Lördag, söndag,5,6 november 2016. Besök vid graven.

Många ljus på kyrkogården i kväll.

I går, lördag var det den dag då man besöker kyrkogården. Det väntar man med tills mörkret har kommit, så ljusen kommer till sin rätt. Jag började lördagen med att äta frukost tillsammans med familjen Hallqvist. Linn och Sebastian var hemma över helgen.

Dagen användes för min del till att baka bullar, drömmar och strass. Framåt kvällen hämtades jag av Tobias, som duktig chaufför med mamma Elsemarie bredvid som trafiklärare. Linn och Sebastian var också med till graven. De tre yngsta barnbarnen fick aldrig träffa sin morfar.
Tobias blev av sin syster uppmanad att ta en tur runt området för att vi skulle få se kyrkogården med alla ljus från annat håll.

Färden avslutades hemma hos Lasse, som lagat en utsökt middag med marinerad mör lammstek, hemlagad potatisgratäng och supergod sås.
På väg till nattjobbet kom Kerstin dit en stund och jag fick skjuts hem.
Inte dåligt att på två dagar hade jag fått träffa alla mina fyra barn. Jag är ju lyckligt lottad som har alla barnen inom räckhåll.

I dag har det blåst kallt och när jag i min iPhone kollade temperaturen de närmaste dagarna såg jag att det ska bli ännu kallare vilket föranledde mig att hämta in en av två korgar äpplen från altan.
De inhämtade bars ner i matkällaren. De som är kvar på altan är övertäckta och det ska bli intressant att se hur det funkar. Ett par äpplen på trädet mår nog bäst. Om solen visar sig någon dag ska jag ta ner dem.
Linn och Sebastian anträdde sin resa hem där de i morgon har sina jobb att återvända till. Linn pendlar till Kalmar. Sebastian har jobb i Växjö. De tittade in för att säga "hej då" och nyss fick jag veta att de kommit fram genom snö och regn. Skönt att allt gått bra.
Gudstjänsten i dag blev den från Sveriges Radio. Så givande!

Vid besök i källaren i dag fick jag plötsligt se att Isaks korg och hans leksak , sedan han var valp låg där. Passande att finna dem just denna helg då vi minns våra kära som dött under året och tidigare. Vad ska jag göra med dessa två minnen efter en älskad Isak?
 
I torsdags lovade jag att i anslutning till att ha Bibelns ord "i hjärtat" berätta om ett tillfälle då det var till stor hjälp för en olycklig.
Jag hade telefonkontakt med en ung människa, som var elev på en bibelskola. Den här kvällen var den här vännen väldigt förtvivlad över en svår situation. Jag visste inte hur jag skulle hantera det hela.

Till slut sa jag:" Jag vill ge dig ett av mina älsklingsord från Bibeln, ett ord som hjälpt mig många gånger. Från Psaltaren 32, vers 8. Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig."
I telefon hördes hur vännen började storgråta. Med bruten röst berättades det varför det blev så känslosamt. " Nämen!  I går fick vi uppgifter i skolan att ta oss an var sitt bibelord att tala om inför kamraterna. Då fick jag just den versen på min lott och i dag när jag kom in på en toalett stod det ordet skrivet på en lapp på väggen. Och nu ringer du och läser samma vers." Nu grät vi tacksamhetens tårar tillsammans!

Min vän var inte bortglömd. Gud fanns där för att tala om att han brydde sig,lovade både undervisning och råd samt att finnas med sitt vakande öga.
 Underbart! Vilken Gud vi har!
Nu kunde vi tillsammans tacka Gud och vi fick snart se hur allt vändes till det bästa.
Gud sviker aldrig!
Det här var väl något bra att minnas när vi går till nattens vila Som sagt! Gud sviker aldrig!
Nu tackar jag Gud för i dag och mina böneämnen lyfter jag upp inför Gud innan jag somnar. Tack, alla ni som också beder! Att bedja lönar sig alltid! Sov Gott, mina vänner!