fredag 4 december 2015

4 december 2015. "Ibland är jag lessen, ibland är jag glad, ibland står bekymren i lång, lång rad", sjöng vi i Söndagsskolan.

I dag har jag anledning att åter sjunga den lilla söndagsskolsången.
På morgonen ringde Elsemarie.Hon och Tobias skulle åka till djursjukhuset så inte Isak skulle vara ensam när han skulle dö.

Lite senare hade hon pratat med veterinären igen och fick då veta att de ville behålla Isak på sjukhuset till i morgon då han fick hämtas för att  på torsdag  komma åter för att ta ultraljud.

Efter att ha pratat med Lasse bestämdes att de skulle hämta honom i dag. En "ny" veterinär hade sagt att de ju kunde "avvakta". Jag blev glad då jag hörde det. Ordet "avvakta" hade jag också funderat på. Isak hämtades. Trött är han  och dricker inte. Kanske har han fått "dropp", tänker jag.

Alla i familjen är nu överens om att Isaks dagar är räknade om inte ett under sker.
Skönt för både Isak och familjen att ha honom hemma igen.
Kanske kan det tyckas att jag ordar för mycket om Isak, som ju ändå "bara är en hund," men han är en älskad familjemedlem och betyder så mycket för så många. Nu ser vi framåt dag för dag och litar på att det som sker är bäst för Isak. Känns ändå bra att han är hemma.

Mer roligt hände i dag i form av efterlängtade SMS från ett par personer. Telefonsamtal från Mats, Elsemaries hyresvärd i Stockholm då hon började första året på Musikhögskolan och fick lägenhet i hans och Lottas villa.Jag har i tidigare inlägg berättat hur Elsemarie och jag, kort tid innan, kommit överens om att dagligen tacka Gud för att han hade en lägenhet åt henne. Hon hamnade hos en underbar familj. Det var Mats, mannen i huset, som i dag ringde för att få Elsemaries mobilnummer.

Det är mer än 30 år sedan hon bodde där och jag blev så glad av att höra hur hon fick vara det redskap som senare skulle resultera i att makarna sökte och fann Gud och blev medlemmar i den kyrka som de av Elsemarie fått tips om att besöka. Han frågade om jag kom ihåg när jag vid ett tillfälle hälsade på hos Elsemarie och han och jag en kväll länge satt i deras kök och jag berättade om min tro för honom. Joodå, jag minns så väl! Nu ska det bli träff framöver!

Vidare vill jag berätta att Ullas väninna nu är hemma och allt verkar gå bra med operationssåret.
Vi bad i gruppen "Ge och du ska få" i går för lilla Nero. Har letat men ej hitta något om honom och hans tillstånd i dag.

Ja så blev också detta en annorlunda dag, men en dag i positivt tecken. Någon forntid hanns ej med men vad gäller den så har jag ju bara att återge lite från min dagbok. Jag tror på en morgondag.
Tack Gud för så mycket, nämnt och onämnt, som jag fått uppleva tillsammans med dej i dag. Så god du är! Också i dag har jag fått både gråta och skratta tillsammans med dig. Amen!

     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar