onsdag 30 november 2016

Onsdag 30 november 2016. Eländet i världen och människoflykten fortsätter.

Så är det kväll igen. Jag älskar kvällar mer än morgnar. Jo jag gillar att vakna tidigt men tycker det tar så lång tid innan jag kommer igång. Morgonkaffe i morgonrock, morgonandakt i samma skrud. Sakta tar jag fram mina blåbär och mjölken. Innan dess har jag kommit i kläderna. Tandborstning, koll på datorn. Så blir det ofta, som mamma sa "halvgångs medda" innan jag kommer igång med det som ska göras. Då har jag ändå inte läst dagens tidning.

Den gångna natten var jag iklädd "masken" halva natten. Då vaknade jag och låg 1-2 timmar klarvaken. I början grubblade jag över diverse små personliga bekymmer, innan jag kom på att det ju faktiskt vore mer fruktbärande att be om väckelse över vår stad och om välsignelse över dess invånare. Det kändes bra att byta fokus.

När jag tröttnade på att ej somna så tog jag av "masken" i tron att jag skulle somna. Icke! Jag låg klarvaken, ej likt mej. Jag knäppte mina händer och sa:" Käre Gud låt mej somna."

Nu ska jag titta på Uppdrag Granskning. I kväll handlar det om svenska terrorister, som anslutit sig till IS i Syrien.. Här gjorde jag uppehåll .

Sedan skrev jag mycket mer men det försvann. Nu är jag för trött för att skriva på nytt det jag en gång skrivit om. Klockan tickar sovdags så än en gång GODNATT mina vänner.

tisdag 29 november 2016

Tisdag 29 november 2016. Blandade känslor när dagen tar slut.

I kväll kommer jag i säng tidigt. Vaknade trött i morse. Stor skillnad mot gårdagen.
Inte kan det väl vara den där "sovmaskinen?" Jag hade masken på mig till 4-tiden. Då tog jag av den och somnade såsmåningom i vanlig ordning utan apparat.

Hur som helst så har jag inte mått så bra i dag. Hur blev dagen?
 Sven ringde från Maxi. Behövde jag något? Han kom tillsammans med Kristin hit med det önskade och inte bara det! De hade också en stor Amaryllislök i en kruka, som jag fick i Adventspresent. Jag kan se att det kommer att bli minst två, kanske fler blomstänglar på den. SÅ roligt! Jag kommer nog att visa den i all sin prakt framöver!

Jag skrev ut postgiro, Skulle ut och starta bilen, som stått alldeles för länge utan att ha varit i bruk. En del säger att det kan hjälpa till när vissa värden ska höjas och andra sänkas för att den ska godkännas på bilprovningen.
Skulle gå till brevlådan med postgirobrevet. Skulle plocka upp julkrubban till dess plats i köket.
Skulle baka kakor.


Nu sitter jag här och gläder mig åt att allt det där jag SKULLE göra inte blev gjort. Känner bara att en eller två Alvedon och sömnapparaten vinkar bakom dörren till sovrummet.
Jodå, det passar perfekt en kväll som denna. Jag kommer, jag kommer!
Visserligen är tiden omkring jul den tid jag drabbas. OM jag drabbas! Inte alla år! Eftersom jag är mycket känslig för tex lite småfeber och svaghet i kroppen så VET jag när jag ska acceptera rådande situation

Fick i eftermiddag ett telefonsamtal, som gjorde mig glad så allt har inte varit dåligt. Nu är jag så nyfiken på hur bra jag ska vara i morgon bittida. Tur att jag var så pigg i går och hann med så mycket roligt! Av erfarenhet vet jag att för min del betyder sömnen mycket för att jag ska snabbt klara av en eventuell smygande "må dåligtperiod". Så jag tar "konen vid hornen", som min älskade man skämtsamt brukade säga. Det betyder att jag tar den där tabletten, kommer tidigt i säng, ikläder mig "masken" , pratar med Gud och förhoppningsvis somnar snabbt för att vakna till en frisk dag i morgon.

Så blev det en kort, tidig blogg i kväll och en del av mina "läsare" kommer också i säng tidigt på grund av mitt tillstånd.  Jag vet att jag har bedjande vänner bland mina bloggläsare och jag är så tacksam för förbön. Jag ber för oss alla om Guds beskydd och läser Psalm 23. "Herren är min herde, mig skall intet fattas" osv. Hela den psalmen sitter i huvudet sedan konfirmationstiden i Figeholm där prästen hette Eskil Hvasser,

GodNatt, mina vänner! "Känn ingen oro! Låt var dag bära sina egna bekymmer"sa Jesus.Sov Gott!

















måndag 28 november 2016

Måndag 28 november 2016. På Svampen med Alva.

Underbart med barn! Se så goa de är!
Så roligt det är med adventsljusstakarna i fönstren! Tomtarna på hyllan, som de lånar av de 14 barnbarnen den här tiden på året. Barnbarnen på vinden i tomtarnas kartong. Allt är som det ska va!

Ändå är jag lite kluven vad gäller glädjen i advent. Jag tänker på alla som under detta år och år tillbaka har förlorat någon som man stått väldigt nära. Den här tiden som ska vara en glädjens tid blir en saknadens tid och många fäller en längtans tår vid tanken på tidigare jular och alla minnen.
Som väl är så blir det bättre och bättre och man kan vara glad även om  inte allt är som det brukar. Numera har jag ej besvär av gamla minnen som dyker upp. Jag kan känna stor tacksamhet för allt.

Dagen som gått blev så bra sedan jag väl kommit igång. Jag måste väl berätta om den där sovapparaten, som kanske blir något av en följetong en tid. I tre månader får jag låna den och sedan ska jag utvärdera den!!
Jag tycker att jag mått så bra i dag. Sedan Kerstin gått till jobbet i går kväll så lyckades jag få på "masken". Den dånade inte. Luften kom stilla genom den tjocka slangen men den var lite kall.
När halva natten gått och jag vaknade bestämde jag mig för att de timmar jag haft den nog var tillräckligt för en första omgång. Man ska väl prova lite försiktigt tänkte jag.

 Om en stund ska jag åter pryda mig med mask och slang och se om jag är ännu piggare i morgon. Kan ju ej helt bortse från mitt gamla recept att varje morgon äta blåbär och be till Gud. Får se nu om masken kan förstärka effekten.
Jag börjar redan fundera över hur jag ska använda den energi jag kommer att få med alla tre dessa komponenter i samverkan!! Hahaha! Spännande!

Dagen då? Jag hade inte tagit fram något från frysen till dagens lunch så i morse bad jag Gud att ge mig en ide' om vad jag skulle kunna bjuda på. Genast kom tankarna på den fina fläskfärs jag hade i frysen. Matgästen gillar stuvad spenat, som han i sin barndom fick hos sin farmor. Han har tidigare sagt att den stuvade spenat jag bjuder på smakar precis som den hans farmor lagade.
Ja, så var lunchen fixad. Färsbiffar, potatis, ärter, morötter och stuvad spenat.

Som vanligt fick jag skjuts till Träningen på Karla Vårdcentral. Där kan man själv i ett rum ta blodtrycket och det gjorde jag. Det var så bra, tyckte jag!

Efter träningen hämtades jag av farmor Ulla och barnbarnet Alva. (Samma namn som min mamma.)
Vi skulle fira Alvas 12-årsdag, något försenat men den som väntar på något gott osv.
Vi valde att åka till Svampen där vi fikade och hade trevligt. Fotograferade den fina solnedgången där Pappersbrukets skorsten avtecknade sig fint mot den färgade himlen.
Efter fikastunden åkte vi till Jonas, som tar måndagsledigt för att vara hemma med barnen. Hans fru Jenny hade gått ut på stan för att köpa present till Jonas som fyller år nästa vecka.
SÅ roligt att se de fyra barnen. Thea, Anton, (oj så mycket livslust han besitter, denna kille) Kom av någon händelse att tänka på hans pappa, som jag har en del minnen av från unga år. Alltid glad, alltid full av energi och uppfinningsrikedom!!!
Tvillingarna, Edvin (samma namn som min pappa) och Vilma fyllde just i dag 11 månader. Edvin gick ledigt omkring på golvet. Vilma ställde sig upp, ramlade och fortsatte att krypa. Ska bli roligt att följa deras utveckling om jag får leva ytterligare några år. Alva och Thea hade roligt tillsammans framför TV.
 
Ett pling i min iPhone med sms från Kristin. "Farmor vill du komma hem till mej och fika någon dag?" Så klart jag vill. Vi bestämde torsdag som lämplig dag.
Ulla och Alva skjutsade hem mig.

Jag satte mig, vid hemkomsten, direkt i en fåtölj och somnade djupt och gott. En bra stund!
Vaknade och tog itu med köket, som jag lämnat i det skick det var när lunchen var avslutad.
Gick och tänkte på en gammal sång, smågnolade lite. "Gud har ej lovat att vi skall få ha bara sol och himmel så blå. Att vi skall slippa bördorna här, slippa all möda, alla besvär."
" Gud har ej lovat bredda vår stig, göra bekvämt för dig eller mig. Röja bort allt som går oss emot, var liten sten som stöter vår fot!"
" Men som vår dag är, kraft skall vi få. Det har Gud lovat ge oss ändå. Ljus på vår vandring, hjälp i var strid. Att vara med oss nu och ALLTID!" (Som jag minns den)

Ett SMS från Elsemarie:" Min cykel blev stulen i dag. På stationen. Den var låst."
Jamen det var ju timening kan man säga. Jag skickade min sång. Tyckte tillfället var lämpligt. Har inget hört sedan. Hon skrev i morse att hon var så trött och längtade till kvällen då hon skulle få sova. De kom sent hem från Göteborg i går kväll och tåget till Katrineholm går klockan 6 på morgonen.
Nu sover hon nog. Det ska jag också göra. Med "masken" på huvudet och alla övriga apparater på plats.  Vilken dag ! Nu kom ett SMS från ett barnbarn. "Be för mig! Jag har skrivning i morgon!"
"Ska du veta att jag gör! Sov Gott" SMSade jag tillbaka. Det får bli det sista för i kväll. Godnatt alla vänner! Gud är god.



söndag 27 november 2016

Torsdag 24, fredag 25, lördag 26, söndag 27 november 2016

Jamen så många dagar, som gått sedan jag senast skrev en blogg.
Nu blir det koncentrat ska jag säga. 
Torsdagen kom matgästen. Skjuts till träningen. På fredagen bakade jag lussekatter. Från verkstan där bilen varit några dagar kom ett par herrar hem med bilen. Tyvärr kunde de ej fixa det där med tomgången så jag måste nu till ännu en verkstad eller till jag vet inte vad. Men , som pappa brukade sjunga:" Mästaren från Nasaret, alltid, alltid någon utväg vet." SÅ många gånger jag sett sanningen i den sångversen. Får se varifrån hjälpen kommer den här gången. Någon som kan det här om tomgång och vet vart man vänder sig får här chansen att vara med i att hjälpa till med att hitta utvägen.
När tomgångsdetaljen är åtgärdad ska den in på besiktning och sedan ska bilen få ny ägare och jag ska ta in mina trädgårdsmöbler i garaget.

Efter fredag kommer lördag. Dagen före första advent. Kartongerna med advents och julsaker bar Tobias ner från vinden för en hel vecka sedan. På tal om Tobias så åkte han och föräldrarna på fredagen till Göteborg där familjen strålade samman för ett par dagar. Tobias körde mesta delen av vägen dit fick jag veta.
 Nu var det alltså dags för Adventsljusstakarna att komma i fönstren, vilket jag faktiskt klarade av. Den vackra julstjärnan i näver som vår vän Rune Krus i Borensberg en gång tillverkade hänger, som vanligt i vardagsrummet. Den där dagen då adventssakerna ska inta sina platser är så omtumlande. Minnen bara väller över mej. Minnen från tiden i Stockholm. från tiden i Kil, i Lesjöfors när barnen var i den där underbara skolåldern, i Borensberg och min tid i skolan där och så alla år i Örebro.
Första åren efter Georgs död var det, speciellt i Adventstid, så svårt för vi brukade hjälpas åt med bestyren och jag fällde några tårar. Nu har tiden gått och jag kan glädjas åt högtiden och jag har ju min härliga familj i närheten. Så tacksam för detta.  Gud är så god och är med mig i allt.  

Jag fick framåt kvällen besök av Inga och vi pratade om svåra saker som mött oss i livet men också om Guds Nåd och Trofasthet under allt. Vi ber för varandras familjer och gläds åt att Gud ledde oss den där gången i bussen så jag kom att sätta mig bredvid Inga fast hon inte önskade det för hon ville vara ensam och inte prata med någon. Där och då uppstod en djup vänskap som redan givit oss mycket glädje.Vi bor också nära varandra. Så det blev!  
Medan Inga och jag satt och fikade hade Annelie varit här och lagt två stora påsar goda, nygräddade bullar i brevlådan. Tänk så snälla och omtänksamma vänner jag har. Någon blogg blev det inte.

I morse kom Annelie hit klockan 10 så vi tillsammans kunde se och lyssna till TVgudstjänsten. En predikan så bra så jag ska nog lyssna till reprisen i morgon. Fin sång därtill.
I går spelade Kristin tillsammans med sin orkester i Nikolaikyrkan. Jag missade den men gläder mig åt att få vara med på julkonserten i Lundhagskyrkan den 17 december, där hon också är med och spelar.
Efter dagens TVgudstjänst hämtade Annelie sin bil och körde mig till Apoteket vid Maxi för jag hade slut på Blodtryckstabletter. Att ta dessa två sorter  är jag noga med.

I dag har det varit blåsigt och kallt och jag har hållit mig inne. 
Hahaha! Jag måste väl berätta om den där "masken" jag fick på USÖ i måndags. Jag lyckades ej så bra men har man en dotter som är distriktssjuksköterska så inväntar man besök för att få hjälp.
I går var hon med sonhustru och de tre halvstora barnbarnen i Vadköping på Julmarknad.

I kväll kom hon hit på Adventskaffe innan hon åkte till sitt nattjobb och visste förstås om att jag behövde hennes hjälp med att få på "masken". 
Nu kan jag sätta på den och strax ska jag prova hur det går att sova med en sådan och hoppas förstås att alla positiva effekter som har förknippats med denna tingest ska komma mig till del. 
I instruktionsboken står att det tar en till två veckor för att känna sig bekväm med den.

SÅ spännande! I morgon blir det träning och en tur med barnbarnsbarn tillsammans med farmor på stan där vi ska fika på kondis. En innestående födelsedagspresent handlar det om!

Nu säger jag GodNatt till er alla bloggläsare. Blir så glad då jag ser att ni läser fast jag ibland hoppar över någon dag. Som jag sagt tidigare så vet jag ej vilka ni är, bara det samlade antalet. Jag älskar er och ber att Gud ska välsigna er, var och en. SOV GOTT! 

onsdag 23 november 2016

Onsdag 23 november 2016. Rutat fönster.

Att blogga har sina fördelar. När jag har uträttat det minimum av arbete, som jag numera hinner på några timmar, så blir jag så trött och vill gå och lägga mig fast det inte är kväll.
Att ta itu med något som kräver minsta ansträngning är uteslutet.
DÅ flyr jag till datorn, som jag inte har någon överdriven god relation till, men sedan Linn det där jullovet för mer än fyra år sedan visade mig hur jag skulle kunna skicka iväg en blogg har det blivit en tillflykt när jag är trött eller behöver skingra tankarna en smula. Så nu sitter jag här igen!

Inte för det hänt mycket att berätta om. Jag önskar att jag kunde berätta om den apparat, som jag skrev om i min förra blogg. Berätta om hur bra jag sov i natt, tack vare den.
Väskan där de olika apparaterna  förvaras är i samma storlek som vår första filmkameraväska på 70-talet. Jag gick förbi den på väg till sängen utan att öppna den. Tänkte göra det i dag. Menade att jag nog behövde dagsljus för att lyckas med projektet.
I kväll har jag plockat fram de olika attiraljerna och lagt dem på sängen. Kanske, kanske!
Jag MÅSTE bara klara av det! Därmed lämnar jag det ämnet därhän! Sorry!

Jo, flera års tradition är att till första advent ska köksfönstren rutas in. Detta görs med plakatfärg, som är vattenlöslig. Det kom Ulla på redan på 70-talet när hon och Lennart jobbade på Filadelfias ungdomsgård i Vivalla. Jag anammade omedelbart ide'n.

Nu har jag rutat, strukit julgardinerna, som jag broderade under tiden i Borensberg, klättrat på trappstegen och tackat Gud för att jag inte ramlade ner. Klämde fast gardinerna i ringarna och log när de ännu en gång hängde där. Motivet är från en handbroderad julduk från vårt barndomshem. Den duken låg alltid på köksbordet där mamma dukat julaftonskaffet tidigt ( som vi barn tyckte) på julaftonsmorron då alla sorters julkakor, som sparats i plåtburkar fina, fanns för familjen som dopp till julkaffet.

Nyss fick jag SMS från matgästen, som kommer i morgon i stället för i måndags. " Koka en enkel soppa ! Jag har pannkakor med mig." Jag är nog aningen nyfiken. Tobias umgås med matgästens barnbarn och har ofta berättat om vilka goda amerikanska pannkakor de ibland blir bjudna på av kompisens morfar.

Den här dagen är födelsedag för två av mina barnbarn. Ullas och Lennarts son Emil och Filip, son till Elsemarie och Lasse. Grattis pojkar!

Trots att jag inte uträttat så mycket i dag är jag ändå trött och ska ta en titt på min sovapparat innan jag intar sängen, vilket snart kommer att ske.

Nu önskar jag oss alla en GodNatt.

tisdag 22 november 2016

Tisdag 22 november 2016. Födelsedagskalas igen! Och lite annat.

Nyss hemkommen från fotbollsträningen firas Gustav 10 år. Tårtan var jättegod. Mamma AnnaLena kom också med på den lite mörka bilden. Jag är inte proffs vad gäller kameran.
Gårdagens blogg blev väldigt kort för jag var alltför trött för att skriva.
Jag var alltså på USÖ för  att få behandling för befarad sömnapne'. Tro inte att jag ska förklara det ena eller det andra i samband därmed. Att sköterskan var både kunnig och hade förmågan att visa och förklara allt ( utom när jag vädjade till henne att minska ner mesta möjliga till ett läge där jag på grund av min tekniska "idioti" befanns kababel att klara behandlingen på hemmaplan.) , vilket alltså inte behövdes eftersom jag nöjde mig med att få vetskap om de viktigaste knapparna att trycka på.

Jag fick skriftligt material med mig hem och jag trivs bäst med att rad för rad läsa mig till de uppgifter jag i sådana situationer kan ställas inför. Hur det gick? Nja, jag ska göra första försöket  i kväll. Återkommer senare med rapport om resultat.

Om två veckor ska den tålmodiga sköterskan ringa mej för att höra om utfallet av behandlingen. En stor fyrkantig mojäng ska stå på sängbordet. ( Jag testar nu om jag minns vad hon sa.) En sladd ska från den gå till eluttaget. En slang ska sättas in i hålet på den "mask" med remmar runt huvudet som ska ta emot slangens luft och  , ja ,sen tror jag att det sköter  sig självt. Hahaha!

Utöver sjukhusbesöket gjorde jag pannbiffar och städade hela kylskåpet. Fortfarande säger jag:" Tack gode Gud för att jag orkade det här!!!". Jag är numera så tacksam för allt jag lyckas sköta själv.

Nu till dagen. Ibland händer det att jag vaknar på natten och får någons eller några personers namn in my mind. Då förstår jag att Gud vill att jag ska be för den eller dessa.
Det händer också på dagen. I dag fick jag en person att be för och fick för mig att jag skulle ägna en timme i bön för den personen. Mellan klockan tre och fyra. När den timmen var över fick jag ett nytt namn för nästa timme. Det faktum att jag nästan jämt är ensam gör att jag kan pyssla i köket som vanligt och högt prata med Gud.

Ett barnbarnsbarn fyller i dag 10 år och jag fick skjuts dit och som vanligt är det roligt med födelsedagar då jag får träffa både födelsedagsbarnet och en del av övriga familjen. I dag fyllde Gustav år och han hade fått en ny cykel som present. Han var på fotbollsträning och kom lagom hem till festen då han fick fler presenter innan samtliga slog sig ner vid bordet och blev bjudna på enormt god chiliconcarne med ris.
Tårtan till kaffet fotade jag så den ska ni få se, om allt funkar.

Fick innan jag åkte till Gustav ett telefonsamtal, som jag blev så tacksam för. Vissa kontakter betyder särskilt mycket och då blir jag glad för ett pling.

Mikael skjutsade mig hem. Jag har det så bra. Tidigare i dag ringde Sven och undrade om han skulle handla åt mej på Maxi men jag får ju förnödenheter då och då från dem alla fyra så jag sa att just nu har jag allt jag behöver. I kväll sålde Gustav (för fotbollslaget) små glasburkar med saffran så Kerstin köpte två och gav den ena till mej. Jag ska baka goda lussekatter. Nu har jag tre olika sorters saffran. Nu ska de testas!!!

Så tar dagen slut och jag ska börja läsa instruktionsboken om sömnapne'. Hahaha! Jag skrattar när jag tänker på hur jag ska lyckas med att få på "masken" och hur lång tid det kommer att ta. Önska mig lycka till!!!
Nu tackar jag Gud för allt gott han ger varje dag Han är så god och vi trivs så bra tillsammans!

GodNatt alla fina vänner! Sov Gott!
  

måndag 21 november 2016

Måndag 21 november. USÖ i dag. Sedan gjort ytterst lite nyttigt.

Jo jag kom till slut fram till USÖ och blev där mottagen av kunnig sköterska, som förstod och trodde på mig när jag sa att jag är teknisk idiot, vänder allt åt fel håll så hon visade minsta möjliga antal knappar att trycka på. Gällande den apparat jag framöver ska ha på mig när jag sover. Nej jag ska inte börja i kväll! Nu går jag till sängen som jag redan skrivit på FB. Så var det med det! Amen! Jag är SÅ trött!!!

söndag 20 november 2016

Söndag 20 november 2016. Lite minnen som FB bjuder på och lite annat.

Det är söndag och jag har nyss skrivit om lördagen. Tyckte det blev för mycket med två dagar på en gång.

I min iPhone såg jag att FB ville visa minnen från den här dagen 2015. Då skrev jag 19 och 20 november i samma blogg. I dag delar jag det på två bloggar.
Förra året var det snö och 5 grader kallt. Familjen Hallqvist åkte till Göteborg för att träffa Filip och fira hans födelsedag. Isak sov hos mej. Jag skrev att det var han som bestämde när jag skulle gå till sängs. Han hade sin egen sovtid och då ville han att jag skulle ha samma. Hann vann alltid.

Ulla och Lennart var i Stockholm och firade Emils födelsedag.Emil och Filip är födda på samma datum. Den här helgen är Emils föräldrar åter där i samma ärende.

Kristin var i Tallinn tillsammans med sin orkester.
Nu åter till år 2016.
I dag har Kristin spelat på Gudstjänsten i Betel. Hennes musikintresse är för både henne och oss lyssnare en stor tillgång.
Hennes föräldrar är också i Stockholm den här helgen. Pensionärer som de är kan de numera åka till Huvudstaden för att vara barnvakt åt Stella och Cornelia, Martins och Tinas små juveler.
 Kan tala om att när jag tänker på min "Forntid" så "bäver ja i mitt liv", för att använda ännu ett av min hulda moders uttryck.

"Hur eller hur" (mor igen) så blev jag inbjuden att smaka på nybakta lussebullar till fika hos familjen Hallqvist innan de begav sig till Katrineholm på Fotbollsmatch med Tobias. Han satte sig vid ratten med mor vid sin sida och tog vägen förbi mitt hus så jag kom hem lite fortare än att gå med rullatorn.
Att matchen var i Katrineholm betydde att farmor Anna-Maria fick besök.

Jag har sagt återbud till matgästen  och förberett morgondagens besök på USÖ där jag ska få någon apparat, sedan döttrarna, på vår utlandsresa upptäckte att jag gör andningsuppehåll på natten. Ska bli kul att se hur jag klarar av den. Jag har sett den hos min syster och tänkt att en så'n skulle jag inte klara av att sätta på mig. Hahaha! Jag ska berätta om jag klarar det eller inte.

Nu säger jag "slut för i dag." Det blev kanske lite virrigt med dagar och datum. Men det är som det är.
I morse var det solsken i fem minuter, Något värt att notera.

Nu är jag trött och tänker sova. I dag blev det inga som helst gudstjänster för min del. Skönt att Gud känner mej och att vi vet var vi har varandra. Det är relationen med honom, som är viktig. Sedan familjen och först därefter kommer kyrkobesök. Enligt mitt sätt att se.

GodNatt alla kära vänner! Sov Gott!




Lördag 19 november 2016. Jag, tiggare?? Jaa, i dag valde jag att tigga!Men bara i dag.

Julgranen ställdes i sin fot och inväntar nu besök av kusinerna till Amelie, Alfred och Aline. Ett par dagar före första advent kommer Johannes och Lovin med sina föräldrar och klär den. Roligt för jämnan!
Börjar i rätt ordning med dagen i går. Grå var dagen men inget regn. Klockan 12 skulle jag träffa Annelie på stan. Tog Färdtjänst dit. Fikade på Espresso. Första gången jag var där. Mysigt att fika på stan. Innan Annelie flyttade till Malmö för åtta år sedan hände att vi gick ut och fikade ibland.
Känns så bra, på många sätt, att hon är tillbaka i Örebro.

Innan jag åkte iväg till detta möte, ringde Bernard och undrade om de, som familj, kunde komma och fika på eftermiddagen. Jag blev så glad. Det var länge sedan de var här och det är SÅ roligt att få höra glada barnröster. De får skratta och leka så mycket de vill. Jag bara njuter. De hinner ju alltid gå hem innan jag eventuellt skulle kunna bli trött. Georg brukade skoja om barnbarnen. "Det är roligt när de kommer och lika roligt när de går hem." Kanske ska tillägga att på den tiden gällde det barnbarnen och då var det ganska många samtidigt!!!

När jag med Färdtjänst kom hem från stan där jag i Cityhallen köpt fin fläskfärs och Fläskkarre' till bra pris stod en bil utanför mitt hus.
 Hahaha! Måste först berätta att jag efter inköpet i affären tittade i plånboken för att ta fram jämna pengar till Färdtjänst, som strax skulle hämta mej. Jag använder mycket sällan mitt Bankomatkort utan kör med kontanter. Hade glömt gå till banken. Stod vid dörren och räknade. Fattades tre kronor. Inte alla chaufförer tar kort så jag måste ha tag på tre kronor, snabbt. Nu gällde det att fatta raskt beslut och det gjorde jag. Ett ungt par gick förbi mig. "Hallå, skulle ni kunna ge mig tre kronor. Färdtjänst kommer strax och jag har bara 37 kronor." De log och tjejen gav mej snabbt de tre kronor jag behövde.

Utanför butiken satt tiggerskan, denna gång en, till synes, mycket gammal kvinna.
Det kändes inte bra att gå förbi utan att ge. För en gångs skull hade jag ju själv tiggt pengar. Dock kunde ej hennes och min situation jämföras.

Lust att spela teater har jag haft sedan skoltiden då vi i trean hade en lärare, som lät oss ha lite sådant för oss och verkligen engagerade sig för saken.
Ibland har jag haft lust att klä ut mig och sätta mig på trottoaren med en pappmugg i handen. Bara för att se vad som skulle hända. Fast, det är klart, då skulle jag nog välja en annan ort, så chansen att bli igenkänd vore minimal. Mina barn har ibland  blivit lite utsatta när den där lusten ramlat över mig.

I alla fall var det inte slut med det roliga denna lördag. När jag kom hem stod, som sagt Kerstins bil utanför. Hon var på väg till jobbet och hade med sig en stor kasse med allt möjligt bra till julbaket. Så genomtänkt!! Bara att sätta igång och baka! Dessutom en stor bit ost av min bästa sort!

Mina barn är, alla fyra, otroligt generösa mot sin mamma!
Efter en kort stund kom så den lilla fina familjen, med de tre barnen. Kaffe, bullar, hemgjord jordgubbssaft och glass festade vi på. Allt var bara roligt!

Det blev så långt det här så jag skriver en ny blogg om dagen i dag. Vill ej trötta ut mina trogna bloggläsare med för mycket på en gång! Jag tar itu med söndagen på direkten.



fredag 18 november 2016

Fredag 18 november 2016. Inte fick jag till en tidig blogg! Bara sysslat med världsliga,onödiga ting.

Nog är det märkligt hur jag låter bekymmer ta överhand emellanåt. Bekymmer är inget bra ord i sammanhanget. Men det där att fatta beslut, svåra eller lätta. Det är DET som ibland kan bli till berg. Jag vet ju vart jag ska gå med mina frågor men inte får jag svar på en gång,inte! Jag tjatar på Gud men förstår, till sist, att det ej är rätt väg att gå. Guds och min relation är sådan att Han vill ta hand om mitt "bekymmer", mina frågor, och ge svar i SIN tid. Han vill att jag fullständigt ska lita på att Han klarar det.

" Han vet vilket verk vi är och tänker på att vi är stoft", vill jag minnas att det står i min Bibel.
OK! Eftersom jag faktiskt inte kan fatta beslut just nu så lämnar jag det. Jag vet att han kan rätta till det, även när jag gör fel.

I dag var det dags att lyxa till sig hos min fantastiska hårfrisörska igen. Inte trodde jag att jag skulle bli så beroende av en hårfrisörska, jag, som bara permanentat och sedan alltid tvättat och rullat håret för egen maskin. Jag är så tacksam för den där hjälpen och jag är jämt fin i håret numera.

Vad har sedan hänt? Egentligen ingenting. Grubblat över saker, som jag inte kan göra något åt. Föga fruktbärande!

Lyssnat lite förstrött till kvällens Närradio och svarat i telefon en gång. Några SMS.
Undrar om Sven och Maria kommit fram till Stockholm. Om Elsemarie kommit hem från Katrineholm. Skulle bli sent. Om barnbarnet kommit till Örebro.
Jag brukar be dem tala om när de kommit fram men har ej gjort det i dag.
Ringt till IngaMaj.

Nu har jag använt hjärnan till fel saker i kväll, som jag ser det. Då återstår bara att låta den få vila och det ska jag bjuda på nu.
Tacksam för den här dagen fast den varit dyster och grå. I morgon blir det en ny dag och nu ska jag be för oss alla att vi får en bra natt. Sova gott och vakna till en (visserligen grå) ny dag då vi kan få någon glad överraskning. Ser jag fram emot.

Gud med osss, kära vänner! Jo, i dag ringde A. En väninna, som jag ej hört av på månader. Vi pratade länge och hon vill komma hit när jag har målat rutor i köksfönstren till Advent.
Se bara vad roligt att se fram emot. Då ska Fruktkakan vara klar också.
Nu säger jag Natti, Natti! Sov Gott!

torsdag 17 november 2016

Onsdag 16 och torsdag 17 november 2016. Så mycket det händer på ett par dagar.

Vindstrappan är så bra och Tobias bär ner julgran och adventssaker.
I kväll ska jag skriva tidig blogg så  jag kan komma i säng i tid, som jag gärna vill men har så svårt för. "Nattuggla" har jag alltid varit.  Vet ej varför jag blev så'n.

Vi tar lite om onsdagen. Matgästen kom men behövde ej köra mig till träningen för jag tränade ju  på tisdagen..
Onsdagen användes till att baka saffranskransar och några d:o bullar,
Tänk så lite arbete det behövs för att man ska bli trött nu för tiden!
På kvällen kom Inga. Vi fikade med saffransbröd och pratade om våra liv. Vi är båda glada över att bo så nära varandra.

Torsdag i dag.Kom till insikt om veckans snara slut och att vi närmar oss advent. Alla jul och adventssaker på vinden. Bra hopfällbar trappa dit. Men ändå!  Vem fanns att be om hjälp? Det blev ett pling till Tobias.Kanske han kunde titta in på hemväg från skolan?
Fick svar. "Ledig i dag. Vill du jag ska komma på en gång?"
Kom gjorde han.  Ner med stegen till vinden! Nu bars det ner. Allt  både advent och jul. Det mesta brukar jag ta fram till advent. Lite grejer bärs ner till källaren och tas fram senare.

Varje år tänker jag att "nästa år ska jag minska ner pyntandet" men eftersom jag tar fram nästan allt, tom. julgranen till Advent, så får jag långt  och mysigt julfirande. Jag är också förtjust i tomtar och byter ut de fjorton fotografierna på barnbarnen i en hylla i köket och fyller den i stället med tomtar. Jag får ett och annat besök av de tjugofyra barnbarnsbarnen också och de tittar på alla tomtar varav en både kan gå och har en pingla i handen som han för lite oväsen med till barnens glädje. Jag köper fortfarande en tomte då och då.

Så klart var det roligare när barnen var små och även sedan de blivit vuxna och levde sina egna liv och  Georg kom hem med tåget. Han satte upp julstjärnor i fönstren och vi hjälptes åt med sista pyntet för att sedan sitta vid kakelugnen och njuta av adventsstämningen .

 Att sitta ensam vid "första adventskaffet" med saffranskrans och fruktkaka  är jag numera van vid och i kyrkan är det sedan så högtidligt att få höra "Gå Sion din konung att möta" och "Hosianna, Davids son, välsignad vare han ". Jag tänker på att Jesus hyllas av många fler än vanligt och det gläder mig. Jag är också glad för min egen del. Jag har så många omkring mig och vi har goda relationer, Något som jag är så tacksam för.

 Andra söndagen i advent är det fortsatta hyllningar för världens Frälsare. Då sjunger vi in julen på Stortorget med Nikolaikyrkan i bakgrunden. Vilken fest!
" O helga natt, O helga stund för världen osv. "För oss Han dödens smärta led." Förra året formligen "BLÅSTE" den festen bort. Finast är det när det är lagom temperatur och mycket snö.

För all del! Tro inte att jag ändrat uppfattning vad gäller snön. Det är bara " O helga nattkvällen" jag gillar den. Själv går jag inte dit i vilket fall som helst. Jag väntar till julens TV: Jag är alldeles för köldrädd för att gå dit, men tycker det är så mysigt att se det i TV:

Nu blev det tidig blogg i kväll. Bra för er som vill sova tidigt och bra för mej också!  Ha en fin kväll och Sov Gott alla mina vänner!
 Nu kom SMS från Elsemarie, pendlaren."I natt bor jag över i Katrineholm. Personalfest . Fest i morgon också." Olika avdelningar måhända. Ja hon har en hel vecka på sej att göra adventsfint. Värre för mej, som av misstag tjuvstartade och nu, genom samtal med systerdottern Lena i Göteborg, fått vetskap om att jag plötsligt fått svårt att hålla rätt på dagar. Så fick jag en hel vecka till skänks! Vad ska jag göra med den? Tänk så mycket jag ska hinna! För att inte tala om hur utsövd jag ska bli till Första Advent! Så kan det gå när man har mycket att tänka på! Nu ska jag sova. I morgon ska jag fika här eller på Vasa konditori med Annelie! Gläder mig åt det!

TACK bussiga Tobias! "Haha! DU hjälpte mej när jag var liten. Nu är det MIN tur att hjälpa dej,"sa han. 

tisdag 15 november 2016

Tisdag 15 november 2016. I kväll en del om Singaporeresan i november 1995.

Om du inte bor i Sverige så kan du ej förstå vilket mörkt höstväder vi har.
En sådan dag som denna borde jag ha hunnit med en del av det som jag tid efter tid skjutit på framtiden. Men neej! Får göra det en annan dag!
Kom i alla fall  iväg till träningen. Fick skjuts av Mikael, som av en händelse hade vägarna förbi både här och träningslokalen. Hemvägen via min närbutik och rullator.

I TV berättas om de värsta flyganfall någonsin mot Aleppo i Syrien. Man undrar ibland om något finns kvar av den staden. Människorna, som inte hunnit fly. Hur ser det ut bland dem?? Jag ryser!

I gårdagens blogg berättade jag att jag funnit den riktiga anteckningsboken, som fanns med på resan till Singapore år 1995. Jag kan försäkra att i den boken står det utförligt om resan! Jag kommer dock att minska ner mängden av ord betydligt. Eftersom jag bara vet antalet, som läser men inte har en aning om vilka ni är så kan jag tänka mig att en sådan här reseskildring, om än kortfattad, är till mer  nöje för Stina och mej än för övriga bloggläsare. Skulle ni ändå vilja "hänga med" så är det förstås roligt för den som skriver men jag förstår den som "hoppar över". Full frihet råder, som bekant!

Tisdag 14 november 1995. Hemmadag. Vi bakar Bullar, rågbullar, chokladkakor, pepparnötter, skorpor och schwarzwaldtårta.
Nora, hembiträdet från Filippinerna, fyller 25 år i morgon och firas vid eftermiddagskaffet i dag med presenter och hyllningar.

Onsdag 15 november. Stina och jag tar buss 171, med byte till 138 och kommer till Zoo där vi promenerar bland djuren. Jag var tydligen glömsk redan i dessa ungdomens dar för jag hade missat batteribyte i filmkameran. Det nyladdade låg kvar i bostaden och jag missade ALLT det roliga som fanns att se. Alla roliga cirkuskonster! LEDSEN var jag !!

 Stina tröstade mig med ett Bibelord,som jag ej lyckades bli gladare av. Ordet löd:" Grämelse bor i dårars bröst." I Biblisk Ordbok ser jag att ordet är hämtat från G.T. Predikaren, kapitel 7, vers 10. Jag försonade mig med ödet. Åtminstone tillfälligt!

Kom med buss hem samtidigt med Christer och sonen Tony och vi åt alla en god middag som Nora lagat. Stina och jag tog hissen ner till stora poolen, simmade en stund och somnade sedan gott.

I dag fyller vår storebror 93 år. Han simmar, spelar Bingo och är alltid nöjd och glad. Födelsedagen firar han i lugn och ro med besök av barnbarnet Carina. Christer och Anette är på resa.

I morgon ska jag baka saffransbröd. Köpte saffran i dag. Tillfrågades om jag ville ha den billiga eller den dyra. " Nej ingen billig saffran ", utbrast jag spontant. Jag har  många års erfarenhet av saffran och dess olika kvalite'.
Då blir det 35 kronor för två påsar sa kassören. OK, sa jag och betalade. Hoppas att jag lyckas komma upp i tid så det blir en lussekatt till kaffet på maten. Då kommer matgästen som ej fick komma i går.

I dag satt en äldre man utanför butiken. Vi bytte ett leende och han fick en sedel. Jag mår alltid dåligt av att se dem sitta och tigga och jag själv har köpt allt jag behöver.
Det enda jag kan göra är att ge en slant och det gör jag så gärna. Ofta får magkänslan avgöra dess storlek.
I Örebro har vi ett Natthärbärge för tiggarna. Namn: "Vinternatt". "Utsatta får en chans att komma in i värmen", står det i tidningen. På härbärget kan de ta en dusch och även få träffa en läkare. Många volontärer behövs där. En plats där jag säkert varit om inte åldern lagt hinder i vägen!

Nu är natten på ingång och jag har haft en bra dag. Så tacksam för varje dag jag kan stå på benen och huvudet funkar. GodNatt vänner! Jag har många att be för så jag skall ta en stund av förbön innan jag somnar. Det händer att jag vaknar på natten och får något, eller några, namn i mina tankar. Då tänker jag att Gud vill att jag ska be. Striden pågår ständigt.

Just nu har jag fem par som jag särskilt ber för. Märkligt nog är det inga barn (jo ett) involverade.
Säkert finns många bloggläsare som känner till "Bönens väg". Låt oss hjälpas åt att be för de här paren. Anledningarna till att de behöver förbön är olika. Bostad, relation, sjukdom, arbete mm. Det är ej lätt att vara människa, men Gud vill, och kan ge dem den hjälp de behöver. Jag ser det som en förmån att på detta sätt få vara med, gammal som jag är. Gud är god!

" Ringaste barn, som beder, lever oändligt tryggt. Mäktar långt mer än hjälten, som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når."       Den gamla sången gäller fortfarande. Tack store Gud!

söndag 13 november 2016

Söndag 13 november 2016. Lite om dagen och lite om Singapore.

Omkring noll grader. En del snö ligger kvar oavsett om jag vill det eller ej.
Varken kyrkobesök, TVgudstjänst eller radiogudstjänst i dag.  Hade lång pratstund med Jesus i dag.
Har mycket att tacka honom för och många att  be för.

Skrev ännu ett brev till Pensionsmyndigheten, Väntar på besked från dem. Har väntat länge.
Tog med brevet och postade det innan jag åkte fyra trappor upp till en liten församling vid namn I Hope i Centrum. Så blev det en Gudstjänst i dag i alla fall.

Nu till år 1995. Måndag 13 november.
Frukosten bestod av Yogarth, papaja, skinka, ost och färskt bröd. Min sista bulle från Sverige hade jag ensam i tidig morgonstund ätit till mitt nybryggda kaffe. Kan avslöja att min lillasyster Stina och jag har alltid haft något olika morgonvanor. Nu åt jag därför ensam upp sista bullen.
Det skulle dock snart bli nya bullar!

Den här dagen tog oss Stina och jag  till Botaniska Trädgården. Vi gick och gick och gick. Och såg och såg och såg. Vilken härlig dag!  Hemvägen förenklade vi genom att sista biten ta taxi hem.
För att min arbetssamma syster skulle ha lite roligt så överlät jag till henne mitt medhavda handarbete, bestående av material till en adventskalender, som jag skaffat med tanke på Linn och Filip. Ärligt talat så är hon betydligt skickligare än jag och har mer uthållighet vad gäller  handarbeten.. Tack vare Stina så finns den i dag som inne är och snart är det dags att ta fram den.

Skam till sägandes så har jag ej skrivit mer i min dagbok från vårt besök i Singapore så nu blir det att några dagar vända sig till Stina och be om hjälp. Hon missar aldrig, en enda dag, att skriva.

Nu får det här bli allt för i kväll. Sov Gott, kära vänner!

lördag 12 november 2016

Lördag 12 november 2016. En vanlig dag. Nej! Solsken en stund i dag! Lite forntid.

Hämtades av Lasse till sen frukost tillsammans med familjen.
Besök av en hantverkare. Gällde öppna spisen, som skulle kunna bli effektivare och kanske mysigare.
Inga ringde. Var jag hemma? "Jovisst ! Välkommen hit!" På med kaffet och tänk så mycket vi har att prata om!  Våra barn och allt vi varit med om i livet och om Gud. Vi ler fortfarande åt det faktum att vi första gången träffades på bussen!

Nu måste jag ta mej tillbaka till år 1995.
Fredag 10 november då jag hämtades vid flyget av Christer och Anette.Sov på deras altan ett par timmar. Klockan 19.00  hämtade vi Stina och mitt bagage, som kom från Bangkok med samma flight. Vi fick god middag med färska jordgubbar som efterrätt och först klockan 23.00 ringde jag hem till Sverige. Då var klockan 16.00 där och de hade undrat och undrat varför jag ej hört av mig. Fast det inte är så länge sedan så hade vi inga mobiler då.

Lördag 11 november.Anette och Christer tar oss med ut på stan. SÅ intressant att vara i Singapore!
Middagen bestod av stek med gräddsås och ostgratinerad potatis. Så gott! (Undrar varför jag ej gjort det här hemma!) Paj med nötter och sirap till efterrätt. Jättegod!
På kvällen gick vi på stan och tittade på julskyltningen.  Inte vilken julskyltning som helst vill jag säga! Undrar om jag hade möjlighet att ta foton. Får nog fråga Stina om hon har.

Söndag 12 november. Frukost på altan! (Härligt att minnas en dag som denna)
Klockan 11.00 var vi på plats i Sjömanskyrkan. Träffade några av Christers och Anettes vänner där.
Åter hemma, efter bilrundtur i staden hoppade vi i lilla poolen, som fanns i anslutning till lägenheten.
Efter middagen simmade vi i stora poolen nere på gården Oj vilken pool, så stor! Kvällen blev sen!

Nu känner jag för att gå till nattens vila så då säger jag GodNatt till er alla! Sov Gott!

fredag 11 november 2016

Fredag 11 november 2016. Alltid händer det nå't! Lite forntid hinns nog med i kväll.

Fick telefonsamtal som piggade upp mig denna grå, solfattiga dag, som alla dagar senaste veckan.
Min lilla bil skulle till verkstad och Annelie och Markus kom och körde mig och bilen dit.
De skulle snabbt vidare så jag ringde min nya chaufför Tobias, som med sin trafiklärare kom och hämtade mig.
Skönt att ha bilen inlämnad. Jag vet att allt kommer att ordna sig.

Jag har tagit ganska mycket tid till att prata med Gud i dag. Jag tar en mugg kaffe och en bulle och sitter en stund i fåtöljen. Låtsas att vi sitter där tillsammans och så är jag tyst en god stund så Gud får tillfälle att tala innan jag börjar att be om än det ena och än det andra. I övrigt är det ju så att vi ständigt har mycket tid tillsammans, då vi är ensamma här om dagarna, bara vi två.

Jag har många kassettband sparade och i går dök en låda med sådana upp. Jag tog med några band till köket och satte på bandspelaren. Det första bandet var en predikan av Ulf Ekman. Det bandet var från, jag tror, 1981. Jag har nog i någon av mina tidiga bloggar skrivit om den sommaren då vi kom till ett tältmöte där han talade. Vi hade inte hört talas om honom. Han var då ganska ny ung präst. Efter den dagen införskaffade jag den predikan och flera andra, som fanns på kassettband. Lyssnade och lyssnade! Spelade av och gav till våra vänner.

I dag lyssnade jag åter och jag minns ännu det där tältmötet, som vi, av en händelse, hamnade i den sommaren och hur tagna vi var av denna predikan. Så trosstärkande!  

Efter det hände inget mer än det jag redan berättat om dagen så jag tar ett hopp bakåt i tiden till november månad år 1995.
 Innan dess ska jag tala om att i Stockholm har det varit och är delvis fortfarande snökaos. Snömängd 39 cm. Halt är det också. Många brutna leder på grund därav och stor tillströmning av patienter på våra sjukhus. Vintern är här!
 När snön har smält så ska jag ta hand om en del som ligger under snön och som inte ska finnas där. Snön överraskar mig alltid och tidsoptimist som jag är så kommer jag igång för sent. Likadant varje år. Tur att äpplena finns i matkällaren i alla fall!!

Nu till fredag 3 november år 1995.Minus 6 grader. Massor av snö! På en åker står husvagnen, fast i leran på väg till en lada! Det blåser också väldigt.
Såsmåningom kommer solen och jag vågar mig ut för att skotta!
Vännen Arja ringde. Får anledning att återkomma till Arja i blogg längre fram i tiden.

8 november. Bakar bullar. Gör äppelmos.Vännen från Runnagården kommer med blommor! Packar!
9 november. Klockan 7 på morgonen blir jag av Sven skjutsad till flygplatsen.
Vid mellanlandning i Jönköping kommer en person från besättningen och upplyser mig om att min syster Stina, som skulle ta flyget från Kalmar till Köpenhamn inte hinner fram innan planet till Singapore startar därifrån. Detta på grund av nedisning av planet i Kalmar.

Alltså är jag ensam på väg. I dagboken står det att "det gick vägen hela långa vägen".

Väl framme i Singapore så skulle jag ta min resväska från bandet. Den ena efter den andra tog sina väskor men min syntes inte till.
Jag stod där och undrade, kom att titta uppåt och ser en banderoll; "Ruth Landh, contact ground stuff." Jag gjorde så och blev förd till "mottagningen". Därutanför stod min brorson Christer och hans fru Anette och väntade och undrade. Christer bad en vakt att få gå in för att hjälpa mej och det hela slutade med att jag fick veta att min väska fanns i Bangkok och skulle komma med nästa plan därifrån.
Samma plan som Stina skulle komma med. En liten väska med allt jag kunde behöva för mitt välbefinnande under dagen och en summa kontanter överlämnades till mej och vi kunde lämna kontoret. Senare hämtade vi Stina och min väska.

Så var jag i Singapore! Nu började en  rolig tid. Med hjälp av min egen och Stinas dagböcker ska ni få följa oss på resan även om jag ser att jag tydligen inte varit så noga med att skriva varje dag men det har nog Stina gjort. Hon har längre erfarenhet än jag av att skriva dagbok. Hon började redan i barndomen så hon är rutinerad skrivare.
Kul att blogga om gamla minnen. Upplevelserna blir som nya och man får roligt en gång till.

Jag gör nog bäst i att avsluta bloggandet för i kväll och gå till nattens vila.
Varje dag ser jag spåren efter min himmelske fader och hans ledning och hjälp i stort och smått.
Tack för det, Gud, och låt oss alla få sova gott i natt! Hjälp alla som ber dej om beskydd och hjälp!
MOT det onda, FÖR det goda! ALLTID!


torsdag 10 november 2016

Torsdag 10 november 2016. Så mycket roligt fast vädret är grått.

Vaken ett par timmar mitt i natten gjorde att jag somnade om och sov till klockan sju. Väcktes av telefonsignal. Fumlade, vände telefon åt fel håll och den som ringde avslutade samtalet. Artigt tryckte jag på det nummer som stod högst upp. Inget svar. Några timmar senare fick jag påringning från Jönköping. "Såg att du ringt mej". Nej!!! Var det därför jag ej fick svar när jag trodde jag ringde tillbaka i morse! Jag hade ringt den som jag pratade med i går kväll! Vi hade före gårdagskvällens samtal ej pratats vid på minst 15 år så jag förstår om killen blev fundersam när jag ringde två dagar i sträck. Att jag ringde i går hade en speciell orsak. Så var det med det.

 Var lite orolig för bilen och dess färd till bilverkstaden. Vem skulle hjälpa mig under morgondagen? Gud och jag är ju ensamma här om dagarna så vi pratas vid en del och jag tyckte mig höra att det där med bilen kunde jag lämna så jag sa tack och gjorde det. Jag fick andra saker att tänka på och att be för  så det räckte med det.

I dag skulle jag få fikabesök, som jag var väldigt glad för.
Jag har tidigare berättat om "mina" tjejer, vilka som tonåringar ibland hamnade hos mej. När Annelie som jag tidigare berättat om, för en tid sedan tillsammans med sin man kom tillbaka till Örebro gjorde det mig så glad. I dag fick vi en lång och härlig pratstund. Ibland fällde vi ett par tårar av glädje och kramade om varandra.  Så rikt livet kan bli genom människor man får så fin gemenskap med.

I dag fick jag berätta om Georgs och mitt liv tillsammans och alla svårigheter som mötte oss i unga år.
Vi hade det väl inte sämre än andra,i stort sett, men nog fick vi möta "hinder på vägen", som kunde fått oss att misströsta.Att då ha en tro, som bär och vänner i kyrkan, går ej att överskatta.
" Ber du för oss", frågade Annelie. "Jaa det gör jag." "Det har jag förstått", sa hon och berättade om sådant som Gud hjälpt med och annat som är på gång. Vi gladdes tillsammans och var överens om att det lönar sig att be. Även om ibland bönesvaret dröjer så ska vi vara uthålliga i våra förböner.
Jag hade förmånen att vid ett par tillfällen få träffa Annelies farmor som var troende och bad för sina barnbarn.
 
I min iPhone kom ett SMS. En vän ville att jag skulle hjälpa till i bön för en gemensam vän, som  är i stort behov av förbön. Själv har jag fått en förebedjare genom Facebook. Vi har aldrig träffats men vi upplever gemenskap i bönen och jag blev så glad då hon sa att hon ville bli min förebedjare.

Om det var så att bara Gud regerade på denna jord så vore allt frid och fröjd men nu är ondskan på offensiven och vi är alla beroende av Gud och där har förbönen en viktig uppgift.
Jag citerar ännu en gång vår kyrkoherdes ord:"Så här tror JAG. Sen får ni tro vad NI vill!"

Innan jag lämnar Nutid för att ta en titt på Forntid, ska jag berätta att i morgon skjutsar Annelie mig till bilverkstan så det ordnar sig med det också.

Nu  har jag hittat dagboken från år 1995, där jag hunnit göra slut på oktober månad. Vi går till november.
1995. November,2 I TV4 på morgonen och i kvällens kvällsöppet sjöng kören Svart på Vitt där  Sven, Mara och Elsemarie är med. Om jag ej minns fel så var också deras gästartist från USA Edwin Hawkins med. De fick god tid på sig i TV och det var ett fint program med kören.

Jag var denna dag kallad till Runnagården för samtal med kurator angående min vän, som jag haft under mina vingars beskydd under en tid. Samtalet, som mest bestod av den beskyddades anklagelser mot mej, avslutades då jag till slut sa ifrån att "nu fick det vara nog", tog min jacka och gick därifrån.
Att ställa upp för alkoholister har ibland sitt pris. Jag tyckte att jag  hade gjort allt jag kunde så det var ej fel att avsluta. Jag hade lärt mig en del om tålamod av Håkan Blome', som jag haft som chef på Ria några månader då jag jobbade där när jag var arbetslös, men nu tog det hastigt slut.

 Det fanns en del i ryggsäcken också, kan jag säga. Jag hoppas att det gick bra för henne sedan hon flyttat tillbaka till sin hemkommun. Mitt engagemang för den personen var helt privat genom en vänkontakt jag hade så socialen var ej inblandad.
 I Guds ögon är vi alla lika mycket värda även om det gått snett för en del av oss. Mitt i allt elände så hade hon en tro på Gud och hon berättade för mig att när hon ibland låg på gatan och kände hur folk gick förbi och, som hon trodde, tänkte att "nu ligger hon där igen" så hade  hon ett stort kors i kappfickan och det korset tog hon fram och höll i sina händer. Vet ej om hon lever i dag. Det har gått många år nu.

För min del så tänker jag ofta på att Gud ser till hjärtat och till varje människas behov och det finns INGEN, absolut INGEN, som Gud föraktar utan den som vänder sig till honom med en bön, en suck, så finns Gud där för den personen. Det Jesus gjorde när han led, dog och uppstod öppnade vägen till vår Fader och där finns ingen skillnad på vem det är som ber. Som vi sjöng i söndagsskolan:" Hans famn den är så stor och vid. Den räcker till för dig och mig."
 Han tvingar ingen att komma in i den famnen men när vi själva vill då finns han där.

Ja, så här blir det alltså ibland. Bara en dag av november hanns med men jag tror på en morgondag och då kan jag fortsätta med några dagar till.
Nu säger jag GodNatt och önskar att vi alla ska sova gott och att jag inte ska ligga vaken mitt i natten.

onsdag 9 november 2016

Onsdag 9 november 2016. Ingen dag är den andra lik.

Det är kväll och jag sitter här och funderar över dagen. Samtidigt tittar jag på TVprogrammet "Jag är muslim".
Dagen har varit rörig. I går hade jag besök av en kille, som var elev i Mikaelskolan då jag för flera år sedan var klassmormor där. Inte trodde jag då att jag en dag skulle få hjälp av honom med att köra en bil till bilbesiktningen.
I dag hände det. Medan han var iväg med bilen skottade jag snö. Ack så mycket snö och det är bara 9 november. Jag gillart absolut inte!

Adnan kom hem med bilen och ett papper, som talar om för mig vad som ska åtgärdas på bilen, vilket betyder att jag behöver en extrabil och två chaufförer i morgon för att, när bilen ska hämtas, åter behöva detsamma. Jag borde kunna köra den korta biten med bilen men jag vågar inte. Jag vet dock att Gud har en lösning på det problemet också och ser fram emot morgondagen.

Som om det inte räckte med bilbekymmer så dök andra bekymmer gällande andra människor upp under dagen. För att nu inte fördjupa mig i Presidentvalet i USA. Trump vann, Hillery Clinton förlorade. Egentligen håller jag med den som sa att "nog är det märkligt att ett så stort land inte kan få fram annat än dessa två kandidater! Det har inte varit någon uppbygglig match det här.

Min uppgift gällande bekymrade människor är att prata med Gud om de olika situationer de hamnat i.
Jag kan bara ge den hjälpen och Gud vet att jag inte kan göra något utan honom så då får jag be  och lämna över bekymren till honom. Jag känner väl till hans makt och villighet att hjälpa. När jag delar bekymren med Gud vet jag  att han kan förändra allt. Han vet också bästa sättet och änglar har han många. Han sänder hjälpen i rätt tid fast ibland får vi vänta länge

Jag gnolar på sången:" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå, räkna med Gud ty han gör det omöjliga! Han gör vad människor inte förmår."

Dagen har varit grå trots snön. Den ska visst smälta om några dagar, vilket jag inte har något emot.
Nu ska jag avsluta dagen med att be aftonbön och läsa en stund. Godnatt mina vänner! Lite dåligt med inspiration i kväll. Har nog haft lite för mycket att tänka på i dag. Även tankar kan trötta.

tisdag 8 november 2016

Tisdag 8 november 2016. Besök från Bosnien.

Så fort en dag går. I kväll ringde Tobias "Vad ska du göra i kväll?" undrade han. Jag sa att jag ska blogga. Han undrade om vad. Jag sa att jag inte visste. Det vet jag ofta inte när jag börjar skriva.
"Tja, lite om dagen." "Vad har du gjort i dag då?"  Jag berättade om besöket och att jag nog skulle skriva om det.

Egentligen har jag mest, för mej själv, ojat mig över snö och kyla. Gick till pannrummet och höjde temperaturen. Det är en fördel man har då man har villa.

I TV pratas det om presidentvalet i USA. Det valet står mellan Hillary Clinton och Trump.
Det svåraste politiska val hittills hörde jag nyss någon säga. "Det kommer att gå till historien"
"En smutsig historia med ord som man inte borde få höra i en valkampanj". Så låter det i kväll i TV.

Jag tänker ej fördjupa mig i detta utan gå till dagen i mitt hem. Jag gjorde en äppelpaj, tog av misstag dubbel mängd socker i pajdegen, som lades ovanpå äppelklyftorna. Knäckig i överkant kan man säga.
Gästerna sa att den var god. Jag bakade ju nyligen både Drömmar, Strass och Finska Pinnar så det blev ett kafferep som det ska vara. Bullar och köppepparkakor ej att förglömma!

Att återse min goda vän från Bosnien tillsammans med son och blivande sonhustru var en fröjd!
Min bekantskap med vännen från Bosnien går närmare tjugo år tillbaka i tiden och till detta återkommer jag i mina "forntidsbloggar" framöver.
Vi pratade om korruption och annat som förekommer i Bosnien, det lilla landet med dubbelt så många invånare som vi har i Stockholm.
Min väninnas svenska var förvånansvärt god  och jag undrade. Jo hon tittar på filmer med svensk text. Smart!

Nu skulle jag plocka fram min gamla dagbok från 1995. Hittar den inte men van som jag är att LETA så  hittar jag den nog till morgondagens blogg. Hav tröst, kära bloggläsare!
Den här dagen har förutom kyla och snö inneburit vissa känslosamma inlägg så jag tror att det är därför jag är lite trött i kväll och struntar i att just nu leta efter dagboken. "Man måste lyssna till sin kropp", säger hon, min 82åriga lillasyster, som är legitimerad sjuksköterska.

Firman som ska utföra den beställda höststädningen på tomten ringde i dag och kunde komma på direkten.
De känner inte mej men jag fick tillfälle att berätta att jag absolut ej vill ha besök i trädgården förrän snön smält. Passade på att beklaga mej över vinter och kyla utan önskat resultat. Mannen jag talade med var av helt motsatt uppfattning och var så nöjd, så nöjd över att vintern är på väg.

Hoppas att det snart blir blidväder så vi kan räfsa ihop löven, som nu är snöbetäckta.

Kära bloggläsare! Detta var allt för i kväll och jag säger GodNatt och Sov Gott! Gud är god!!!

måndag 7 november 2016

Måndag7 november 2016.Telfonsamtal från en kär vän, som kommer hit ochfikar i morgon.

Isaks korg och leksak, som jag fick sy ihop ibland när Isak skakat om den!
I dag är det måndag. Betyder matgäst och träning.  Hujedamej så kallt det var i dag då jag gick hem från träningen. Hade jag inte haft matgästens bil att åka dit med så hade jag nog inte kommit iväg.
men har man väl gjort det så måste man ta sig hem och det gör jag helst till fots, tillsammans med min rullator.

Väl hemma fick jag ett telefonsamtal, som gjorde mig så glad. Efter det fikastund med Nerikes Allehanda i fåtöljen innan lite röj i köket tog vid. Elsemarie ringde och sa att hon just stigit av tåget i Örebro och satte på vantar. Vi pratade en stund och så frågade jag :"Var är du nu?" Hade förväntat mig ett svar att hon snart var hemma. "Jag håller på med att plocka ur diskmaskinen!"
Hjälp! Tänk när jag också hade lite fart i mej! Sorry, men jag blir nog lite avundsjuk.
Jag skulle stryka i dag men icke. Jag gör det helst en annan dag.

I alla fall ringde en systerdotter från Göteborg. Hon fyllde år i går och har ett par år kvar till pensionen. Jag hade ringt i går utan att få svar så nu var det roligt att få höra lite om hennes och makens framtidsplaner, så lovande!

Senare ringde en kär vän på besök i Örebro. I morgon kommer hon hit tillsammans med son och hans flickvän. Ser i min dagbok att hon var i Örebro för precis ett år sedan då trion också var här. Vi har många minnen från tiden hon bodde i Örebro. SÅ glad jag blev för chansen att åter få mötas.

Nu har kvällen snart tagit slut och så hann jag inte heller i kväll med att plocka fram något från forntiden. Vaknade i natt klockan fyra och kunde ej sova på ett par timmar men när jag väl somnat så var det en djup sömn ur vilken jag halvvaknade och kunde inte begripa var Georg var. Är han på resa,eller? Så funderade jag vidare. Men var inte han med hos Elsemarie? Just då blev jag helvaken och kom ihåg. Märkligt var det och kanske hade det något att göra med besöket vid graven. "Drömmar flyta som strömmar", heter det och man blir aldrig klok på varifrån de kommer.

I går var jag i källaren och letade efter något och där fanns Isaks korg och hans leksak. Då nyper det till i hjärtat, vill jag säga.
På onsdag ska den lilla röda bilen till bilprovningen och jag har ännu inte någon som kan hjälpa mig med att få den dit. Jag har tappat tron på mig själv som chaufför fast det KANSKE skulle gå.
Att köra bil och att cykla lär man väl EN gång och det räcker hela livet. Men reaktionsförmågan!!!

Nu säger jag GodNatt! Ska nog ta tag i ett och annat i morgon i alla fall! Sov Gott mina vänner!
I dag sa jag till Gud: "Jag ber dej om att hitta den lilla dammsugaren, som är borta!"
Fick direkt en ingivelse att gå till en garderob där den inte syntes och absolut inte borde vara. (Brådska och glömska!)  Jag hade slutat tänka på den så det kom som en överraskning, verkligen!
"Tack Gud, underbart!" Nu ska jag be om att hitta någon som kan hjälpa mej med bilen på onsdag.
 Gud har säkert någon! Starta bilen bör jag nog göra i morgon efter lång avställningstid.

Lördag, söndag,5,6 november 2016. Besök vid graven.

Många ljus på kyrkogården i kväll.
I går, lördag var det den dag då man besöker kyrkogården. Det väntar man med tills mörkret har kommit, så ljusen kommer till sin rätt. Jag började lördagen med att äta frukost tillsammans med familjen Hallqvist. Linn och Sebastian var hemma över helgen.

Dagen användes för min del till att baka bullar, drömmar och strass. Framåt kvällen hämtades jag av Tobias, som duktig chaufför med mamma Elsemarie bredvid som trafiklärare. Linn och Sebastian var också med till graven. De tre yngsta barnbarnen fick aldrig träffa sin morfar.
Tobias blev av sin syster uppmanad att ta en tur runt området för att vi skulle få se kyrkogården med alla ljus från annat håll.

Färden avslutades hemma hos Lasse, som lagat en utsökt middag med marinerad mör lammstek, hemlagad potatisgratäng och supergod sås.
På väg till nattjobbet kom Kerstin dit en stund och jag fick skjuts hem.
Inte dåligt att på två dagar hade jag fått träffa alla mina fyra barn. Jag är ju lyckligt lottad som har alla barnen inom räckhåll.

I dag har det blåst kallt och när jag i min iPhone kollade temperaturen de närmaste dagarna såg jag att det ska bli ännu kallare vilket föranledde mig att hämta in en av två korgar äpplen från altan.
De inhämtade bars ner i matkällaren. De som är kvar på altan är övertäckta och det ska bli intressant att se hur det funkar. Ett par äpplen på trädet mår nog bäst. Om solen visar sig någon dag ska jag ta ner dem.
Linn och Sebastian anträdde sin resa hem där de i morgon har sina jobb att återvända till. Linn pendlar till Kalmar. Sebastian har jobb i Växjö. De tittade in för att säga "hej då" och nyss fick jag veta att de kommit fram genom snö och regn. Skönt att allt gått bra.
Gudstjänsten i dag blev den från Sveriges Radio. Så givande!

Vid besök i källaren i dag fick jag plötsligt se att Isaks korg och hans leksak , sedan han var valp låg där. Passande att finna dem just denna helg då vi minns våra kära som dött under året och tidigare. Vad ska jag göra med dessa två minnen efter en älskad Isak?
 
I torsdags lovade jag att i anslutning till att ha Bibelns ord "i hjärtat" berätta om ett tillfälle då det var till stor hjälp för en olycklig.
Jag hade telefonkontakt med en ung människa, som var elev på en bibelskola. Den här kvällen var den här vännen väldigt förtvivlad över en svår situation. Jag visste inte hur jag skulle hantera det hela.

Till slut sa jag:" Jag vill ge dig ett av mina älsklingsord från Bibeln, ett ord som hjälpt mig många gånger. Från Psaltaren 32, vers 8. Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig."
I telefon hördes hur vännen började storgråta. Med bruten röst berättades det varför det blev så känslosamt. " Nämen!  I går fick vi uppgifter i skolan att ta oss an var sitt bibelord att tala om inför kamraterna. Då fick jag just den versen på min lott och i dag när jag kom in på en toalett stod det ordet skrivet på en lapp på väggen. Och nu ringer du och läser samma vers." Nu grät vi tacksamhetens tårar tillsammans!

Min vän var inte bortglömd. Gud fanns där för att tala om att han brydde sig,lovade både undervisning och råd samt att finnas med sitt vakande öga.
 Underbart! Vilken Gud vi har!
Nu kunde vi tillsammans tacka Gud och vi fick snart se hur allt vändes till det bästa.
Gud sviker aldrig!
Det här var väl något bra att minnas när vi går till nattens vila Som sagt! Gud sviker aldrig!
Nu tackar jag Gud för i dag och mina böneämnen lyfter jag upp inför Gud innan jag somnar. Tack, alla ni som också beder! Att bedja lönar sig alltid! Sov Gott, mina vänner!

fredag 4 november 2016

Fredag 4 november 2016. Så roligt med överraskningar.

Joodå, det blev en bra dag också i dag. Att städhjälpen skulle komma visste jag. I dag bjöd jag på kaffe t.o.m. Grått och tråkigt väder både i går och i dag.
Efter städningen kom Ulla. Jag visste, men hade glömt. Så hon kom som en överraskning.
 Har inte ätit Ginko Biloba på ett tag! Då ska ju minnet bli sämre, enligt reklamen!

Överraskning nummer två var en inbjudan från Sven att få biljett till kvällens konsert i OlausPetrikyrkan. Det tackar man inte nej till! Tyvärr hade Maria blivit sjuk och kunde ej vara med.
Den musikälskande Kristin fanns förstås på plats!

Överraskning nummer tre var en inbjudan till frukost tillsammans med familjen Hallqvist i morgon.
Jag blir hämtad och får, om jag så önskar, skjuts hem igen.

Vilken bra dag det blev! Av mina fina äpplen, som jag plockade ner häromdagen, har jag kunnat dela med mig  i dag.
Nu sitter jag här i mitt nystädade hus och tänker på hur rik jag är. På Närradion pågår utsändning från  Pingstkyrkan, som alltid på fredagskvällar.
Jag är så nöjd, så nöjd!  Tackar Gud för allt. Har i dag pratat med, sedan länge en god vän, nu boende på annan ort och det känns så gott att ha gamla vänner som man kan dela allt med och veta att man i förtroende kan göra det.
Just nu  talar någon  i TV om hur olika livet gestaltar sig för oss människor. En del tycks "oskadda" gå genom livet, medan andra får alltför mycket av livets törnar.
Talaren säger att vi ska vara tacksamma och ta vara på varandra, vara rädd om våra relationer!
Så bra att bli påmind om!

Känner mig upplyft efter den fina konserten och ska nu gå till nattens vila för trött är jag, som vanligt den här tiden på kvällarna. Det är ett par minusgrader ute. Hoppas att äpplena på altan inte fryser!

Så glömsk jag är! Jag skrev ju i går kväll att jag skulle ge exempel på hur det var att få användning av ord i rätt situation. Sorry! Tycker inte jag orkar skriva mer i kväll men återkommer i morgon.
Just nu avslutas programmet från Pingstkyrkan och en röst säger:"Glöm inte bort att Jesus älskar dej!"  Nu tar jag till mig det och går till sängen! Inser att det inte återstår annat för min del. GodNatt!




torsdag 3 november 2016

Torsdag 3 november 2016. Lugnaste och mörkaste dag på länge.Hårfrisörskan igen.

När snön smält klippte jag ner dem. Bra eller inte?
Tog in mina pelargoner i förgår. Det vita är snö.
Tog några Finska Pinnar med mig och gick till min fantastiska hårfrisörska och lyxade till mig lite. Hon är, som jag tidigare sagt, så otroligt duktig och gör att mitt hår är så lättskött sedan hon fått ta hand om det ett par gånger i månaden. Ett för mej billigt nöje.

Hade lite bråttom i morse så det blev bara kaffe och inte tid för den där stunden med Bibel, Andaktsbok och Jesus. Jag tog igen det när jag kom hem.  Det där med morgonkaffet och stunden med Bibel och Jesus har jag blivit beroende av. För det allra mesta har jag sedan lägre tonåren läst ett kapitel eller några verser ur Bibeln varje dag. Något jag skulle vilja rekommendera alla ungdomar att göra. Jag började med att läsa från Nya Testamentet. Har fortfarande kvar min gamla konfirmationsbibel med röda understrykningar av vissa bibelord, som jag tyckte var särskilt bra. Inte förstod jag allt jag läste och gör det fortfarande inte. Men då går jag bara vidare.
Att få in Guds Ord i hjärtat betyder att ingen kan ta det ifrån mig och tänk så många gånger jag under mitt långa liv har blivit påmind om ett Ord, ett löfte, i en stund då jag varit i en svår situation eller i ett samtal med någon då jag varit villrådig.

I morgon ska jag berätta om ett sådant tillfälle.
I TV just nu, berättas om att ännu två gummibåtar kapsejsat på Medelhavet och många drunknade.
Mesta var barn och kvinnor, varav en del gravida. Då kommer osökt tanken. Har pappor åkt i förväg, kanske fått jobb i ett Europeiskt land och nu väntat på att övriga familjen skulle ansluta.

Det hela är så hemskt så det finns inte ord. Hittills i år har 4.200 personer drunknat. Mer än hela förra året. Jag kan ej låta bli att gråta och be om Guds förbarmande. Ondskan  tilltar men jag vet vad som väntar de som valt Jesus som sin Herre och är på hans sida.

I morgon fm. kommer städhjälpen så jag ska hyfsa till det här så han kommer fram med dammsugaren som finns i källaren. Den som jag letade efter i tisdags har jag ännu ej hittat. (!!!)

Tror också att jag får lite hjälp med Alfons, som har jobbat färdigt för i år och nu vill till pannrummet för att ta igen sig över vintern.
Så är den snart slut, denna stillsamma dag. Sådana här dagar lyssnar jag ofta till gamla kassettband med sånger från 70-80talet. I dag ett band inspelat år 1981 i Filadelfia med bl.a. en sång som ger trygghet."Där du går skall din väg öppnas för dej. Steg för steg" Tack Gud säger jag av hela mitt hjärta.  Så önskar jag er alla mina vänner en fortsatt fin kväll, som det heter, och säger GodNatt!

onsdag 2 november 2016

Onsdag 2 november 2016. Vilken underbar dag med så många upplevelser.

Så här var det! Annelie och jag skulle ut på stan. Jag har numera helst sällskap när jag ska uträtta ärenden på stan. Lite vinglig i benen som jag är.
I går kväll fick jag SMS :"Titta ut ! Det snöar! Nej Nej Nej! Kom att tänka på mina två mycket stora pelargoner, som stått ute tills nu. Tunga var de stora krukorna men jag lyckades kånka in dem till köksgolvet där de vita av snö fick stå för att bli gröna igen!  Gillart inte!

 Klockan 10 skulle jag få två gäster på resa från Lund till Stockholm. Meningen var att de skulle komma redan i går kväll så kaffebordet var dukat, grädden till äppelpajen vispad.
När jag i går fick veta att de i stället skulle komma i dag och de inte kommit när klockan var över 11 så ringde jag och fick då veta att det skulle dröja ytterligare ett par tre timmar.  Då ringde jag Annelie.

 I den gråkalla slaskiga dagen hade jag ingen lust att gå på stan så vi träffades hos mej och fikade med Annelies nygräddade goda bullar och det andra som var framdukat. Annelie och jag pratade gamla minnen och jag är så glad för att hon fortfarande är den optimistiska tjej som hon var då hon kom in i vårt hem på 80-talet. Alltid med ett stort leende på läpparna när hon på dagarna kom hem från skolan. Nu är vi båda så nöjda med att de fick lägenhet här i närheten efter flytten från Malmö.

När hon sa att hon tror att jag inte förstår hur mycket jag har betytt för henne så kom det en tår i våra ögon. Inte hade jag tänkt på det även om jag förstått att vi under snart 30 år känt stor gemenskap.
Hon vet att Georg en gång sa till mej att han på sin resa med spårvagn från bostaden i Stockholm till sin arbetsplats  utanför stan brukade be för henne. Han veckopendlade på den tiden mellan Stockholm och Örebro.
När Georg dog hade hon för länge sedan flyttat till annan ort. Hon återvände till Örebro och bodde här några år innan hon flyttade till Malmö.

Hon har berättat för mig hur hon vid återkomsten gick till graven  på Almby kyrkogård och sa:" Tack Georg för att du bad för mig" Hon träffade senare sin man i Örebro och tillsammans döptes de i en av stadens kyrkor. Jag var med på både bröllop och dopförrättning. Gud leder oss på vägar vi inte i förväg kan se!

Mer glädje skulle jag få vara med om denna onsdag.  Kaffebordet var fortfarande dukat och ljusen tända när paret som åkt från Lund i går, sovit över i Jönköping i natt och på eftermiddagen kom till mej.
 Den tjejen kom till mitt hem ett par år efter Georgs död. Hon hade, liksom Annelie inte någon pappa och mamman var sjuk. Båda dessa flickors pappor var döda.
Även vi har i alla år hållit kontakten. När hon, under studietiden i Uppsala, träffade sin blivande man
 och de sedan ingick äktenskap var jag med också på det bröllopet. Inga stora bröllop men ack så mysiga!   De planerar nu att bosätta sig i Lund eller dess närhet och letar efter bostad där.

 Nu vill jag åter be om förbön. Jag har tidigare fått hjälp i bön här och nu är jag tacksam om ni vill vara med och be till Gud att de hittar en bostadsrätt att köpa. De har möblerna magasinerade och bor tillfälligt i en liten bostad på en mindre ort där de studerar men kursen avslutas i och med denna termin.

Jag är så glad över att få vara med och be att Gud tydligt ska visa rätt bostad åt dem. Oron var märkbar och jag bad flera gånger till Gud medan vi fikade. Bad om frid och ro och att de skulle få nåd att förtrösta på att Gud har satt sitt finger på rätt bostad åt dem. Talade om hur mycket Gud älskar att få göra oss människor gott. Att han vill oss väl.
Även denna tjej lät mig veta hur mycket jag betytt för henne. Åren har gått och jag är så tacksam att ha fått betyda något för en ensam tjej, fast jag nog tyckt att det är jag som fått mest av dessa underbara, tappra tjejer. De bodde ju ej samtidigt hos oss och känner inte varandra men är i ungefär samma ålder. Båda utan barn. Är så tacksam till Gud att de fick var sin livskamrat.
Dessa mina vänner åkte vidare mot Stockholm där de i sin tur skulle trösta en bekant, som mår dåligt.

Inga (från bussen, ni vet) och jag hade bestämt att vi skulle träffas i kväll så hon kom och det blev mer fika. Vi bad för de här båda paren och ännu ett par som inte var med på dagens fikastunder.

Det är så roligt att vandra med Gud och få berätta om hans stora kärlek till oss alla.
Att han aldrig sviker och att "han älskar att göra oss gott men finner så få som tror det och därför är det så få som får uppleva det", ord som en tysk nunna skrivit och som jag har på min vägg i köket.

Kära vänner, så här intressant blev min dag. Var gärna med mig i bön för de tre paren och just nu är det särskilt bråttom med att få fram rätt Bostadsrätt till dessa, som vill ha hjälp från Gud med den saken. Ser med spänning fram mot att få se en lösning på detta problem. De behöver förbön på flera plan just nu. Men vi har en stor Gud "som kan göra mer än vi kan bedja eller tänka", står det i Bibeln.
GodNatt och SovGott! I natt väntas frost på våra breddgrader! I don't like it!!



tisdag 1 november 2016

Tisdag1 november 2016. En liten kortisblogg. Mer orkar jag inte i kväll.

Så är det. Fick sällskap till lunch av Kristin. Så roligt.
Hon hade köpt med sig två helt underbara bakelser till efterrätt. Precis vad vi behövde denna mörka, regniga dag. Tusen tack, Kristin!

Innan hon cyklade hem till sin väntande fina Sussie, (katten som älskar när Kristin kommer hem från jobbet), så bad hon om en dammtrasa. Dessförinnan hade hon sopat golvet.  Min syn har försämrats och jag ser varken sopor eller damm. Att baka ser jag dock och det är mig till stor glädje. I dag kakor och äppelpaj som ett par vänner kommer att bjudas på till morgondagens förmiddagskaffe. Långväga gäster som är på genomresa. Så trevligt att få mötas en stund.

Kristin dammar noggrant och jag kan bara tacksamt ta emot. Hon ville dammsuga också.
Jag kan försäkra att vi skrattade när vi inte hittade dammsugaren. På fredag kommer vanliga städhjälpen men han har en annan dammsugare och den står i källaren. Vi avstod dammsugningen i dag. Det gjorde vi rätt i.

Så tog dagen slut och jag känner mej också ganska slut så nu är den utlovade kortisbloggen avslutad.
Sov Gott kära vänner. Tvn säger"Ingen signal" så jag vet ej vad som händer i nyhetsväg.
Paddan kräver lösenord, som jag inte har och inte har jag hittat dammsugaren. Sängen hittar jag och dit är jag på väg. Hoppas att ni får en fin kväll allihop.  Själv är jag tacksam för dagen och för sängen och för att jag inte har ont någonstans. Bara trötthet och en del av den är förmodligen borta i morgon bittida.
Påven har varit i Sverige ett par dagar. Kom i går, åkte hem till Rom i dag men hann med att ha både gudstjänst och mässa och hälsa på en del av det myckna folket som samlats omkring honom.
Kungaparet och Statsministern fanns också på plats!