Att blogga har sina fördelar. När jag har uträttat det minimum av arbete, som jag numera hinner på några timmar, så blir jag så trött och vill gå och lägga mig fast det inte är kväll.
Att ta itu med något som kräver minsta ansträngning är uteslutet.
DÅ flyr jag till datorn, som jag inte har någon överdriven god relation till, men sedan Linn det där jullovet för mer än fyra år sedan visade mig hur jag skulle kunna skicka iväg en blogg har det blivit en tillflykt när jag är trött eller behöver skingra tankarna en smula. Så nu sitter jag här igen!
Inte för det hänt mycket att berätta om. Jag önskar att jag kunde berätta om den apparat, som jag skrev om i min förra blogg. Berätta om hur bra jag sov i natt, tack vare den.
Väskan där de olika apparaterna förvaras är i samma storlek som vår första filmkameraväska på 70-talet. Jag gick förbi den på väg till sängen utan att öppna den. Tänkte göra det i dag. Menade att jag nog behövde dagsljus för att lyckas med projektet.
I kväll har jag plockat fram de olika attiraljerna och lagt dem på sängen. Kanske, kanske!
Jag MÅSTE bara klara av det! Därmed lämnar jag det ämnet därhän! Sorry!
Jo, flera års tradition är att till första advent ska köksfönstren rutas in. Detta görs med plakatfärg, som är vattenlöslig. Det kom Ulla på redan på 70-talet när hon och Lennart jobbade på Filadelfias ungdomsgård i Vivalla. Jag anammade omedelbart ide'n.
Nu har jag rutat, strukit julgardinerna, som jag broderade under tiden i Borensberg, klättrat på trappstegen och tackat Gud för att jag inte ramlade ner. Klämde fast gardinerna i ringarna och log när de ännu en gång hängde där. Motivet är från en handbroderad julduk från vårt barndomshem. Den duken låg alltid på köksbordet där mamma dukat julaftonskaffet tidigt ( som vi barn tyckte) på julaftonsmorron då alla sorters julkakor, som sparats i plåtburkar fina, fanns för familjen som dopp till julkaffet.
Nyss fick jag SMS från matgästen, som kommer i morgon i stället för i måndags. " Koka en enkel soppa ! Jag har pannkakor med mig." Jag är nog aningen nyfiken. Tobias umgås med matgästens barnbarn och har ofta berättat om vilka goda amerikanska pannkakor de ibland blir bjudna på av kompisens morfar.
Den här dagen är födelsedag för två av mina barnbarn. Ullas och Lennarts son Emil och Filip, son till Elsemarie och Lasse. Grattis pojkar!
Trots att jag inte uträttat så mycket i dag är jag ändå trött och ska ta en titt på min sovapparat innan jag intar sängen, vilket snart kommer att ske.
Nu önskar jag oss alla en GodNatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar