måndag 21 december 2015

Måndag 21 december 2015. En sen kortisblogg om dagen.

Klockaan var bara 4 i morse, då jag vaknade och inte kunde somna om. Jag kom genast att tänka på Lydia och Bernard, som med sina tre små barn klockan 6.00 skulle vara klara för att åka till Arlanda, ta flyget till Frankrike med byte i Amsterdam, för att på eftermiddagen vara framme hos Lydias föräldrar och syskon. Alla samlade hos en av systrarna som har tillräckligt stort hus för att samla hela familjen.

När jag låg där kom jag ihåg speciellt en jul då våra tre första barn var små och vi skulle åka den långa vägen från Lesjöfors till mamma i Figeholm. Klockan 6.00 satt vi i vår lilla Morris för att sen eftermiddag komma fram till målet. Jag mindes hur jobbigt det var, men samtidigt roligt.

Spontant började jag be till Gud för Bernard och Lydia med de tre små barnen.
Vid 6-tiden smsade jag till Lydia  att jag föregående kväll sett hur trött hon var och skickade uppmuntrande ord om att "Gud är med och att jag ber för er." Jag bad att få veta när de anlänt till Arlanda och fick några sms. "Nu är vi i Västerås, Lillflickan hade mått illa. Nu står vi i kö för incheckning. Äntligen på flyget. Nu flyger vi. Bed gärna. Det är lite nervöst.Nu stänger jag av."
Efter det budskapet somnade jag om, så nöjd att veta att de nu var på planet.
På eftermiddagen skrev Bernard: " Framme i huset. Resan gick bra. Tack för dina böner, farmor."

Jag svarade att det var MIN uppgift denna tidiga morgon och att det kändes bra att jag fått "!följa med" på resan genom alla SMS jag mottagit under resans gång.
Det var inte första gången det hänt att jag vaknat och att Herren manat mig att be för någon eller några. Jag ser det som en enorm tillgång att få använda tiden på det sättet.

Fram på dagen tog jag Färdtjänst  (vilken grej) upp på stan där jag hade ärende till bl.a. apoteket.
Tidigare på dagen hade Kerstin erbjudit sig att handla julskinka och en del annat som hon kom med i kväll innan hon åkte till sitt nattjobb. Jag är så glad och stolt över mina generösa och hjälpsamma barn.
Jag hade ont i benen när jag kom från stan men det gick över och jag har i kväll bakat fyra sorters kakor. Tackar Gud att jag orkat och allt gått så bra. Gud är så god. Min bäste vän.
Jag har lovat bort lite kakor till jul och nu är allt klart så jag kan städa av lite i morgon innan jag drar iväg för att fira jul på landet. UTAN snö men det är skönt att vakna på juldagens morgon och inte vara ensam att lyssna till julottan på TV.

När jag gick på stan i dag kände jag att jag helst ville vara hemma och inte ute i vimlet, så det blir nog närbutiken som gäller resten av året.

Men se så mycket jag skrev, fast det inte var meningen. Nu tackar jag min Gud för all hjälp jag fått i dag. Jag är förvånad över att jag orkat så mycket. Nu blir det sängen. GodNatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar