söndag 30 augusti 2015

Sol hela dagen! Gudstjänst,två avskedstaganden, sista hallonen och vita vinbär plockade.

Gudstjänsten i TV kom från Södermalmskyrkan i Stockholm. Dit hade jag nära under mina två första år i huvudstaden. Det blev dock en kyrka på norr som blev mitt andliga hem. En liten församling på den tiden och vi var som en stor familj. Minst tre kvällar pr vecka var vi ungdomar i kyrkan.På söndagarna två möten. Det fanns ingen TV på den tiden.

Efter TVgudstjänsten i dag lyssnade jag till Närradion och en predikan om "den barmhärtige samariten", då vi ställdes inför valet att bry oss om vår nästa, eller inte! I Lukas evangelium, kapitel 10 kan vi läsa om detta.

På väg till Växjö tittade Linn och Sebastian in för att säga adjö. Jag har alltid haft svårt med det där att säga farväl så när dörren hade stängts så grät jag en stund.
Lite senare kom Filip, ett par timmar innan han skulle ta tåget till Göteborg, också han för att säga adjö. Vi pratade om bröllopet och det fantastiska jobb som Kajsa och han presterade i samband därmed. Han var glad över att ha fått uppskattande ord för de hade verkligen satsat för att allt skulle bli så bra som möjligt. Till glädje för både brudpar och gäster.

För att tänka på något annat så gick jag ut och plockade av den halva liter hallon. som fanns kvar efter de två liter jag tidigare plockat. Vilken skillnad mot förra året då det fanns så gott om bär. Nu är det skönt nog gott om blåbär i år. De bär jag skulle ge till mina icke blåbärsplockande barn har nu Ulla och Lennart plockat och ska leverera hit på tisdag. Vid tillfälle ska jag plocka och ge tillbaka fast jag vet att jag inte behöver, men nöjet, nöjet!!! Det vill jag ha.
I dag plockade jag ett par liter vita vinbär, som ska bli gele.´

I TVs Agenda just nu talas om flyktingmottagningen och dess problem. Nu ska ALLA kommuner ta sitt ansvar är meningen. Tidigare har kommunerna kunnat säga nej. Inrikesministern säger just nu att denna fråga är en ödesfråga för Sverige och för Europa. Många som kommer har hög utbildning. Andra finns som är analfabeter. Sverige och Tyskland är de länder i Europa som tar emot flest flyktingar. Alla som kommer flyr för sina liv. Hela familjer, ensamkommande barn och ungdomar.

Om inte min ålder och därmed sammanhängande problem hindrade mig så skulle jag ha funderat på att ta emot barn ännu en gång.
I dag fyller en av mina skyddslingar, från den tid vi öppnade vårt hem för behövande,44  år och mina tankar har varit hos henne under dagen. Hon är gift och vi har ingen kontakt numera. Jag saknar henne fortfarande. Alla barn sätter sina egna spår. Den här tjejen kom att betyda oerhört mycket för mig från första stund. Hon flyttade för några år sedan från stan och jag hoppas och tror att hon har ett bra liv.

Nu lämnar jag bloggen utan att skriva allt jag tänkt men hoppas på nytt tillfälle.
Önskar GodNatt till er alla bloggläsare. Avslutar med en sångvers, som jag älskar:" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå, räkna med Gud ty han gör det omöjliga! Han gör vad människor icke förmår."



 

lördag 29 augusti 2015

Lördag 29 augusti 2015, En dag som försvann. Gårdagen med Carola och musiken kräver lugn och ro nästa dag.

Ja det blev en lugn och sällsam dag, denna lördag. Jag var nog ej beredd på så hög ljudstyrka och svårast är, att jag då, inte hör orden varken med eller utan hörapparat. Roligt att se entusiamen både hos sångerska, musikanter och publiken. Att dessutom få se mitt barnbarn nr 11 sitta och spela med sådan glädje gjorde att kvällen blev ett kärt minne. Jag skojade lite och gav honom en halstablett.

När han var liten pekade han vid ett tillfälle på min handväska och frågade om jag hade någon tablett. "Nej, tyvärr, lilla Kristian, det har jag inte i dag"
Kristian gav mig en snabb blick och sa med bestämd röst:" Säg FÖRLÅT!" Roligt minne för mormor.

Fick faktiskt en ny vän på Facebook efter gårdagens konsert. Också roligt!

I dag har jag tänkt en del på de stackars människor som i förtvivlan tar stora risker när de flyr sina hemländer och söker lugn och ro på andra platser.
För att komma till gårdagens konsert åkte jag "färdtjänst". Jag gör det ibland och ofta är det en invandrare som kör. Jag pratar med dem hela färden och får veta varifrån de kommit, om deras familj, om orsaken till flykten, om deras framtidsdrömmar. I går åkte jag med en man från Somalia. Han hade flytt från kriget i sitt land för några år sedan. Han skulle läsa ekonomi vid universitetet, samtidigt som han skulle försörja sig med att köra taxi. Han sa att det nu blivit lugnare i hans hemland och att han ville tillbaka dit när han studerat klart.

Men så bra tänkte jag. Då blir han en tillgång för sitt land som han egentligen lämnade  mot sin vilja.

Egentligen har jag mått lite dåligt i dag och hade bestämt mig för att inte skriva på datorn i kväll
 utan i stället gå tidigt till vila. Nu avslutar jag därför min kortisblogg med att önska er en God Natt.
Tackar Gud för allt gott han givit i dag. Jag har SÅ mycket att vara tacksam för och allra mest att få ha Gud till min vän, en vän, som aldrig sviker. Herren är min herde. Mig skall intet fattas. Vi hörs!





 

fredag 28 augusti 2015

Fredag 28 augusti 2015.Också en fredag. Avslutades med konsert i Conventum med bl.a Carola och Kristian Kraftling.

Det blev en bra dag då jag hann med lite dammsugning och annat nyttigt.
Linn och Sebastian, som åkte från Växjö i går kom faktiskt till Örebro klockan 00.00 i natt, allt efter beräkning.

I dag kom Linn på fikabesök och, på hemväg från jobbet även Elsemarie en liten stund.
Hennes korrespondens med Kristian via mobil renderade mig en biljett till kvällens konsert med Carola. Kristian har spelat på hennes sommarturne´ och i kväll hade turen kommit till Örebro.

 I morgon ges de två sista konserterna, då i Västerås och en annan ort och på måndag bär det, för Kristians del, av till Japan och sedan vidare till ett antal andra länder. Vi hann med att träffa honom efter konsertens slut och jag hörde att han lovade sin mamma att skicka en "färdlista." Kan ju vara roligt för föräldrar att veta var barnen befinner sig även om de är vuxna.

Så klart var det roligt för mig som  mormor att få vara med en kväll som denna.
Carola har jag med stort intresse följt genom åren. Hon är alltid tydlig med sin kristna tro. Även i kväll visade hon prov på detta.

Jag var nog den äldste deltagaren i kväll och visst är ljudnivån i högsta laget för mina öron även utan hörapparat men det var ett unikt tillfälle för  min del och roligt att dela kvällen med Ulla och Lennart samt Jonas och Jenny med deras vänner, Charlotte och Hampus.

Det här får bli kvällens blogg och jag ska strax gå till nattens vila. Utan att äta något. Tänk så gott det då smakar med lördagsmorgonfika och två bullar i morgon bittida. Sov Gott vänner!






 

Torsdag 27 augusti 2015. Lite av varje händer varje dag.

Om jag har ett bestämt mål att gå till så är det bäst om tidpunkten är tidigt på dagen. I annat fall så går timmar åt till ingen nytta. Jag kommer inte igång med något förrän jag kommit hem igen.
I dag skulle jag till hårfrisörskan. Skulle jag ta Isak med?  Till slut bestämde jag mig för att ta med honom.Hade slut på bajspåsar men en vanlig fryspåse fick duga.

Tur var att jag såg till att gå i god tid. Mitt för ett mindre hyreshus fick han för sig att bajsa på trottoaren. Ett, två ,tre små korvar blev det. Plastpåsen kom till användning. När "upptagningen" var klar kom det ytterligare tre små korvar, lösare än de första. Jag ställde från mig väskan vid staketet, släppte Isak  för att ägna mig åt att använda rätt sida av påsen för att ta upp det. sista. Isak tog vara på tillfället och gick iväg. Jag efter och fick tag på kopplet. När jag tog upp resterande korvar så blev det fläckar kvar på trottoaren. Pappersnäsdukarna i väskan kom nu väl till pass. Lätt var det inte att hålla kvar Isak , ett öga på plastpåsen, väskan och torka trottoaren.

Då hände något. Ut från huset kom en dam med en svart hundbajspåse och en stor rulle hushållspapper. "Jag såg genom fönstret vad som hände", sa hon vänligt. Höll upp påsen där jag fick slänga min egen påse och allt papper. Berättade att hon var dagmatte åt en vovve och hade därför påsar hemma.Så erbjöd hon sig att ta hand om påsen och slänga den Tacksam tog jag emot erbjudandet och Isak och jag kunde  fortsätta vår vandring till hårfrisörskan. Härligt med hjälpsamma människor!!!

Jaha så blev det att titta på ett program i TV 1 om en dam som är 101 år. "Ung och rask". Rak i ryggen. Ingen hörapparat. Bloggar varje kväll och undervisar andra, några år yngre damer hur de ska använda datorn. En märklig kvinna!
Tur att jag fick detta roliga att berätta till slut för nu har min "bloggtid" tagit slut och i övrigt var det ju inte mycket att komma med i kväll. Nu går jag i alla fall till sängs. På väg från Växjö är Linn och hennes man i den "nya" bilen, som Linn själv får köra hela vägen, då hon är den ende i bilen som  har körkort. De beräknas vara framme klockan 00.00 för att citera Linn när hon var liten och ringde till mej och frågade om jag kunde komma till henne. " Kan du komma klockan 00.00", sa hon alltid.


onsdag 26 augusti 2015

Onsdag 26 augusti 2015. Lite om dagen och lite mer bröllop.

Uppehållsväder. Barnbarn kom till lunch. Jag fick ide´n att be honom plocka ner de klarbär som fanns kvar på trädet, sedan jag och fåglarna tagit vår del. Bären är inte så goda att äta men ger god saft.Sådan ska jag nu fixa av bären och ge till Bernard som stod på stegen och plockade.

På eftermiddagen fick jag fikabesök av en dam i min egen ålder och med en hund av samma ras som Isak. En liten söt flicka vid namn Bella. De har kommit till Örebro under året och bor inte så långt härifrån.

Nu till bröllopet, än en gång! Efter duettsången av Felton och Frank ( brudens mostrar Kerstin och Ulla)  berättade Kerstin att hon ett par dagar efter att det sa "klick" mellan brud och brudgum hade på Facebook sett att Sebastian lagt ut en låt "Don´t let me down", en gammal Beatleslåt. Då förstod hon att något hänt och att det måste vara en bra kille, som Linn träffat. Efter detta sjöngs en välkomstlåt för Sebastian.

                               SEBBE LITEN.
Du Sebbe, Sebbe liten, din släkt den blir så stor
Mycket, mycket större än du kunde tro
Du gifter dig med Linnis, det är ju sant förstås,
Men som en extra premie, på köpet får du oss.

Femtitre är vi nu bara, men flera kan vi bli
Men det ska du väl klara för det gjorde vi
Du Sebbe Sulbro Andersson hör på vår refräng
Välkommen till oss! Du är nu en i vårat gäng!

På "Framträdandelistan" stod att jag skulle dra lite små historier om Linn men i samråd med värdparet hoppade vi över den punkten. Kanske gör jag det senare i bloggen i samband med avslutningen av bröllopet.

När alla tal och videofilmer var över och en massa godis ätits från det rikt tilltagna godisbordet, var det dags för kaffe och tårta på våningen, ytterligare en trappa upp.
Där fanns, på plats, en orkester vid namn PlayHouse, där också brudens far i vanliga fall är en av gänget. Till deras fina musik svävade brudparet ut i brudvalsen. Den ena efter den andra hakade på och de som ville kunde ta en svängom med brud eller brudgum eller fånga in någon annan.

Alla fick vi tillfälle att äta tårta, som Monica bakat, dricka kaffe och prata,  om det nu gick. Musikens toner var för mina öron för höga så jag gick ner en trappa och sa i samma veva adjö  till min syster Stina, som lämnade festen och åkte till Örebro för att bo hos vår syster IngaMaj, som hon i samband med bröllopet gästade några dagar.

Någon gång vid ett-tiden på natten gick bussen mot Örebro för de som på det sättet valt att förenkla
 resan. Många av oss åkte med bilar.

Nu är detta inlägg slut. Möjligen blir det ytterligare ett innan vi lämnar "det magiska bröllopet".
Nu är det dags att sova och jag tackar Gud för en jättebra dag med brev från min läkare att alla prov som togs, då jag var på Vårdcentralen den 19 augusti, var bra. Något att vara tacksam för!
Sov Gott, vänner!

tisdag 25 augusti 2015

Tisdag 25 augusti 2015. Sol och regn. Tandläkarebesök. Ingen blåbärsplockning.Mera bröllop.

Felton och Frank sjunger duett.
En solig, varm dag fram till kvällen då regnet kom. Jag tog bussen till tandläkaren i dag.
Hade tänkt åka till Hjortkvarn och plocka blåbär men tur var att jag ej gjorde det för där kom regnet tidigare än i Örebro.
Hörde i dag att bostadssituationen för studerande unga invandrare i Örebro är katastrofal. De studerar, jobbar och bor ofta trångt, om de överhuvudtaget har någonstans att sova.

Nu tar vi lite bröllop igen.Det var så att Sebastian strax innan han träffade Linn hade skaffat en ganska stor fågel som fick namnet Felton. Linn och Felton har inte upprättat någon god relation till varandra, vilket framkommer i någon av följande sånger, som med stor förtjusning sjöngs av Linns närstående. Det hände sig senare att Linn och Sebastian skaffade en LITEN hund vid namn Frank.

Här kommer nu  utlovade texter på sånger som familjen sjöng för brudparet efter min läsning ur
 anteckningsboken. Först kommer
"Grisen i säcken!"
Hon hade gjort sig fin och gått till stadens baskethall. Hon tänkte kanske hittar jag nån där i alla fall.
Kom studsande en gentleman som sa: "Nu fikar vi!" Hon svarade försiktigt att hon ville låta bli.

Vi känner inte alls varann! Men det gör ingenting, sa han och slet henne från hennes vän
Och sa, jag har på känn:

"Du får köpa grisen i säcken och chansa
Och hoppas att jag är en trepoängare för dej.
Det är ju det som är tjusningen med att gå ut på facebook
att man får med sig en gris i en säck hem till sej.

Ibland är det en riktig gris,ibland är det en ko
Ibland är det en basketspelare vid namn Soulbrou
Så i kväll har du haft tur av sällan skådat slag
För grisen i säcken är jag.

Nästa låt heter Husdjursboom. Duett med Raymond Felton och Frank Andersson
Bo bo boom boom, husdjursboom oh oh ohohohoh.

När alla andra killar fick nån som dom gillar
Då fick Sebbe faktiskt mig!
Det tyckte jag var bra, jag heter Felton, jag och jag kan sjunga om ni vill. SKRIIIK!
Vi hade det så härligt, sen blev det förfärligt!
In kom nån, som hette Linn. Det var en konstig tjej
Hon gilla inte mej, men Sebbe kalla henne sin!

En natt gick hon på toa. Där satt jag och tjoa. SKRIIIK!
Ni skulle sett va hon blev rädd!
Men inte hjälpte det för Linn hon stannade. Och SE, då var vi tre!

Husdjursboom, inga sura miner! Kom inte hit med några kaniner
Husdjursboom boom. Vad tänkte du på nu, det var så skönt att bara va två ju!
Om och om igen :" Snälla Sebbe, bara en"

Och redan första dagen kommer slaget! Hon vill nu utöka laget
med en liten hund. Nu får ingen någon blund....

"IN kom jag och hoppa, det gick ej att stoppa. Jag heter faktiskt Frank.
Och jag är jättesöt, men Ove (grannen, min anm.) bara röt:"Kissa inte! Det blir stank.
Pälsen min är fluffig, Svansen den är puffig. Linn, hon ÄLSKAR faktiskt mig.

En kennel vill de ha, men det vill inte jag. Det räcker bra med dej och mej."

Så tog dagen plötsligt slut och jag fortsätter i morgon, förhoppningsvis. Önskar GodNatt till er alla!



måndag 24 augusti 2015

Måndag 24 augusti 2015. Lite om dagen och om det bröllop som försvann i går.

Gårdagens blogg blev en märklig historia. Jag skrev en, i mina ögon, lyckad blogg men vad hände? När jag skulle läsa igenom den så visade det sig att bara första delen fanns med. Allt jag skrivit om bröllopet var borta. Om detta hänt med eller utan min medverkan låter jag vara osagt.  Faktum kvarstår. Den är borta.

Nu skulle det vara bra att ha gott "komihåg", vilket jag just nu inte har. Men min svarta lilla anteckningsbok finns kvar och jag dyker ner i den.
Från gårdagen kan jag berätta att Liam, Kerstins och Awads barnbarn firade sin 5-årsdag och jag var med på grillfesten i trädgården. Så roligt att se hur lycklig han var när han höll upp ena handens fem fingrar för att visa åren. Barn är för härliga.

Nu ska jag berätta det som jag berättade på bröllopet och som försvann upp i rymden i går kväll.
I bokens sista sida står det (efter alla sidor av roligheter som Linn sagt under sina första år) så här:"Från 2 juli 1999, då Linn var 7 år tills nu, 31 januari 2010, har jag gjort uppehåll i mitt skrivande.Om två veckor ska Linn fylla 18 år. Samma älskliga flicka med sitt goda hjärta, sin kärlek till Gud och människor." Där stannade jag upp och sa till Sebastian att lyssna noga innan jag fortsatte att läsa ur boken.

"För en vecka sedan har hon funnit en pojkvän. Han heter Sebastian. Jag har ännu inte träffat honom men gillar honom för Linn är så lycklig och kär i honom. Hela familjen Hallqvist gillar honom.
Han gick direkt in i deras hjärtan! Min lilla Linn, vad jag gläds med dej!" Det var det sista som skrevs i boken .
Jag tillade:" Jag gläds fortfarande med er båda två. Ett enda råd vill jag ge er. Glöm aldrig att varje dag säga:"JAG ÄLSKAR DEJ!"
Den roliga sång som sedan sjöngs av familjen får jag nog spara till morgondagens blogg så jag ej kommer i säng för sent.
I dag har jag haft två matgäster och en kaffegäst. Jag har tränat!  Kristin, mitt musikaliska barnbarn, har börjat studera musik på allvar. En stor dag! Jag har plockat av de sista svarta vinbären, en liter!
Hallon, som jag brukar ha mycket av, uteblev nästan helt i år. Sov Gott, mina vänner!


söndag 23 augusti 2015

Söndag 23 augusti 2015. Mera bröllop.

Familjen i auktion. Jag ser lite dåligt och får hjälp av Kerstin medan övriga familjen skrattar åt min vilsenhet. 
I TV pågår programmet Agenda. Där talas om migrationsfrågor och arbetslösheten.
Den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget pågår just nu. Många flyr över Medelhavet i usla båtar, en del i uppblåsta gummibåtar.
I går räddades 4.400 flyktingar, därav flera barn, som fördes till Italien varifrån de sedan söker sig  norrut. Hitintills i år har 2.300 människor drunknat i Medelhavet.
Samtidigt kommer många flyktingar "landvägen" och detta  betyder strider vid gränsövergångar där försök görs att stoppa flyktingströmmen.

I Sverige tar vi emot många flyktingar. Så många att en del kommuner har svårt att hantera situationen. Alla tänkbara boenden tas i anspråk. Ensamkommande barn och ungdomar ser ut att vara det stora flertalet.

Det blir nu ett tvärt hopp till glädjen på Bröllopsfesten men det är ju så att "glädjen och sorgen, de vandra tillsammans"...
Det var nu dags för mig att säga något mer från mina anteckningar.Detta var det sista som gick att läsa.......På DEN bloggen.

"Hitintills men icke vidare" säger jag några dagar  senare då jag förstått att missödet i form av en avbruten blogg är och förblir just avbruten. Någonstans i rymden lär den ska finnas men nu "tar jag konen vid hornen" och skriver det förlorade i nästa blogg. Allt ordnar sig till det bästa. Ändå!

Fredag-lördag 21,22 augusti 2015.

 Den fantastiska vännen och grannen till Linns familj sparade ingen möda på att få det festligt .

lördag 22 augusti 2015

Fredag-lördag 21,22 augusti 2015.Bröllopsdag, Hundvakt, soliga dagar.Sommaren kommit? Lite mer bröllop.

I går var det vår bröllopsdag och jag skrev på Facebook:" Jag var 16. Han var 17 då vi träffades. Fyra år senare ett enkelt bröllop med många gäster i Korskyrkan, Stockholm, där vår pastor Linne´ Eriksson vigde oss på Georgs 22-årsdag. Nu har 67 år svunnit. Jag är tacksam för de 42 år som förunnades oss att leva tillsammans, få fyra fina, omtänksamma barn. Gud är god. Min ungdoms kärlek. Du finns i mina tankar, dagligen!!!"
Detta sagt om fredagen.

I dag är det lördag och jag fick sällskap av Isak hela dagen medan övriga familjen tog en dag vid Vättern. Bäst att ta vara på de dagar av sol som bjuds. De har ej varit många denna sommar men nu ser det ut som om solen visar sig flera dagar i rad.

Jag fortsätter med bröllopet och vår familjs medverkan där.  Förra inlägget avslutades med berättelse och sång om 4-åriga Linns uppfostran av Lillebror Filip, som tog det hela med ett leende utan att till fullo förstå innebörden av Linns förmaningar.

Nästa låt som föräldrarna sjöng handlade om när hon tröstar sina bröder.
Pappa Lasse berättade först om hur Linn, när han och Elsemarie var osams, tog sina bröder med sig och gick till en annan våning på huset. Därifrån hördes efter en stund:"Är ni sams än?" Om då Elsemarie och Lasse svarade nej så väntade hon en stund och när svaret blev ja så återsamlades familjen och allt var bra. Det förekom inte att man somnade osams.

Efter den lilla inledningen sjöng föräldrar och söner:"
 När Linn ska trösta brorsor då skulle ni va me´
Då skulle ni få höra, då skulle ni få se. För Linn kan trösta brorsor, som ingen annan kan
Då kramar hon oss båda och tar oss i sin famn.
Hon säger kom, kom, kom, och hon säger sitt hos mig. Kom, kom, kom, sitt hos mig
Hon säger kom,kom,kom, och hon säger sitt hos mig
Hon väntar tills tårarna gått åt och skrattet tar över våran gråt."

Som farmor och mormor har jag alltid haft god kontakt med barnbarnen, som givit mig så mycket glädje. Nu var det min tur att berätta om hur Linn anförtrodde mig att hon ville ha en pojkvän.
Min vana trogen föreslog jag att vi skulle be till Gud om detta. Jag tyckte att vi skulle be att innan årets slut skulle Linn ha en pojkvän.
  Tiden gick och det blev Nyårsafton och ännu hade inte Linn träffat någon. Nu är det så att Gud faktiskt skojar lite med oss ibland. Han hade hört vår bön och två veckor innan Linn skulle fylla 18 år så sa det "klick"i en rasande fart. Det var innan Linns dåvarande år tagit slut, som det hände. Gud visste och kom med bönesvaret , om jag ska vara exakt, 20 dagar före  18-årsdagen. (Samma datum , 66 år tidigare, sa det "klick" i en rasande fart mellan Georg och mej. Faktiskt ganska kul att ha samma datum,
Det som följer är mycket spännande och roligt. Familjen sjunger om detta möte och jag återkommer med att berätta om detta. Hahaha! Det här blir visst något som liknar en följetong. Jag hade begärt att få in foton, som jag skulle skicka i den här bloggen men kan inte hitta dem. Timmen är sen och jag kan ej besvära mina barnbarn nu.
Får ta det i morgon. Sorgligt att jag ej fattar själv men är glad att hjälp finns att få. Amen!

Nu ska jag gå till nattens vila Önskar er sena bloggläsare en GodNatt och Sov Gott!

torsdag 20 augusti 2015

Torsdag 20 augusti 2015. Tandläkarebesök.Gele´tillverkning. Ytterligare något om det magiska bröllopet.

Elsemarie och Lasse ler  när brudparet lovar att älska varandra i nöd och lust.
I kväll börjar jag tidigare än vanligt med min blogg. Beroende på att jag är så ofantligt trött. Börjar fundera på om det till viss del kan bero på att den regelbundna träningen har blivit alltmer oregelbunden.
I kväll har jag tänkt att somna tidigt. Värst är  att en intressant dokumentär visas i 2an samtidigt som jag skriver. Det kan betyda att koncentrationen blir lidande.

Till tandläkaren kom jag med en god nötrulle, som jag vet att det lilla teamet gillar.

I mitt förra inlägg om Linns och Sebastians bröllop hade jag börjat skriva om vår familjs gemensamma hyllning i tal och sång. Sångare och musiker finns ju gott om i familjen.
Linns motvilja för att sova hade berörts.

Nästa inslag handlar om när Linn i 4årsåldern tog på sig mammarollen och skulle lära sin lillebror Filip vad man fick göra, och inte. Jag berättar.
De båda var på besök hos mormor. Filip, ett och ett halvt år gammal, drog ut lådor. drog ner dukar för att se vad som stod på bordet och lite annat, som föll honom in. Med alltid glad uppsyn gick han omkring och trivdes med det han åstadkommit.

Då ingrep storasyster Linn. Fostras skulle han. Med sträng uppsyn ställde hon sig framför honom och talade i tydliga ordalag om för honom:" När jag var liten som du och hon där, (pekande på mig), sa till mig att inte röra något ( nu med höjd röst) DÅ GJORDE INTE JAG DET."
Filip såg på henne och log. Gjorde jag också men försökte på bästa sätt hantera situationen, så inte Linn skulle känna sig "kränkt".

  Hon fick sedermera ytterligare en bror men hade ju då hjälp av Filip. Eller också hade hon vid det laget insett att små barn inte låter sig fostras så lätt.

Så var det dags för föräldrarna att sjunga en liten visa om detta.
" När Linn ska fostra brorsor. då skulle ni va me`
Då skulle ni få höra, då skulle ni få se! För Linn kan fostra brorsor, som ingen annan kan.
Då tar hon på sig rollen som mamma, ja,minsann!
Hon säger fy,fy,fy och hon säger nej, nej, nej. Fy,fy,fy. Nej,nej,nej
Hon säger fy,fy,fy och hon säger nej,nej,nej
tills ingen törs göra något mer. Nej inte ens om hon inte ser.

Här tar jag paus och fortsätter i nästa inlägg. TVn har jag stängt av sedan jag sett den första delen av dokumentären. Nu blir det sängen. 
"Så går en dag än från vår tid och kommer inte mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner." Så gott att få ha relation med Gud och tacka för allt gott vi fått i dag. Lider av att så många måste fly från sina hemländer. Det är allmän oro ute i världen.

I dag har vi haft en underbar sommardag och sommaren ska enligt TV fortsätta. Härligt!
  
  

onsdag 19 augusti 2015

Onsdag 19 augusti 2015. Läkarbesök, kaffe på altan Kortisblogg.

Av de få bloggläsare som jag vet vilka de är, finns det en, som har infört en viss rutin när det gäller att läsa min blogg. Enligt vad jag inhämtat så blir bloggen läst när morgonsysslorna är klara och lugn och ro är rådande  i huset. Jag har hört det i andra hand ska jag tillägga.

I dag har denne bloggläsare födelsedag, fick jag av en händelse veta och då passar det bra att säga GRATTIS till dej och önska dej många, fina dagar framöver. Med eller utan blogg.

I dag hade jag tid på Vårdcentralen för lite provtagningar och lyssnande på hjärta och lungor. Jag har sedan några år tillbaka haft samma läkare och hon känner väl till mina små egenheter och min envishet. Jag uppskattar enormt hennes noggrannhet och att hon visar hur glad hon blir när blodtrycket håller sig på acceptabel nivå. Att lämna blodprov och där träffa en FBvän gör inte besöket mindre angenämt.

Kanske jag ska ta lite "bröllop" igen.
Mamma Elsemarie och pappa Lasse kom ihåg dagen då  Linn föddes,
 under tiden de bodde i Katrineholm och sjöng en låt om "den dagen".
" Den första gång vi såg dig, det var en vinterdag. Den första gång vi tog dig i vår famn.
Tänk att det var en flicka, så glad för det var jag. Vi såg direkt att Linn fick bli ditt namn."

Nu var det min tur att berätta lite om Linns förhållande till nattsömn. Vi var i Hjortkvarn hos Ulla, Lennart och de fyra "gosinerna", ett uttryck som Linn använde om sina kusiner. Hon var nu 2½ år gammal. Vi befann oss på husets övervåning. Det var kväll och Linn skulle sova.

En stackars mormor som läst och läst den ena sagan efter den andra var genomtrött. "Linn, jag vill sova nu. Jag är så trött," sa jag. "Berätta mera! LÄS!", sa Linn, som inte tänkte sova. Jag försökte ännu en gång få henne att fatta hur trött jag var.
 Till slut ledsnade hon på sin  mormors vägran att fortsätta läsa och sa högt och tydligt: "Jaha, då släcker jag lampan!" Underbart tänkte jag. Äntligen får vi sova!
 "Och går ner," fortsatte hon Hon visste att på första våningen satt den övriga familjen
Och, minsann, vad kunde de ha för sig!! Det var värt att kolla!
Glad i hågen tultade hon ned för trappan till de icke alltför förvånade föräldrarna och förenade sig med "gosinerna" och familjen.
 Efter denna sanna berättelse sjöng Elsemarie och Lasse: "Sov lilla unge, mamma orkar inte sjunge, pappa han orkar inte mer. Ta och lägg dig ner!"

Efter ännu en liten berättelse om den icke sovande Linn, sjöng föräldrarna:
"Man borde slippa sova när natten faller på. Då tittar de på TV och vad hittar dom väl på!
Nu sitter dom och fnissar, tänk om jag något missar. Jag vill gå dit och vara med. De äter nog nåt sött.Men jag vill inte sova än. Fast jag är väldigt trött!"

Så blev det lite bröllop i kväll också, men nu är det dags att gå till sängen, tacksam för en bra dag.
I TV talas om ensamkommande flyktingbarn, som blir allt fler. Någon gång får jag ta del av unga människors påtvingade flytt till Sverige eller annat land för att sedan bli övergivna och inser att de blivit lurade. Ensamma och övergivna utan att förstå språket blir de ofta offer ännu en gång.
Det händer mycket som vi inte förstår vidden av! Så mycket lidande i stället för lugn och ro.

SÅ tacksamma vi borde vara, som har allt vi behöver och mer därtill!
Nu säger jag GodNatt och SovGott till er mina vänner!

tisdag 18 augusti 2015

Tisdag 18 augusti 2015. Lite mer från det magiska bröllopet.

Bröllop är roliga och festliga events! Bäst att passa på och skriva medan jag minns. Någon må tycka att det var ett fasligt tjat om detta bröllop men det jag skriver kan efterkommande läsa och i fantasin vara med. Dessutom märker jag att det är stort intresse för bröllopet bland bloggläsarna, som jag ej vet vilka det är , utom en handfull, som jag känner väl. Men antalet ser jag.

. I dag har Susanne sänt många foton på Facebook för den som finns med där och vill titta.
Hade tänkt få med ett från Festsalen men lyckades ej. Får ta det i morgon när jag fått hjälp.Hahaha!

Jag har nu hittat de papper jag behöver och har då framför mig ett där det står följande:
FRAMTRÄDANDEN. I första rutan finns brudens föräldrar, Elsamarie och Lasse.
I ruta två, brudgummens föräldrar Betty och Lennart.
I rutorna därefter  Videohälsningar från Sebastians lärare, Verdran/Dirty Loops, Helena, Basketgänget och Sebbes baskettränare,Gullan Bornemark, Familjen Ekström,Roine.

Sång av Tobias, brudens bror. Spex av Växjö-gänget. Tal av Kristofer, brudgummens bror.
Filmer från brudens och brudgummens barndom. Tal av Eva-Lis och av Dag/Niclas samt av Kajsa, Karin och Matilda.
Detta var sådana inlägg som var förutbestämda. Så klart blev det mycket mer av roligheter och fina låtar av alla musikaliska vänner.

I en ruta står det Familjen Landh och där tar jag mig friheten att återge texterna, som vår roliga Kerstin till stor del stod för. Dessutom sjöngs a´capella "Ett Bondbröllop" av familjen. En låt som jag älskar att höra. Förmodar att jag ej är ensam om detta.

Eftersom också denna dag närmar sig sitt slut så får jag spara texterna till familjens låtar till nästa inlägg.
"Man ska lyssna till kroppen", säger min syster, sjuksköterskan och nu säger den att jag ska sova så då gör jag det.
 Jag får anledning att beröra brudens inställning till sovandets betydelse i barndomen
 i kommande inlägg. Sov Gott! "Se Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn", sjöng vi i skolan och det passar också att avsluta en blogg med.

måndag 17 augusti 2015

Måndag 17 augusti 2015.Härlig sommardag. Betar av lite mer av Linns ochSebastians bröllop.

Tyvärr missade jag att fotografera tårtan men detta var i alla fall dekorationen. Linn släpar iväg med sin basketspelande Sebastian. Dekorationen beställd från främmande land. 
Seg är jag på morgnarna. Om det ska komma matgäster blir jag något snabbare i vändningarna.
I dag kom två barnbarn, syskon t.o.m! Bernard och Kristin, barn till Sven och Maria.

 Jag gjorde det lätt för mig. Värmde älgkött som fanns klart i frysen och kokade ris. I brist på disciplin och utan den ordinarie matgästen som kör bil så blev det ingen träning i dag. Jag påminde mig själv att jag minsann plockat blåbär och ska iväg i morgon igen. Tänka sig att helt plötsligt har vädret blivit stabilt  och sol utlovas för hela veckan. Kanske skulle ta itu med altanen i alla fall!

Jag tog en sväng med barnvagnen till affären som jag brukar besöka på hemväg från träningen.
Inte för att jag stortrivs med att handla där men den ligger ganska nära min bostad.
Jag lägger märke till att största delen av kundkretsen består av invandrare och att de handlar väldigt mycket.
 Då tänker jag att det måste väl ändå vara bra för affärslivet och därmed sammanhängande arbetstillfällen i form av varor som produceras, transporter, butiksanställda och momspengar som går till skatteverket. Tänker som så att mycket kommer ju tillbaka, Jag citerar åter vår f.d. kyrkoherde Björn Swärd: "Så här tror jag, sen får NI tro vad NI vill."
 Jag tror inte att vi får det sämre i vårt land för att vi tar emot människor som måste fly från sina egna länder. Gud välsignar!!! Något som en del tror på och får erfara. Jag är en av dem.

Att vi sedan borde sköta integrationen bättre och inte låta människor bo här i flera år för att sedan skicka dem åter till eländet de en gång lämnade, det är något jag inte förstår.

Nu ska jag prata lite om vad som försiggick på den roliga och trivsamma bröllopsfesten.
Kvällens värdpar, brudens bror Filip och Kajsa, brudens sedan förskolan bästa kompis hade lagt ner ett ofantligt arbete på detaljer, som betydde mycket. Organisationen var perfekt.
I festprogrammet fanns tillsammans med fotografier och annat en kort "presentation" av varje gäst.
Tänka sig, att skriva ned något personligt om inte mindre än 120 gäster!

Jag återger ett enda exempel.Nummer 63.Kerstin Awad, brudens moster, som pratar flytande arabiska och värmländska i en fungerande symbios. Tillsammans med henne får du aldrig tråkigt, vare sig det är IRL eller på sociala medier. Hon är dessutom hela familjens egen vårdupplysning och som den distriktssköterska hon är hanterar hon den uppgiften galant. Tröst och råd delar hon gärna med sig av. Mamma till nr 76.
OjOjOj, NU inser jag värdet av festprogrammet! Vilket jobb! Plus allt annat som detta genomarbetade program innehöll! Stolta kan ni vara , Filip och Kajsa!

Vad tiden går fort när man bloggar! Nu är orken också slut och jag går till sängs så jag vaknar utvilad i morgon . Kram till er alla! Jag fortsätter i nästa inlägg med mitt bröllopsprat. Det är bara så roligt!



söndag 16 augusti 2015

Lördag, söndag 15 och 16 augusti 2015. Lite om dagen och lite om det svunna bröllopet.

Lördagen hoppar jag över
Söndagen började lite ovanligt kan man säga. Telefonen ringde medan jag drack mitt morgonkaffe. Det var min vän R. som jag tidigare berättat om. Blir alltid rörd av att höra hennes röst, så ödmjuk så jag skulle vilja tala om för henne att även om livet inte är rättvist och att hon haft ett dåligt utgångsläge i livet förutom att personer, som ändå gav en viss trygghet togs ifrån henne genom döden eller på annat sätt, hon ändå är så värdefull och inte ska känna sig "utslagen". Hon ringer varje dag. Korta samtal men vi håller kontakten.

I dag sa hon: "Hej det är R. Jag har ingen mat och inga pengar."
Jag inbjöd henne att komma om en timme så skulle hon få både kaffe, mat och pengar. Jag kände en så stor glädje över att just jag fick den här möjligheten att ge.
Vi fikade med ostsmörgås och när hon gick hemåt hade hon två kassar med mat med sig. Ost, kaffepaket, kycklingfile´, smör, grönsaker och den summa hon nämnde när jag frågade hur mycket pengar hon behövde, 200 kronor. Hon får pension på onsdag.

Det händer alltför ofta, tycker jag, att människor i sina bästa år inte blivit "uppfångade" tidigare utan att det blir så att de blir så vana att inte arbeta så de tappar självförtroendet och söker minsta motståndets väg att gå. Är det bara jag som möter dem, eller är det bara så att jag vill alla väl och därför mår dåligt av att tänka på hur annorlunda allt kunnat vara.

Nyss ringde hon och tackade. Jag sa att det var en stor glädje för mig att hon ringde och berättade hur hon hade det så jag fick göra en liten insats. Jag har tidigare berättat om när jag i Håkan Blome´s sällskap då jag hade tillfällig tjänst på RIA, hälsade på hos hennes pappa, som då var frälst och döpt och levde ett annat liv än när barnen växte upp. Dock hinner alkohol och droger skingra en familj och sätta spår i barnens fortsatta liv. Hennes pappa blev en hängiven kristen och är nu hemma hos Gud.
Att jag på nytt fått kontakt med hans dotter känns bra.

I övrigt har jag pratat i telefon, städat upp i köket, plockat av bären på röda vinbärsbusken, lyssnat till en bra predikan på Närradion. Missade TV gudstjänsten  då grannkanalen hade ett program om alkoholens skadeverkningar, som intresserade mig.
Fick SMS från Ulla att de plockat ytterligare 24 liter blåbär i dag. ( Man vet ej om det finns bär nästa år och barnbarnen är vana vid att det alltid finns blåbärssylt hos farfar och farmor.) När jag klarat av ett tandläkarbesök i veckan ska jag åter till skogen. En glad nyhet är att jag i dag tagit upp mina första potatisar i mitt lilla potatisland. Härligt med nyupptagen potatis till lunchen.

Ajajaj, nu blev det ingen tid över för bröllopsprat!! F.ö. så hittar jag inte det papper jag skulle behövt för det pratet! Men jag är van vid att leta och med Guds hjälp brukar det ordna sig!!!
Dagen har varit bra och i morgon kommer två barnbarn hit och äter lunch. Det är roligt nästan jämt.
Nu säger jag GodNatt till er sena bloggläsare! Nu ska vi sova gott! " Herren är min herde, mig skall intet fattas!" Psalm 23.






fredag 14 augusti 2015

Måndag - fredag 10-14 augusti 2015. Vilken vecka! Det handlar omblåbärsplockningsnöje.

Så mycket blåbär det finns i år! Jätteroligt att åter vara i skogen. Plocka bär och dricka kaffe med äggmacka!
Måndagen avslutades med att Isak och jag hämtades av Lennart till Hjortkvarn. Ulla hade kokat saft och gjort gele' av 24 liter svarta vinbär,Ett separat kylskåp för dylika delikatesser finns på övervåningen och nu finns det där när barn och barnbarn kommer och önskar.
På övervåningen finns också det sovrum där Isak och jag skulle bo men, som vanligt, fanns inget intresse för mej när Ulla fanns i närheten. De ses inte så ofta men det kvittar. Han vet var han vill sova. Jag är inte avundsjuk men något förbryllad.

Tisdagens morgon hade Ulla och Lennart åkt till jobbet när jag sömnig kom ned för trappan. Vad ser jag? Jo där nära tröskeln vid ytterdörren ligger Isak. Förmodligen inväntande Ullas återkomst!.

 Han fick följa med till blåbärsskogen, Solen kom fram och det blev en härlig upplevelse att mötas av en skog som bjöd på massor av blåbär.
I vår familj med fyra barn och två föräldrar blev det så att endast ETT av barnen och EN förälder
 gillade bärplockning.
Åtskilliga gånger har Ulla, Lennart och jag under årens lopp plockat både lingon och blåbär.
För två år sedan plockade jag,  65 liter blåbär. Förra året hittade vi inga blåbär och  fick då köpa bär.
Jag var detta år mycket nyfiken på hur jag nu, två år äldre, skulle klara av den bedrift det skulle innebära för min del. Rädd för att ramla omkull. Tack Gud att allt gick så bra!

Terrängen där vi plockar är bästa tänkbara, men det är klart att det krävs att man har styrka i benen och kan hålla balansen. Att dessutom synen blivit försämrad gjorde ju inte det hela lättare.
Nu ska jag berätta hur det gick till att jag lyckades få ihop tio liter bär.

Ulla och Lennart rensar alltid bären på plats, alltså nyplockade, varvid allt skräp blir kvar i skogen.
På det sättet kunde jag hela tiden plocka och fick mina bär rensade vartefter jag plockade.
En stol med ryggstöd fanns i min närhet för någon stunds vila emellanåt.Jag hade också tillgång till
 en käpp för att lättare kunna förflytta mig. Jag älskar att plocka bär och njöt i fulla drag även om jag motvilligt ville erkänna att jag var raskare för två år sedan.

Kaffekorgen innehöll, som alltid,  mackor med stekta ägg, Ett måste i bärskogen!
Tacksam var jag att Ulla efter bärplockningen skjutsade Isak och mej de fem milen till Örebro,

I går, torsdag hade jag tid hos tandläkaren på förmiddagen och tog sedan bussen till Hjortkvarn för ännu mer bärplockning. Fick skjuts hem av Ulla också i kväll.

Nu har jag plockat 20 liter blåbär denna vecka. Så tacksam för bären och för uppbackning av Ulla och Lennart. Jag lägger blåbär i gröten varje morgon och har blivit beroende!Kan inte skada! Ska nog plocka mera bär.Ska ge lite till de andra, icke bärplockande barnen och ett par barnbarn, samt en väninna, som nyss fyllt år och som brukar få lite blåbär i present.

I tidningen står det att hitintills i år har 220.000 flyktingar försökt komma över Medelhavet till Europa. Av dessa har 2.200 drunknat. Här bor vi i trygghet, ännu, och kan nog ej riktigt fatta vidden av det svåra dessa våra medmänniskor måste genomlida!! Vi ska stå upp MOT det onda,  FÖR det goda! Alltid!

I Örebro stad pågår i dessa dagar 750-årsjubileum med festligheter av skilda slag.
För 50 år sedan pågick 700-årsjubileet den här tiden och precis i den vevan kom vår familj flyttandes från Lesjöfors i Värmland till Örebro. Varbergagatan 111 blev adressen. Sven hade avslutat nian i Grundskolan och skulle börja på Handelsgymnasiet i Örebro, Kerstin skulle börja klass 8 och Ulla klass 4 i Grundskolan.
  Det var väldigt spännande att komma till ny boplats och nya skolor.
Att Sven valde Handelsgymnasiet och inte direkt musiklärarutbildning berodde på att en sådan utbildning, på den tiden, var  ett något osäkert yrke och Handelsgymnasiet blev alltså en "säkerhetsåtgärd", som han dock hade stor nytta av i sin senare yrkesutövning inom musiken.

Ja nu har tiden dragit iväg och det är åter dags för sängen. Nu ska jag hålla mig på hemmaplan ett tag igen och kanske det betyder lite mer ordning på mitt bloggande. Sov Gott!





söndag 9 augusti 2015

Ännu en rolig dag Söndag 9 augusti! Nu ska ni få höra! Eller se!

Så roligt för "Karlslund", Tobias lag, att vinna  finalmatchen! Roligt för mormor att få vara med! 
Det började med att jag vaknade mer slö än vanligt.
Sveriges Radio P1 sände en fin Gudstjänst från Värnamo Missionskyrka. " Var inte rädd, Gud tar hand om dig". Något i den stilen gick predikan ut på och jag kan aldrig få höra det för ofta. Även om Gud och jag är bästa vänner sedan många år så är det gott att bli påmind.

Klockan 13.00 började finalmatch i Örebro Forwardcupen 2015. Hämtades av Elsemarie och Linn. Nu gällde det att applådera på rätt ställe. Hänga med när lagen "bytte sida." Värst för mej är att jag lider med den som förlorar men när Tobias lag Karlslund vann Guld så tröstade mig Elsemarie med att det lag (från Torsåker?) som förlorade ändå säkert var glada för att ha tagit hem Silver. Hahaha! Jag vill att alla ska vinna! Men vad är det då för vits med att anstränga sig som han gör Tobias, som inte missar en träning för det är ju SÅÅÅ roligt att spela fotboll!!

Sedan blev det kaffe i trädgården hos Elsemarie och det tillsammans med Filip som kom direkt från tåget från Stockholm. Så hann Linn och Filip se varandra innan Linn med sin Frank åkte till Växjö och sin väntande man. Tobias skulle träffa laget på stan. Lasse åkte i morse efter Tobias första match till Katrineholm, där han tillsammans med sin bror skulle ta hand om det sista i mamma AnnaMarias lägenhet, som nu måste överlåtas till ny ägare. Ingen önskade att det skulle bli så men de gör det bästa av rådande situation. I morgon tar Filip tåget till Göteborg och sitt jobb där.

Kristin spelade i går tillsammans med Ulla på ett bröllop. Ett lite annorlunda bröllop, som jag inhämtat vissa uppgifter om.Skulle gärna ha varit där för att äta den goda maten! Präst var Lennart också denna gång. Bruden, muslim från Afghanistan, brudgummen kristen från Libanon. Kärleken vet ej av några gränser!

Hade tänkt skriva lite mer om Linns och Sebastians bröllop och det ska jag göra men inte i kväll känner jag. Har varit ute i trädgården och plockat en liter hallon som ska i frysen. En del vinbär och några klarbär också! När bären är mogna måste de tas om hand och då får annat anstå.

Nu önskar jag er alla en GodNatt. I morgon ska jag ta Isak med mig och åka till Hjortkvarn för blåbärsplockning. Två år sedan sist. Förra året köpte jag bär på grund av ringa tillgång av bär i skogen!


lördag 8 augusti 2015

Lördag 8 augusti 2015. Ja vad kan man säga om den? En liten kort blogg i kväll.

Så sitter jag här igen i alltför sen timme men med tanke på mitt korta "komihåg" så är det bäst att skriva på direkten.
Om någon fram på dagen ringer och säger "Vill du följa med till Marieberg?" följer jag så klart med.
En liten historia från "brudens" allra tidigaste år följer här. Hon berättade för sin mamma att hon varit hos grannen, tant IngaStina och hennes man och hade frågat om hon kunde få lite saft.
" Men Linn, sa mamma Elsemarie, DU ska inte fråga men om IngaStina frågar då ska du säga "jatack."
Någon dag senare berättade Linn att hon varit  hos IngaStina  och att hon då sagt: "Om ni frågar mej om jag vill ha saft då säger jag ja tack".

Jag sa i dag ja tack och följde med Elsemarie och Linn som skulle göra en del små inköp och Linn bjöd på fika.
Innan jag framåt kvällen tog en promenad för att äta god mat hos familjen hann jag koka röd vinbärsgele' av bären jag fick häromdagen av kvinnan som var med min syster hit.

Filip kom hem i går, åkte till Stockholm på bröllop i dag och i morgon åker han till sitt jobb i Göteborg och Linn åker i sin bil till Växjö. Så fort dagarna går.
Egentligen hade jag mer att skriva men just nu kom sömnbehovet med enorm styrka så det är bara att gå till sängen, tacksam för att jag inte är på flykt, som så många är. Det gör ont inombords när jag tänker på dem.
Nu säger jag GodNatt till er alla. " Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på", sjunger vi med Lina Sandell .




fredag 7 augusti 2015

Fredag 7 augusti 2015. Vilken bra dag! Och rolig! Nu lite om bröllopet igen!

Kul för mormor att få vara med på den festliga Örebrocupen  med Tobias också detta år.
Att vakna klockan 5 och få för sig att man ska börja dagen visade sig vara en dålig grej. Visst gick jag upp men låg snart åter i sängen och sov till klockan åtta!

Precis den tiden hade jag planerat att vara på träning och Linn skulle med sin bil hämta mig där klockan nio. SMS till Linn:"Halv timme försenad".

Linn hämtade och bjöd på frukost. Vi tog god tid på oss innan vi åkte till Karlslunds Idrottsplats där Tobias spelade fotboll. Det var den årliga cupen som gick av stapeln. Jag brukar vara med där och tycker det är så härligt att sitta där och se alla fantastiska ungdomar och bollen. Förstår mig på fotboll gör jag inte men gläds över att se barnbarn vara så intresserade. Medan vi satt där kom Mikael ( ett barnbarn) förbispringande. Ett snabbt handslag och borta var han. Tränare för en grupp yngre spelare där hans son, mitt barnbarnsbarn, spelar.

Jag  njöt av den vackra sommardagen i sällskap med Elsemarie,som cyklat dit från jobbet och Linn som hade kaffekorg med. Utöver vilstolen där jag skulle sitta. Äntligen en riktig sommardag detta år. Så kände i alla fall jag det. Så många människor var där och det var verklig feststämning.

Skjuts hem.Jag kom inte igång med städningen så när det ringde på dörren och Stefan stod där för att klippa bort rosorna, som regnet förstört tyckte jag det var bra att gå med och hjälpa till.
Efter fika i trädgården drog han vidare. Han har många järn i elden och hans mobil är i flitig användning.

Jag ringde min skolkamrat Britt, som sökt mig. Så roligt att pratas vid igen. Vi drömmer båda om att vid lämpligt tillfälle träffas. Jag har god plats att kunna ta emot  så vi får se vad som händer!

Klarbären är mogna och ännu har ej fåglarna kalasat på dem men känner på mig att faran nalkas.
Det brukar gå till så att när bären är tillräckligt mogna kommer en svärm av  (ja vad? Kajor?)
fåglar, utan förvarning, som om de hade bestämt tidpunkten för nedslaget och tar för sig .
I morgon ska de räddas, bären! Lite sura men bra till saft och sylt.

Så går vi tillbaka till Linns och Sebastians bröllop, 25 juli.
Jag har tidigare berättat om hur ett stort antal släkt och vänner ställde upp i samband med festen
Förutom de som skickat videohälsningar. Sång och musik av hög klass gjorde sitt till för att festen skulle bli precis så trevlig som brudparet önskat och kanske förväntat sig.

Utöver en duktig kökschef, (Monica Lundin) så fanns kökspersonal och servitriser på plats. Brudens föräldrar har många vänner varav en del tillfrågades om de hade möjlighet att hjälpa till. Samtliga ställde upp med glädje. Har i efterhand hört att alla bland personalen hade haft så roligt och att samarbetet fungerade bra.  Här några namn på dessa fantastiska människor.

Janette och Magnus Berg, Susanne och Micke Thörn, Anki och Ulf Ahlinder, Iva Fagre`, Marie Åhrling, Lukas Fernros, Ludvig Rham, Olivia Thörn , Malin och Anders Kraftling, den sistnämnda kusin till brudens mor. Så bra att dessa båda positiva människor fanns till hands när det blev lite kärvt på slutet att lösa personalfrågan.  Allt löste sig så bra och alla var glada!

Ytterligare om bröllopet kommer i nästa inlägg. Har en del att göra innan jag går till nattens vila.
Hoppas att det inte blir åska och att Alfons ska sköta sin vandring på tomten. Han står nu i sitt " garage" för laddning.

Det ryktades om att Filip skulle komma hem i kväll. Ska be honom lära mig skicka foto på Instagram och att skicka två foton, i stället för ett, på bloggen!
Nu önskar jag Guds välsignelse över alla bloggläsare. " Det kommer mera"
Måste tala om hur glada och tacksamma vi är för att Isak både äter, dricker och viftar på svansen. Tack Gud och tack alla vänner som delade vår oro!

torsdag 6 augusti 2015

Tisdag,onsdag,torsdag 4,5,6 augusti 2015. Lite mer om bröllopet.

 Visst är det härligt att ha en 102-åring med på "de äldres utflykt"- Här tillsammans med f.d. pastorsfrun Werna Berbres.
När det gått flera dagar utan att jag skrivit så tar det en stund att tänka.
Tisdagen fanns två events för min del. Det första en trevlig eftermiddag tillsammans med medlemmar, årgång äldre. Två sådana samlingar varje sommar ordnas för denna grupp. Allt för många för att kunna samlas samtidigt i sommarstugan som ägs av ett par medlemmar '
Vädret var bästa tänkbara och kaffe med gott dopp smakade bra.
Värdparet, Ulla och HansGunnar samt förra pastorsparet Werna och Öjvin bildade en fin kvartett och sjöng ett par fina sånger.  Öjvin höll ett kort, lättsamt och innehållsrikt tal, som han är bra på.
Vi satt i den underbara trädgården och njöt av sommardagen. Det har inte varit så många sådana sista tiden.
Noteras bör att en av  deltagarna har uppnått en ålder av 102 år. Så roligt när inte åldern blir ett hinder.

Från sommarstugan fick jag skjuts till Hovsta där barnbarnet Martin med sin familj, fru och två barn, var hemma hos föräldrarna, Sven och Maria, där dottern Stella firade sin 6-årsdag. Barnens morföräldrar, hemmahörande i Östhammar var också med på födelsedagsfirandet, som avslutades med en helt underbar grillfest. Dukat på altan för 15 personer. SÅ mycket gott vi fick att äta.

I går, onsdag, kom Bernard till lunch. Hans första arbetsvecka efter ett års pappaledigt.
På eftermiddagen kom min syster IngaMaj och hennes grannfru, syrian från Turkiet, som hennes familj lämnade under 70-talet på grund av förföljelsen mot de kristna. Det  var på gång redan då, fast på ett något annorlunda sätt måhända.

I dag, torsdag, fick jag besök av min goda vän Lotta Sundberg från Uppsala. Hon var skolpastor i Motala under vår tid i näraliggande Borensberg.En varm vänskap växte fram och nu pratar vi om varandra som att vi hör till samma familj. Hans och Lotta betyder så mycket för mej och Elsemarie.
Lotta bjöd på lunch på "Svampen."
O, vad vi hade mycket att berätta för varandra! Det blev vad Micael Grenholm, en hängiven kristen i Uppsala, och flitig på FB brukar kalla för Jesus-historier.
SÅ mycket det händer när vi räknar med Jesus i vårt vardagsliv. Att se hur Gud leder människors tankar och handlingar och se hur enkelt det är att få vara med om så mycket spännande. Det pratar vi om, förutom om våra familjer förstås!

Så tacksam jag är att Lotta kom in i vårt hem under sina besök på skolan i Borensberg och att vi har varandra. Lotta åkte vidare till Storfors och en kusin där. Jag tog en promenad för att se hur lilla Isak mådde efter gårdagens sjukhusbesök.
Jag måste berätta! Isak var sjuk hela dagen i går. Kräktes, varken åt eller drack och blev allt sämre. Veterinären gav rådet att uppsöka djursjukhuset i Västerås. Linn, (som kom till Örebro i går) och Elsemarie åkte dit med liten sjuk Isak, fick vänta ganska länge i "patientkö" och kom åter till Örebro
Vid 3-4 tiden i natt. Lasse var i Katrineholm där han och hans bror tömde lägenheten, där deras mor på grund av sin ohälsa ej mer kan bo. SÅ tråkigt för oss alla och naturligtvis svårast för de två bröderna. Mamma AnnaMaria har dock mycket god vård på det sjukhem där hon befinner sig, trivs och är så nöjd.
Tobias tittade in här på väg hem från träningen så vi kunde dela vår oro och be till Gud för Isak, som är så älskad av sin familj och oss alla.
 I dag var Isak bättre men vill inte gärna äta och dricka självmant.

I Medelhavet har ännu en båt med flyktingar från Nordafrika kapsejsat.
Av 600 människor kunde 400 räddas och föras först till Italien för att sedan spridas vidare i Europa.
Det är skrämmande att så många människor måste fly från sina hemländer.
Nu blev den här bloggen alldeles för lång så jag får göra en ny för att skriva mer om bröllopet. Nu säger jag GodNatt och skriver kanske en extra liten blogg.






måndag 3 augusti 2015

Måndag 3 augusti 2015. Sol i dag.Lite av varje om dagen, Linns gamlabil säljes till reparationskunnig person.

Här står Linn med den av grannen nyinköpta bilen. Nu åker hon strax med sin älskade Sebastian till Växjö med härliga bröllopsminnen och alla presenter.
Klockan är mycket när jag börjar skriva i kväll. Sömnig? Icke ! Ska förklara!

Fyra matgäster i dag. Jag hade plockat fram kassler ur frysen i går kväll och lagade nu "Mackes kassler" enligt receptet. Markus hette en god vän, som tillsammans med sin fru,betydde mycket för mig under några år då de bodde i Örebro. Det är roligt med recept som man fått av någon man känner.Minnena studsar upp under tiden som man läser ur receptboken. Så också i dag.

Fick skjuts till välbehövlig träning. Promenerade hem och var vid hemkomsten så trött så jag somnade när jag lagt mig för att läsa tidningen och vila lite.Vaknade en kvart över 7!! Därför kan jag vara uppe länge i kväll. Har under dagen haft några telefonsamtal av skiftande slag. Mobilen finns så gott som alltid tillgänglig.

Ska berätta om Linns lilla röda bil. Sebastian har ännu inte körkort så därför kallas bilen för "Linns bil". När hon några dagar före bröllopet kom till Örebro var det dags för besiktning. Det var en del fel trots att en del reparationer nyligen gjorts. Lite nedstämda satt familjen Hallqvist vid köksbordet och diskuterade bilsituationen. Kollade på nätet efter en bil att köpa när grannen kom in och fick ta del av bekymren. "Men varför inte köpa bilen här på gatan?"
Det visade sig att grannen åtagit sig att sälja en bil som ägts av en närstående, som nyligen avlidit.
Det tog ej lång stund förrän Linn var ägare till denna bil och hon kunde med sin Sebastian packa in alla presenter och övrig packning och anträda färden till Växjö.

Nu finns det alltså tillfälle för någon som gillar att rusta upp en liten röd, mysig bil att för 4-5 tusen bli ägare till denna en gång s.k. pärla.
Jag sa till Linn att detta kan jag nämna i bloggen. Jag har sysslat med affärer i många år av mitt liv men ej tidigare inom bilbranchen.

Att brudparets bilbekymmer löste sig så snabbt tackar vi Gud för. Ibland går det fort.
Skulle ju fortsätta berättelsen om det trevliga bröllopet men nu är det dags att sova känner jag, trots att jag sov i eftermiddag. Men luftombytet i fredags kräver säkert ännu minst något dygn innan livet blir normalt.igen.
Föräldraparet, som varit på semester i lånad husbil är nu åter i arbete på sina lärosäten.
Allt är frid och fröjd och GUD är så god. Vilken vän vi har! Som ser allt, vet allt om oss och ändå älskar oss och finns vid vår sida. Jag minns att vår pastor Sven Nilsson i Filadelfia på 70talet en gång sa: "Om du känner dig långt borta från Gud, vem tror du det är som flyttat på sig?"

Nu känns det som om John Blund är på ingång och jag säger GodNatt till er kära bloggläsare! Återkommer med det som ej skrevs i dag.

söndag 2 augusti 2015

Söndag 2 augusti 2015. I don´t like blåsväder!! Lite om dagen.

31 juli, mysig dag i Karleby, Falköping, med Boel och Sam Jubrant, Bernard, Lydia Amelie, Alfred, Aline,Sven, Maria och Kristin. 
Det är söndag i dag. Ingen känsla av det. Inte ens tittat på TVgudstjänst. Vad har jag gjort?

Plockat 1½ liter hallon av vilka det gick att frysa in 6 dl. Det är inte så många som håller måttet i år. Förmodligen broende på att det varit för kallt och för mycket regn.

Min skolkamrat och bästis i barnaåren, Britt Augustsson, gift Sjövall, ringde från Lidingö. Alltid roligt att pratas vid. Det är nu 80 år sedan vi började första klass hos den snälla Fru Thyring (kan inte få till ett tyskt y) I den vackra skolbyggnaden i Figeholm. Som tyvärr revs när Figeholm upphörde att vara egen kommun. Ett skolmuseum från gamla tider hade suttit bra. Jag vet att enskilda personer kämpade för att få behålla skolan, men fick ge upp.

. I klassen fanns 12 elever. Britt och jag kan fortfarande namnen på våra kamrater av vilka ungefär hälften fortfarande lever.
Britt tyckte att jag skulle komma på besök. Får se om jag vågar mig på ett sådant äventyr i min ålder.
Ska tänka på saken.

Som mina bloggläsare vet så var jag i Falköping i fredags. Tro det om ni vill, men faktum är att jag är så känslig för luftombyte och är ej åter i form förrän efter några dagar. Blåser det dessutom när man kommer hem så tappar jag fattningen, mer eller mindre. Vill bara sova.

Hade tänkt fortsätta med "bröllopsföljetongen" men inser att den vinner på att få uppskjutas någon dag. Själv vinner jag på att få somna tidigt.
I morgon ska Elsemarie, Lasse och Ulla börja jobba igen efter avslutad semester. Bernard också, efter ett års föräldraledighet. Gud välsigne dem att med glädje ta itu med jobbet och med glädje gå ett nytt arbetsår till mötes.
Må jag själv få kraft för mina uppgifter och jag ber dej Gud att det ska torka upp i blåbärsriset och sluta blåsa.
Att plocka blåbär ska va mys med strilande sol i en stilla skog, kaffe och äggsmörgås. Frid och ro.

Det kanske jag ska drömma om när jag snart somnar. Sov Gott, vänner!

































Lördag 1 augusti 2015 skriver jag om bröllopsdagen 25 juli.Om bröllopet må jag berätta!



I Axbergs kyrka klockan 14.00 den 25 juli 2015 vigdes de, Linn och Sebastian. Om vigseln har jag tidigare berättat.Några regndroppar föll när de kom ut ur kyrkan. Sådant händer särskilt ofta denna sommar!
Bruden hade länge närt en dröm om att få skjutsa brudgummen från kyrkan till festlokalen i Olle Olwards gamla fina Volvo 142, årsmodell 1972.

Joodå, Olle ställde bilen till brudparets förfogande. I baksätet befanna sig Olles dotter Charlotte samt Lars Nilsson, en vän och tidigare kollega till Elsemarie och Lasse.

I FESTLOKALEN visade en stor och tydlig tavla placeringen för de 120 gästerna.
Värdparet, Filip, brudens bror och Kajsa, Linns bästis sedan förskolan hade inte sparat någon möda för att göra allt så perfekt man bara kan önska och fortsatte sitt engagemang under kvällens lopp.

Vad är väl ett bröllop om inte god mat serveras. Brudens familj har en sagolik tur, som fest efter fest har haft samma kokerska. Hon var t.ex. kökschef redan när Elsemarie och Lasse ingick äktenskap år 1990. Födelsedagsfester, studentfester, aldrig utan Monica Lundin! Satsar allt för att festföremålen ska ha det allra bästa. Lugn och trygg i alla sammanhang. Övrig personal blir då likadana. Detta enligt en av kökspersonalen på senaste bröllopet! Servitriser och kökspersonal ska jag återkomma till!

KVÄLLENS MENY: Förrätt: KÖKETS (Läs Elsemarie och Linn) HEMGJORDA VÄSTERBOTTENPAJ. Serveras med västgötsk rom, cre´me fraiche och rödlök.

Varmrätt: HJORTKVARNSK HJORTSTEK. Serveras med sommargratinerad potatisgratäng och rödvinssås.

Efterrätt: MONICAS VANILJPANNACOTTA. Serveras med flädermarinerade hallon från egen trädgård (Läs Stinas fläderblomssaft och mormor Ruths frysta trädgårdshallon från år 2014.)

Ett digert program med många framträdanden gjorde kvällen till ett roligt och ljust minne för brudparet och alla närvarande.
Det började så klart med framträdanden av föräldraparen, Lasse och Elsemarie, Betty och Lennart.
Sedan ska jag försöka koncentrera mig  vad gäller övriga. Så långt var programmet att filmen i filmaren Olle Olwards kamera tog slut. Han lär dock ha fått det viktigaste med. Tur för de närvarande  att jag ej drog mina berättelser. Enligt programmet skulle dessa ha framförts efter videohälsning med härlig sång av Gullan Bornemark, vän sedan många år till brudens mor.

Små filminspelningar från Linns och Sebastians tidiga barnaår gav upphov till många skratt.
Inte mindre än 8 Videohälsningar hade fixats av värdparet och andra.

Tror att jag gör uppehåll här och fortsätter i kommande inlägg för det finns mer att minnas från detta roliga, trivsamma bröllop.

Dagen i  dag avslutades faktiskt med mycket sol. Vadan detta? Hoppas den kommer åter i morgon.
Jag drack förmiddagsfika hos Linn och Sebastian. åt räkmacka på kondis, bjuden dit av Stefan, plockade en dryg liter hallon , kvalite´ sämre pga allt regn, vinkade av brudparet, som var nöjda med att få åka hem till Växjö och sitt hem där. Elsemarie och Lasse kvar i Tyskland, förmodligen.

Nu återstår att säga GodNatt till alla bloggvänner. GodNatt och Sov Gott! Gud är god och älskar oss alla! precis som vi är!