måndag 30 september 2013

Måndag 30 september 2013. Borensberg 1978.

Släkten samlad hos farmor i Hörningsnäs.
Hittade det här fotot i mammas album.Av de fyra vuxna i främsta raden är det från vänster pappa,hans morbror Oscar, farmor och moster Ida, gift med Oscar. Varför varken min bror, jag eller våra tre systrar finns med vet jag inte. Har inte heller något årtal. Det är i alla fall pappas syskon, hans kusiner och deras barn.Eftersom mamma var "ensamkommande" redan vid 7 års ålder då hon från Stockholm skickades iväg som fosterbarn till Småland, så fick vi aldrig uppleva glädjen av att ha släkt på mammas sida. Något jag upplevde som en stor tomhet under mina barnaår.

Nu till år 1978 och  översvämning nummer tre, som jag i ett tidigare inlägg nämnt om.Den 14 augusti kom Georg och jag hem från Öland med husvagnen som vi hämtat på Löttorp. I mina anteckningar står att "vi haft en trevlig hemresa" men möttes vid hemkomsten av översvämning nummer tre inom en kort tid. Regnet öste ned och i  källaren stod vattnet högt. Bara att åter börja ösa. Nu hade vi inte som första gången en massa grejor på golvet. Klädinsamlingarna som jag började med i Örebro fortsatte jag med för att skicka med Georg till "The four homes of mercy", där Ulla och Kerstin arbetade i början av 70talet. När första översämningen kom hade vi ett ganska stort lager av nya skor som vi fått från en skoaffär i Linköping. De fanns i kartonger på golvet i källaren och dessa flöt nu omkring i vattnet. Jag tror att ni kan föreställa er eländet. Där "rök" också en del gamla brev och en dagbok från mina unga dar.Vad vi jobbade för att få källaren torr. Vid nästa stora regn var det likadant. Och så en tredje gång. Nu kopplades rörfirman,som dragit de nya ledningarna in och där med kommunen för att ritningar skulle skärskådas. Det visade sig att kommunens folk hade givit fel "anvisningar" i sina papper. Ursäkta, men jag begrep väkldigt lite av vad som sades vid vårt kaffebord i köket då en handfull män satt och tittade på ritningar och diskuterade hur det kunde ha gått till. Felet låg hos Motala kommun. Snälla, som alltid, krävde vi ingen ersättning. Ärligt talat har jag nog i efterhand ibland ångrat att vi ej gjorde det
Försäkringsbolaget betalade för alla skor, kläder och annat som blev förstört. Skorna var förstörda ,men i stället gav vi de pengar vi fått för dem, till barnhemmet. Felet med kopplingarna av rör åtgärdades och vårt liv gick vidare utan flera sådana tillbud.

Nu till dagen som gått. Nödvändig träning! Sedan  till graven på kyrkogården, där stenen inte längre står stadigt.  Detta måste åtgärdas före årets slut enligt brev från Kyrkogårdsförvaltningen. En kunnig vän, som var med och tittade, ska se till att det blir gjort.Bra med vänner! 

Ringde till mitt barnbarn, som fyller 37 år i dag och till min bror,som har namnsdag samt till min syster.
Men nu har tiden runnit iväg och jag måste sova! Tack, Gud, för en skön säng och för att Du bevarat mig och oss alla i dag och det speciella böneämne som jag fick i dag ber jag Dig Gud att ta hand om. Du vet om allt och vill och kan hjälpa. Alltid! GodNatt och Sov Gott! Gud är god!

söndag 29 september 2013

Söndag 29 september 2013.Översvämningen 1978 "inställd".

Söndagen kom med plusgrader. Inget besök i kyrkan men åkte till Vivalla och träffade vännerna i den lilla gruppen där. Det känns bra att vara med där.
Vid hemkomsten fick jag telefonsamtal från väninnan jag "hittade" på bussen för några månader sedan, som jag tidigare berättat om. Hon bor ganska nära och kunde komma hit för en pratstund och en fika tillsammans med mig. Vi ser det som att Gud hade sin hand med i det att vi träffades och har fin kontakt.

När Inga gick hem kom dottern med nygräddad limpa och en påse godis och stannade en  stund.

Jag tycker det är lite för sent för att skriva om år 1978 och känner det som om jag skulle må bäst av att ligga i sängen, så OK, jag väljer det.
Nu önskar jag er alla en fortsatt skön kväll, som de säger på TV. Gud är god och kan enligt Bibeln göra "mer än vi kan bedja eller tänka." Det ni! Vilken Gud vi har! Nu knäpper vi ihop våra händer och tackar för dagen som gått och för tryggheten i att veta att Han är trofast och vill vårt bästa dygnet runt. Jag ser fram emot tider då vi får se ännu mera av Guds väldiga gärningar i vårt land. Låt oss tillsammans bedja om detta! Amen! GodNatt!

lördag 28 september 2013

Lördag 28 september 2013. Forts. år 1978.

Vårt barnbarn Fredrik började tidigt med musik.
Hittar ett och annat i mina gömmor. Så också dessa foton. Tyvärr hittar jag inte fotot där han spelar trumma på en "ettkilos" Löfbergs kaffeburk med en träsked. Han är numera heltidsmusiker och har så varit sedan skoltiden. Han har en fin fru och två härliga killar.

Men nu till dagen som gått. Gick hem med Isak på förmiddagen. Elsemarie ville till stan och jag tar varje tillfälle som bjuds för att få lite sällskap och få gå "på stan". Numera har jag bara att lita till "barnen" och de har sina jobb att sköta så det blir ej så ofta tid med annat.
Fick en första åktur i den nyinköpta bilen. Parkerade och gick en sväng i affärer där Elsemarie hittade några fina plagg och jag något till mej. Jag tycker om att gå på stan med Elsemarie för än här, än där blir det stopp när hon möter elever, gamla och nuvarande, föräldrar, kollegor, vänner och det blir kramar och prat och efter alla år har det ju blivit så att jag också är känd av hennes vänner i alla fall. Skolfolket är det bara ett fåtal jag vet något om.

I dag fick vi åter se hur Gud var med och styrde ett oväntat sammanträffande, så att vi kom i ett par personers väg i precis rätta stunden. Personer som hade saker att berätta som  Elsemarie just i dag var betjänt av att få höra och som gjorde henne gott. Vi har båda en tro på att Gud bryr sig om ALLT i våra liv och i dag fick vi åter ett bevis för detta.Gud sviker aldrig! Han ser hur vi har det och Han vet när vi behöver uppmuntran för att inte tappa modet. Att tro på Gud är alltid lika spännande och intressant.Jag älskar att få ha denna Gudsrelation, som erbjuds oss alla.
Vi har fått en ny Saluhall i stan och nu fick jag komma dit också. Så trevligt och bra läge!
Att avsluta med besök på Vasa konditori, Elsemaries tillhåll på vissa raster när hon studerade på Musikhögskolan, som på den tiden var granne till kondiset, hör till utflykternas höjdpunkt. Det är så skönt att bara få sätta sig vid ett bord och vänta tills dottern kommer med kaffebrickan.Jag är så nöjd!

En tur till nya Coop blev det också, så nu är kyl och frys fulla igen! Alltid lika tacksam för möjligheten att kunna köpa det jag behöver och mer till. Gud är god!

Men en återblick i tiden måste det bli om jag ska komma vidare.Om den tidigare omnämnda översvämningen ska jag berätta i nästa inlägg.
 Fortfarande juli år 1978. Den 16 juli klockan fyra på morgonen dog vår älskade vän Henry,som vi upplevt som nära familjemedlem sedan Georgs och min förlovningstid i Stockholm på 40talet då Henry och Dagny , bostadslösa fanns i Stockholm och fick bo hos mig i min tvårummare på Söder tills de fick annat boende. Georg åkte nu genast till Stockholm och Dagny för att de  tillsammans skulle ordna med begravningen  och annat.  Märkligt hur det kan bli. De fick inga egna barn men fick genom oss ändå en familj. Vi betydde så mycket för varandra.
Georgs 52årsdag 21augusti och vår 30åriga bröllopsdag, samma dag, firades i Borensberg tillsammans med barn och de sex barnbarnen, ett par dagar innan.
Georg åkte tillbaka till Stockholm och var med Dagny på parentation i Korskyrkan den 20 aug. för att efter den ta Dagny med hem till oss. Hon stannade en vecka. Georg följde med henne till Stockholm och senare åkte också jag dit med bullar, kakor och åtta tårtor till Begravningskaffet kommande lördag.
Det blev en fin begravning i ett kapell på Skogskyrkogården. Alla våra barn var  också där.
Minnesstunden i Korskyrkan, som efter vår tid, då vi var medlemmar där, flyttat till BirgerJarlsgatan blev en fin stund då flera tog tillfället att berätta om Henry. En del släktingar, både från Gotland och Fastlandet fanns med. Dagny och Henry reste årligen till Gotland och var dessutom fantastiska med att hålla kontakten med kort, brev och telefonsamtal, troget.Det blev tomt efter Henry.

I Borensberg var det dags att dela ut Bröd till Bröder- sparbössor i hemmen och tillsammans med en väninna gick jag, och många med oss, från hus till hus. Det kom in ganska mycket pengar på detta sätt. Pengar som oavkortat gick till skolor och sjukvård i länder där nöden var stor.

Den 14 september skulle Ulla och Lennart flytta till lägenhet i Vivalla och vi tog hand om Petter i Borensberg medan flyttbestyren pågick.
Hösten fortsatte med sammanträden i Stockholm, Örebro, Rimforsa och övrigt arbete för Georgs del. Jag fortsatte mitt vikarierande på olika skolor i bygden och Studiecirklar.
I november var det så dags för vår syster IngaBritta att lämna Brasilien och sitt arbete på pojkhemmet för att komma åter till Sverige, nu för att gifta sig och stanna här för gott. Den 4 november var det i Figeholms Filadelfia välkomstmöte då Georg och jag också var med.
I mammas dagbok ser jag att dagen därpå dog grannen Elna hastigt. "En mycket ledsam dag",står det. De hade då bott grannar i 47 år och träffats så gott som varje dag.Så tomt det blev!
Nu var IngaBritta hemma hos mamma och det måste ha varit gott för mor nu när Elna så hastigt gått bort.

Nu flyttar jag plötsligt över till NUtid igen.Denna dag hade ännu en glad överraskning för mej.På väg till sitt nattjobb kom Kerstin hit och gav mig en stor ost, 2 kg, så lagom för osten var slut och jag avstod i dag från att köpa ny. Tack Kerstin.! Snälla barn jag har! Alla fyra har stor omsorg om sin mamma och jag uppskattar det verkligen.
  Ingen Isak "jagar" mig i kväll men jag ska ändå nu gå till vila. Sov Gott kära vänner! Gud är god!






  

fredag 27 september 2013

Fredag 27 september 2013. Åter till år 1978.

Lars född i augusti 1924 och Georg född i augusti 1926. 
I ett tidigare inlägg om vår semesterresa och besök vid Georgs föräldrars grav i Uddevalla nämnde jag om att de här pojkarna blev moderlösa i samband med Georgs födelse och vill gärna visa de små killarna, som båda nu är döda, även Lars fru Berit. Jag finns ännu kvar i livet och kan alltså berätta en del om framför allt Georgs liv. Märkligt nog blev både Lars och Georg fäder till var sin son och tre döttrar som vi träffar någon gång ibland. Tyvärr alltför sällan. Det är det där med tiden som spökar men vi har alltid roligt när vi ses.
För att säga något om dagen som snart tar slut så började den med frukost hos Elsemarie som började sitt jobb lite sent i dag. Hade tänkt ta en tur till stan men stannade hemma och plockade in krukväxter från altan. Tog inte in tomaterna i dag heller, men vi är lovade ett par plusgrader i natt.

I stora, vida världen fortsätter oroligheterna i framför allt Syrien och Egypten och i Stockholm har hållits en stor "Miljökonferens" med deltagare från hela världen och av det lilla jag såg på TV är man oroad av jordens uppvärmning, av den smältande isen kring polerna och en del annat. Som kristen förs man i tankarna till Bibelns förutsägningar om den yttersta tiden, även om det för mig är ett svårt ämne som jag därför gärna lämnar i den barmhärtige Gudens händer. Ett vet jag och det är att det är Gud som, även om det inte ser så ut nu, kommer att ha sista Ordet.

Nu ska jag traska på om år 1978. Min lilla Fickalmanacka  och mors dagbok tillsammans med mitt minne är hjälpen jag tar till.
Efter vår veckosemester i juli hade vi ansvar för ett s.k. Seniorläger på Östgötagården, då vi också hade ett kort besök av Sven  med familj.  När lägret slutade åkte vi till Figeholm, Georg, jag, Elsemarie och hennes kompis från Örebro Kerstin Hideblad(i vars familj hon var dagbarn när hon var liten).
Den 5 augusti åkte vi tillsammans med mamma till Öland och Löttorp. Åkte egentligen dit för att lämna husvagnen, då vi erbjudit en pastorsfamilj som behövde lite uppmuntran, att få bo på Löttorp några dagar och ha glädje av vår husvagn. Mamma bodde hos Stina och Raquel i ett kapell, som de hyrt för en vecka. Efter ett par dagar åkte mormor med oss till Borensberg. Någon dag senare kom våra vänner,familjen Eva och Göran Sturve och vi fick en hel dag tillsammans.De bodde i Linköping, nära Borensberg. Vi kom överens om att nästa dag ta hand om deras barn för att ge föräldrarna tid att handla och greja lite, utan barnen, så redan klockan 7 nästa dag kom pappa Göran och lämnade dem.Jag åkte till Linköping och återlämnade dem på kvällen.

Den 10 augusti åkte vi till Örebro för att hälsa på barn och barnbarn. Georg skulle också  hjälpa till med byggnation. Jag, som sedan örebrotiden visste om ett bra blåbärsställe, åkte tillsammans med Ulla och Lennart till skogen och kom hem med 114 liter blåbär!!
På kvällen var vi hos Kerstin med familj och blev bjudna på the och smörgås, så goda. Nästa dag var vi alla hos Sven och Maria på Grubbensgatan, varifrån vi några år tidigare flyttat.

Att ha en mormor, som alltid ställer upp är en god sak. Etthundrafjorton liter blåbär rensar man inte i en handvändning. De fina "rensare", som nu finns, hade vi ej då, men vi hade mormor! Oj vad hon rensade!  En del rensade bär gavs bort till dessa, som ej var med i skogen och en stor del, fortfarande orensade, följde med oss hem till Borensberg där, enligt mina anteckningar, mamma satt uppe till klockan två på natten och rensade. Tack mamma!! Elsemarie stannade kvar hosn sina syskon och syskonbarn i Örebro.
Så var det dags att hämta husvagnen från Löttorp och på vägen dit lämnade vi mamma i Högskulla.
Pastorsfamiljen åkte tacksamma hem i sin bil efter en härlig vecka på Löttorp. Georg och jag med husvagnen till Borensberg där översvämning nummer tre drabbat oss. Till detta får jag återkomma i nästa inlägg för nu har Isak tröttnat på att vänta. Ni som följer min blogg vet att han vill att vi ska somna samtidigt så det är bara för mig att tillmötesgå honom. "Det är dags nu",säger han.Matte och husse är lediga i kväll. Tobias på konfirmandläger och jag fick "erbjudandet" om att ha Isak hos mig.
Medan jag skriver lyssnar jag till Närradions "Förbönskväll". Nyss var det en farmor som ville ha förbön för sitt barnbarn, som börjat röka hasch. Några personer finns i en studio och ber och många lyssnare förenar sig med dessa i förbön. En och annan sång mellan bönerna. Nu publicerar jag detta utan "smink" på grund av att jag måste gå till vila, som Isak önskar. Sov gott, alla ni som orkat läsa så här långt. Guds välsignelse över oss alla!



torsdag 26 september 2013

Lite om den 25 och 26 september 2013.

Eftersom jag inte mår riktigt bra i kväll så blir bloggen därefter, lite kortare än vanligt. Skulle ha gått till en kurs i kyrkan men ringde återbud. Hoppas att jag mår bättre nästa torsdag!
Hälsade i dag på hos min syster och hade med lite mat. Hon har ännu en vecka kvar tills gipset på den brutna handleden tas bort.
 Det har varit minusgrader i natt och tomaterna fortfarande ute men det ska bli lite varmare igen så jag chansar, som vanligt och låter dem vara ute ännu en natt och hoppas att de ska klara sig. Nu är det mest gröna kvar men av dem gör jag marmelad. Spännande att se om de klarar sig!

Men gårdagen då? Vad hände då? Jovisst då kom Tobias och fikade på väg hem från skolan. Rostat bröd med ost och marmelad smakade bra. "Ska jag klippa gräset", frågade han med vetskap om att vi pratat om det  tidigare. Jo det var långt nog och det tog inte lång stund innan det var klart. Lite hjälp med min iPhon fick jag också.
På kvällen ringde telefonen och en mansröst jag inte kände igen började prata med mig på engelska. Blev så överraskad så jag uppfattade ej hans namn fast han presenterade sig." Who are you?" fick jag fram, mycket misstänksam. "It is Nizar." Å, så roligt att höra hans röst efter många, många år. Vännerna från Betlehem som jag träffade förra måndagen var nu i Hamburg hos sin son Nizar, hans fru och deras barn, en son fyra år och en dotter snart två år. Nizar studerade, som student, kirurgi i Tyskland och blev kvar som läkare på ett sjukhus i Hamburg. Sedan några år tillbaka gift med en flicka från sin hemtrakt, nära Betlehem i Palestina. Nästa år planerar de att komma till Sverige och hälsa på.

Samma år som Georg dog var en resa till Sverige planerad och vid det tillfället  skulle Nizar och hans syster också följa med. Tre månader innan den planerade resan förverkligades så hade Georg lämnat detta jordeliv och en annan tolk fick följa med när föräldrarna reste till olika kyrkor och lokaler och höll föreläsningar medan de två syskonen bodde hos mig. De var mycket förtjusta i bullar och jag lärde dem att baka sådana. När jag nu träffade föräldrarna hade jag både bullar, kakor och fläderblomssaft med till dem och lägligt nog reste de nästa dag till Tyskland så Nizar fick både saft och bullar. Nu ville han tacka och samtidigt fick jag ännu ett tillfälle att i telefon hälsa på föräldrarna innan de återvände till Betlehems nejder.
Dottern har också familj och är bosatt nära sina föräldrar. En bror är med sin familj bosatt utomlands.

Det är så roligt för mig att fortfarande ha kontakt med familjen och vem vet om jag inte en dag kan hälsa på hos dem. Annars möts vi hos Gud i Himlen.

Nu blev det i alla fall en lång blogg fast jag mår dåligt och är trött. Ser fram emot en bättre dag i morgon.  Nu ber jag om Guds Frid över oss alla och Hans välsignelse över våra nära och kära! Amen!

onsdag 25 september 2013

Onsdag 25 september 2013.Semester år 1978.

Semester år 1978. Den17 juli vaknade vi i husvagnen vid Vätterns strand, nära Karlsborg.Fortsatte till Varnhem och hälsade på hos Georgs farbror Anton (tvillingbror till hans pappa) , hans fru Märta och de två kusinerna. Åkte vidare till Axvall där en faster, farbror och kusin Gunbritt bodde. Roligt att träffa släkten. Visste inte riktigt var vi skulle stanna för natten , men kom framåt kvällen till Ljungskile, där vi"ankrade", för att nästa dag fara vidare.Tänkte vi. Därav blev dock intet för i Ljungskile var det bra att bo. Tyst och lugnt på campingen. Rent och snyggt och vi fick plats med el, så vi fann ingen anledning att lämna samhället. En gammaldags äkta Färghandel fanns där också!

Dagen efter, tisdag den 18, åkte vi in till Uddevalla. Besökte graven där Georgs mor begravdes år 1926, då Georg var nyfödd och hans pappa, pastor i Baptistförsamlingen, lämnades ensam med tvåårige Lars och liten Georg. Vilken tragedi!
Vi besökte en del affärer och fikade förstås innan vi vände åter till Ljungskile. På kvällen spelade vi "Fia". Så skönt med en hel veckas semester framför. Georgs semestrar de här åren i Borensberg togs i stor utsträckning ut då han som guide hade resegrupper till Mellanöstern, Österrike, Schweiz och Italien. Sommaren var det aktiviteter på Östgötagården där vi båda var engagerade så därför satte vi så stort värde på att få vara tillsammans som familj på det här sättet.

Onsdagen bar det iväg till Göteborg. Naturligtvis ville vi se Sjöfartsmuseet, fika och äta middag på stan, göra ett besök i Vidors Radio och TV affär och sedan han stängt affären åka till hans fina villa, med en underbar trädgård, och träffa hans son och dotter.Där bjöds vi på varm smörgås, jordgubbar och grädde. Empatibenägen som jag är hade jag all möda att hålla tårarna borta då jag tänkte på den förlust de gjort när mamma Christina, efter bara några timmars sjukdom, ett par år tidigare så hastigt dog.  Klockan blev midnatt innan vi kom åter till Ljungskile.

Nästa dag var torsdag och vi bara njöt av att inte göra någonting.Att sitta i en husvagn och höra regnet smattra på taket, medan man spelar sällskapsspel och fikar. Det är inte dumt. På kvällen hade "Sommarkyrkan"sångstund på campingen och naturligtvis var vi där.
På fredagens kväll var vi med "Sommarkyrkan" vid sjön, där det bjöds på lite tävlingar och allmän trevnad.Vi var så nöjda med vårt campingliv.

Lördagen kom med sol och värme vilket vi tog vara på. Åt god mat och jordgubbar med grädde. Deltog i idrottstävlingar och lägerbål på kvällen.
Söndagen 23 juli bar det iväg hemåt.Nöjda och tacksamma för en härlig vilsam vecka med nya upplevelser."En underbar semestervecka", står det i mina anteckningar. När vi kom hem välkomnades vi av Kerstin med familj, som haft semester i Borensberg och stannade ytterligare ett par dagar.
För vår del började snart ännu en lägervecka på Östgötagården, men nu får det räcka med bloggskrivande för i kväll och jag säger Godnatt till er alla! Gud är god! 

Tobias och jag gör små fotoprov.

Barnbarnet hade tid att stanna en lång stund på hemväg från skolan. Det var bra. Nu klipper han gräset medan jag skriver en liten blogg för att, när han kommer in, skicka iväg ett foto direkt från min iPhon till bloggen. Om det nu lyckas. Han har tidigare givit mig skriftliga instruktioner, som ej givit önskat resultat, så nu gör vi som hans pappa brukar säga:"Learning by doing". Jag är mycket svårlärd men envis.Nu är han klar med gräset så nu provar vi. Här visas nu ett foto på min mamma och mig, som togs för 30 år sedan. Var så goda!

tisdag 24 september 2013

Sammanfattning tiden 17 till 24 september år 2013.

Så sitter jag här igen med min blogg. Säger hej till både er som blivit
"bloggberoende" och er andra, som inte är det. Statistiken säger hur många, som läser, men inte vilka ni är. Dock finns det "beroendeläsare", som själva valt att kalla sig så.
Nu har det gått en vecka och jag har haft annat än bloggskrivande att tänka på så nu blir det en liten sammanfattning av den tiden, innan jag vid senare tillfälle går tillbaka till 70-talet.

Spännande att se hur jag klarar av att göra en hel veckas sammanfattning, men gör ett försök. Det fina med att blogga är ju att man ej fingranskas av experter utan kan låta ett och annat fel passera, även om jag nog ibland  försöker mig på lite "förhandsgranskning."

Nu till den gångna veckan. Började med tandläkarbesök nr två för den här gången. Nästa dag abborrfile'middag tillsammans med systrar och en systerson. Lillasyster Stina hade med denna delikatess från Östersjön och jag kan försäkra att det smakar bra med "nyfångat". I min frys finns strömming, som jag fick för att njuta av senare i höst.
Dag tre åkte vi systrar i Stinas bil till Dagledigträff i Pingstkyrkan. Trubaduren  Håkan Isaksson underhöll och roligt var det för mig att träffa honom igen och att lyssna till hans sång och spel.

Lika roligt var det för oss systrar att få träffa Rene´ Grenehed med fru. Nu fick vi gå tillbaka till 1930talet, då hans föräldrar Herbert och Margareta var pastorspar i baptistkapellet i Figeholm, numera Svenska kyrkans gudstjänstlokal. Jag talade om för honom att jag drog honom i barnvagnen när han var nyfödd. Jag var då 9 år. Den lilla familjen kom ofta på besök i vårt hem. Han berättade om hur de flyttade till Finland och bodde där några av krigsåren på 40talet. Modern och de tre barnen flyttade åter till Sverige ett par år innan krigsslutet medan pappa Herbert stannade kvar eftersom det var stor brist på pastorer då många var inkallade för militärtjänst. Han stannade kvar första tiden efter krigsslutet och fick då viga många brudpar, då soldaterna efter lång tid kom hem till sina väntande flickor!

Nästa dag var fredag den 20. Sommaren var fortfarande kvar. Jag satte mig i solskenet utanför min stuga med en kopp kaffe och Nerikes Allehanda för att ta vara på strålarna i det längsta.
En bil stannade på gatan. En man och en kvinna steg ur och kom fram till mej. Kände jag igen dem? De såg frågande på mig.Jag har ett svårt medfött fel i det att jag inte känner igen människors utseende, något som ofta orsakar mig bekymmer. Det var ju Anita och Dieter från Tyskland, på semester i Sverige, där de i Norrland hälsat på Anitas syskon och nu i Örebro gästade gamla misionärskompisar, som de arbetet tillsammans med i Afrika.De brukar ta en liten sväng och hälsa på hos mig vid sina Sverigebesök, men nu var det ganska länge sedan. Vår syster Stina och Anita jobbade båda som sjuksköterskor på dåvarande Regionssjukhuset i Örebro år 1965 och Anita var ofta i vårt hem tillsammans med Stina. Några år senare hade Anita och Dieter träffats och Georg fick det fina uppdraget att viga dem i Anitas hemförsamling. Vi var många från Örebro som var med på deras trevliga bröllop, naturligtvis också Stina.
Nu stod de här alltså och om ett par timmar skulle Stina lämna Örebro för att åka till Figeholm. Snabbt hoppade jag in i bilen och vi åkte iväg till IngaMajs bostad för att träffa Stina. Allt gick mycket snabbt men vi blev alla ett minne rikare och har något värdefullt att se tillbaka på. Ingredienserna (som ej finns i Sverige) till en slags välgörande droppar, som jag tillverkar,och som de generöst har med sig vid sina besök räcker till nästa gång de kommer till Sverige och kommer, som alltid,  att vara till glädje för  både mig och andra.

Så kom lördagen 21 sept. Det blev också en trevlig dag med besök från Nora av barnbarn och hans lilla Alfred. Vi hann med att fika, äta middag och prata. Kändes som om tiden stått stilla sedan han var i uppväxtåren och vi hade förtroliga samtal också då. Mamma Lydia och de två små flickorna hade besök av moster Ester och fick ha trevligt för sig själva. Alfred och hans pappa åkte sedan till Fjugesta för att träffa en god vän, som kommit från Stockholm. Det gäller att hinna med mesta möjliga den tid som står till buds.
Natten till söndag väcktes jag vid tvåtiden av ett "SMS" på mobilen." Hej mormor, här får du en nattlig hälsning från ett barnbarn.Vi kanske kan ringa lite någon dag om du har tid. För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras och önskar dig en god natt." Tokiga barnbarn jag har, men roliga!
Jag somnade om och sov länge. Hade inte tänkt att gå till kyrkan utan skulle titta på TVgudstjänsten.
Innan dess ringde dottern Kerstin och undrade om jag ville ha besök. Å, vad jag ville! Och den söta lilla treåringen, ett av de fem barnbarnen skulle komma med.
Jag hann med både TV och Närradion innan hon kom tillsammans med man och barnbarnet.
Det blev söndagsfika med goda bullar och mandeltårta. De hade tid att stanna en god stund och det är sådana här gånger jag blir särskilt påmind om det fina i att ha en stor, härlig, omtänksam familj. Tacksamhet är ordet.( "som jag tänkte säga" för att nu påminna om Bill och Bull i Pelle Svanslösfilmen, som jag avnjutit tillsammans med barnbarn så många gånger att replikerna aldrig försvinner utan fortfarande kommer till användning nu och då. Ursäkta, men jag är så barnslig!)

På söndagens eftermiddag var jag tillsammans med "Vivallagruppen", som brukar träffa lite folk i centrum,  för att etablera lite kontakt med ensamma, om de vill prata lite, eller behöver hjälp med något, som de behöver och som "gruppen" kan ställa upp med.

Måndag den 23, i går, hade jag tid hos ögonläkare på Universitetssjukhuset. Fick droppar, som ska sänka trycket i det öga där det blivit alldeles för högt och synnerven är skadad. Det andra ögat är OK och något att vara tacksam för.
Så är vi framme vid dagen som gått, 24 sept. Till träning, handlat, hälsat på hos min syster, som har svårt med sin gipsade arm. Roligt för oss att kunna ta en fika då och då när vi numera bor i varandras närhet.
Nu ser jag fram emot en ny dag i morgon och hoppas att intet ska störa mitt sinne utan att jag ska kunna blogga, som vanligt.
Tack Gud, för en trevlig vecka och för vissheten inombords att Du ständigt är med. I ALLT!
Nu önskar jag oss en God Natt och ber om Guds beskydd för oss alla. "Herren är min herde, mig skall intet fattas". Amen!
 

måndag 16 september 2013

Måndag 16 september 2013 i Folkärna. Semester 1978.

Georg och jag på besök hos våra vänner i Beit Sahour för flera år sedan.
Så kom dagen då vi skulle mötas igen. Nu hos gemensamma vänner i Folkärna. Om jag minns rätt är det fyra år sedan vi såg varandra. Dessa  makar från byn utanför Betlehem betyder mycket för mig och jag för dem, genom att det knöts starka vänskapsband under åren Georg hade sin uppgift som guide i Det Heliga Landet och "placerade" svenska stipendiater i en lägenhet tillhörande dessa makar. De har flera gånger besökt vårt hem och vi , framförallt Georg, har ännu oftare besökt dem.

När de under sina besök i Sverige, medan Georg levde, besökte olika delar av vårt land för att ha föreläsningar, var Georg med dem som tolk. I vårt hem hade de då sin fasta punkt, något som beredde oss mycket glädje. Sedan jag blivit ensam var jag deras gäst i ett par oförglömliga veckor. Skulle gärna åter vilja besöka dem men numera reser jag inte gärna så långt utan sällskap.

På grund av olika omständigheter blev tiden för besöket i dag tyvärr kortare än beräknat, men vi hann i alla fall berätta lite om våra barn och barnbarn och lite mer. Så härligt att få känna denna samhörighet fast det går år
 emellan våra träffar. Nu ser jag redan fram emot nästa tillfälle då vi får mötas.

Efter hemkomsten från Folkärna gick jag till mina systrar och vi åt surströmming tillsammans,
 precis som förra året. En god tradition!
Aj då, nu har klockan gått för fort och någon semesterresa från 1978 vågar jag mig inte på i kväll utan det  blir sängen på direkten. Jag återkommer i morgon efter tandläkarbesöket!
Tack ,Gud, för i dag och jag ber för dessa, som sagt, "bed för mig", och som räknar med att Du hör bön.
Du vet vad var och en är i behov av och jag ber att Du ska ge dem vad de just nu behöver få hjälp med. Tack för att Du aldrig sviker! Amen!

söndag 15 september 2013

Söndag 15 september 2013. Lite 70tal också!

Eftersom dagen nyss börjat finns ej något att berätta. Ännu! Jo, termometern visar i dag på 15 grader. Ingen sol ännu men graderna är jag så tacksam för! Jag gillar inte kyla och inte heller stark värme. Lagom är bäst.

Nu går jag direkt till år 1978. I mitt förra inlägg berättade jag om "stråkfamiljen. När den veckan slutade åkte Ulla och Lennart tillsammans med Raquel tillbaka till Högskulla och stannade där ytterligare en vecka. Fiskade gäddor och abborrar, högg ved och gav mamma den hjälp hon behövde.
Mamma cyklade gärna och höll länge på med det. Här 79 år gammal.
  På fotot ser vi hur hon är på väg till samhället för att hämta dagens post. Ingen tidning i brevlådan på den tiden.
Söndagen 16 juli slutade "stråkis" och vi åkte till Borensberg, för att samma kväll ta husvagnen och åka iväg. Georg menade att det är bättre att vakna nästa morgon och "vara på väg." I huset i Borensberg hade Kerstin med man och tre pojkar semester.Där fanns sjön Boren med bra badplats.
Eftersom jag i min Fickdagbok varje dag skrivit lite så ska jag berätta om vår "semester".

Känns lite konstigt att sitt här och skriva Dagbok 35 år för sent. Men det är samtidigt lite roligt att plocka ihop pusselbitarna.
Nu är det så att jag i morgon ska åka till Folkärna. Mormors grav finns på kyrkogården där. Något som jag först för ett par år sedan fick veta. Jag går dock inte dit i morgon, som jag först tänkte, utan väntar på ett tillfälle då jag får göra det i sällskap med andra i familjen, som också är intresserade.
I morgon nöjer jag mig med att träffa ett par makar från Betlehem, goda vänner sedan många år och som Georg alltid besökte på sina resor.De är nu en kort tid i Sverige.Vid tidigare besök har de även bott i vårt hem men i morgon möts vi i Folkärna. Därför blir det bara en kort blogg i kväll för jag har en del att tänka på för morgondagen.

Har i dag varit på utsökt middag hos Elsemarie och Lasse. Filip har varit hemma ett par dagar och hälsat på i föräldrahemmet och reser tillbaka till Växjö tidigt i morgon bittida. Var så roligt att träffa båda pojkarna hemma igen, men Linn fattades förstås. Pappa Lasse hade lagat god oxfile' med tillbehör. SÅÅÅ gott!
I morgon kväll blir det surströmming med mina systrar. Fest det också!!!
Nu säger jag GodNatt! Sov gott!  


                          

lördag 14 september 2013

Lördag 14 september 2013. Mer från år 1978.

Ännu en varm och fin dag med sol. Ett par telefonsamtal ändrade mina planer för dagen något.
Gick till mina systrar och fikade på förmiddagen. Därefter till dottern, som gillar att ha mig sittande på soffan, medan hon städar. Jag missar inte gärna detta för numera när alla har så bråttom blir det ej så långa pratstunder annars. Nu hann vi prata igenom vissa av veckans händelser och ta en fika efter att nedervåningen var färdig, nöjda med detta avbrott.

Promenerade hem. Nyttigt efter gårdagens träning. Det gäller att hålla igång. Använde en dryg timme för att "leta". Mycket tid för pensionärer används till just detta.Även för mig.

Lunch åt jag på altan, 20 grader. Skönt så länge det varar. SÅ tacksam för denna långa sommar. Mina vänner från Betlehem, som just nu är i Sverige och som jag ska träffa på måndag, är säkert glada för att komma till denna sommarvärme, så inte skillnaden blir för stor för dem.

Nu till år 1978. Snart var det midsommar och innan dess åkte vi hem med de 6-åriga pojkarna,som varit på läger, till Örebro.
Midsommar betyder konferens med möten i dagarna tre. Det blev så att jag såg till att vi hade frivilliga från församlingarna, som skötte om matlagning och att det fanns bröd i frysarna. Det var inte svårt att få mäniskor att ställa upp. Några få var nästan "frivilligt, fast anställda." Kom år efter år. Tänker särskilt på några, som man visste att de var glada över att få vara med och en trygghet för Georg och mej. Så roligt det var i köket,där alla hjälptes åt för att det skulle funka med mat och kaffeservering mellan mötena.
 I mors dagbok står det att den 14 juni kom Ulla, Lennart och lille Petter "på sommarvistelse". Några dagar senare kom Elsemarie med tåg till Oskarshamn. Jag var då med pojkarna på lägret.
Ulla och Lennart jobbade på med mammas gamla tvättstuga för att göra den till sin sommarstuga.På midsommarafton flyttade de in där och bra var det för andra kom till mamma för att fira midsommar.
Den 25 juni kom också Sven och Maria med sina pojkar. Martin stannade i Högskulla några dagar.  ,Stina skjutsade Raquel och Elsemarie till Rimforsa där flickorna skulle vara med på lägret, som började efter midsommar.
I Högskulla fiskade Lennart och Ulla gäddor och hjälpte mamma med ett och annat.Sven och Maria stannade några dagar i samband med att de hämtade Martin.

Efter lägret började den 3 juli årets "ARBETSVECKA", då ett 40tal frivilliga hjälptes åt med att fixa ett och annat som behövde göras utomhus och inomhus på Gården. Trevlig samvaro och god gemenskap! Den 5 juli var det i Oskarshamn gravsättning av urnan efter Harry, som dog 30 maj. Georg och jag åkte dit och besökte, så klart mamma i Figeholm.Där fanns ju också Elsemarie. En man, som vi tidigare hört talas om, men ej träffat, var på besök hos mamma och skulle stanna några dagar. Vidor var hans namn och han hade varit på besök hos sin syster i Brasilien och då träffat IngaBritta och nu skulle de bli ett par. Han var änkeman efter att hastigt ha förlorat sin första fru. Han hade två vuxna barn.

Man kunde se mammas glädje. Hon såg nu framför sig en man som skulle ge IngaBritta ett tryggt hem i Sverige efter alla år i främmande land. Något som hon önskat sin dotter.
Georg och jag återvände till våra plikter sedan vi kommit överens med Vidor om att snart besöka honom i Göteborg. Elsemarie var kvar i Högskulla.

Under arbetsveckan på Gården hade vi besök av Kerstin med familj. Den yngste stannade hos oss en vecka.
Jag har i tidigare inlägg berättat om "Stråkfamiljen",ett fantastiskt läger som återkom år efter år och som blivit mycket populärt. Det började den 11 juli och dit kom Ulla, Lennart och Petter efter att i fyra veckor varit i Figeholm.De hade också med Elsemarie och Raquel, båda musikintresserade så självklart skulle de vara med! I Borensberg fanns Kerstin med familj på semester ett par veckor medan Georg, Elsemarie och jag åkte ut med husvagnen, som tidigare inköpts för ärvda pengar efter Georgs far. Men om denna resa ska jag berätta i kommande inlägg. Nu är dagen slut och trött är Ruth.
Tack Gud för denna underbara dag! Låt oss alla sova i trygghet i natt, vissa om att Du alltid finns hos oss, var och en! Amen!
 





fredag 13 september 2013

Fredag13 september 2013. Lite 70-tal.

                                  Dagen före tjugondag Knut fyller hon år och det ska firas.
Ja så var det, och är det. Julen har inte hunnit ta slut förrän Elsemarie fyller år. Skrev mera om fredagen den 13 sept. men det försvann när jag skulle publicera det. Nu är det lördag morgon,den 14 sept då jag gör detta tillägg. Orkar ej skriva  det jag skrev i går en gång till. Hörs framåt kvällen.

torsdag 12 september 2013

Onsdag,torsdag 11och 12 sept. 2013. Något mer?

"Gårdagen är förbi. Morgondagen har du icke sett och i dag hjälper Herren" står det på en gammal väggbonad. Så är det. Gårdagen tog slut utan att någon blogg blev skriven.Fick lite annat att ta tag i då.
Eftersom ett av mina valspråk säger"människan först",så försöker jag leva därefter. Något jag trivs med. Dagen i går var fin med sol och värme. Jag uträttade ej mycket. Åtminstone inte synligt.
Spänningen i Syrien fortsätter och många blir offer för oroligheterna. Många kommer som flyktingar till vårt land. I Egypten är det också oroligt med motsättningar inom landet.

På TV visades en dokumentär om Anna Lind, utrikesministern, som mördades för 10 år sedan. Vilken fantastisk människa hon var! Jag tror att nästan alla gillade henne. Så var sorgen också stor då hon så ung dödades och lämnade make och två pojkar utöver uppgiften som minister.

Nu till dagen som snart är slut. "Lillasyster" Stina, 79 år kom till stan i dag. Vi tre systrar ska bl.a. äta surströmming tillsammans,som vi brukar när tillfälle gives. Jag har bakat Finska Pinnar och Strass.

I kväll har jag varit på AlphaBetakurs i kyrkan. Jag gillar att vara med där. Nu hade jag sällskap med den där kvinnan,som jag"hittade" på bussen för en tid sedan. Nja, rättare sagt, Gud ledde mig att sätta mig bredvid henne. Det fanns fler tomma platser i bussen. Jag har tidigare berättat om hur vår vänskap började där och att vi sedan träffats några gånger. Både hon och jag tyckte det var "toppen" i kyrkan i kväll och maten superb! Ämnet för kvällen :"Finns det hopp för dig och mig?"
Fint samtal efter föreläsningen. Här får alla vara med och ställa precis vilka frågor som helst.

Klockan går och går och jag ska också gå. Till sängen. Har i dag haft en sång inom mej. Jag avslutar med ett par strofer ur denna."Säll är den, som hoppas uppå Herren,med en barnslig tro som Abraham.
Säll är den som med ett trofast hjärta vandrar stadigt uti Herrens bud. Och i prövningarnas bittra smärta Tyst och stilla bidar inför Gud."
Vers fyra lyder så här:"Ty då varje jordisk fröjd försvinner blomstrar hjärtats glädje uti Gud. När förhoppningarnas gröda brinner, hjärtat slår de bästa böneljud. I den ödesdigra natten mången skrivit känslans sköna poesi. Och så innerligt ljöd morgonsången Då ett prövat hjärta slog däri."
Gud finns med också när det ser ut som "ginge allting under" och därför finns det hopp. Alltid! För den som vågar kasta sig i Guds Fadersarmar. " Den som ber, Han får! Amen! Sov Gott!


tisdag 10 september 2013

Tisdag med sol och värme 10 sept. 2013. Forts. år 1978

Gjorde hummersoppa (pulver!), gräddade pannkakor, vispade grädde, packade lite annat i korgen och gick liksom Rödluvan till min syster. Där fanns barnbarnet med sin lilla Olof. Maten räckte åt oss alla tre och det som blev över skickades hem till Olofs pappa. Olof är snart tre månader och har egen mat.

Isak låg på golvet och sov när jag kom hem. En vän ringde och behövde ett råd beträffande ett läkarbesök och ett ingripande i samband därmed." Någon måste bestämma åt mig. Jag är rädd!" Själv är jag urusel vad gäller sjukvård och borde inte tillfrågas men i sådana här fall vet jag att många gjort det nämnda ingreppet och att det gått bra, så vi bestämde att vännen skulle invänta kallelse från sjukhuset och prata med doktorn om sin rädsla. Kanske kan det göras under narkos. Men ändå låta det ske, i stället för att senare gå och ångra ett felaktigt beslut. Du, som läser det här och tror på hjälp från Gud, bed om lugn och mod för denne vän! Jag är inte så modig i sådana här lägen så jag förstår hur det känns!

I dag är jag tidig med mitt inlägg. Klockan är bara tre. Solen skiner,25 grader är det i skuggan och jag funderar på om jag ska ta strykbrädet och gå ut på altan och stryka in tvätten, som legat i flera dagar i väntan på omhändertagande. Nu, paus alltså!

Jaha, så blev det som det brukar bli. Jag kommer på något annat att göra och gör det i stället. Jag gick ut och vattnade tomater och annat, plockade nedfallna äpplen i en plåthink. Fotograferade den. Tog bort stora blomställningar, som tagit en del av trottoaren i anspråk, pratade med Tobias i telefon. Föräldrarna på föräldramöte på ett av de två gymnasium där de är rektorer och som nästa läsår ska slås ihopoch verksamhet bedrivas i endast den ena av skolorna De har nu att träffa föräldrar från båda skolorna för information.

 Min gamle chef Harry, som jag flera gånger besökt på sjukhuset, avled den 30 maj 1978.Ett par dagar senare åkte vi till Stockholm för att ordna med begravningen. Den 13 juni skedde den med Georg som officiant  enligt Harrys önskan.  Ulla sjöng. Några släktingar hade han ej men en kusin till  Magda(Harrys avlidna hustru), boende i Oskarshamn var också där tillsammans med sin fru, samt ett antal gamla vänner.

Nu hade sommaren kommit och därmed startade lägerverksamheten på Östgötagården, där Georg var lite av allt i allo. Jag var också engagerad med olika uppgifter. Detta år var Fredrik och Mikael, våra två första barnbarn, stora nog för att vara med på sitt första läger, "Minior 2".
Det var naturligtvis roligt för både dem och oss att få ha dem med på Östgötagården.Om det lyckas med fotoöverföringen så ska jag här visa två av många foton som togs.
                                          Lägerbål hör läger till.Östgötagården 1978.

                                             Våra fina pojkar på läger.
   Tror att jag sätter punkt för i kväll. Tackar Dig Store Gud för dagen som gått, för vad jag fått se av Din omsorg denna dag, för bönesvar,för att Du vakar över oss i natt och för att Din kärlek är så stor.Amen!

måndag 9 september 2013

Så var det måndag igen! 9 september 2013. År 1978.

Börjar med att visa ett foto på brodern till de två killar jag visade på en bild från julfirandet 1977.
                                         Haha, de tror att jag sover. Men det gör jag inte!!!
Detta är vårt femte barnbarn och tredje barnet i den familjen.
Ja nu är det lika bra att fortsätta på den inslagna vägen. Jag måste ju skynda mig så jag hinner med att gå igenom minnena medan jag "hänger med".Jag har hjälp av mina små anteckningar, mitt minne och lite mammas dagbok.
I Borensberg hade kyrkoherde Bertil Johansson samlat en grupp resenärer med rötter i kyrkan där han tjänstgjorde. Tillsammans med övriga resenärer där bl.a. fanns Evald och Margit Larsson, våra vänner från Lesjöfors blev det en stor grupp som reste till Israel-Jordanien den 2 april. Vi återkom den 15 april. Elsemarie hade vi inackorderat hos någon, kanske hos Gunborg och Karl-Åke. Ett par dagar innan vi kom hem var Elsemarie med Ulla, Lennart och Petter hos mormor där Lennart och Ulla höll på med att göra om mammas gamla tvättstuga till sommarstuga. Den kom att heta Lillebo när den var klar.
På hemvägen lämnade de Elsemarie i Borensberg och vi fick då också träffa Petter och hans föräldrar.

Den 22 april åkte jag till Harry(min förste chef i Stockholm när jag kom dit som 15åring och bodde hos honom och hans fru) som låg på Danderyds sjukhus efter en hjärnblödning. Jag stannade ett par dagar och bodde i hans lägenhet på Brahegatan.
Den 28 var det ledarkurs på Östgötagården och jag lagade mat till ett 20tal personer fredag- lördag. På lördagen åkte Georg och jag till Stockholm. Hälsade på både Harry och Henry på de olika sjukhusen för att nästa dag vakna klockan halv fem på morgonen och köra till Arlanda där Georg mötte en grupp resenärer för en ny resa till Jordanien och Israel.
Jag körde, sedan jag lämnat Georg, till Borensberg, 30 mil. Väl hemma fick vi besök av Kerstin med  man och de tre pojkarna. Det var maj-brasa i Ekbacken mitt emot vårt hus, denna Valborgsmässoafton, så vi hade nära till brasan. Så roligt att få detta besök med lite sällskap till majbrasan.

Dagen därpå, 1 maj, kom mamma,Stina och Raquel för ett par dagars besök.Den 3 maj, dagen före Kristi Himmelsfärdsdag åkte Elsemarie och jag till Örebro där vi bodde hos Kerstin men redan på torsdagen fick jag åka till Stockholm igen för att Harry blivit sämre. "Han hör men kan ej tala", står det i boken.På fredagen är jag tillbaka på Danderyds sjukhus hos Harry och passade då på att hälsa på en skolkamrat, Sven Valtersson, från Figeholm som länge vistats på sjukhuset, sittande i rullstol.
Jag tog tåget  till Örebro för att på lördagen åka tillbaka till Borensberg.
På måndagen och hela veckan, jobb i skolan i Borensberg och lördagen den 13 körde jag  till Stockholm och hälsade på hos Harry, som fortfarande var mycket dålig, sedan till Arlanda och hämtade Georg.
Söndagen den 14 iväg till Östgötagården där pingstkonferensen pågick, utan att Georg hade något ansvar för den men ville ändå vara med.

Lika bra att jag tar Mors Dag den 28 då  vi åter hade besök av Kerstin med familj och vi mammor blev uppvaktade av våra män och barn. Roligt att få besök vid högtidsdagar.
Det blev "lite mycket" det här men jag ville konkurrera  med mammas dagböcker när jag nu hade lite antecknat. Det här blir något för barnbarnen att läsa i kommande dagar,om de FÅR TID. Livet har blivit så annorlunda numera. Lurar i öronen för att lyssna i stället för att läsa,för då hinner man ju göra något annat. Också! Men det är bara att hänga med i tidens förändring.

Nu säger jag i alla fall GODNATT och önskar över oss alla Guds frid, kärlek och glädje i tacksamhet för den fina dagen som varit i dag. Hoppas, hoppas att morgondagen ska bjuda på sol. Tomater från mina plantor äter jag varje dag. Görgoa är de och jag har skickat foto på dem via Facebook.

söndag 8 september 2013

Solig söndag 8 september 2013.Besök i Vivalla. Åter till 1978.

Så blev det åter en fin sommardag med 25 grader. Efter en bra predikan i Närradion förberedde jag besöket i Vivalla där det bor invandrare och ett 30tal olika språk talas, om jag fattat rätt.
Vi var sju personer där, jag ny för dagen. Jag kände bara ledaren, som jag träffat tidigare men Guds folk är ju ett speciellt släkte där det inte behövs några längre presentationer. Kristus förenar oss och vår tro likaså. Den här gruppen har fått se hur Gud gripit in och hjälpt människor med behov av olika saker efter förbön.Nu var tanken att man som vanligt skulle gå ut för att träffa människor och vi bad om att Gud skulle leda oss till rätt person. Gud känner varje människas innersta. Eftersom jag var nybörjare valde jag, lite fegt, att i stället gå till en familj som jag sedan länge haft kontakt med och som bor i Baronbackarna. Jag tog ensam hissen ned ,gick ut genom en dörr som smällde igen.

Jag borde sökt en annan väg ut för nu stod jag på en stor inhägnad gård med ett par låsta dörrar  åt olika håll och ett ganska högt svart järnstaket med grindar på en annan sida av den stora gården.Jag gick dit itro att det gick att öppna den. Icke! Jag ropade till någon som gick förbi och lät förstå att jag ville komma ut.En skakning på huvudet blev svaret. Människor kom och gick därutanför,bussen körde förbi. Det var inte första gången jag var i Vivalla Centrum men nu, inlåst. Ett par soffor med ett bord fanns där och jag satte mig i solskenet och bad för de andra som fanns i området, att de skulle hitta rätt personer. Så sa jag till Gud:"Låt mig också träffa rätt person." Kändes som att vara i en rastgård till ett fängelse, tyckte jag men insåg att jag måste göra ett nytt försök att träffa någon med nyckel till den svarta grinden. Lite full i skratt åt mitt öde var jag faktiskt medan jag undrade hur det skulle sluta.

Jag stod stilla innanför staketet då ett par kända ansikten skrattande vinkade där utanför. Ja men Gud, vad Du är god! Där stod ägarna till städfirman som jag anlitar, båda tillhörande Filadelfiakyrkan där vi ses vid Gudstjänsterna.De fick tag på en man som hade nyckel till järngrinden och jag var fri. Vi skrattade gott och kände det som om Gud skrattade med oss. Nog ledde han mig till rätta personerna, eller tvärtom. De skjutsade mig nu till Baronbackarna där de jag sökte ej var anträffbara, varför jag gick hem den korta sträckan därifrån. Gud, tack för detta trevliga möte med de kära vännerna som kom i rätta stunden. De är från Sydamerika och har bott i Sverige i många år. Trevliga människor.

Efter hemkomsten en stund med en kopp kaffe och Nerikes Allehanda i solen på altan. Ringde min syster som haft en fin dag med lunch på Naturens Hus med sin son,Anders, som också skjutsade henne till en stormarknad så hon själv kunde titta på varor hon ville köpa.Annars sker oftast inköpen genom bud för hennes del.

Nu till år 1978. På sportlovet i februari åkte Georg, Elsemarie, med sin bästis Helena, och jag till Figeholm där det var massor av snö.Vi var på sjön och åkte skidor ut till en av holmarna, enligt mors dagbok. Vi läste, spelade Fia och vilade.Mamma följde med oss hem några dagar.
Den 15 mars kom Harry från Stockholm för påskfirande hos oss. 17 mars kom Fredrik och Martin från Örebro. De lekte i snön och Fredrik skadade sitt knä när han åkte skidor.24 mars hämtades pojkarna av Sven och Maria.28mars åkte Harry hem till Stockholm efter påskfirandet hos oss.

Nu ska jag visa ett foto från Bergvallaskolan där Elsemarie började sin skolgång.
                     Här på väg till"maten",som serverades på Hällaskolan, Högstadieskolan.
Så avslutar jag med att säga ett tack till vår store Gud, som alltid visar oss sin kärlek och omsorg.
 Önskar er alla en God Natt. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!"                                       

70talet först i dag lördag 7 september2013.Vad händer i dag?

   Här har jag hjälp av Elsemarie och Raquel när jag gör mitt veckobesök på Vileborgs äldreboende.
De här flickorna älskade att sjunga och spela och det var roligt för de äldre  att lyssna till lite ungt folk. Jag var där en gång i veckan. Sjunger nästan aldrig numera, åtminstone inte i offentliga sammanhang och kan knappast fatta hur jag vågade spela gitarr och sjunga på två äldreboende varje vecka på den tiden.Pretantionerna var förstås ej så stora så de nöjde sig med det som bjöds. Kontakten med dem betydde kanske mer än sångavlyssnandet.Vi trivdes tillsammans.

Nu fortsätter jag med år 1978 och ser att Georg (med ena foten kvar i Frikyrkliga Studieförbundet ) hade en turne´ med NyDavid och hans dotter, som under en vecka hade koserter på olika platser i länet, då Georg var med och introducerade. De bodde hos oss hela veckan.                      

Från år 1977 fanns i Motala kommun en  skolpastor, anställd av svenska kyrkan och frikyrkorna.
Hon hade kontakt med elever i kommunens skolor genom regelbundna besök. Hade också träffar med lärarna. Ambitiös, uthållig, initiativrik blev hon en tillgång för de olika skolorna.
I skolan i Borensberg fanns det elever som var engagerade i kristna sammanhang och nu blev det naturligt för dem att med Pastor Lottas hjälp bilda "Kristna Skolgruppen,"något som redan fanns på en del skolor. En gång i veckan kom Lotta till Borensberg med buss från Motala. Vi bodde på Skolgatan och det föll sig naturligt att hon skulle komma in till oss för en fikastund på väg till skolan.   Det var alltid roligt att träffa henne och få höra om hennes arbete,se hennes material och uppläggning av jul och påskvandringar, för att göra dessa högtider till något extra, som alla barn fick ta del av och som är så viktigt att känna till.   Den vänskap med Lotta, som då etablerades fortsätter än i dag, till glädje för mej och Elsemarie
Elsemarie gick nu i sjätte klass och stortrivdes med livet. Ibland tog hon en tur med tåget till Örebro för att ha roligt med syskon och syskonbarn. Fick i Borensberg pianolektioner hos en duktig pianopedagog och lekte tillsammans med kompisar med Barbydockor. Var med på Östgötagården och ibland hos mormor.Gick till söndagsskolan i Salem, där Inga-Karin undervisade från Bibeln och
hjälpte ungdomarna vidare i sin tro på Gud.Än i dag talar Elsemarie om Inga-Karins stora betydelse för henne och hennes kamrater.

Ska nu berätta om dagen som i dag var! Jag gick vid lunchtid till min syster, som har ena handen gipsad. Lagade en god lunch, som vi åt tillsammans. Är  glad över att vi nu bor nära varandra, sedan hon flyttade hit från Växjö.
Ja, så kom det lilla"datorhaveriet"och jag kunde ej skriva mer i går kväll. Nu är det en ny dag och jag avslutar gårdagens blogg. I dag är det söndag med strålande sol och 14 grader redan på morgonen.
Kyrka? Nej ! I dag ska jag åka till Vivalla för att träffa några vänner som odlar kontakter med invandrare. Gud är med och det händer en del med människor som bor i området. I Bibeln står det att Guds rike består inte i ord utan i kraft. Jag älskar det ordet (1 Kor.4:20) . Även om Sverige tillhör de mest gudlösa länderna i världen så betyder det inte att Gud är borta. Det händer spännande saker hela tiden. Jesus lever och utför sina gärningar på vår jord än i dag. I den mån vi människor tillåter det.
Ska bli spännande att höra vad vännerna i gruppen har att berätta i dag.

Innan jag avslutar vill jag återkomma till gårdagen. Efter besöket hos min syster njöt jag på min kära altan med hammocken. Sov där i ett par timmar med en liten radioapparat bredvid mig. Sköna sommardagar i september månad!
Nu önskar jag er alla en bra dag och hoppas att,utan "datorhaveri," kunna berätta lite om hur min dag blev. Nu Närradion en stund.











fredag 6 september 2013

Fredag 6 september, begravning i Örebro.Barnbarn år 1978.

I dag var det begravning i Filadelfia. En fin och ljus begravning. Officiant var den avlidne mannens barnbarn. Han gjorde det så bra och erinrade om sin morfar och det långa liv han levt. Han fick tillsammans med sin fru i somras fira deras 60åriga bröllopsdag. Så mycket gott fanns att säga om denne man och allt var så äkta. Etthundrasextio personer fanns på plats.Många av våra gamla vänner som jag ej träffat på många år fanns med och det var gott att återse dem. Hela högtiden präglades av vissheten om återseende.En strimma av ljus i saknaden.

Det vackra sommarvädret finns kvar och gör oss nordbor så gott. Jag satt ute på altan i kväll. När jag gick in klockan 8 var det fortfarande 22 grader. Underbart! Fick meddelande i mobilen. "Nu åker vi. Huset är larmat."Till Växjö åkte de för att hälsa på de två "utflugna." Blir nog ett kärt återseende på båda sidor kan jag tro.

Jag ska nu visa ett par foton från tiden i Borensberg.

 Här de fem första barnbarnen  tillsammans medGeorg och mej och sedan kommer den sjätte, som vid den här tiden var några månader gammal.Nu skulle det dröja två och ett halvt år till nästa.

Petter heter jag.
Det blev besök nu och då av barn och barnbarn och Georg hade ofta sammanträden i Örebro då Elsemarie och jag följde med, så vi var tacksamma att färdsträckan inte var längre även om jag många gånger önskade finnas till för dem när barnvakt behövdes men avståndet gjorde att jag ej kunde. På födelsedagar träffades vi dock nästan alltid.
Som jag tidigare sagt så saknar jag dagböcker från de här åren men gjorde ändå lite anteckningar i mina fickdagböcker så jag hittar ett och annat korn där.
År 1978 började med fortsatt snöfall.  Massor, står det.Den 9 januari står det:" Skön dag.Sett på Ingemar Stenmark." Det var grejor det! I slutet av januari åkte vi till Stockholm.

På väg hem därifrån stannade vi i Örebro och firade Svens födelsedag.
Georg och jag fortsatte med våra jobb som vanligt. Besöken i vårt hem, ofta med övernattning, fortsatte och orsakade inga större problem. Vi var unga och friska.
På tal om det så är jag så tacksam för hälsan varje dag. Frisk och gammal skulle man kunna säga. Gud, jag tackar Dig!! Men nu ska jag ta kväll. Får se hur morgondagen blir. Hoppas på arbetsglädje!Sov gott! Gud är god och oföränderlig. Amen!

torsdag 5 september 2013

Torsdagen 5 september, sommar 2013. Lite 70tal.

Tänka sej, sommaren är fortfarande kvar. Sol och värme,omkr 22 grader. Önskeväder!
Jag hade en del att uträtta i dag. Träningen avstod jag även om jag inte gillar att göra det. Isak verkade ledsen i dag eller också hade morgonpromenaden med matte gjort honom trött.
Jag fick fikabesök på förmiddagen, gick hem med Isak, tog bussen till stan och uträttade ett ärende.
Efter det blev jag aningen omtumlad vid besöket på sjukhuset och audiologen. Under två månaders tid har mina två små hörapparater inte fungerat och jag har hela tiden tänkt att "i morgon" ska jag se till att ordna detta. I dag kom jag äntligen till skott, undrande hur lång tid det skulle ta att få det ordnat. Hann bara till receptionen, där en otroligt trevlig personal fanns på plats, fick visa de små apparaterna och se, den trevliga personalen fixade det "direkt i luckan," så att säga. Jag blev så överraskad och glad så det finns ej ord för det. Vi skrattade tillsammans. Varför hade jag inte gått dit tidigare? Så väl jag hade behövt dem i somras på det internationella lägret. Men nu är det som det är och jag är så tacksam att kunna höra normalt igen.

I går hände det tråkiga med min syster att hon bröt vänstra handleden och jag hade planerat besök hos henne i dag, men också, att tillsammans med vännen jag"hittade" på bussen för en tid sedan, börja en kurs i kyrkan denna kväll. Gick ej att hinna både ock så jag valde att gå till min syster.Vännen gick till kyrkan ensam i kväll. Nästa vecka går vi tillsammans.
Hos min syster träffade jag hennes barnbarn och en liten fin baby, liten Olof. Den familjen har nyligen köpt hus i närheten av min syster, vilket är ett stort glädjeämne. Vi tror att Gud har sin hand med i detta.Sådant har jag i min långa vandring med Gud sett åtskilligt av. "Jag kan inte tvivla, jag måste tro", lyder orden  i en sång.

I går kväll fick jag kärt besök av två väninnor, den ena en f.d. örebroare, men sedan flera år boende i Värmland. Vi tre brukar numera träffas någon gång pr år och det är alltid lika roligt att ses.
Avslutar med foton, som jag nu hoppas få med.Sov gott! Gud vakar över oss och vi är trygga. Amen!
Mycket snö denna vinter. Ulla och Elsemarie roar sina syskonbarn med att göra en snögubbe.
        Två barnbarn firar tillsammans med mamma,pappa och lillebror, (som sover) jul hos oss.
                                           Elsemarie firar en födelsedag hos mormor. Moster IngaBritta, hemma från Brasilien, kommer med födelsedagstårta.

tisdag 3 september 2013

Sommaren kvar tisdag 3 september 2013. Lite forntid.

Fantastiska sommar som bara vill vara kvar! Hade svårt att koma igång i morse men dagen gick med besök hos Isak, som stannade hemma i dag. Hundpromenad innan jag åter invaderade plommonträdet.
Fikabesök på min altan i solskenet förgyllde eftermiddagen.

Så återvänder vi till Östergötland och avslutar år 1977.I förra inlägget berättade jag om besök av en grupp ungdomar från Nagaland, långt borta i Asien. Hittade den här bilden med Elsemarie och två av tjejerna.
Det hände mycket under våra år i Östergötland.Men nu ska vi återgå till julhelgen.  Tydligen kom Stina, Raquel och mamma till oss på annandagen och dagen efter kom Ulla, Lennart, Petter och Elsemarie, (till Raquels stora glädje skriver mamma). De två flickorna hade mycken glädje av varandra.
Skönt att vi hade ett rymligt hus.Enligt mors dagbok hade vi en verkligt trivsam julhögtid.Henry åkte tillbaka till sjukhuset i Stockholm efter helgen.
Det nya årets första dag var det dopförrättning i Salem, då Elsemarie och två av hennes kompisar döptes. Ett avstamp när man bestämt sig för att välja Jesus som Herre i sitt liv. Sven och Maria med Fredrik och Martin var hos oss i nyårshelgen och stannade till den 4 januari. Vi åt god mat, spelade spel och roade oss. Massor av snö ,som gillades av pojkarna. Redan den 2 januari skjutsade Georg hem Dagny till Stockholm.
Så hade ett nytt år börjat som ett oskrivet blad. Hur det året blev ska jag försöka få fram genom anteckningar från den tiden.
Nu har jag bestämt mig för att avsluta detta inlägg för att inta sängen. Önskar oss alla en fridfull natt! Gud är god!

måndag 2 september 2013

Måndag igen! 2 septenber 2013.

Så kom den,hösten, som en del inte vill ha. Andra längtar efter den för då får man glädja sig med ljuslyktor och fönsterlampor. Jag gläds fortfarande över denna soliga sommar,som ska leva länge inom mig.
I dag gick jag till träningen  och har värk lite här och var. Det har varit dåligt med regelbundenheten och det är inte bra. Två gånger i veckan ska det va!
Gick hem med Isak och fick en prat och kaffestund med husets kvarvarande son innan föräldrarna dök upp. Jag plockade en burk full med plommon och tog med i bilen för jag fick skjuts hem.

Nu ska jag beta av lite mer av år 1977. Ser i min fickdagbok att lägren avlöste varandra. Olika åldrar,olika läger. Årsmöte i Örebromissionen där Georg varje år skrev protokoll, Riksting för ungdomar, besök av en grupp från Nagaland, ett land med huvudjägare innan Jesus predikades och större delen av folket blev kristna, vilket ledde till att det blev bra för människorna där.
Besök med konserter av IngaMaj Hörnberg och Perla Bjurenstedt. Det blev så att vi tog emot besökande i vårt hem eftersom Georg hade ansvar för Östergötlands del av Örebromissionen och skjutsade till olika platser.Ser i min bok att vi ofta hade gäster utöver detta och ibland kom barn och barnbarn. Allt orkar man när man är i sina bästa år.

I Svenska kyrkan i Borensberg med förorter tjänstgjorde två präster, som tittade in ibland för en pratstund och lite kaffe. Vi blev goda vänner och trivdes tillsammans.

I augusti fyllde vår vän Dagny 70 år och jag bakade allt bröd till födelsedagen och vi åkte till Stockholm och stannade där ett par dagar.
Kan ej se att vi hade någon semester tillsammans men i mors dagbok ser jag att Elsemarie varit hos mor tillsammans med Ulla och Lennart. Vidare att jag tillsammans med Magnus och Elsemarie varit hos mamma några dagar. Magnus var bara 10 månader.

Den 6 oktober fick Ulla och Lennart en son, vårt sjätte barnbarn.Fler skulle det bli med åren.
Georg hade en grupp resenärer med till Israel i oktober igen!

Till Allhelgonahelgen tog han mej och Elsemarie med på en tur till Finland där vi bodde på ett hotell några dagar. Hann  se oss omkring en del och besöka en gudstjänst där örebroaren Erik Sollerman predikade och vi blev tillsammans med honom och några andra vänner sedan hembjudna till en medlem på god middag.
Julen detta år firades i Borensberg tillsammans med dotter med familj från Örebro, Dagny samt Henry som hämtats från sjukhuset i Stockholm och tack vare Georgs duktiga handlag med handikappade samt  hjälpmedel som lånats på sjukhuset i Motala så kunde han vara med och fira julen hos oss ännu en gång.

Så är nästan år 1977 slut och den här dagen också så därför säger jag Godnatt till er bloggläsare! Gud är god. Tack Gud för Din omsorg i dag! Inom mig sjunger det:"Jag älskar Dig Jesus, jag vet Du är min".
Den sången är så fin, tycker jag! Sov Gott!

söndag 1 september 2013

Söndag i Örebro 1 septenber 2013. Åter i vardagen år 1977.

När Isak i går kväll fått mig i säng somnade han på golvet i hallen. I morse hämtades han av Tobias och Isaks glädje gick ej att ta miste på. Svansen går i 100!
Jag hade redan i går bestämt mig för att ej gå till kyrkan så jag såg både TV2 gudstjänsten (fick då se att vår sonhustru skrivit en av sångerna som sjöngs.) och lyssnade till en studiogudstjänst från Pingstkyrkan med Birger Skoglund som talare. När detta var slut ringde det på dörren och två unga personer visade en tidning och skulle just börja en konversation. Jag brukar bjuda in till kaffe och en pratstund men hade i dag ej möjlighet till det så jag sa att jag pratar med Jesus hela dagarna och de log och nöjde sig med det.
Efter det kom Anna och en av killarna dragande med frysmatskassarna som de så snällt tog hand om när frysen pajade. Ett större antal bullar, till sonens förtjusning blev belöningen.

Glad är jag att frysvarorna är på plats och att det mindre utrymmet ännu räcker till.Nu börjar en ny vecka utan frysproblem och blåbärsplockning.Kanske kan jag beta av något från "att göralistan".
Ett födelsedagskalas hann jag också med innan jag blev sittandes här.

Åter till år 1977, som jag hoppas snart ska ta slut. Vi kom, efter resan, snabbt in i vardagsbestyren. Georg förberedde på Östgötagården för sommarens läger för olika åldrar och jag åkte i min lilla morris till skolor i kommunen, när det ej fanns behov av mig i Borensberg. När skolan slutade var det ibland Östgötagården,också för min del. Till midsommar åkte Elsemarie med Ulla och Lennart till Figeholm. Raqel och Elsemarie kom senare med tåg till Rimforsa och var med på läger medan Ulla och Lennart stannade i Högskulla, badade och fiskade.
Mellan lägren hade vi ett par dagar då vi träffade barn och barnbarn.
Natten mellan 13 och 14 juni fick Elsemarie och jag åka till lasarettet i Motala med Georg som vred sig i plågor. Han hade aldrig haft njurbesvär men anade att det rörde sig om njursten.En sköterska öppnade dörren och det var faktiskt komiskt när Georg medan han snabbt steg in sa högt och ljudligt:"Njursten". Som för att göra processen kortast möjligt. Han fick en spruta och sköterskan meddelade oss att han fick stanna och så sa hon att "det här, det är fruktansvärt". Det var ej första gången hon haft den sortens patienter.
Dagen därpå kom Ulla och Lennart från Örebro och hade våra fem barnbarn med sig. Georg hämtades från sjukhuset och åkte iväg till sina sysslor på Östgötagården.
Några dagar senare åkte Elsemarie och jag med Ulla, Lennart och de fem pojkarna till Örebro( hur vi nu fick plats i samma bil) och det var på den resan som den där sagan om igelkottarna från Pålsboda kom till. Tyvärr tecknades den aldrig ner men vi hade roligt och pojkarna höll sig i styr medan de lyssnade. Sagan räckte hela vägen från Pålsboda till Örebro.
Till sist i dag ett foto från ett läger på Östgötagården.