söndag 8 september 2013

Solig söndag 8 september 2013.Besök i Vivalla. Åter till 1978.

Så blev det åter en fin sommardag med 25 grader. Efter en bra predikan i Närradion förberedde jag besöket i Vivalla där det bor invandrare och ett 30tal olika språk talas, om jag fattat rätt.
Vi var sju personer där, jag ny för dagen. Jag kände bara ledaren, som jag träffat tidigare men Guds folk är ju ett speciellt släkte där det inte behövs några längre presentationer. Kristus förenar oss och vår tro likaså. Den här gruppen har fått se hur Gud gripit in och hjälpt människor med behov av olika saker efter förbön.Nu var tanken att man som vanligt skulle gå ut för att träffa människor och vi bad om att Gud skulle leda oss till rätt person. Gud känner varje människas innersta. Eftersom jag var nybörjare valde jag, lite fegt, att i stället gå till en familj som jag sedan länge haft kontakt med och som bor i Baronbackarna. Jag tog ensam hissen ned ,gick ut genom en dörr som smällde igen.

Jag borde sökt en annan väg ut för nu stod jag på en stor inhägnad gård med ett par låsta dörrar  åt olika håll och ett ganska högt svart järnstaket med grindar på en annan sida av den stora gården.Jag gick dit itro att det gick att öppna den. Icke! Jag ropade till någon som gick förbi och lät förstå att jag ville komma ut.En skakning på huvudet blev svaret. Människor kom och gick därutanför,bussen körde förbi. Det var inte första gången jag var i Vivalla Centrum men nu, inlåst. Ett par soffor med ett bord fanns där och jag satte mig i solskenet och bad för de andra som fanns i området, att de skulle hitta rätt personer. Så sa jag till Gud:"Låt mig också träffa rätt person." Kändes som att vara i en rastgård till ett fängelse, tyckte jag men insåg att jag måste göra ett nytt försök att träffa någon med nyckel till den svarta grinden. Lite full i skratt åt mitt öde var jag faktiskt medan jag undrade hur det skulle sluta.

Jag stod stilla innanför staketet då ett par kända ansikten skrattande vinkade där utanför. Ja men Gud, vad Du är god! Där stod ägarna till städfirman som jag anlitar, båda tillhörande Filadelfiakyrkan där vi ses vid Gudstjänsterna.De fick tag på en man som hade nyckel till järngrinden och jag var fri. Vi skrattade gott och kände det som om Gud skrattade med oss. Nog ledde han mig till rätta personerna, eller tvärtom. De skjutsade mig nu till Baronbackarna där de jag sökte ej var anträffbara, varför jag gick hem den korta sträckan därifrån. Gud, tack för detta trevliga möte med de kära vännerna som kom i rätta stunden. De är från Sydamerika och har bott i Sverige i många år. Trevliga människor.

Efter hemkomsten en stund med en kopp kaffe och Nerikes Allehanda i solen på altan. Ringde min syster som haft en fin dag med lunch på Naturens Hus med sin son,Anders, som också skjutsade henne till en stormarknad så hon själv kunde titta på varor hon ville köpa.Annars sker oftast inköpen genom bud för hennes del.

Nu till år 1978. På sportlovet i februari åkte Georg, Elsemarie, med sin bästis Helena, och jag till Figeholm där det var massor av snö.Vi var på sjön och åkte skidor ut till en av holmarna, enligt mors dagbok. Vi läste, spelade Fia och vilade.Mamma följde med oss hem några dagar.
Den 15 mars kom Harry från Stockholm för påskfirande hos oss. 17 mars kom Fredrik och Martin från Örebro. De lekte i snön och Fredrik skadade sitt knä när han åkte skidor.24 mars hämtades pojkarna av Sven och Maria.28mars åkte Harry hem till Stockholm efter påskfirandet hos oss.

Nu ska jag visa ett foto från Bergvallaskolan där Elsemarie började sin skolgång.
                     Här på väg till"maten",som serverades på Hällaskolan, Högstadieskolan.
Så avslutar jag med att säga ett tack till vår store Gud, som alltid visar oss sin kärlek och omsorg.
 Önskar er alla en God Natt. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!"                                       

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar