Så här var det! Annelie och jag skulle ut på stan. Jag har numera helst sällskap när jag ska uträtta ärenden på stan. Lite vinglig i benen som jag är.
I går kväll fick jag SMS :"Titta ut ! Det snöar! Nej Nej Nej! Kom att tänka på mina två mycket stora pelargoner, som stått ute tills nu. Tunga var de stora krukorna men jag lyckades kånka in dem till köksgolvet där de vita av snö fick stå för att bli gröna igen! Gillart inte!
Klockan 10 skulle jag få två gäster på resa från Lund till Stockholm. Meningen var att de skulle komma redan i går kväll så kaffebordet var dukat, grädden till äppelpajen vispad.
När jag i går fick veta att de i stället skulle komma i dag och de inte kommit när klockan var över 11 så ringde jag och fick då veta att det skulle dröja ytterligare ett par tre timmar. Då ringde jag Annelie.
I den gråkalla slaskiga dagen hade jag ingen lust att gå på stan så vi träffades hos mej och fikade med Annelies nygräddade goda bullar och det andra som var framdukat. Annelie och jag pratade gamla minnen och jag är så glad för att hon fortfarande är den optimistiska tjej som hon var då hon kom in i vårt hem på 80-talet. Alltid med ett stort leende på läpparna när hon på dagarna kom hem från skolan. Nu är vi båda så nöjda med att de fick lägenhet här i närheten efter flytten från Malmö.
När hon sa att hon tror att jag inte förstår hur mycket jag har betytt för henne så kom det en tår i våra ögon. Inte hade jag tänkt på det även om jag förstått att vi under snart 30 år känt stor gemenskap.
Hon vet att Georg en gång sa till mej att han på sin resa med spårvagn från bostaden i Stockholm till sin arbetsplats utanför stan brukade be för henne. Han veckopendlade på den tiden mellan Stockholm och Örebro.
När Georg dog hade hon för länge sedan flyttat till annan ort. Hon återvände till Örebro och bodde här några år innan hon flyttade till Malmö.
Hon har berättat för mig hur hon vid återkomsten gick till graven på Almby kyrkogård och sa:" Tack Georg för att du bad för mig" Hon träffade senare sin man i Örebro och tillsammans döptes de i en av stadens kyrkor. Jag var med på både bröllop och dopförrättning. Gud leder oss på vägar vi inte i förväg kan se!
Mer glädje skulle jag få vara med om denna onsdag. Kaffebordet var fortfarande dukat och ljusen tända när paret som åkt från Lund i går, sovit över i Jönköping i natt och på eftermiddagen kom till mej.
Den tjejen kom till mitt hem ett par år efter Georgs död. Hon hade, liksom Annelie inte någon pappa och mamman var sjuk. Båda dessa flickors pappor var döda.
Även vi har i alla år hållit kontakten. När hon, under studietiden i Uppsala, träffade sin blivande man
och de sedan ingick äktenskap var jag med också på det bröllopet. Inga stora bröllop men ack så mysiga! De planerar nu att bosätta sig i Lund eller dess närhet och letar efter bostad där.
Nu vill jag åter be om förbön. Jag har tidigare fått hjälp i bön här och nu är jag tacksam om ni vill vara med och be till Gud att de hittar en bostadsrätt att köpa. De har möblerna magasinerade och bor tillfälligt i en liten bostad på en mindre ort där de studerar men kursen avslutas i och med denna termin.
Jag är så glad över att få vara med och be att Gud tydligt ska visa rätt bostad åt dem. Oron var märkbar och jag bad flera gånger till Gud medan vi fikade. Bad om frid och ro och att de skulle få nåd att förtrösta på att Gud har satt sitt finger på rätt bostad åt dem. Talade om hur mycket Gud älskar att få göra oss människor gott. Att han vill oss väl.
Även denna tjej lät mig veta hur mycket jag betytt för henne. Åren har gått och jag är så tacksam att ha fått betyda något för en ensam tjej, fast jag nog tyckt att det är jag som fått mest av dessa underbara, tappra tjejer. De bodde ju ej samtidigt hos oss och känner inte varandra men är i ungefär samma ålder. Båda utan barn. Är så tacksam till Gud att de fick var sin livskamrat.
Dessa mina vänner åkte vidare mot Stockholm där de i sin tur skulle trösta en bekant, som mår dåligt.
Inga (från bussen, ni vet) och jag hade bestämt att vi skulle träffas i kväll så hon kom och det blev mer fika. Vi bad för de här båda paren och ännu ett par som inte var med på dagens fikastunder.
Det är så roligt att vandra med Gud och få berätta om hans stora kärlek till oss alla.
Att han aldrig sviker och att "han älskar att göra oss gott men finner så få som tror det och därför är det så få som får uppleva det", ord som en tysk nunna skrivit och som jag har på min vägg i köket.
Kära vänner, så här intressant blev min dag. Var gärna med mig i bön för de tre paren och just nu är det särskilt bråttom med att få fram rätt Bostadsrätt till dessa, som vill ha hjälp från Gud med den saken. Ser med spänning fram mot att få se en lösning på detta problem. De behöver förbön på flera plan just nu. Men vi har en stor Gud "som kan göra mer än vi kan bedja eller tänka", står det i Bibeln.
GodNatt och SovGott! I natt väntas frost på våra breddgrader! I don't like it!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar