Fick telefonsamtal som piggade upp mig denna grå, solfattiga dag, som alla dagar senaste veckan.
Min lilla bil skulle till verkstad och Annelie och Markus kom och körde mig och bilen dit.
De skulle snabbt vidare så jag ringde min nya chaufför Tobias, som med sin trafiklärare kom och hämtade mig.
Skönt att ha bilen inlämnad. Jag vet att allt kommer att ordna sig.
Jag har tagit ganska mycket tid till att prata med Gud i dag. Jag tar en mugg kaffe och en bulle och sitter en stund i fåtöljen. Låtsas att vi sitter där tillsammans och så är jag tyst en god stund så Gud får tillfälle att tala innan jag börjar att be om än det ena och än det andra. I övrigt är det ju så att vi ständigt har mycket tid tillsammans, då vi är ensamma här om dagarna, bara vi två.
Jag har många kassettband sparade och i går dök en låda med sådana upp. Jag tog med några band till köket och satte på bandspelaren. Det första bandet var en predikan av Ulf Ekman. Det bandet var från, jag tror, 1981. Jag har nog i någon av mina tidiga bloggar skrivit om den sommaren då vi kom till ett tältmöte där han talade. Vi hade inte hört talas om honom. Han var då ganska ny ung präst. Efter den dagen införskaffade jag den predikan och flera andra, som fanns på kassettband. Lyssnade och lyssnade! Spelade av och gav till våra vänner.
I dag lyssnade jag åter och jag minns ännu det där tältmötet, som vi, av en händelse, hamnade i den sommaren och hur tagna vi var av denna predikan. Så trosstärkande!
Efter det hände inget mer än det jag redan berättat om dagen så jag tar ett hopp bakåt i tiden till november månad år 1995.
Innan dess ska jag tala om att i Stockholm har det varit och är delvis fortfarande snökaos. Snömängd 39 cm. Halt är det också. Många brutna leder på grund därav och stor tillströmning av patienter på våra sjukhus. Vintern är här!
När snön har smält så ska jag ta hand om en del som ligger under snön och som inte ska finnas där. Snön överraskar mig alltid och tidsoptimist som jag är så kommer jag igång för sent. Likadant varje år. Tur att äpplena finns i matkällaren i alla fall!!
Nu till fredag 3 november år 1995.Minus 6 grader. Massor av snö! På en åker står husvagnen, fast i leran på väg till en lada! Det blåser också väldigt.
Såsmåningom kommer solen och jag vågar mig ut för att skotta!
Vännen Arja ringde. Får anledning att återkomma till Arja i blogg längre fram i tiden.
8 november. Bakar bullar. Gör äppelmos.Vännen från Runnagården kommer med blommor! Packar!
9 november. Klockan 7 på morgonen blir jag av Sven skjutsad till flygplatsen.
Vid mellanlandning i Jönköping kommer en person från besättningen och upplyser mig om att min syster Stina, som skulle ta flyget från Kalmar till Köpenhamn inte hinner fram innan planet till Singapore startar därifrån. Detta på grund av nedisning av planet i Kalmar.
Alltså är jag ensam på väg. I dagboken står det att "det gick vägen hela långa vägen".
Väl framme i Singapore så skulle jag ta min resväska från bandet. Den ena efter den andra tog sina väskor men min syntes inte till.
Jag stod där och undrade, kom att titta uppåt och ser en banderoll; "Ruth Landh, contact ground stuff." Jag gjorde så och blev förd till "mottagningen". Därutanför stod min brorson Christer och hans fru Anette och väntade och undrade. Christer bad en vakt att få gå in för att hjälpa mej och det hela slutade med att jag fick veta att min väska fanns i Bangkok och skulle komma med nästa plan därifrån.
Samma plan som Stina skulle komma med. En liten väska med allt jag kunde behöva för mitt välbefinnande under dagen och en summa kontanter överlämnades till mej och vi kunde lämna kontoret. Senare hämtade vi Stina och min väska.
Så var jag i Singapore! Nu började en rolig tid. Med hjälp av min egen och Stinas dagböcker ska ni få följa oss på resan även om jag ser att jag tydligen inte varit så noga med att skriva varje dag men det har nog Stina gjort. Hon har längre erfarenhet än jag av att skriva dagbok. Hon började redan i barndomen så hon är rutinerad skrivare.
Kul att blogga om gamla minnen. Upplevelserna blir som nya och man får roligt en gång till.
Jag gör nog bäst i att avsluta bloggandet för i kväll och gå till nattens vila.
Varje dag ser jag spåren efter min himmelske fader och hans ledning och hjälp i stort och smått.
Tack för det, Gud, och låt oss alla få sova gott i natt! Hjälp alla som ber dej om beskydd och hjälp!
MOT det onda, FÖR det goda! ALLTID!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar