Eftersom jag inte mår riktigt bra i kväll så blir bloggen därefter, lite kortare än vanligt. Skulle ha gått till en kurs i kyrkan men ringde återbud. Hoppas att jag mår bättre nästa torsdag!
Hälsade i dag på hos min syster och hade med lite mat. Hon har ännu en vecka kvar tills gipset på den brutna handleden tas bort.
Det har varit minusgrader i natt och tomaterna fortfarande ute men det ska bli lite varmare igen så jag chansar, som vanligt och låter dem vara ute ännu en natt och hoppas att de ska klara sig. Nu är det mest gröna kvar men av dem gör jag marmelad. Spännande att se om de klarar sig!
Men gårdagen då? Vad hände då? Jovisst då kom Tobias och fikade på väg hem från skolan. Rostat bröd med ost och marmelad smakade bra. "Ska jag klippa gräset", frågade han med vetskap om att vi pratat om det tidigare. Jo det var långt nog och det tog inte lång stund innan det var klart. Lite hjälp med min iPhon fick jag också.
På kvällen ringde telefonen och en mansröst jag inte kände igen började prata med mig på engelska. Blev så överraskad så jag uppfattade ej hans namn fast han presenterade sig." Who are you?" fick jag fram, mycket misstänksam. "It is Nizar." Å, så roligt att höra hans röst efter många, många år. Vännerna från Betlehem som jag träffade förra måndagen var nu i Hamburg hos sin son Nizar, hans fru och deras barn, en son fyra år och en dotter snart två år. Nizar studerade, som student, kirurgi i Tyskland och blev kvar som läkare på ett sjukhus i Hamburg. Sedan några år tillbaka gift med en flicka från sin hemtrakt, nära Betlehem i Palestina. Nästa år planerar de att komma till Sverige och hälsa på.
Samma år som Georg dog var en resa till Sverige planerad och vid det tillfället skulle Nizar och hans syster också följa med. Tre månader innan den planerade resan förverkligades så hade Georg lämnat detta jordeliv och en annan tolk fick följa med när föräldrarna reste till olika kyrkor och lokaler och höll föreläsningar medan de två syskonen bodde hos mig. De var mycket förtjusta i bullar och jag lärde dem att baka sådana. När jag nu träffade föräldrarna hade jag både bullar, kakor och fläderblomssaft med till dem och lägligt nog reste de nästa dag till Tyskland så Nizar fick både saft och bullar. Nu ville han tacka och samtidigt fick jag ännu ett tillfälle att i telefon hälsa på föräldrarna innan de återvände till Betlehems nejder.
Dottern har också familj och är bosatt nära sina föräldrar. En bror är med sin familj bosatt utomlands.
Det är så roligt för mig att fortfarande ha kontakt med familjen och vem vet om jag inte en dag kan hälsa på hos dem. Annars möts vi hos Gud i Himlen.
Nu blev det i alla fall en lång blogg fast jag mår dåligt och är trött. Ser fram emot en bättre dag i morgon. Nu ber jag om Guds Frid över oss alla och Hans välsignelse över våra nära och kära! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar