag mottagit under resans gång.
Det var inte första gången det hänt att jag vaknat och att Herren manat mig att be för någon eller några. Jag ser det som en enorm tillgång att få använda tiden på det sättet.

Fram på dagen tog jag Färdtjänst  (vilken grej) upp på stan där jag hade ärende till bl.a. apoteket.
Tidigare på dagen hade Kerstin erbjudit sig att handla julskinka och en del annat som hon kom med i kväll innan hon åkte till sitt nattjobb. Jag är så glad och stolt över mina generösa och hjälpsamma barn.
Jag hade ont i benen när jag kom från stan men det gick över och jag har i kväll bakat fyra sorters kakor. Tackar Gud att jag orkat och allt gått så bra. Gud är så god. Min bäste vän.
Jag har lovat bort lite kakor till jul och nu är allt klart så jag kan städa av lite i morgon innan jag drar iväg för att fira jul på landet. UTAN snö men det är skönt att vakna på juldagens morgon och inte vara ensam att lyssna till julottan på TV.

När jag gick på stan i dag kände jag att jag helst ville vara hemma och inte ute i vimlet, så det blir nog närbutiken som gäller resten av året.

Men se så mycket jag skrev, fast det inte var meningen. Nu tackar jag min Gud för all hjälp jag fått i dag. Jag är förvånad över att jag orkat så mycket. Nu blir det sängen. GodNatt!

söndag 20 december 2015

Söndag 20 december 2015. Födelsedagskalas hos barnbarnsbarn, och lite annat.

Dagen började tidigt, redan klockan 6. Jag hade sovit gott och var i form.
Skickade SMS till familjen som från Arlanda snart skulle ta planet till NewYork.
Efter en stund kom SMS att det var krångel med Sebastians pass.I vår familj är vi vana vid att vända oss till Gud med våra problem så jag fick uppmaningen  att bedja både för passproblemet och för Linn som storgrät, lätt för att gråta, som hon har.

Efter ett tag kom meddelande att problemet var löst. Saken var den att när resan bokades var  Sebastians efternamn Andersson. I samband med giftermålet med Linn blev namnet Hallqvist tillagt men då stämde det ju inte Tydligen ordnades det hela relativt snabbt.

Ulla fick från Elsemarie det utlovade flightnumret så hon kunde på sin dator se att de var och VAR de var "i luften". Senare fick jag ett sms: Nu är de över Grönland!!

Jag hade lovat ta med kakor till födelsedagsfesten så jag satte igång med det. Hämtades av Jonas och barnen till Hovsta där farmor, farfar och faster fanns på plats Vi sjöng, ljus blåstes ut av 6-åringen, två fina tårtor åt vi upp.

Jag fick skjuts hem och bakade ytterligare  en sorts kakor.
I dag har vi rekord vad gäller värmen med 13,3 grader på en plats i landet.

Ärligt talat är jag både trött och yr och det är bara att se till att komma i säng. Ute är det mitt "värsta väder", nämligen blåsväder. Kan jag komma undan detta genom att tidigt gå till vila så tror jag att jag väljer det och säger GodNatt till mina bloggläsare.



lördag 19 december 2015

Fredag 18 och lördag 19 december 2015. Lite från år 1994.

Fredagen gick åt till att baka Jullimpor, Saffranskrans och två Fruktkakor. Efter denna manöver var jag genomtrött och någon blogg denna kväll blev det inte. Var glad att jag lyckats med  det jag bakade.

Lördagen började med att jag fick SMS från Elsemarie. "Klockan är 8. Får jag komma och hämta dig nu så fikar vi här  med lussekatt. Måste skynda oss medan det är mörkt. Det är så mysigt."

Vi fikade med många tända ljus och mysigt var det.
Till saken hör att dottern, som har lite besvär av resfeber, skulle packa och hon klarar det bättre om jag sitter på kökssoffan medan hon stryker kläder och ser till att allt kommer med.

Klockan halv två skulle allt vara klart för då skulle hon åka till körövning inför kvällens stora konsert med Örebro Kammarkör.
Någon halvtimme innan hon skulle åka kom grannen, som skulle vattna krukväxterna medan de var i NewYork.
Grannen undrade om de kunde få låna huset under helgen eftersom de skulle få flera gäster och behövde extra sovplatser. Joodå visst gick det för sig men som den husmor hon är så ställde hon sig frågor om städningen var tillfyllest och gav order till man och son att främst se över badrum och toaletter. Ja lite sånt där tänk som kommer till en husmor i sådana lägen.

Elsemarie blev skjutsad till Nikolaikyrkan och jag hem till mej där det fanns åtskilligt att ta reda på sedan gårdagens julbak.
Linn och Sebastian hade på morgonen lämnat Malmö för att hämta Filip i Göteborg, åkt vidare till Vänersborg och där lämnat vovven Frank innan de fortsatte mot Örebro där de hämtade Tobias. Till mej kom de fyra med all mat de plockat ur föräldrarnas kylskåp, drack lite vatten, fick med sig saffransbröd  och
kakor till julaftonens morgonkaffe. Elsemarie hade packat ner duk, ljus och ljuständare. Sedan  åkte de vidare mot Arlanda, dit Lasse och Elsemarie komma senare. Där ska de alla bo på hotell och reser i morgon bittida till NewYork. Säkert får de en fin julresa tillsammans!

Själv skulle jag ha varit på konsert i Lundhagskyrkan i kväll men två besök i samma veva gjorde att jag bestämde mig för att avstå. Jag brukar vara där på deras fina konserter. I morgon har jag två födelsedagsbjudningar. Det ena är ett barnbarnsbarn och jag kommer att välja bbb. Innan hon var född hade jag bara en födelsedag att tänka på men man föds när man föds. Det kan ingen farmor ändra på.

Jag har nu avverkat ett par telefonsamtal och ska skriva något om år 1994 där jag i ett tidigare inlägg slutade den 8 februari.
11 febr. åkte  jag med Elsemarie till Hovsta för att gratulera Kristin, som fyde 12 år.
12 febr.fyllde Linn 2 år och vi var där. Hon ägde nu sin första bandspelare, en liten  Fisherman.
15 febr.var det minus 22 grader på morgonen. Kerstin, Awad och jag på långpromenad!! OHH!
På kvällen steg temperaturen till minus 15.
20 febr.åkte Ulla till Härnösand för en veckas studier igen.

Så var orken slut för i kväll. Lovade tidigare att jag skulle skicka med en bild på Linn som liten Lucia. Ska göra ett försök nu fast det gått en en hel vecka sedan vi firade årets Lucia.
GodNatt , vänner!







torsdag 17 december 2015

Torsdagen 17 december 2015. 5 grader och lite regn. Mörkt hela dagen.SOL, SOL var är du?

Farmor AnnaMaria sitter och läser under julfirandet på Loka förra julen. Efter en hjärnblödning under året bor hon numera på vårdhem. Så snabbt livet kan förändras!

Att ta itu med den i går påbörjade jullimpedegen hindrades av att jag saknade pomeransskal. En jullimpa utan pomeransskal är ingen jullimpa, ska ni veta!

Efter att ha slöat hela förmiddagen med enda ljuspunkten att Linn ringde, ( Skulle ha haft hennes fina bild,4år gammal, Luciaklädd, och visat i samband med årets Lucia men det dyker nog upp i en senare blogg) skulle jag göra något meningsfullt. T.ex. att baka julkakor. Varför inte? Åtminstone EN sort borde jag orka med att baka. Tänkt och gjort!

Började med Finska Pinnar. Fortsatte med Bondkakor. Nog borde jag klara Nötchokladrutor också!
Så hade jag tre sorter klara. Inte en bränd kaka. Jag bränner pepparkakor men sällan andra kakor.

Efter detta fick jag ett telefonsamtal som både överraskade och gladde mig ofantligt.
Under min tid i Borensberg då jag jobbade på skolan där och i övriga Motala kommun, var vi tre kollegor som träffades hos varandra ibland. Detta har vi under årens lopp fortsatt med. Vi har så hjärtans roligt tillsammans på våra träffar. Hela det år, som nu lider mot sitt slut har jag tänkt att bjuda in dem till mig ett veckoslut  men än det ena, än det andra har kommit i vägen. Dessutom har jag varit så trött hela hösten så jag har ej vågat ta tag i detta. Ena dagen är jag så pigg och nästa motsatsen.

Så glad jag blev när den av oss tre,som är mest handlingskraftig ringde och föreslog att vi skulle träffas hos henne på nya året. Så länge sedan vi pratades vid och jag kan ej beskriva den känsla av glädje jag fick av att höra hennes röst igen. Nu ska vi ses i hennes stora, vackra villa. SÅ mycket vi har samlat på oss att prata om. Våra barn och barnbarn och mycket mer!

I kväll kom Kerstin med Pomeransskal till limporna och en hel kasse med godsaker.Jag tror inte att vi "skämde bort barnen", (som det heter) när de var små men faktum är att jag är, som pensionär mycket bortskämd av mina barn.
Nu blir det spännande att baka limpor i morgon. Jag skickar en bild, om de blir bra.
Kerstin och hennes man planerar för sin resa till Spanien i början på året. De kommer hem till våren, när solen når våra nejder.

Elsemarie packar för att med sin familj åka till NewYork och tillbringa julen där. I år blir det inget sjungande i Loka, som det varit för dem de sex senaste åren.

Joodå, jag hade tänkt skriva om förfluten tid men, som vanligt, så är jag redan sömnig och låter mig nöja med det som skrivits. Önskar er alla God Natt och Sov Gott!

onsdag 16 december 2015

Onsdag 16 december 2015. Besök, träning, konsert och jullimpedeg.Sorry, ingen forntid i dag heller. Kortisblogg.

Nu ska jag snabba mej för dagen har tagit slut, nästan.
Morgonbesök av Ulla och Lennart som enligt sed och deras godhet lämnade vackra grenljus, som jag ska dela vidare till tre dem närstående familjer. Må jag ej glömma detta!

Efter fika åkte de vidare för att uträtta ärenden. Jag fick skjuts till träningen och handlade lite i min närbutik på hemvägen.

Tog fram gamla småländska recept på Jullimpor. Kanske känns igen av somliga. "Anny i Simpevarp 1986" "Ingegerd i Mederhult 1986" Jag mixar recepten och då blir det "Ruths jullimpa."
Jag minns att jag tyckte att satsen var för stor med 5 liter vatten. Då svarade Ingegerd:" Det ska jag säge dej att bake mindre sats än den här det löner sej inte." Jag gör ändå mindre degar för att inte trötta ut mej.
I dag hällde jag kokande vatten över rågsikt och rågmjöl i en stor bunke. I en mindre blandade jag rågmjöl, jäst och 3 dl vatten. Nu står det i rumsvärme till i morgon.

Från Västerås ringde vår kusin och berättade om sin och makens dåliga hälsa. Ska försöka ta mig dit efter jul för att träffa dem. De är så rara och vi trivs tillsammans. Samma mormor fast vi inte haft vetskap om detta förrän de tre senaste åren.

Blev hämtad av Sven och Maria till konserten i Nicolaikyrkan där Kävesta Folkhögskola bjöd på fin sång och musik.Kristin går på den skolan och spelade fiol och sjöng i kväll.

Fick förstås skjuts hem och skäms lite för att jag redan är trött. Men så är det och jag har bara att säga GodNatt och tacka Gud för ännu en dag. Vi har ännu ingen snö. Minusgrader har vi haft ett par dagar men nu är mildare väder och kanske regn på gång.
Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. Vi knäpper våra händer och ber "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är...."

tisdag 15 december 2015

Tisdag 15 december 2015. Vad mer?

Tisdagen försvinner lika fort som alla andra dagar.I dag kom Jim på besök efter flera veckor då vi ej hört av varann. Han hade haft en del bekymmer och ville ej träffa sina vänner. Vi åt lunch och jag hade tänkt gå till träning men kände mig plötsligt så trött, så jag avstod.

Tog itu med den alltför mjölrika  pepparkaksdegen som jag fick mig tilldelad i går.
Jag provbakade av den omgjorda degen men efter tre plåtar varav två med brända kakor gav jag definitivt upp och förpassade degen till kommunens komposttunna, bidragande till framställning av biogas. Elsemarie får göra ny deg eller göra som sin mamma, köpa pepparkakor i affären.

Som vanligt på tisdagarna var Sven och Maria på Maxi och handlade. Ringde därifrån och undrade om jag behövde något. Jag uppskattar verkligen att de tänker på vad jag kan behöva. Inte allt finns i min närbutik där jag tittar in på hemväg från träningen.
Mina fyra omtänksamma barn är mig till stor hjälp och glädje 0ch jag är så tacksam.

Kan det vara luftombytet efter helgens vistelse i Hjortkvarn som gör mig så sömnig att jag inte orkar med så mycket i kväll.
Jo jag ska berätta om tant Hulda,som bodde granne med oss när jag var barn.
Tankarna omkring henne kom när jag i ett försök att snabbt bli av med pepparkaksdegen gjorde riktigt stora, tjocka pepparkakor. (Som jag sedan brände.)

Tant Hulda var änka och bodde i ett litet kök på övervåningen i mellanhuset av de tre som fanns i lilla byn Högskulla. Tant Hulda och mamma mjölkade bondens kor morgon och kväll. Tant Hulda jobbade dessutom på gården för en billig penning men klarade därigenom sitt uppehälle.

När mamma, tant Hulda och grannar någon gång promenerade till "köpingen" för att se "ljusbilder" i "Folkets hus" eller missionshuset, så fick jag sköta om eldningen i järnspisen i tant Huldas kök så det var varmt när hon kom hem och skulle sova.
Då vankades saft och jättestora tjocka pepparkakor som hon alltid bakade och hade i en speciell burk
.
Såg en del av adventskalendern i TV i kväll och då visades en järnspis och det berättades om hur viktig den var för värmen i huset. åter en påminnelse om tant Huldas kök.
Det fanns även ett ganska stort rum på övervåningen men det rummet var uthyrt till en dam från Oskarshamn, som bodde där på somrarna och stod oanvänt resten av året.
Ibland kom någon av tant Huldas tre vuxna, ogifta barn och hälsade på och fick då ligga på en madrass på golvet. Möblerna i köket bestod av kökssoffan, en skänk, en kommod och köksbordet.

Eftersom jag inte vet vilka som läser min blogg så vet jag ej om någon ler igenkännande åt det jag berättar nu eller om det är några yngre som förvånas över hur människor levde på den tiden.
När mina tankar i dag började snurra kring tant Huldas stora pepparkakor så kom minnena från barndomen slag i slag.
Det var bara att "gilla läget" och alla levde ju under liknande omständigheter.

Nu har jag blivit ännu tröttare så jag sneglar längtansfullt mot sängen..
Säger GodNatt till alla mina bloggläsare.I morgon får jag ta lite om år 1994 så det också tar slut.

måndag 14 december 2015

Söndag 13 dec.Fin manskörssång i Hjortkvarn. Måndag 14 dec 2015. Mamma hjälp! Pepparkaksdegen totalt misslyckad!"

Söndagsutflykt till Hjortkvarn med Färdtjänst till Rese centrum och buss till Pålsboda där Lennart mötte.
Hos Ulla och Lennart var allt redan julfint. Hjortköttbullar serverades till lunch.
Kvällen tillbringades tillsammans med Hjortkvarns manskör, som sjöng många fina julsånger, alla välbekanta. Hela kvällen gick i sångens tecken och vi i publiken fick sjunga med i flera sånger. 
Vi "sjöng in julen" tillsammans.
Ulla spelade och ledde kören från elpianot, 11 män, unga och äldre. Jag har tidigare hört Ulla spela i offentliga sammanhang och jag blir alltid lika förvånad över både hennes mod och förmåga.
Jag minns när  Ulla tog pianolektioner. Vi bodde då i stadsdelen Varberga, här i Örebro. 
En dag ringde hennes pianolärare och frågade mig om Ulla skulle fortsätta med att spela även  nästa termin. "Så klart hon ska", svarade jag. "Ja det är så att hon inte har varit på någon lektion de senaste veckorna. Det är därför jag undrar." Hoppsan, mamma Ruth! Var detta möjligt? Hon älskade att sjunga och var ett "musikaliskt barn", som vi, hennes föräldrar uppfattade det.

Jag talade med Ulla om det allvarliga i att vara ute och leka med kompisar i stället för att sköta sina spellektioner. Jag fick till svar att hon minsann hade sagt till pappa och mej att hon ville sluta men att vi ej lyssnat till hennes önskemål. Hon fann då för gott att hålla sig hos kompisarna den tid hon skulle ha spelat och det var ju, till en tid, ett lyckokast för henne.

Hennes storebror Sven började mycket tidigt att ta pianolektioner och fortsatte enträget under tiden han gick i Grundskolan och Handelsgymnasiet och därefter Musikhögskolan. 
Han övade flitigt och vi behövde aldrig uppmana honom därtill. Jag litade på att Ulla var likadan!
Pappa Georg var mestadels ute på resor, jag studerade och Elsemarie var liten och jag levde i god tro. Naturligtvis blev det så att vi lät henne sluta med att ta pianolektioner men pianot fanns ju när hon fick lust att klinka lite på egen hand.

Mot denna bakgrund kan jag ej annat än beundra den lilla bedragerskan, som så skickligt hanterade kören. läste delar av Julevangeliet mellan sångerna och höll i ledningen för det hela. Mycket folk hade slutit upp och alla sjöng att "julen är här". Alla, som ville, bjöds efter konserten på kaffe med gott hembakat julbröd.

Måndagens morgon började Ulla och jag mycket tidigt med att dricka kaffe i deras redan julpyntade kök.
På bussen mot Örebro tidig morgon  fick jag ett roligt SMS från Elsemarie. " Jag ställer min totalt misslyckade pepparkaksdeg, med för mycket mjöl i, på din trappa . Lycka till!"
"Så spännande", svarade jag. 
Jag kom hem och lyfte in en stor rostfri form med en mycket stor pepparkaksdeg i. Jag kan försäkra att den var hård och innehöll helt riktigt alldeles för mycket mjöl! Så märkligt eftersom Elsemarie i alla år sedan hon bildade familj har bakat perfekta pepparkakor, även om degen oftast blivit för stor.

Mina två matgäster kom. Ingen Isak behövde promenad i dag och jag ansåg mig ej i skick att åka med till träning. Jag sov en stund sedan jag blivit ensam.
Så var det dags att titta på den stora pepparkaksdegen. Den står nu i kylskåpet, efter diverse behandlingar. Om jag lyckats rädda den visar sig i morgon.Har jag misslyckats får Elsemarie göra en ny deg så familjen får de pepparkakor de vill ha.

  Roligt ska det bli att provbaka lite i morgon innan Elsemarie hämtar degen.
Själv bakar jag aldrig pepparkakor numera, utan köper alltid. Bakar hellre andra kakor.

Nu ska jag sova. Har haft en rolig dag då Gud så påtagligt svarat på en enkel bön så jag måste skratta och säga som jag gör ibland. "Men Gud, så rolig du är. Tack för att jag åter fått se din godhet!"
Godnatt, alla vänner!

söndag 13 december 2015

Lördag 12 december 2015. Lugna lördagen. Julbord på kvällen. Något från1994?

Morgonkaffe i vanlig stil. Lite samtal med Gud , lite läsning ur Bibel och boken "Daglig Kraft"
Tack till Gud för ny dag och jag hänger med.Ber för min stora familj. Att nämna var och en vid namn, som jag oftast gör , skänker glädje och trygghet och har det goda med sig att jag varje dag upprepar samma namn, vilket gör att minnet hela tiden uppdateras.

I kväll har jag, tillsammans med yngsta dottern, Elsemarie. Lasse och Tobias ätit "julbord" på Saluhallen . Gott, men för många sorter och jag tror att jag måste smaka på allt!
Kunde nog låtit bli att prova kroppkakan och ostkakan. Smålänning som jag är så har jag vissa synpunkter vad gäller dessa två maträtter.

I morgon bår det av till dotter och måg i Hjortkvarn där Ulla leder en manskör som ska sjunga julsånger i någon kyrka i morgon kväll. Då blir det att stanna bort över natt.
Elsemarie ska baka pepparkakor eftersom hon tog med pepparkakor och lussekatter och bjöd kollegor i skolan i går medan hon och ett par lärare "gick Lucia" Inalles tre personer i Luciatåget: Fin triosång av Iva, Lars och Elsemarie! Tydligen uppskattat påhitt!

Tänkte nog skriva lite från år 1994 men känner att jag är för trött för att göra det så nu blir det väl inget förrän måndag. Ha det så gott till dess! Natti, Natti!!



fredag 11 december 2015

Fredag 11 december 2015. Träning endast. Lite från år 1994.

Hittade detta fina foto av  familjen Hallqvists fyrbenta familjemedlem.
Den här veckan är ej som andra veckor. En kär familjemedlems hjärta orkade ej med längre. Det har ej gått spårlöst förbi. Beror, för min del, på om jag har sysselsättning utan pauser eller inte.
En stor del av förmiddagen ägnade jag åt ett mycket långt telefonsamtal från en vän, som mådde mycket dåligt, på flera sätt. Både fysiskt och psykiskt. Det som är så bra är att när vi länge hade pratat så var vi helt överens om att låta Gud ta hand om  alltihop. Vi kunde i alla fall inget göra för att i grunden hantera det hela. Då brukar vi "skicka över" det till Gud.

Jag åkte i dag Färdtjänst till träningen.Promenerade hem. Tänkte på att jag i dag ej skulle ha Isak väntande på hallgolvet. Ofta strax innanför dörren. Han låg ibland, även när jag var hemma, där för att se till att jag ej gick ut utan hans vetskap. Som ett hinder.
Trodde jag skulle gråta när jag kom hem men det gjorde jag inte. Något jag med tillfredsställelse noterade. Så trött som Isak var, med det växande hjärtat, så var döden en befrielse för honom.

Nu går jag till år 1994 och den 3 februari.Sven hämtade mig och vi åkte och tittade på den villa jag var i färd med att köpa. Han var inne på att jag för de pengar jag fick över skulle "ha lite roligt" och inte lägga pengarna på en ny bostad. Han hade inget emot villan i sej.
4 febr. Fått veta att den tumör, som vår vän Elsie drabbats av, ej var godartad! Besvikelse!
Fredag 4 febr kom Emil och Kristian tillsammans med mamma Ulla. De hade tittat på "min" nya villa. I min bok står det att "mest nöjd och glad tror jag att Emil är!"Ulla till Eskilstuna och hämtar flickorna.
Tisdag 8 febr. "Sorgegruppcirkeln" här på kvällen.

Eftersom en stor del av denna kväll gått åt till att titta på "Skavlan" i TV så kan jag ej skriva mer just nu men kändes bra att ha kunnat berätta att jag fick tag på den för mig rätta bostaden.
Se bara! Gud sviker aldrig! Han hade en villa som passade mig. Att räntorna skulle sänkas drastiskt kommande år visste han också. Men det sa han inget om till mej. Han var glad över att jag litade på honom. Att villan var "för dyr" var ingenting som jag nu ägnade en tanke. Jag bara visste att det var rätt villa jag hade kommit till och allt övrigt tog Gud hand om.

Just nu kom ett sms med önskan om förbön för en sjuk kvinna. Vi lyfter detta böneämne inför Gud nu i kväll! "Bed så ska ni få" sa Jesus. Önskar God Natt till er alla! Gud är god!

torsdag 10 december 2015

Torsdag 10 december. Nobeldagen. Just nu fest i Stadshuset. I övrigt engrå, trist dag!

Ett starkt oljud väckte mig tidigt i morse. Så rädd jag blev! Kändes även kallt i rummet. Ajajaj! Jag klarade inte i går att stänga fönstret ordentligt men tänkte att det går ju så trögt så det behöver nog ej stängas med handtaget.
Fönstret hade när det blåste upp också dragit ner en blomkruka i golvet!

Fortfarande störd i mitt inre över sorgen efter Isak blev dagen lite "hit och dit!.Sanningen är att den som har sorg är störd på olika plan och vad som helst kan hända. T.ex. kan man bli osams med människor, bli grinig, oresonlig och säga dumma saker, som man ej skulle säga i vanliga fall.
Eller så gråter man ohejdat ut smärtan som dödsfallet orsakat.Jag skrev i gårdagens inlägg om hur gammal sorg plötsligt kommer tillbaka. En systerdotter hade läst det jag skrev och kommenterade detta i dag. Hon skrev att hon upplevt samma och tycker att det är ett märkligt fenomen. Som att sorgen och även glädjen har en röd tråd.

Min matgäst möttes ej i dag av en glad Isak , viftande på svansen i glädjen över att det då skulle bli   långpromenad. Jag tror att vi, både min matgäst och jag, hade bestämt oss för att inte beröra Isaks död men lite så blev det i alla fall. Jag förvånades över att jag klarade detta utan tårar. Jag vet ju att de kan komma när som helst och att bara ett enda ord ibland kan utlösa tåreflöden och då gråter jag färdigt för jag vet att tiden mellan dessa attacker blir allt längre för att till slut upphöra.

Är man ensam är det lite enklare. Är man två eller flera kan det bli problematiskt både vad gäller humörsvängningar och gråtattacker. Om man sörjer djur eller människor tror jag inte har någon större betydelse. " Djuren är väl också människor. I Fablernas värld, i Fablernas värld" sjöng vi när barnen var små, drar jag mig nu till minnes.

Men kära nån, vad jag skriver oplanerat. Nyss kom Tobias in på väg hem från träningen. Drack lite vatten och undrade hur jag mår. Så omtänksamt!
Elsemarie cyklade i blåsten till kammarkörens övning och slog en liten signal på väg dit.

Jag tittar på TV samtidigt som jag skriver. Egentligen skulle jag i kväll träffa mina vänner i min församlings husgrupp och ha en liten julfest men jag ringde återbud, dels på grund av min sorg, dels för att jag snubblade över en grej i köket i dag.Min syn har blivit sämre så jag måste se mig för. Jag hann få tag i ett bord och ramlade inte, men blev lite omtumlad och lite skakis.

Skriver och lyssnar samtidigt till intervjuer som görs med Nobelpristagarna. Ser festen och glansen!
Måste lämna detta,  med tanke på mitt tidiga, brutala uppvaknande i morse och nu gå till vila. Visserligen kommer ingen Isak som jag ska ta emot i morgon men jag vill nog ändå fortsätta med att gå upp i samma tid som jag gjort tidigare och ska försöka att gå i säng i skaplig tid på kvällarna.

Alltså säger jag God Natt till er alla. Sov Gott!!  

onsdag 9 december 2015

Onsdag 9 december 2015. Julbord, födelsedagsfest, hjälp av barn,halvvägs pensionärer med tid.

Att sitta vid köksbordet och sova är ingen bra ide` så jag sätter igång med bloggen, som väl ändå måste vara mer meningsfullt.
Hur blev dagen?. Mådde fortfarande dåligt när dagen grydde. Det är inte bara saknaden efter Isak som gör ont utan jag tror att det är en samling av uppdämda, obearbetade rester av sorg tidigare i livet som nu kommer till ytan. Som om den "nu passar på tillfället"!

Faktiskt drog jag mig i dag till minnes min svärfars ord när hans hustru nummer två, Georgs och hans bror Lars styvmor, efter 28 års äktenskap avled. Hans första fru Elsa dog när Georg föddes, efter 5 års äktenskap. Min svärfar sa att han, vid andra hustruns död, upplevde att den tidigare sorgen och saknaden blev starkt kännbar. Han upplevde på nytt den första sorgen.
Naturligtvis går detta ej att jämföra med min situation, men ändå något att notera.

På förmiddagen kom Ulla och Lennart. Den senare nybliven pensionär. Ulla "nafsande" på sin. Betyder att båda har möjlighet att ett par dagar varje vecka tillsammans använda tiden som de vill. Som i sin tur betyder att jag, barn och barnbarn kan räkna med deras besök och en hjälpande hand.

I dag satte de igång med att diska, dammsuga, damma, byta ut trasiga lampor, handla, skjutsade mig till Immanuelskyrkan, där min väninna Inga väntade.
Vad beträffar julbordet så spelades musik medan vi tog plats vid borden.
Så mycket god mat vi hade att ta för oss utav. Inlagd sill, Janssons frestelse, Köttbullar, omelett. korv, julskinka, olika sorters lax och mycket mer.

Hannaskolan  stod för fint Luciatåg med vacker sång.
Kaffe med pepparkakor, choklad och frukt. Lotterier med många vinster. Jag hade vinst på bägge av de två lotter jag köpte. Något som passade mycket bra vad gäller fortsättningen av dagen.

Jag hämtades av Ulla och Lennart. Fick följa med dem till Jonas som under gårdagen fyllde 36 år och i dag skulle grattas av mor och far. Så bra med lotterivinsterna. Nu fick han karamellskålen med innehåll. Jag fick också tillfälle att ha en rolig stund med barnen.
Det blev en bra dag trots saknaden att ingen Isak kom i dag.

Jag hinner med lite av år 1994 igen. 1 februari.  Elsemarie och Linn kom. Jag spelade in den roliga Linn på bandspelaren.
Nu hade jag två månader kvar innan jag måste ha en bostad. En av de två villorna jag fick som svar på brevutdelningen, hade jag direkt tackat nej till. Den andra ansåg jag vara för dyr.
Nu tyckte Elsemarie att jag kunde väl ändå TITTA på den. Jag sa till henne att ringa dit.De blev förvånade över att jag ännu inte köpt någon villa men hälsade oss välkomna dit nästa dag.

Onsdag 2 februari. Gick upp tidigt och hade en stilla stund tillsammans med Gud. Vet ej om jag läste ur bibeln eller om jag blev påmind om det eftersom det var ett ord som jag kände väl till. Det finns att läsa i 2 Kor. 6 kapitel. " Jag bönhör dig i behaglig tid och jag hjälper dig på frälsningens dag."
I dagboken står vidare: " Tack Far för dessa ord! De kom som på beställning."
 Jag hade talat med Gud  om att jag före 15 februari skulle få veta var jag skulle få bostad.
På lunchen kom Lennart och undrade : "Har det hänt något på bostadsfronten?"
"Nej", svarade jag " men jag fick ett ord från Herren i morse. Jag bönhör dig i behaglig tid och jag hjälper dig på frälsningens dag."
"Jaha", sa Lennart "och sedan står det ' I dag är den välbehagliga tiden. I dag är frälsningens dag."

Framåt kvällen åkte Elsemarie och jag till villan, som avtalat var.
Jag kan ännu minnas känslan när vi kom in i huset. "HÄR är det. Här skulle Jesus och jag flytta in. Vi satt vid köksbordet och fikade med nygräddad sockerkaka och jag hörde mig själv säga:" Ja det här huset är jag verkligen intresserad av." På den tiden var man antingen nöjd med det pris som begärdes  och betalade det priset eller hände det att man prutade.
Elsemarie sa sedan att hon blev förvånad att jag inte alls diskuterade priset utan tog del av de lånehandlingar som fanns och vi kom genast överens om att jag skulle köpa huset.
Jag gick med hem till Elsemarie och Lasse och grät några glädjetårar.

Nu uppstod ett nytt problem, som jag, i mina böner till Gud, kom att engagera mig i. Vart skulle nu den familj, vars villa jag just bestämt mig för att köpa, ta vägen?
Till detta ska jag återkomma för nu ska jag sova. Jag är fortfarande ledsen men tror att i kväll Elsemarie och Lasse har det ännu värre med sorg och saknad. Bed gärna för dem också. Så klart kommer det en dag då vi kan prata om Isak och hur roligt vi hade med honom utan att känna smärta men jag förmodar att vi en tid framöver  är väldigt sköra.

  Jag har aldrig varit med om att mista en fyrbent vän men nu har jag också den erfarenheten. Hur sorgligt det än är!
Önskar er alla en God Natt!  

 

tisdag 8 december 2015

Tisdag 8 december 2015. Gråtatacker i dag. Tre besök distraherade, inågon mån, tårflödet.

Isak ung och utan hjärtbesvär!
Så har ännu en dag gått.Utan Isak. En dag, mycket värre än jag kunnat föreställa mig.
Är högst förvånad över det jag i dag upplevt av sorg. Plötsligt var det som om all tidigare sorg kändes i hela mej. Som ett stort hål inuti. Skönt nog skulle Bernard komma hit och äta i dag så jag skulle ha annat än Isaks bortgång att tänka på.
Jag ändrade matsedel tre gånger på förmiddagen. Tredje förslaget blev det enklaste. Stekt falukorv,  makaroner och rårivna morötter. God nötrullsbit till "kaffe på maten."

Jag har darrat, gråtit och sörjt. Det var skönt att få besök av barnbarnet. Vi har alltid viktiga saker att prata om! Så också i dag.
 När han lämnade huset kom Mirjam från "min" församling, som varje år, till jul, delar ut blommor till de som uppnått en viss ålder. En trevlig tradition! Vi drack kaffe och hade en trevlig pratstund!
På ett kort i blomman fanns en julhälsning med inbjudan till grötfest i kyrkan några dagar in på nyåret. Också traditionsenligt! Mycket sång och musik och trevlig gemenskap gör dagen minnesrik.

Efter det besöket kom ett gråtanfall. Liknande de jag många gånger hade efter min Georgs plötsliga frånfälle för 15 år sedan. Jag hörde mig själv i dag högt säga:"Nej, nej, jag vill inte.
Jag tillät mig att gråta färdigt innan nästa gäst anlände. Det var Stefan som ville ha kaffe, utan tilltugg i dag. Vi hann samtala, läsa bibeln och be till Gud.
Jag skickade SMS till Tobias. Återger det precis som det var. Jag:"Är du hemma?" Tob:" Japp, men ska till träning. Vill du jag ska komma in på hemvägen?" Jag:" Gärna, om du orkar se mej gråta."
Tob:"Vad har hänt???"
Nu gällde det att vara vis! Överlade med mig själv hur jag skulle svara. Skrev så här:" Inget särskilt, men kom gärna in!" Svar:"Absolut!" avslutat med två röda hjärtan.

Elsemarie ringde." Å vad Gud är god!" Jaa, det måste jag ju hålla med om även om jag blev förvånad och glad över att hon ej satt och grät över Isaks frånfälle. Hon hade, under dagen, fått en uppmuntran och tog det som en hälsning från Gud.

 Tobias hade nu ringt och sagt att han skulle titta in till mej efter träningen, och kanske bli lite sen, för jag var ledsen.
 Efter samtalet med Elsemarie kände jag det mycket bättre. Vi är alla överens om att det bästa skedde. Redan har de börjat att prata om inköp av ny hund senare under året.
Jag vill ej vara dagmatte vintertid så det passar bra lite senare, när familjen är hemma och kan ta den första tiden med ny vovve.

Isak var som en baby, brukade jag säga. Kunde sitta i Elsemaries famn hur länge som helst.Viftade glatt på svansen och visade intresse för var och en som kom innanför dörrarna men hade  olika förhållningssätt till olika, av honom kända personer.  Mycket intressant tyckte jag, som ju inte är någon "hundmänniska" precis. Det fanns katt i mitt barndomshem. Hundar var jag rädd för. Det var först när Kerstins familj skaffade hund som jag vågade närma mig och detta med stor försiktighet i början.

Känns bra i kväll att jag under dagen gjort upp med den värsta sorgen så jag kan se framåt igen.
Tobias har till min iPhone skickat ett foto där Isak är ung och ute på språngmarsch och det ska jag få med i detta inlägg har jag tänkt.

Detta får bli allt för i kväll. I morgon ska Inga och jag äta julbord tillsammans.
Sov Gott alla vänner! GUD ÄR GOD!

måndag 7 december 2015

Måndag 7 december 2015.Man föds, man lever och man dör. Samma för djur,som för människor. Jag gråter i dag!


Det gick så fort! På torsdagen kom han till sjukhuset, hämtades på fredagen. Hjärtmedicinen fick tvingas i honom. Han flämtade och blev allt tröttare.
I dag kom Elsemarie med honom hit för att jag skulle få ta farväl. Han viftade lite på svansen för att säga "hej". Hans matte och jag drack kaffe och grät tillsammans. Elsemarie ville åka ensam denna sista resa för Isaks del. Innan de åkte passade jag på att ta ett sista foto.
 På hemväg från sjukhuset ringde Elsemarie, kom hit och vi satt här och grät tillsammans över en kopp kaffe. Elsemarie och Isak hade en speciell kontakt med varandra. Oj vad pussar hon fick när hon varit borta och kom hem igen. Han slickade hennes ansikte så innerligt för att visa sin glädje.

Nu fick jag veta hur fint "slut" han fick. Först en bedövningsspruta och Elsemarie satt ensam hos honom en stund. Hon grät och han slickade hennes tårar. Veterinären stod utanför glasrutan och såg också detta sista farväl, innan hon gav Isak den spruta som gjorde att han somnade in.

Familjens tröst är att Isak inte behöver flämta och vara så trött mer. Han orkade inte leva längre och då var det skönt att få slumra in. Vi tycker det känns bra att han hämtades hem i fredags så de fick vara med honom de sista dagarna i livet. Kanske blir det en ny vovve såsmåningom!

Jag mår inte så bra av "skilsmässan" men trösten också för mig är att hjärtat hade inte blivit bättre och då var det bäst som skedde.

Jag har inte uträttat så mycket i dag och känner inte för att skriva mer just nu så jag har nog bara att säga GodNatt. Tobias var nyss här en stund på väg hem från fotbollsträningen. Han resonerade klokt. Tänkte på Isaks bästa. Föräldrarna är hos goda vänner i kväll.

Jag blir lite darrig och orkeslös av sorgebud och gör nog bäst i att försöka sova nu.
Jag har ställt klockan på ringning för att vara på benen när Isak skulle komma. Jag tror nog att jag fortsätter samma vana även utan hund. Skulle det senare bli en ny så är det bra att ha den vanan inne. Jag tror nog att jag mått bra av att ha lite sällskap av Isak. Han var snäll, hänsynsfull och trofast.
Låg i hallen, gärna framför dörren, och väntade, när jag var på träning.
Tack, Isak, för 8 roliga år tillsammans med dej!

  

söndag 6 december 2015

Söndag 6 december 2015. Grå,regnig dag, 10 grader och mycket blåsigt.

Då blir det en stund av bloggskrivande igen.
Halva dagen gick utan att något synligt hände. Jag såg dock TVgudstjänsten och lyssnade till Närradions gudstjänst från Brickebergskyrkan, Örebro.

Plötsligt ringde telefon. Kerstin var på väg hit. Kul att få sällskap till kaffestunden med lussekatt. (Joodå jag hade haft en sådan stund på morgonen också). Kerstin hade, som vanligt, med en påse "godsaker".

För att göra något synligt så tog vi itu med att rensa bort recept ur pärmar. Det gick snabbt. Roligare och effektivare när jag har sällskap. Ett och annat gammalt kärt recept sparades. Övriga försvann tillsammans med tidningar i en mycket stor papperskasse, som Kerstin lyfte in i sin bil och förpassade till återvinningen tillsammans med en del annat som hör hemma där. Så skönt att slippa dra iväg med barnvagnen!

För att ha något att säga om vår älskade Isak och hans allmäntillstånd så ringde jag nyss och frågade. Han äter hjärtmedicin , är mycket trött, har varit ute på tomten och själv gått tillbaka i yttertrappan men måste bäras till övervåningen. Han har ätit och druckit.
I morgon kommer han till mej som vanligt. Vi får ta en dag, ett ögonblick i sänder. Jag ber till Gud att han, när det är dags ska få somna in hemma hos familjen. Hans hjärta växer och tröttheten kommer väl därav.

För mej blir det en obehaglig påminnelse om min älskade Georgs sista tid.Så trött han var!  Obduktionen visade att hans hjärta var förstorat och att han enligt läkaren måste ha levt med det en tid. Likheten med Isaks tillstånd är slående.

Nu återgår jag till år 1994 och lördag 22 januari. En blåsig dag, står det i boken.
Visning av hus på Herrgårdsvägen.Bra läge men för dyrt. 895.000 kronor!
Klockan 16.00 skulle jag skriva kontrakt med de som bestämt att de skulle köpa mitt hus och jag hade fortfarande ingenstans att ta vägen. Men jag visste att "Gud aldrig sviker" så jag var innerst inne trygg  men visst var det pirrigt och spännande att veta att det snart var dags. Var skulle jag bo?
Denna lördag tog Elsemarie tag i problemet genom att hon  i brevlådor på Gamla Hjärstavägen och gator däromkring delade ut 60 brev med innehåll att jag  önskade köpa hus i området.
Under tiden tog jag en promenad med Linn.

Det blev söndag den 23.En man ringde om ett hus på Byggmästaregatan. Pris "en bit över 600.000".
78 kvm. 3 rum och kök. En timme senare kom ytterligare ett samtal i husfrågan.
Denna gång (f.ö. fick jag bara dessa två svar) en villa i närheten av det förra. 90 kvm. 3 rum och kök, gillestuga och gästrum i källaren. Pris 725.000 kronor.

24 jan. besökte jag Ralf och på kvällen kom Martin och fick hjälp med en läxa i religion. Förmodligen skrivning följande dag. Våra vänner Sören och Elsie åkte till Uppsala där Elsie dagen därpå opererades.
26 jan. besökte jag villan på Byggmästaregatan ,men nej, inte den!
Elsemarie blev otålig och undrade varför jag inte kunde bestämma mig så jag fattade ett bslut att jag skulle hålla tyst om husköp. BARA prata med Gud.
Nu ska jag vara öppen och berätta vad jag skrev den 29 jan. Några rader till Gud. " Jag vill att ditt namn ska äras och upphöjas. Öppna vägar så jag kan nå människor och få berätta om dina dråpliga gärningar så de blir avundsjuka och nyfikna!"
Stryker in tvätt hos Sven och Maria och får veta att "nya hörselingrepp" är på gång beträffande lilla Kristin. "Far, ta hand om allt" står det i boken.

Söndag 30 jan.Ur dagboken:"Uppe tidigt och dricker morgonkaffe.
I går var det annons om lägenhet på Apelvägen men jag väntar. Herre bevara mej i ditt ord! (Gud hade ju långt tidigare bekräftat att jag inte skulle ha lägenhet utan ett hus) Föröka min tro! Du har aldrig svikit!"
Åkte i snövädret till Hovsta och gratulerade Sven som fyllde 44 år. Skottade snö vid hemkomsten.
Måndag31 jan "Vår bönegrupp samlades hos mej denna måndag. Vi bad särskilt för Ralf och Hjördis
Vi var 7 personer i dag. Jag ringde en mäklare men Gud tyckte att jag skulle lugna ner mig för HAN vill ordna bostad.Underbart! Vilken vän!
Anna ringde. Hon fick inget studiebidrag och hyran i Brickebacken måste betalas. Vi träffades vid banken och hon fick låna 2.500 kronor så hyran kunde betalas. Gode Gud välsigna Anna!"
Jag har tidigare berättat om Anna och att jag förra året var med på hennes bröllop. En av mina "skyddslingar", som jag fortfarande har kontakt med.

Så var denna spännande januarimånad slut och jag ska sova. Natti Natti, vänner!

lördag 5 december 2015

Lördag 5 december 2015. Tjejträff hos Ruth. Stormen Helga över oss!Gillart inte!

Lördag och tjejträff här hemma. Att koka revbensspjäll och rotmos för att bjuda vänner på  är ett nöje.
 Vi tre jämngamla tjejer, födda på 20-talet, uppvuxna i frikyrkomiljön har ju den favören att vi minns hur det var och kan prata både om vad som hände och om de där speciella pastorerna och riksevangelisterna, som reste i landet och besökte församlingar, för att inte tala om sångsolister och andra att minnas, från  40-talet och framöver. Vilka personligheter de var!  En av oss tre var gift med en pastor och hade mycket att berätta om gamla tider. Alla tre har vi levt länge och alla tre har vi "huvudet i behåll". Prisad vare Gud!

I söndags gick stormen Gorm över delar av vårt land. I dag härjar stormen Helga. Broar stängs. Tågresor ställs in. Färjor kan ej avgå från sina hamnar. Varning för översvämning i västra Sverige!
Pratade nyss med Elsemarie, som kunde meddela att morgondagens "O, helgaNatt " konsert på Stortorget blir inställd på grund av stormen. Tillresande solister var med på övningen i dag men får resa hem igen. Man får hoppas att TV på julafton visar någon äldre inspelning för det har väl blivit något av tradition det där med "O, helga natt".

Isak har fått hjärtmedicin och flämtar inte lika mycket. Hans familj har bestämt att de ska avvakta en dag i taget för att se hur han mår. Han är så trött och de är inställda på att det kan bli så att de väljer att säga farväl för gott endera dagen men tar inga förhastade beslut.

Nu ska jag ta fram dagboken från år 1994 och kan där läsa att jag från  söndagen den 16 till  fredag 21 januari befann mig i Hjortkvarn medan Ulla var den sedvanliga veckan i Härnösand där hon studerade till lärare inom  Grundskolan. I övrigt sköttes studierna från hemmaplan. Detta var en jättebra möjlighet för Ulla, som varit hemma hos deras 4 pojkar under deras första år. När samtliga gick i skolan var det dags för mamma Ulla att skaffa sig ett yrke. För mej var det ett nöje att vara på landet, sköta hemmet och vara tillsammans med barnbarnen en vecka pr månad. Jag hann med att baka, tvätta, stryka och laga mat och trivdes gott. På den tiden stod jag på topp vad gäller styrka och energi.
Intressanta händelser i veckoslutet efter veckan i Hjortkvarn får jag spara till nästa blogg och säger GodNatt och Sov Gott!
 I morgon är det söndag och lussekatt till morgonkaffet.Nu blir det skönt att sova, tacksam för en trivsam dag tillsammans med vänner!            


fredag 4 december 2015

4 december 2015. "Ibland är jag lessen, ibland är jag glad, ibland står bekymren i lång, lång rad", sjöng vi i Söndagsskolan.

I dag har jag anledning att åter sjunga den lilla söndagsskolsången.
På morgonen ringde Elsemarie.Hon och Tobias skulle åka till djursjukhuset så inte Isak skulle vara ensam när han skulle dö.

Lite senare hade hon pratat med veterinären igen och fick då veta att de ville behålla Isak på sjukhuset till i morgon då han fick hämtas för att  på torsdag  komma åter för att ta ultraljud.

Efter att ha pratat med Lasse bestämdes att de skulle hämta honom i dag. En "ny" veterinär hade sagt att de ju kunde "avvakta". Jag blev glad då jag hörde det. Ordet "avvakta" hade jag också funderat på. Isak hämtades. Trött är han  och dricker inte. Kanske har han fått "dropp", tänker jag.

Alla i familjen är nu överens om att Isaks dagar är räknade om inte ett under sker.
Skönt för både Isak och familjen att ha honom hemma igen.
Kanske kan det tyckas att jag ordar för mycket om Isak, som ju ändå "bara är en hund," men han är en älskad familjemedlem och betyder så mycket för så många. Nu ser vi framåt dag för dag och litar på att det som sker är bäst för Isak. Känns ändå bra att han är hemma.

Mer roligt hände i dag i form av efterlängtade SMS från ett par personer. Telefonsamtal från Mats, Elsemaries hyresvärd i Stockholm då hon började första året på Musikhögskolan och fick lägenhet i hans och Lottas villa.Jag har i tidigare inlägg berättat hur Elsemarie och jag, kort tid innan, kommit överens om att dagligen tacka Gud för att han hade en lägenhet åt henne. Hon hamnade hos en underbar familj. Det var Mats, mannen i huset, som i dag ringde för att få Elsemaries mobilnummer.

Det är mer än 30 år sedan hon bodde där och jag blev så glad av att höra hur hon fick vara det redskap som senare skulle resultera i att makarna sökte och fann Gud och blev medlemmar i den kyrka som de av Elsemarie fått tips om att besöka. Han frågade om jag kom ihåg när jag vid ett tillfälle hälsade på hos Elsemarie och han och jag en kväll länge satt i deras kök och jag berättade om min tro för honom. Joodå, jag minns så väl! Nu ska det bli träff framöver!

Vidare vill jag berätta att Ullas väninna nu är hemma och allt verkar gå bra med operationssåret.
Vi bad i gruppen "Ge och du ska få" i går för lilla Nero. Har letat men ej hitta något om honom och hans tillstånd i dag.

Ja så blev också detta en annorlunda dag, men en dag i positivt tecken. Någon forntid hanns ej med men vad gäller den så har jag ju bara att återge lite från min dagbok. Jag tror på en morgondag.
Tack Gud för så mycket, nämnt och onämnt, som jag fått uppleva tillsammans med dej i dag. Så god du är! Också i dag har jag fått både gråta och skratta tillsammans med dig. Amen!

     

onsdag 2 december 2015

Onsdag 2 december 2015. Lite rörigt.

Det blir en kort blogg i kväll.
Dagen har varit mörk och trist med grader omkring 0  Fortfarande halt och knöligt att gå'
Jag skulle ha tagit bussen till Hjortkvarn och julbord men min kloka dotter ringde i går kväll och sa att det var nog inte så klokt att ge sig ut. Jag ska dessutom äta julbord i Immanuelskyrkan nästa vecka. Jag tackade Ulla för hennes omtänksamhet och stannade hemma.
Elsemarie hade redan hunnit ordna vakt åt Isak så jag fick ringa återbud och föreslog i stället att jag skulle bjuda på lunch i dag, med baktanken att Isak skulle få sin promenad utan att jag behövde ta hand om detta.
Så blev det också.

På eftermiddagen ringde Stefan. "Är du hemma? Vill du ha besök?"
På med kaffe och fram med kaffebröd. Medan vi fikade hann vi med att samtala en del.

Ett mycket långt telefonsamtal efter det. Jag valde att sedan skriva en liten blogg då jag på min iPhone här bredvid fick se ordet"vänförfrågan" och jag fick snabbt chansen att avböja eller acceptera.
Det är alltid roligt med vänförfrågningar på FB och denna gjorde mig extra glad eftersom det gjorts ett långt uppehåll i vår kontakt och jag därför gärna ser att vi åter har "nära" till varandra.

Min avsikt var att i kväll vända åter till 90-talet men jag måste erkänna att jag tappat orken och får avstå till morgondagen. Då ska jag bara göra lite "kompletteringsbakning" inför mitt lilla väninnekalas på lördag. Det ska bli SÅÅ roligt att träffas efter lång tid.
Mitt kök är redan julpyntat och där ska vi tre sitta bland ljus, tomtar och julkrubba och äta rotmos.
Jag tror att vi alla tre ser fram emot att få ses igen. Då  hinner vi med att i flera timmar prata av oss.
Berätta om nutid och minnas svunna dagar. En  av "de tre" har besvär med ryggont. Hjälp i bön för detta är en bra ide`Gud älskar att göra oss gott och besvara våra böner.

Nu sänder jag varma hälsningar till er bloggläsare och säger GodNatt. Sov Gott. Vi hörs!

söndag 29 november 2015

Söndag 29 november 2015.

Glädjande meddelande från Malmö. Linn undkom orkanen Gorm och är i Malmö hos Sebastian.
Ber om beskydd för andra som är ute i detta oväder !!! Nu ska jag sova!

Söndag 29 november 2015. Gudstjänst tillsammans med familjen och Smyrnakyrkan, Göteborg.

Härligt med julgran i köket.
Fick SMS från Linn. Ville jag komma och vara med på Gudstjänst från Göteborg?
Hämtades och såg, på deras TV, Gudstjänsten från Smyrnakyrkan, Göteborg. Vilken första advent! Visst är det så att inget går upp emot att få stå tillsammans med många andra, som sjunger "Bereden väg", "Gå Sion"och "Hosianna" Första Advent, men den fantastiska orkestern med den stora kören var verkligen härligt att avlyssna och en god predikan därtill.

Efter "kyrkkaffe" med familjen fick jag skjuts hem av Filip, som hade lovat hjälpa mig med att få den nya datorn att "komma ifatt"den gamla. Det gällde skanning och avskrift av bloggar.
Filip är en god pedagog och tar sig lugnt och stilla an problemen. Ändrar och grejar så det passar mej och MITT förstånd. Så skönt att jag nu kan "gå på", som före datorsbytet.
Efter den bedriften gjorde han sällskap med Linn till Göteborg, där han lämnades i sin bostad och Linn fortsatte sin färd mot Malmö. TV säger att det är svår storm över Skåne och folk får rådet att hålla sig inomhus. Lite skrämmande och jag ber och hoppas att allt ska gå bra.

Barnbarnet Fredrik, med sin Anna, kom tillsammans med en av sönerna samt mormor och morfar och arbetet med granen gick rekordsnabbt. Det har blivit tradition att Anna och Fredrik med pojkarna ska klä julgranen här varje år, något som jag är så tacksam för.
Tillsammans fikade vi med saffransbröd, kakor och Filips överblivna födelsedagstårta.
 Kaffeautomaten strejkade inför påtårskokandet så nu blir det ny kaffeautomat till jul. Inget ont som inte har något gott med sig.

Ska nog ta en titt på 90-talet igen.  Tisdag 11 januari 1994. Städat på Sörbyallen. Barnvakt åt Linn.
Onsdag 12 januari. Elsemaries 27 årsdag. Vi städar i dag också och hinner inte dit. Sven och Maria överlämnar vår gemensamma present. Flyttstädning tar sin tid. Lennart putsar alla fönster. Jag blir trött och måste gå hem. Kerstin och Awad höll på till klockan 22.00

Januari torsdag 13. Ulla kom och hjälpte oss med städningen. Jag mår inte bra. Klockan 21.00 åkte Kerstin, Ulla och Awad iväg med sista kärran. Blommor, lampor och"sista minutensaker".
Mattias och Largo bor här i natt. Katten gick ut på kvällen. Den, av socialen, hos Kerstin ch Awad placerade unga tjejen hade några dagar tidigare flyttat hem till mig.

Fredag. Jag gick på morgonen till Sörbyalle´n 54 och städade klart i yttersta hallen. Katten fortfarande borta och vi ber till Gud om hjälp. Mattias, Kerstin och jag åker till Elsemarie en stund.
Awad sitter hemma hos mej och väntar på katten, som kom precis innan han och Kerstin skulle åka till sitt nya hem, Annelund. "Att Gud alltid ska vara så sen", sa Kerstin. "Och jag som har bett till Gud hela dagen", sa Awad.  Gud kommer ofta i sista minuten! Men inte FÖR sent.
Mikael , AnnaLena och katten följde med till Annelund.

Söndag 16 januari. Awad och Mattias skjutsade mig till Hjortkvarn där jag ska vara "barnvakt" medan Ulla är i skolan i Härnösand till fredagen.

Nu ska jag berätta att det är svår storm i Skåne.Öresundsbron är stängd. Linn är på väg från Göteborg till Malmö. Jag talade nyss med hennes man, Sebastian, som talade om att han skulle med sitt lag varit i Köpenhamn på basketmatch i dag men fick veta att bron skulle stängas och matchen inställdes.
Vi ber för Linn och för alla som måste vara ute på vägarna. Folk har fått rådet att stanna inomhus.
Nu väntar jag på telefonmeddelande att hon kommit hem till Malmö.Stormens namn: Gorm.

Så önskar jag oss alla GodNatt. Jag ska gå till sängs sedan jag fått telefon från Malmö att Linn kommit hem. Tacksam att Gud är med!




lördag 28 november 2015

Lördag 28 november 2015. Kortisblogg. En oförglömlig kväll hos en svensk familj!

Efter att ha fått höra en ung invandrares långa historia orkar jag ej skriva någon längre blogg.

Att bli mottagen med kärlek och förståelse i en svensk familj när man är ensam och långt borta från sina nära och kära, utan möjlighet att få träffa dem, att få känna att sorgen delas, att få gråta i en svensk mammas famn, att känna deltagandet från den övriga familjen, att ha sänt upp böner till Allah om hjälp och fått träffa människor, som förstår bönens betydelse, ja då ser man verkligen Guds omsorg och att Gud aldrig sviker.

 Med intresse ska jag följa denna unga människa, som har en önskan att i framtiden få utbildning och bli till hjälp för andra i samma, svåra situation.
Först när man kommer riktigt nära, förstår man, i någon mån, den smärta, som en flykting kan känna och som lever vidare även om man kommit till ett annat land.

En vers ur en sång får avsluta kvällens korta blogg.

"Om jag kan hjälpa någon under livets gång, om jag kan glädja någon med ett ord, en sång, om jag kan visa någon vägen fram till Gud, blir min vandring ej meningslös mer."

Låt oss hjälpas åt att göra vad vi kan för dem som behöver vårt stöd och vår medkänsla!
Tacksam över att jag fick ta del av "resan" är jag åter hemma och går  till nattens vila med en innerlig bön till Gud för alla dessa,som fått lämna hus och hem, nära och kära. Våra böner till en god Gud har stor betydelse!! Låt oss aldrig glömma det!! MOT det onda, FÖR det goda. Amen! GodNatt!

fredag 27 november 2015

Fredag 27 november 2015. Hårfrisörska men ingen träning. Blåsig dag."Söstrabesök"

Att besöka frisör för att få håret tvättat har aldrig tidigare hänt, Men i dag hände det,. Jag hade så fina
 lockar sedan mitt förra besök så jag ville ej riskera att de skulle försvinna, vilket kunde ha blivit fallet utan frisörskans hjälp. Jag är såå nöjd med min nya hårfrisörska. Dessutom finns hennes salong mycket nära mun bostad.

Mina två yngre systrar var i dag inbjudna på rotmoslunch. Jag anser att man bör ha sällskap för att äta rotmos. Som när man äter surströmming, ungefär!
Till kaffet kunde jag bjuda på flera sorters kakor och god saffranskrans. Kaffestunden förgylldes av att IngaMajs son Anders delade den med oss. Anders och jag har alltid haft ett speciellt förhållande till varandra och att ha både honom, hans mor och moster här samtidigt gjorde det festligt.Dagen har varit grå och blåsig, men med plusgrader, ej att förakta av en frusen person.

En överraskning var att Kerstin, som i går hjälpte till med att pynta till Advent, kom med fyra underbara julstjärnor att sätta på sidan om adventsljusstakarna, som hon satte i fönstren i går. Gissa om jag blev glad!

När Georg levde och arbetade i Stockholm, sista tre åren i Linköping, hade han vid sin hemkomst, fredagen före första advent, alltid med sig julstjärnor till fönstren. Det där med julstjärnorna till advent rör mitt innersta och jag har nära till tårarna fortfarande fast så många år har gått sedan han flyttade hem till Gud. Roligt nog hade Kerstin dessutom med sig en stor påse clementiner, något som alltid måste finnas med i advent.

Nu tänker jag berätta lite om första dagarna av år 1994.Enligt min Dagbok.
Söndag 2 januari åkte familjen Hallqvist, Jonas och jag till Hjortkvarn ett par dagar.
Tisdag 4 jan. Kristin tog bussen från Hovsta och kom hem till mej."Kul att vi har varandra. Tittar på TV och pratar".

Torsdag 6 jan. Trettondagen. Linn s föräldrar lämnade henne hos Kristin och mej medan de var i Immanuelskyrkan på Gudstjänst. Båda flickorna hämtades av sina pappor på eftermiddagen. Jag gick igenom alla filmkassetter och skrev på innehåll.

Fredag 7 jan.Mikael plockade ner sina saker i plastkassar för att flytta hem till Anna-Lena.
Anna kom hungrig hit på kvällen. Berättade att hennes mamma kommit till sjukhuset under dagen.
Söndag 9 jan. Känner mej ännu inte helt bra. Som om jag har ett sår i bröstet efter all hosta.
Mattias och jag handlat i ICA, Tybble.

Måndag 10 jan. Kerstin och Awad sovit sista natten i sin villa på Sörbyalle´n.
Så flyttar de ett par mil från stan. Jag skickar med en gryta grönsakssoppa, så "flyttfolket" får lite mat för att orka med jobbet. Kerstin, Awad och hunden Largo kom hit och sov över här.

Slutar här för i kväll. Så sömnig. En rolig dag tar också slut. Jag känner det lite så också och säger därför "Natti" och önskar oss alla GodNatt!

torsdag 26 november 2015

Torsdag 26 november 2015. Ännu mer hjälp med adventsbestyren.Lutfiskätande med systrarna.

Grå dag men ett par plusgrader, vad mer kan jag begära? Jag svarar inte på den frågan!
Besök av Kerstin, som tog vid där Ulla slutade i går. Fotografierna på mina 14 barnbarn i en av kökets två bokhyllor fick byta plats med tomtar av betydligt större antal. Upp med tomtarna! Ner i tomtekartongen med alla fina barnbarn, som genast med Kerstins hjälp bars upp på vinden.

Undan för undan växer möjligheterna att fira Advent framåt. Julkrubban har sin givna hedersplats och ska i kväll inta densamma.

Eftermiddagsbesök hos IngaMaj med Lutfiskmiddag tillsammans med vår nyanlända syster Stina, som åkt från Småland i bil.

På hemväg från träningen tittade Tobias in för ett kort men kärt besök.Han är en bra bit längre än jag numera men är mitt yngsta barnbarn och vi pratar (i alla fall jag) gärna om minnen från tiden då han var liten . Vi har många, roliga minnen tillsammans!

Jag fortsätter med år 1993. 16 december. Känner mig sjuk på dagen men kvicknar till framåt kvällen.
Bakar saffranskransar.. Ska åka till Ria med bröd i morgon.
Fredag 17 december.Emil kommer med buss till Örebro. Kristin, Emil och jag barnvakt åt Linn. Kören Svart på Vitt har fest och båda föräldraparen är där. Åkte sent på kvällen till Hovsta dit vi kom klockan ett. Somnade gott.

18 dec. lördag.Handlat på Wessels. Srukit en del tvätt. Firat Emil, som, om några dagar fyller år.Han fick "Griegskivor", Pengar, Choklad. Vi hade  Glassfest och han blev jätteglad, står det i boken.
19 dec. söndag.Ur Dagboken. " Åkt med Sven till Wessels. Sven är trött och jäktad. Tycker inte om att julafton är på en fredag. Ingen ledighet före.
Jag åkte till Ralf en stund. Till Hovsta igen för "Christmas Carols"

Måste berätta om när Kristin och jag, i min bil skulle åka hem. Det var en mörk kväll och jag hade, vid den tiden dålig syn. Satte mig i bilen och startade. För att komma ut på vägen skulle jag ha åkt på grusgången men jag råkade åka över gräsmattan, som gjorde att det blev lite "guppigt". Kristin ropade: "Men Farmor, jag sa ju till dej att inte köra över gräsmattan"!

 Mitt svar om att jag såg fram emot att hon skulle få körkort gjorde henne skräckslagen. " Men FARMOR har du inget körkort heller? Gå genast och börja på en bilskola!!! Du MÅSTE ha körkort." Vettskrämd åkte hon  med mig hem till deras bostad, inte så långt från kapellet , där vi avlyssnat den fina konserten. Hon åkte dock, även i fortsättningen med mig, nu och då!

22 dec. Till Seja med bröd, som jag lovat henne. 23 dec. Lasse sjuk. Hostar och har feber.
24 dec. Sjuk när jag vaknade men  dagen avlöpte planenligt.  Först grattade vi Mattias på födelsedagen, åt sedan god jullunch hos Elsemarie och Lasse, därefter till Sven och Maria i Hovsta
där det bjöds på kaffe till Kalle Anka . Julgröt fick avsluta kvällen.
25 dec.  Ligger sjuk hela dagen. Orkar ingenting. Dricker en kopp välling och massor av vatten. Elsemarie och Lassse i Katrineholm hos farmor och farfar.
 26 dec. Fredriks födelsedag. Orkar ej dit. 27 dec. Har feber i dag också. 28 dec. Stina kommit.
30 dec.Gick upp och  drack kaffe klockan 7. Insåg att jag inte är glad. Då kom några längtans tårar och jag tyckte synd om mig själv en stund. Saknar Georg!

Nyårsafton 1993. Lunch på Holmgatan. Stina och jag tog  Linn med oss hem, då föräldrarna skulle till Alinders på fest. Linn sova? Nejdå! Glad, go och snäll är hon vaken lika länge som vi, dvs till klockan 00.30 då Nyårsklockorna ringt färdigt i stan och på TV.
Var skall jag fira Nyårsafton nästa gång???

Nu är denna dag slut och jag tackar Gud för så mycket av "pusselbitsläggande" jag fått se i dag! Gud sviker aldrig!


onsdag 25 november 2015

25 november2015. Så glad jag blev över hjälp i köket i dag." Släkten följa släktens gång."

Det blev en grå dag i dag men tre plusgrader gjorde mig glad. Ännu gladare blev jag när Ulla kom på besök för att ta hand om adventsförberedelser i köket.
Efter en kaffetår med avsmakande av det i går bakade saffransbrödet, satte hon igång.
 För flera år sedan då Lennart och hon var ungdomspastorspar i Filadelfia med placering i Vivalla ville Ulla göra konstgjorda rutor på fönstren i ungdomslokalen. I stället för att använda spray, innehållande stearin, provade hon att använda vit plakatfärg. Jag har under alla år sedan dess " rutat" våra fönster på det sättet efter att ha sett hur enkelt det är och hur lätt att sedan tvätta bort efter helgen.

Nu är fönstren "rutade", gardinerna i de tre köksfönstren utbytta mot julgardiner. Lådor och dörrar rengjorda. Adventsljusstakar, tomtar och annat nedtagna från vinden.

Jag kan ej finna ord för vad allt detta betydde för mej. Nu fortsätter jag i morgon utan att behöva  klättra. Och tänk så snabbt allt gick.

På den tiden då jag var i min fulla krafts dagar hände det nu och då att jag gav hjälp av liknande slag och nu när jag behövde hjälp så fick jag den. Jag har inte något år tidigare varit med om att känna att jag var i behov av hjälp med att förbereda för Advent och jul.

Ulla har numera ledigt två dagar pr vecka och hade bestämt sig för att avsätta den här dagen åt mej.

Nu har jag ägnat en del av kvällen åt TVtittande så jag går till nattens vila i stället för att förlänga kvällens blogg.

Säger God Natt och Sov Gott till er alla läsare av kvällens korta blogg. Jag längtar till sängen!

tisdag 24 november 2015

Tisdag 24 november 2015. Snart advent. Lite forntid hinns nog med.

Matte lämnade Isak här.Efter frukost sov jag en stund. Isak också.I dag var han hungrig. Kräsen, som han är ville han ej i går kväll ha de "nya" kulor som familjen inköpt åt honom. Jag valde då att i morse ge honom kokt ris från frysen, blandat med nykokt kyckling. Det fick en rykande åtgång!
 Snällt sov han sedan på hallgolvet.

Jag fick för mig att baka saffransbröd, så det gjorde jag. Två kransar och några lussekatter. Ett par sorters kakor blev det också. Något mer av värde har ej hänt i dag.

Fortsätter med år 1993 och 1 december. I Dagboken står det den dagen:" Vart flyttar jag? Det undrar jag fortfarande.Barnvakt hela dagen.Linn sjuk och jag är barnvakt några dagar.

4 dec. "Till Hovsta. Strykning. Maria permanentat mitt hår . Tack och lov", står det i boken.
5 dec. Ralf mycket dålig. Åkt ambulans till sjukhuset. På kvällen barnvakt hos Linn. Elsemarie konsert i Mikaelskyrkan.
7dec. Cyklade till R.S.Ö. klockan 7 på morgonen och var hos Ralf medan han röntgades.Cyklade till Kyrkogården och tittade till graven. Hade julskinka från förra året i frysen. Lämnade den till rökning.
8 dec. Hos Britt på eftermiddagen.Ringt Seja. Ska baka åt henne.
9 dec. Tog bussen på morgonen till R.S.Ö och väntade medan Ralf röntgades i Datortomografi. På kvällen hämtades jag av Ulla till Hjortkvarn. Linda och Emelie åkte till Stockholm. Dagen därpå flyttade Ralf in på Hedegården.
  
11 dec. bakar jag och gör köttbullar till lunch åt Mikael och mej.På kvällen till Brickebacken och hämtar Lena och vi åker till Ralf på Hedegården. Vår husköpare ringer och säger att den 1 april måste de få tillträde till huset då de måste lämna sin bostadsrätt till sin köpare!

12 dec drack jag ensam Adventskaffe till tre tända ljus. Mikael och jag åt lunch tillsammans innan jag åkte till Hovsta. Hann med att vara med på Luciafest i kapellet och sedan stryka in lite tvätt åt familjen. Hämtade sedan Petter som gästat David Gårsjö över helgen.

13 dec. Petter gick upp tidigt och tog tåget till Hallsberg. ( 16 grader minus) Jag åkte tillsammans med ett par personer från Socialen till Ralf på Hedegården och fixade ett nytt rum åt honom.
14 dec. Julbord i Immanuelskyrkan. Trevlig eftermiddag.

Så var halva december år 1993 avverkad. Lyssnar till TV där det berättas att nu är gränsen nådd för Sveriges möjligheter att ta emot fler flyktingar. Flera restriktioner ska nu genomföras enligt regeringens beslut i dag. Gränskontroll även i Norge.

Miljöförstöringen är också uppe till diskussion i TV. Jag kom osökt att tänka på den gamla sången: "Om Gud förglömde världen, om blott en enda dag."  En vers lyder så här:"Då skulle folk och länder förintas slag i slag, om Gud förglömde världen, om blott en enda dag"

Jag säger än en gång att Gud kommer att ha sista ordet och det ser jag fram emot. En dag ska ondskan vara borta för alltid! Amen! Önskar oss alla en GodNatt. Jag är så glad över att jag orkade baka i dag
och att brödet blev så bra! Varför jag skriver det. Hahaha, jo det har hänt att jag bränt någon plåt någon gång. För länge sedan!!!!






måndag 23 november 2015

Måndag 23 november 2015. Lite nutid och lite forntid.

Kallt. kallt. 8 grader!Minus!
Kokade grönsakssoppa, gräddade pannkakor, som åts med sylt och grädde av mina två måndagsmatgäster. Isak fick långpromenad och jag skjuts till Träningen. Handlade lite i närbutiken där i dag en ung kvinna satt innanför dörren, en tiggerska!! Usch vad jag mår dåligt av att se detta. Hon pussade min hand när jag la en 50-lapp i pappbägaren! Önskar ibland att få komma till Rumänien eller Bulgarien och se deras elände. Går det inga charterresor dit? Till något bra hotell där vi kunde bo en vecka om det inte är kallt.

Jag är sen i kväll. Såg "Fråga Doktorn" i TV. Blev så ledsen av att se det unga fina paret där mannen drabbats av Alzheimers och de båda visste att döden snart skulle skilja dem åt. Kändes svårare än vanligt med tanke på att de är så unga. De har små barn därtill.

Nu dyker jag ner i Dagboken från 1993 och den 17 nov. där det står att jag besökt makarna Sundberg i Vivalla. (Som Håkan och jag brukade besöka när jag jobbade på Ria) Vidare till Ralf i Brickebacken. Sedan till Elsemarie Andreasson för att tala om makens begravning och en del bestyr  i samband därmed.På kvällen Studiecirkel.

18 nov."Bakat rågbullar till grönsakssoppan som tillresande ska bjudas på efter begravningen i morgon. Till Hovsta och Kristin. Bakat chokladkaka. Till Adolfsberg och hämtat grönsaker. Kokat stor gryta grönsakssoppa. Lagt mej kl 24.00. Som vanligt."
19 nov. Fredag. "Passat Linn ett par timmar. Hem och fortsatt med grönsakssoppan.
Till Immanuelskyrkan på en  "fin och minnesrik begravning." Uno var under flera år vaktmästare i Immanuelskyrkan och det berättas om hans böner till Gud för församling och besökare. Han var en tillgång för Riaarbetet i Örebro och fanns alltid med på våra möten.  Så omtyckt av alla. Han var ingen dussinmänniska och vi som var engagerade i RIA uppskattade honom verkligen och tomheten efter honom var länge märkbar.
110 gäster var med på minnesstunden. Innan släktingarna åkte hem bjöds de alltså på den omnämnda grönsakssoppan. Det står att jag är "hes och förkyld", vilket fick mig att bli sängliggande ett par dagar.
Den 21, söndag står det att jag lyssnade till Hans Janssons predikan på Närradion och att jag var ledsen för att ej kunna vara med på ungdomskonferensen! Har alltid varit ung inuti.Haha!

Följande dagar står det att Lennart handlat åt mig, att jag fortsatt att vara förkyld!
Förmodligen hade Stina skadat sin hand i den vevan för jag bakade tre sorters kakor och fruktkaka m.m. till Stina som skulle få det hemskickat  till Högskulla med några som skulle åka bil till Småland.
27 nov. Lördag. Målade, traditionellt till advent, rutor på fönstren i köket. Citerar ur boken:" Plockat fram ljusstakar. Det gjorde inte ont i hjärtat i år. Fast när Lasse hämtade mig på kvällen och jag såg
stjärnan i lilla fönstret lysa och tänkte på hur Georg sa att vi skulle låta den lysa för det skulle vara mysigt när vi kom hem då kom gråten ändå. Den har nog kommit vid advent år efter år och kommer förmodligen nu till helgen då det är första advent 2015.
Söndag 28 nov. Drack adventskaffe på morgonen med Elsemarie, Lasse och Linn. På kvällen med Ulla till Mikaelskyrkan på härlig julkonsert.

Så var november månad avslutad och det är dags för mig att sova. Jag har hela dagen varit fylld av stor tacksamhet över att dag efter dag få fortsätta att bo i detta land och ha allt jag behöver. Jag prisar och tackar dig, min Gud och Fader!! Nu ska jag sova gott!


söndag 22 november 2015

Lördag 21, Söndag 22 november 2015. Lite av varje och en del från år1993.

Visst är det trist! Vi fick dock bort snön och Bernard åkte hem med den! Så bra!
Isak och jag försöker gå ut i halkan. Jag är ytterst försiktig. På lördagen mötte jag grannen ett par hus bort. Vi pratade lite och han tog Isaks koppel och gick en sväng med honom. Senare på kvällen kom grannens fru och tog ut Isak på kvällspromenad. Underbara människor.
I morse gick jag ut en kort promenad med Isak och senare på dagen kom grannen åter och tog en lång promenad med honom.

Jag kunde då tacka genom att skicka med Tekakor, som jag bakade i går kväll medan Isak ivrigt väntade på att jag skulle gå till nattens vila så han kunde koppla av. Han är mer eller mindre orolig tills han ser att jag ligger i sängen. Först då slappnar han av och somnar. Sover hela natten till 8-tiden på morgonen.
Ingen vakthund precis men en familjehund i högsta grad. Jag var ej hemma när familjen hämtade honom men vet om hans glädje när han får se dem.
I kväll har jag varit hos Gustav, som fyllde 9 år. Roligt att träffa en del av familjen på diverse högtidsdagar.

Kylan håller i sig och jag har inte roligt ska jag säga. Borde kanske bo på sydliga breddgrader!
Äpplen på trädet är nu frusna, likaså de som finns på altan. Jag borde ha ett stort kylskåp i källaren för förvaring av äpplen. Jag har några i kökets kylskåp men alltför många blir frusna. Äppelmos kan man ju alltid göra men jag äter ju blåbär på gröten, så jag behöver inte så mycket äppelmos.

I dag pajade Bernards bil och han kom hit och satte på vinterdäck på Linns, sedan den 19 nov. min, bil och tog den genast i bruk. Lydia jobbar i Nora och kan nu använda denna medan deras egen repareras.
Det blev en annorlunda dag och jag bad ett par vänner, som skulle fikat här i dag, att komma vid annat tillfälle.

Nu lite från November 1993. 1 november. Jag åkte till moster Astrid, änka efter Georgs morbror och boende i Göteborg sedan många år.Roligt att träffa henne igen, 95 år gammal.
Nästa dag, åkte Majken och jag till Karin Eriksson, pastorsfru i Lesjöfors under vår tid där.
3 november hämtades jag av svåger Vidor, som körde mig till färjan, som skulle ta oss,Ulla och Lennart med sina barn, Elsemarie och Lasse med Linn, till Fredrikshavn i Danmark.
Nu fick jag också ta plats i Lennarts och Ullas Toyotabuss och vi gav oss iväg på "höstsemester" i Grönhöjstrand, där vi kom att bo så bra i en rymlig lägenhet.

4 nov. åkte vi till den "insandade" fyren och sedan handlade i Hjörring.
6 nov. packade vi för hemfärd. Emil, Kristian och jag åkte tåg från Göteborg till Örebro där pojkarna "bordade" Toyotabussen och åkte med Lennart till Hjortkvarn.  Ulla inväntade de två fosterbarnen Linda och Emelie, som varit i Stockholm under vår bortavaro och stannade över natten.

Söndag 7 nov. kom Kerstin och Awad  en stund och vi fick veta att de köpt hus i Glottra. Inflyttning 1 dec.
Sven, Kristin och Fredrik kom för att hämta en soffa till Fredrik. Kristin stannade till nästa dag.
9 nov. Ringt Elsemarie Andreasson som hastigt förlorat sin man, den fina Uno! Vi talade om begravningen och jag lovade att hjälpa dottern med servering av mat åt tillresande .

11 nov, Till Hovsta där jag stryker in tvätt. På kvällen barnvakt åt Linn.

Fredag 12 nov.Hämtat Jonas och Emil vid bussen. Bernard och Kristin kom senare.

Lördag 13 nov. Emil och Kristin överraskade med att ha bäddat och gjort så  fint i sovrummet! Gullungar!
Pojkarna gick på bio och jag skjutsade hem Kristin till Hovsta för hon hade någon övning som väntade där.
Linn kom och sov över och visade ännu en gång hur otroligt lite sömn hon ibland behöver.
På söndagen skingrades kusinerna återigen, men så roligt de haft!
Så var halva november avklarad och jag ska sova, i natt utan min lilla Isak.

Nu önskar jag er alla GodNatt. Sov Gott!

fredag 20 november 2015

Torsdag, fredag 19, 20 november 2015..Min nattgäst bestämmer när jagska gå till vila så jag vet att det blir en kortisblogg.

tSNÖ!! Men solen är på väg ändå!
Brrr! Nu är det både snö och kyla, som intagit vår stad.Redan minus 5 så det blir en kall natt.
Hade planerat för resa till Göteborg. Jag tror det var vädret som var största orsaken till att resan, för min del, inställdes. Kyla och blåst mitt värsta väder.
En god sak var ju också att Isak kunde vara hos mig även om han tycker om att åka bil. Vi var nyss ute och han spanar noga in varje bil för att se om det är "hans" bil.

Undrar om det är varmare i Göteborg. Förmodligen inte!
Gårdagen, torsdag, repade jag mig efter den stora näsblödningen dagen innan och bortsovandet av dagen efter det.
Hade i går inbjudit Sven och Maria att komma hit och äta kroppkakor till lunch. Den maträtten skulle aldrig falla mig in att göra för bara min egen skull. De kom och det passade också för Bernard som precis då hade lunchrast. Mysigt att ha en del av familjen här.

På kvällen hämtades jag till Husgruppen där Barbara serverade polsk mat och sedan härlig blåbärspaj till kaffet. Vi är en liten fin grupp och  lär oss mer och mer om Gud och hans ord i Bibeln. Alla får ställa sina frågor och vi trivs tillsammans.

I dag,fredag kom, med kort varsel, min kommunala städhjälp. Så välbehövligt.
Hämtades av Elsemarie för en kopp kaffe innan de åkte till Göteborg där de ska gratta Filip som fyller 21 år på måndag. Emil och Filip har samma datum, 23 nov, Några års åldersskillnad dock!

 Ulla och Lennart åkte till Stockholm för att traditionsenligt gratta Emil och gå på julmarknad i Gamla Stan. Skulle i kväll se "Kristina från Duvemåla ". De åker tåg och bor på hotell. Tar sedan bussen till Emil och Emma med de två små barnbarnen.

I dag kom SMS från Kristin, som i går åkte med sin orkester till Tallinn och vid avresan uttryckte farhågor för illamående under båtresan. Allt hade gått så bra och hon var så nöjd.
Enligt rubriken för dagens blogg så har jag nattgäst. Han brukar "tjata" på mig men nu ligger han här på golvet och snarkar så jag får chansen att själv bestämma, tydligen!

I dag har ännu ett terrorangrepp utförts. Denna gång på ett hotell i Malis huvudstad Bamako. Tjugusju personer dödades i detta gisslandrama som pågick i många timmar.

 Nu lämnar jag både roligt och sorgligt för i kväll och beger mig till sängen. Isak sover på golvet bredvid mig och i morgon bittida ska vi ge oss ut i halkan på kisspromenad. Eller också får han promenera på altan, alldeles ensam!

Tack för i dag, käre Gud,  och tack för att jag vet att jag inte behöver vara rädd. "Allting till mitt bästa vänder. Jag är alltid i Guds händer", sjöng vi i Missionshuset där jag gick i Söndagsskolan.
"Trygg jag är, trygg jag är, innesluten i hans hand." en sångstrof som jag sjungit många gånger senare i livet. Sov Gott vänner! Gud sviker aldrig!

onsdag 18 november 2015

Onsdag 18 november 2015. En del dagar blir inte alls som jag tänkt mig.

Vilken bra dag det skulle bli! Jag skulle hinna så mycket. Åka till stan och uträtta några ärenden.
Behövde bara snyta mig lite så började näsan blöda. Inte måttligt heller! Inte kunde jag klä mig, inte ta fram frukost. Hann inte ens bita i bullen till morgonkaffet, som fanns där i koppen.

Klockan var 15.00 innan jag åt frukost. Tre timmar senare åt jag lunch. Blodpudding.
Tyvärr visste jag inte hur man får stopp på kraftig näsblödnig. När jag pr telefon fått veta att jag gjort helt fel då jag intagit sängläge och följde råden så var allt OK

Jag var då så genomtrött och har sedan sovit största delen av dagen. Isak fick gå ut på altan och kissa i stället för den vanliga promenaden. Sorry snälla Isak, som legat på golvet och "delat".
När Lasse ringde på dörren för hämtning blev han så glad så han halkade omkull på golvet av farten.

I TV säger de att Säkerhetspolisen höjt beredskapen till 4 på en 5- gradig skala.
Vet ej på vilka grunder. I dag har polisen i Paris gjort tillslag mot en misstänkt lägenhet, där de sökte efter  en misstänkt terrorist.

Klockan är 19.30 och jag är både trött och sömnig trots att jag sovit så stor del av dagen.
Bara så ni vet så intar jag härmed sängen. De i sjukvård arbetande som tillhör familjen har hört av sig och håller mig under "avståndsuppsikt". Tala om att vara privilegierad!

Nu tackar jag Gud för all hans omsorg och för en skön säng. SovGott alla vänner!
"Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro!" Ps23

tisdag 17 november 2015

Tisdag 17 november.2015.Lite äppelplockning i solsken. Fikabesök.

"Gårdagen är förbi, morgondagen har du icke sett och i dag hjälper Herren," står det på en väggbonad.
Solen i dag fick mig att klättra upp på stegen och plocka ned IngridMarieäpplen i en korg. Så fina äpplen. Någon mer som vill plocka? Hör av dej, i så fall!

Tomma kakburkar! Jag bakade drömmar, så goda. Fick besök av Bella, som den lilla vovven heter, och hennes matte. Enligt matte så satte Bella full fart när hon förstod att de var på väg till Isak och mej.

Bellas matte och jag har trevligt tillsammans. Vovvarnas initiala intresse för varandra går snabbt över i likgiltighet. Bella, som är valp visar sitt intresse för oss människor medan Isak  hittar en sovplats i närheten,gammal och trött, som han är.

Nu drar jag åter till år 1993 där jag i gårdagens inlägg bara hann med halva oktober.
Söndag 17 oktober åkte Kerstin, Elsemarie och jag till Hovsta och gratulerade Maria, som dagen därpå fyllde 44 år. Så unga alla var! Men för all del, jag var ju själv bara 66!
Mikael flyttade hem till mej för en kort tid. Roligt med ett barnbarn  boende i huset.

Måndag 18 oktober. Lennart, som sedan lång tid tillbaka åt lunch här, dagligen, fick nu sällskap av Mikael.
Jag åkte sedan till Brickebacken med mat åt Ralf, som tydligen fortfarande mådde dåligt. Jag handlade också en del åt honom. Elsemarie kom och fick lunch.
Anna kom en sväng och frågade om jag hade lite mat. Hon var så hungrig. Bodde i studentlägenhet i Brickebacken.Så klart hon fick mat!  På kvällen var jag i Filadelfia på Böneskola. Livet är härligt!

Tisdag 19 okt. Fredrik hade fått lägenhet på Hertig Karls Alle´ och jag plockade ihop muggar, tallrikar, kaffeautomat och lite av varje, som jag åkte dit med. Sparade grejor som nu kom till nytta.
"Det kan va bra å ha",brukade jag säga och slängde inte i onödan. Tyvärr är jag fortfarande likadan.

Med bussen, från Hallsberg, kom Margit Hiding, som jag blev bekant med på en studiecirkel några år tidigare. Hon stannade över natten.

Onsdag 20 okt. kom ännu en vän till oss, från nämnda studiecirkel och jag bjöd på lunch och kaffe.
På kvällen hade jag studiecirkel hemma.Minns ej hur många som var med. Den handlade om sorg och namnet var:"Samla mina tårar."

Fredag 22 okt åkte jag till apoteket åt Ralf och stannade hos honom en stund.
Till lunch hade jag bjudit in sex "tanter", alla änkor och tillhörande Immanuelskyrkan. De stannade till kvällen. "Vi hade så trevligt", står det i boken. Tydligen inga nyblivna änkor den gången.

Lördag 23 okt åkte jag med Fam. Hallqvist till Katrineholm och Lasses föräldrar. Linn på toppenhumör charmar alla, står det i boken.
Söndagen på gudstjänst i Immanuelskyrkan. Kerstin berättat att de sålt sin villa för 750.000 kronor.
Tisdag 26 okt. Mikael och Lennart fixade lunch själva. Jag hos Ralf på förmiddagen med tårta och blommor. "Socialen" också där. Mikael hos AnnaLena på kvällen.

Fredag 29 okt. Hämtat Ralf för besök hos doktorn klockan 10.00
På eftermiddagen till Fokhögskolan i Rimforsa där jag på lördagen skulle ha en liten föreläsning om "sorg". Jag hade tidigare varit ute i sådana ärenden.
Lördagens kväll  tog jag tåget från Örebro till Göteborg, där jag gästade Majken Enoksson, god vän från Misterhult, sedan barnaåren. Hennes man Rune dog inte så långt före Georg så vi hade med anledning därav haft kontakt en del. Nu fick vi mötas och samtala om  ond, bråd död. Både Rune och Georg dog hastigt utan att hinna säga farväl och båda stod mitt uppe i sina arbetsuppgifter när de dog.

När vi bodde i Lesjöfors var Rune och Majken pastorspar i närbelägna Storfors så vi träffades som familjer alltemellanåt, på den tiden.

Nu är den klar, oktober månad och jag ska avsluta bloggen med att som vanligt säga GodNatt och Sov Gott till er alla! Jag är så tacksam för denna fina dag, även om händelserna i Paris hela tiden vilar över oss alla som en tung slöja! Vet dock vem jag tror på och vad  Hans vilja är för människorna.