Jag hade redan i går bestämt mig för att ej gå till kyrkan så jag såg både TV2 gudstjänsten (fick då se att vår sonhustru skrivit en av sångerna som sjöngs.) och lyssnade till en studiogudstjänst från Pingstkyrkan med Birger Skoglund som talare. När detta var slut ringde det på dörren och två unga personer visade en tidning och skulle just börja en konversation. Jag brukar bjuda in till kaffe och en pratstund men hade i dag ej möjlighet till det så jag sa att jag pratar med Jesus hela dagarna och de log och nöjde sig med det.
Efter det kom Anna och en av killarna dragande med frysmatskassarna som de så snällt tog hand om när frysen pajade. Ett större antal bullar, till sonens förtjusning blev belöningen.
Glad är jag att frysvarorna är på plats och att det mindre utrymmet ännu räcker till.Nu börjar en ny vecka utan frysproblem och blåbärsplockning.Kanske kan jag beta av något från "att göralistan".
Ett födelsedagskalas hann jag också med innan jag blev sittandes här.
Åter till år 1977, som jag hoppas snart ska ta slut. Vi kom, efter resan, snabbt in i vardagsbestyren. Georg förberedde på Östgötagården för sommarens läger för olika åldrar och jag åkte i min lilla morris till skolor i kommunen, när det ej fanns behov av mig i Borensberg. När skolan slutade var det ibland Östgötagården,också för min del. Till midsommar åkte Elsemarie med Ulla och Lennart till Figeholm. Raqel och Elsemarie kom senare med tåg till Rimforsa och var med på läger medan Ulla och Lennart stannade i Högskulla, badade och fiskade.
Mellan lägren hade vi ett par dagar då vi träffade barn och barnbarn.
Natten mellan 13 och 14 juni fick Elsemarie och jag åka till lasarettet i Motala med Georg som vred sig i plågor. Han hade aldrig haft njurbesvär men anade att det rörde sig om njursten.En sköterska öppnade dörren och det var faktiskt komiskt när Georg medan han snabbt steg in sa högt och ljudligt:"Njursten". Som för att göra processen kortast möjligt. Han fick en spruta och sköterskan meddelade oss att han fick stanna och så sa hon att "det här, det är fruktansvärt". Det var ej första gången hon haft den sortens patienter.
Dagen därpå kom Ulla och Lennart från Örebro och hade våra fem barnbarn med sig. Georg hämtades från sjukhuset och åkte iväg till sina sysslor på Östgötagården.
Några dagar senare åkte Elsemarie och jag med Ulla, Lennart och de fem pojkarna till Örebro( hur vi nu fick plats i samma bil) och det var på den resan som den där sagan om igelkottarna från Pålsboda kom till. Tyvärr tecknades den aldrig ner men vi hade roligt och pojkarna höll sig i styr medan de lyssnade. Sagan räckte hela vägen från Pålsboda till Örebro.
Till sist i dag ett foto från ett läger på Östgötagården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar