Det är söndag och jag har nyss skrivit om lördagen. Tyckte det blev för mycket med två dagar på en gång.
I min iPhone såg jag att FB ville visa minnen från den här dagen 2015. Då skrev jag 19 och 20 november i samma blogg. I dag delar jag det på två bloggar.
Förra året var det snö och 5 grader kallt. Familjen Hallqvist åkte till Göteborg för att träffa Filip och fira hans födelsedag. Isak sov hos mej. Jag skrev att det var han som bestämde när jag skulle gå till sängs. Han hade sin egen sovtid och då ville han att jag skulle ha samma. Hann vann alltid.
Ulla och Lennart var i Stockholm och firade Emils födelsedag.Emil och Filip är födda på samma datum. Den här helgen är Emils föräldrar åter där i samma ärende.
Kristin var i Tallinn tillsammans med sin orkester.
Nu åter till år 2016.
I dag har Kristin spelat på Gudstjänsten i Betel. Hennes musikintresse är för både henne och oss lyssnare en stor tillgång.
Hennes föräldrar är också i Stockholm den här helgen. Pensionärer som de är kan de numera åka till Huvudstaden för att vara barnvakt åt Stella och Cornelia, Martins och Tinas små juveler.
Kan tala om att när jag tänker på min "Forntid" så "bäver ja i mitt liv", för att använda ännu ett av min hulda moders uttryck.
"Hur eller hur" (mor igen) så blev jag inbjuden att smaka på nybakta lussebullar till fika hos familjen Hallqvist innan de begav sig till Katrineholm på Fotbollsmatch med Tobias. Han satte sig vid ratten med mor vid sin sida och tog vägen förbi mitt hus så jag kom hem lite fortare än att gå med rullatorn.
Att matchen var i Katrineholm betydde att farmor Anna-Maria fick besök.
Jag har sagt återbud till matgästen och förberett morgondagens besök på USÖ där jag ska få någon apparat, sedan döttrarna, på vår utlandsresa upptäckte att jag gör andningsuppehåll på natten. Ska bli kul att se hur jag klarar av den. Jag har sett den hos min syster och tänkt att en så'n skulle jag inte klara av att sätta på mig. Hahaha! Jag ska berätta om jag klarar det eller inte.
Nu säger jag "slut för i dag." Det blev kanske lite virrigt med dagar och datum. Men det är som det är.
I morse var det solsken i fem minuter, Något värt att notera.
Nu är jag trött och tänker sova. I dag blev det inga som helst gudstjänster för min del. Skönt att Gud känner mej och att vi vet var vi har varandra. Det är relationen med honom, som är viktig. Sedan familjen och först därefter kommer kyrkobesök. Enligt mitt sätt att se.
GodNatt alla kära vänner! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar