tisdag 31 juli 2012

Åska och störtregn i Örebro 2012.



Nu har jag inte bloggat på fyra dagar.Vad har jag sysslat med? Joodå, en hel del. Kaffebjudning och grillfest.Haft kaffegäst.Kyrkkaffe med hallonpaj. På kvällen till tältmöte i Byrsta utanför Kumla. Det är något visst med tältmöten. Påminner om barn och ungdomstiden innan jag åkte hemifrån.
Träffade goda vänner, som jag ej sett på lång tid. Blev hembjuden till dem tillsammans med Stefan. Kaffe och smörgås smakade bra.Hade mycket att prata om efter så lång tid som vi ej sett varandra.

I dag är det tisdag den 31 juli. Sorry, men jag kan ej skriva i dag heller utan att tala om vädret. Hade lovat en hallontårta till en treårings födelsedag och jag hade att ge mig ut till hallonhäcken innan den eventuella regnskuren skulle komma. Joodå det gick bra. Jag fick ihop lagom mängd, även om det nu syns att den bästa tiden varit.
Men ack vad jag frös, trots att jag var klädd i min vanliga trädgårdsjacka. För att inte tala om fingrarna. Tänkte att jag borde ha haft vantar, men plocka hallon med vantar på, nej det går ju inte! Jag tänkte på denna märkliga sommar. Ingenting har varit sig likt. En och annan solig dag har ej lockat mig att ta fram möbeln jag brukar ha under päronträdet. Men jag är glad över 10 liter röda vinbär och ungefär lika stor mängd hallon. Nu ser vi med spänning fram mot augusti och vad denna månad kan ge oss av den sommar vi ej haft.



Tänkte mig till affären för att inhandla grädde men bestämde mig för att först städa mina tre rum och kök. Kommunala städhjälpen har nämligen semester. Det var länge sedan jag själv höll i en dammsugare. Men minsann, vad jag kunde! Just som jag höll på som bäst så hördes en förfärlig smäll och i nästa ögonblick öste regnet ner. Det dånade obeskrivligt och efter en stund kom nya knallar och ett nytt störtregn. Dottern som bor en bit härifrån använde sin telefonkamera, om det nu är så de heter,tog foto från sitt hus. Har sett det på Facebook. Plötsligt ropar hon: "Nej det haglar" Så kan man se en bil på en grannes tomt börja tjuta. Medan haglet smäller mot bilen börjar bilens varningslampor blinka. Så märkligt att se!

"Ängeln", som bor tillfälligt här i min källare åkte till Norrköping för en dryg vecka sedan och är kvar där. Vi är båda rädda för åskan så det var lika bra att vara ensam när skrällen kom. Regnskurarna upphörde såsmåningom och grädden till barnbarnsbarnets födelsedagstårta inhandlades.

Hämtades till födelsedagsfesten där det vankades god mat och till sist kaffe och hallontårta.
Nu är dagen slut och om någon timme är jag nog klar för sängen. I morgon eftermiddag, om vädret är bra åker jag till Hjortkvarn och tittar om där finns några blåbär. Ska nog köpa, som jag gjorde förra året, men en liten tripp till skogen med kaffe och macka med stekt ägg, hör liksom till och är egentligen det bästa med bärplockningen. Måste bara få känna atmosfären.

Nu tackar jag Gud för många saker som Han hjälpt mig med i dag. Läste i morse i en bok som heter "Daglig Kraft" att detta med tacksägelse är så viktigt. Det står där att man ska börja med något att tacka för och snart har man en hel massa att tacka Gud för. Han är så god och finns med i både ljusa och mörka stunder.
I Psalm 92 står det:"Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga Ditt namn Du den Högste. Att om morgonen förkunna Din nåd och när natten har kommit, Din trofasthet.

torsdag 26 juli 2012

SOL, SOL över Örebro . Juli 2012.


Jaa då, det var strålande sol i går också.Den 25 juli. Aldrig har jag pratat så mycket om väderleken som denna julimånad.Men alla är överens om att den varit påfrestande. Nu ser det ut som om det vänt och livet börjar bli riktigt angenämt.28 grader i går och lika mycket i dag

I går förmiddag överraskades jag av att två väninnor plötsligt befann sig i mitt ostädade kök. Trött kvällen innan lät jag "röran" vara och intog sängen. Nu stod jag där med skammens rodnad på mina kinder. Men bullar och kakor fanns i frysen och jag förstod att ett missförstånd uppstått beträffande detta besök och eftersom det berodde på mig så gjorde jag nu mitt bästa för att allt skulle gå i lås. Bjöd ut dem på altan och serverade kaffe. Västerläge så ännu var det lagom sommarvärme där. Så trevligt med en pratstund.
Efter det tittade en annan väninna in på fika och helt plötsligt fick jag telefonsamtal från Stadsarkiv med svar på några kompletterande frågor jag skickade dit för ett par månader sedan. Fick veta att min mammas första fosterhem var hos ett äldre par på Rådmansö i Stockholms skärgård. Nu fick jag förklaringen på mammas berättelse om att hon hämtades en söndag till ett barnhem på Flemminggatan i Stockholm. Det var inget barnhem utan en utslussningsbyrå för barn som skulle skickas till fosterhem. Mamma berättade att hon inte ville följa med ekipaget , häst och vagn, utan klamrade sig fast vid "den gamla tanten" tills hon med våld fördes iväg till Stockholm fvb till ett bondhem i Småland. Hon hade då i två år vistats hos familjen Enhörning. Jag minns att vi syskon lyssnade till mammas berättelse om detta avsked och särskilt att hon nekades att ta dockan med sig. Jag har ibland undrat varför hon inte kunde ha stannat där hon var men nu fick jag veta deras ålder och förstod att de var för gamla.Tyvärr visste inte min mormor om något av detta och fick heller aldrig veta. Hon satt då i fängelse i Växjö medan hennes man ordnade om alltsammans och hennes brev till utackorderingsbyrån med förfrågan om mammas öde förblev obesvarade.Ett par år senare kom hon ut från fängelset och hennes man hade strax innan tagit ut skilsmässa efter nio års äktenskap.

Nu har jag kvar att forska om mormors skolgång, som jag kanske kan få uppgift om vid förnyat besök på Stadsarkiv.Om det lyckas kan jag lämna mitt "letande". Om det inte lyckas kommer jag ändå att sätta punkt, nöjd med det jag dock fått svar på.

Men se hur jag drar iväg igen! Men det bara blir så. I dag har jag inhandlat ett minne, det största de hade hos Clas Ohlsson. Det ska ta hand om allt mitt bloggande
och kanske en del annat också.
I morgon ska vi få ännu en solig och varm dag säger TV. Frukost på altan, måhända?
Plocka mera hallon!

I dag har jag haft ett fikabesök och själv varit och uppvaktat en 46-åring med tre påsar bullar, enligt önskan, så det blev en bra dag. "Ängeln" är kvar i Norrköping dit han åkte i måndags. Fick nyss ett rart SMS från honom.
Men nu till sängen. Tack Gud för allt i dag!

tisdag 24 juli 2012

Örebro 24 juli 2012.


Och det vart morgon och det vart afton den åttonde dagen. Vill på en gång tala om att regnet i går var inte bara "lätt", utan mycket lätt.Denna åttonde dag blev precis så varm som en julidag bör vara. MEN blåsten härjade i dag också och det vet ni att jag inte gillar.

Alltnog, jag fick tre besök i dag. Först ett spontanbesök. En pratstund. Kaffe? Nej,inte i dag!

Nästa besök var en beställning pr telefon." Kan jag komma och få fika med hallon och grädde?" "Visst, kom om en halvtimme!". Jag plockade hallon, vispade grädde och bryggde kaffe. Gästen , som är trädgårdsmästare, sa i skarpa ordalag till mig att jag MÅSTE vattna. I söndags var en annan trädgårdsmästare här och sa samma sak. Jag lovade men höll inte löftet. I dag försvarade jag mig med att det ju faktiskt regnade i går. Men det regnet räknas inte för det var ju så lite. " Nu måste det till en riktig "genomvattning", sa han, som förstår. Själv var han sjukskriven hela veckan på grund av en "virus" och ville ha hallon som en sorts medicin.

När han gått hem, med löfte av mig att omgående vattna i trädgården,kom tredje gästen. Den "fikastunden" var planerad och nu vankades både bullar, kakor och rulltårtsbakelse med grädde och nyplockade hallon.
Efter denna "fikastund" må ni tro att jag vattnade. Genomdränkte rabatterna eftersom det inte ska regna i morgon heller enligt TV. Sorry att jag ej vattnat tidigare. Tror att jag hädanefter ska bättra mig!

Innan dagen var slut hade jag plockat hallon igen. De mognar även nattetid så det gäller att "hänga med".
Dagen avslutades med en kantarellsmörgås,så god. Dottern hade i går med sig denna läckerhet. Ja då är alltså dagen avslutad. Hoppas att det inte blåser i morgon!
Det här blev allt för i dag för nu ska jag till sängen. Tack, Gud för i dag, för Din ständiga närvaro!




måndag 23 juli 2012

Blåsig julidag i Örebro 2012. Vad mera?



Hahaha!!! Så bra. I dag sjunde dagen kom ett stilla regn efter sex regnfattiga dagar, som varit till glädje. Särskilt när solens värmande strålar varit i verksamhet.
Samvetskvalen från i går för utebliven vattning försvann som en blixt. Så slapp jag vattna i dag också. Tack Gud för regnet. I dag.
Men... Dagen började bra med besök av dotter, som handlat mat, som jag behövde. Se där Guds godhet. Nu slapp jag både handla, betala eller vattna.Ytterligare en matkasse på altan. Avsett för "ängeln" och mej.

Fick åka med dottern till träningen. Efter det kärt besök av en f.d. örebroare, numera bosatt i Värmland. En liten tur till en vän som fyller 85 år i dag. Och skjuts hem. Nu sitter jag här och är så tacksam för allt. "Ängeln" fick kycklingfile´ och nyupptagen potatis till sen lunch. Åkte i kväll till Norrköping för ett par dagars gemenskap med syster och pappa.

Denna dag har varit så dyster. Blåsig och mörk som en höstdag. Hoppas på en fin dag i morgon då jag väntar besök av en väninna. Alltid roligt med besök. Det livar upp en 85åring.

Skulle berätta lite mer om Kil 1952 men kom på att jag borde kanske prata med mina två systrar först. Om de förde dagbok på den tiden kan de bistå med något därifrån.Nu är klockan snart 22.00 och både min bror och mina två systrar sover så här dags. Bäst att vänta tills i morgon. Förresten ,jag kan väl göra som dom.

"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ned."

söndag 22 juli 2012

Örebro 2012. Regn? Nej! Kil 1952.


Gårdagen utan hund blev en bra dag. En viss frihet infinner sig när man bara har sej själv att tänka på. Jag lagade mat, köttfärsbiffar, tog upp potatis ur landet och fixade till en måltid till "ängeln" och hans syster, som fortfarande sov när jag gick ut en stund.

På eftermiddagen gick de till kompisar och jag träffade två väninnor för ett litet party, som vi gör ibland. Äter och pratar och har trevligt. I går pratade vi bl.a. om att så mycket förändrats på många områden. På våra träffar löser vi livets stora gåtor, som ni förstår.

Trött gick jag till vila utan att vattna växterna.
I dag var det dag nummer sex utan regn. Jag borde ha vattnat. Men icke! Gör det kanske i morgon. I kväll blåser det så hemskt och kyligt är det så bäst är att hålla sig inomhus. Jag har plockat 4 liter hallon i dag. Fryst ner en del och kokat saft på resten.

I min förra blogg skrev jag om att min mamma kom till Kil för att hjälpa vår grannfamilj med barnvakt medan modern var på BB. Så där har livet varit i vår familj. Se till att hjälpa så många som möjligt.Och detta utan att klaga. Det bara var så Kunde man hjälpa någon som var i behov av hjälp fick detta komma först. Så växte vi upp och det blev så naturligt för oss barn också.Och det har medfört stor glädje och många vänner.
I mammas dagbok ser jag att barnen och jag kom hem till Figeholm den 27 juni.Den 13 juli åkte jag tillbaka till Kil. Hjälpte till i affären.Dagen innan kom pappa hem på besök. Det har jag tidigare berättat om.Den29 juli var det dags för mig att hämta barnen som mamma och min yngsta syster haft hand om i nästan tre veckor. Så roligt att se dem igen och veta att de haft det så bra."Inget roligt när barnbarnen åker hem", skrev mamma i dagboken den 5 augusti. Då hade inte pappa Georg sett sina små på 5 veckor. Någon semester för Georgs del blev det tydligen inte.

Nu har det slutat blåsa ute och jag känner en inre frid och passar på att gå till vila.Med lite dåligt samvete för att jag ej vattnade växterna när jag tänkte göra det. Ack att jag alltid skjuter upp till morgondagen!

Nu tackar jag Gud för denna dag. För att jag och min familj mår bra. Ber om Hans beskydd. Gud är god.

fredag 20 juli 2012

Isak förenad med sin familj.juli 2012.Kil 1952.



Så kom Isaks efterlängtade familj hem igen denna fredag. Glädjen var stor och det fanns inga gränser för att visa lyckan över att familjen var samlad igen. Själv var jag glad att kunna överlämna honom i samma skick som jag fick honom. Jag var nöjd över att få känna friheten att kunna gå och komma fritt utan att behöva tänka på Isak. Jag har varit i trädgården till klockan 22.00. Vattnat och placerat om tomatkrukorna för att de ska få maximalt av sol.

Vattna ja, tänk att detta var fjärde dagen utan en regnskur. Fast i Kumla regnade det massor har jag hört.
I kväll kommer min ängels syster hit och ska sova över. Hennes bror är väldigt snäll och omtänksam om sin syster och frågade om hon kunde få bo här över natten då hon är ensam.

Jag avslutade mitt trädgårdsjobb i kväll med att plocka en stor portion hallon som jag åt med mjölk. Härligt!

I mitt förra inlägg berättade jag om vår lilla dotters födelse den 13 oktober 1951.
Knappt tre månader senare föddes en flicka, dotter till grannfamiljen. Nu hade både Sven och Hans var sin lillasyster. Sven fick sitt namn efter Georgs bästa kompis. Vår dotter fick heta Kerstin efter pappa, som kallades så när han var liten, för att han liknade en flicka med sitt lockiga hår.

Under min BB-vistelse tog min syster Stina hand om Sven. Fadern i grannfamiljen jobbade som kontorist på Järnvägsstation i Kil. Det betydde att han hade vissa förmåner när det gällde resor med SJ. De hade ingen som kunde ta hand om hemmet medan mamman var på BB men det ordnades så att min mamma fick gratisbiljett från Oskarshamn till Kil för att ta hand om lille Hans och fixa annat i hemmet tills mamman kom hem igen. Nu fanns det fem små barn i huset. Mamma kom till Kil den första januari 1952. I hennes dagbok står att hon gick upp klockan fem på morgonen för att hinna med tåget från Oskarshamn. Hon kom till Kil klockan åtta på kvällen.
Hon stannade i nästan tre veckor för att ge grannfrun, som också hette Kerstin ,den hjälp hon behövde. Ser i dagboken att mamma åkte till min syster som bodde i Strängsered, i närheten av Jönköping. Åkte från Kil kl.8 och var framme kl.6 på kvällen. Inga x 2.000 på den tiden!!

I kväll har jag ingen Isak som väntar på mig så jag har tagit god tid på mig men nu ska jag avsluta och så hoppas jag på ännu en solig dag i morgon för hallonen mognar dag för dag och ska tas om hand. Ett sant nöje som väntar i morgon bittida.

Solig dag. Igen! Örebro 2012. Kil 1952.


Här sitter jag nu i tidig morgonstund. Ingen hund har ännu tittat på mig och sagt:" Jag vill gå ut på kisspromenad." Anledning till detta är att "ängeln ", som åkte till Norrköping i söndags, kom tillbaka i går och Isak sover tydligen också i källaren. Han blev glad i går för nu blir det långpromenader. Något som jag ej erbjuder.

I dag kommer husse och matte hem och allt återgår till vanlig ordning.Kvällsmaten i går kväll bestod av pannkakor med hallon, jordgubbar och glass. Isak fick en pannkaka eftersom han inte ätit på hela dagen. Bara torrfoder på tallriken, då får det vara. Jag måste återgå till gamla vanor så jag ej blir anklagad för att ha skämt bort! Men jag ville prova om hundar äter pannkakor. Nu vet jag! På nolltid var pannkakan borta och två till åts lika snabbt. Skickade SMS till familjen. "OK att ge Isak pannkakor?" Svar:" Jättebra!" Men han fick inga fler. Det finns kvar så nu ska det bli pannkaksfest sista dagen han är här.

Gårdagen blev en perfekt julidag. Sol och 20 grader. Tre liter hallon blev skörden. Medan jag gick där och plockade kom jag att tänka på tant Elin i Kil,butiksägarnas mamma. Hon hade två sonhustrur boende i Kil. De hade var sin dag då de fick plocka hallon i hennes stora hallonhäck. Nu erbjöd hon mig en dag att plocka. Den tredje sonhustrun hade ju flyttat till Stockholm och jag fick bli ställföreträdare.Något som jag verkligen uppskattade. Hon var så omtänksam och klok, denna människa. Jag älskade att höra henne berätta om hur hon haft det i livet och hur hon klarade svårigheter. Hennes tro på Gud hade varit hennes stora hjälp.

Nu kom Isak upp för källartrappan. Sedvanliga promenaden! Därefter tre pannkakor.Han bad om mera men jag sa nej eftersom jag är rädd för att magen inte tål mera. Min kunskap om hundar är inte stor.Trodde att det inte fanns några köttbullar men hittade två, som jag blandade med torrfodret.Men se, han är specialist på att slicka av det goda och låta kulorna ligga kvar. Nu står han här och tror att det ska bli mera.


Om denna dag blir som det nu ser ut så blir det den fjärde soliga dagen på rad. Skrattretande att i juli tänka så. Jag brukar ej bry mig om vad det är för väder bara det inte är för kallt eller blåser (ja så åskan förstås) men denna sommar har jag väntat och väntat på sol och värme.

Nu publicerar jag detta innan jag går och tränar för det är den dagen i dag. Skriver i nästa inlägg om år 1952 i Kil. Ha en bra dag. Gud älskar oss alla och vill oss väl. Gott att veta i dagens början.

onsdag 18 juli 2012

Två julidagar utan regn.Sven får en lillasyster 1951.



Jaa, det är sant. I vår stadsdel har det i alla fall inte regnat varken i går eller i dag.Men inte särskilt varmt fast termometern visar 17 grader. Plockat två liter hallon och fryst in. Lugn och skön dag.

I går gick jag till Mikaelskyrkans eftermiddagscafe´. Så trevligt. Därifrån gick Isak och jag till hans trädgård och tog hand om hallon som frystes ner tills familjen kommer hem.

Nu till år 1951. Sommaren förgylldes med några besök.Första oktober fick vi återbesök av min yngsta syster Stina.Denna gång för att ta hand om Sven eftersom vi i dagarna väntade tillökning i familjen. Vår lilla Kerstin föddes på BB i Karlstad den trettonde oktober. Stor glädje! Naturligtvis fick inte pappa Georg vara med men nästa dag, som var en söndag, kom de tre för att se "dockan", som Sven senare kallade henne. Med den korta åldersskillnaden blev de såsmåningom goda lekkamrater.I lägenheten bredvid vår fanns Hans, något yngre än Sven och där väntades också tillökning.
En trappa ner fanns Torsten,något år äldre än Sven.(Hans pappa var vägmästare)
.Alltså var det säkrat vad gällde lekkamrater.

Så skulle vi fira vår första jul i Kil.Grannfrun Kerstin och jag bakade och grejade och lutade fisk enligt gamla metoder. Med kalk och soda. Ambitiöst så det förslog!
I Kil fanns en man som hade alkoholbesvär. Han var målare och hade jobb i sina nyktra perioder. Vi bjöd in honom till vårt hem på julafton. Han hade en bror i samhället men i det hemmet var han ej välkommen. Han var nykter och vi hade en fin julafton tillsammans. Han fick mat med sig hem och var tacksam och glad för det. Vi höll kontakt med honom och han visste att han var välkommen hos oss. En dag hittade de honom död i en lada. Vi sörjde honom för han hade blivit vår vän.

Att vi hade så bra grannar i vår egen ålder gjorde att vi hjälpte varandra med barnvakt och om en av oss husmödrar hade bakat så visste den andra att det bara var att hämta om någon oväntad gäst skulle dyka upp.

Nu står Isak här igen och påminner om att det är dags att sova. Så då gör vi väl det. Kan inte skada att somna tidigt.Må så gott alla vänner! Vi hörs igen!

tisdag 17 juli 2012

Trodde att sommaren kommit. Juli 2012. Örebro.


Så här tänkte jag när jag såg att termometern inte visade 13 grader, som de senaste dagarna utan 16. Så kul! Nu skyndar jag mig att skriva bloggen så jag kan säga något positivt om vädret. Gick till träning. För säkerhets skull iklädd vanliga jackan.
Jag är frusen och tar inga risker!
Hemma igen skulle jag i dag sitta på altan och fika. Trodde jag. Inte var det njutbart! SÅ varmt var det inte. Blev köksbordet som vanligt.

Funderar på att gå till Mikaelskyrkan i eftermiddag och fika där.Trevligt att träffa lite folk!

I morse stod jag vid en badplats och skulle just hoppa i för att ta en efterlängtad simtur. Vaknade! Jag kunde väl ändå ha fått ta den där simturen!!!Att simma hänger med sen barndomen där det hörde till sommarens dagliga nöje, lyckligt lottade som vi syskon var med havet och badplatsen nedanför trädgårdsbacken.

Men vad nu då? Det hörs åskmuller! Men åskan kommer nog inte hit!

Tror att jag förflyttar mig till år 1951 och Kil i Värmland där vi nu skulle finna oss till rätta med ett liv så annorlunda mot tidigare. Litet samhälle. Alla kände alla,i stort sett.Nära till allt. Fem minuter för Georg att gå till jobbet.Liten församling.
Nära till kyrkan. Nya vänner.Långt till Stockholm och långt till Figeholm. Jag njöt av
en del av detta som var annorlunda och fann mig snart tillrätta med det. Georg också. Han hade överhuvudtaget stor anpassningsförmåga så ingen av oss var missnöjda även om vi saknade våra vänner. Mest saknade vi Dagny och Henry, som jag tidigare berättat om och som blev något av farfar och farmor för våra barn. Just denna sommar avvecklade de sitt bageri på Kungsholmen eftersom de nu båda två hade besvär med sina leder. Underbara människor! De kom till oss denna första sommar och stannade i tre veckor.
SÅ roligt. Georg fyllde tjugofem år och de gratulerade med ett silverfat fullt med prinskorvar. En av Georgs favoriter! Henry tog promenader med Sven till blåbärsskogen bakom huset och lät honom, till Dagnys förskräckelse, sitta i den stora vattenpölen framför huset och plaska. "Han var ju ändå blöt så kunde han väl få ha lite roligt innan vi gick in,"sa farbror Henry.

Senare kom också farmor och farfar och faster,tio år äldre än Sven.(Georgs mor dog när han föddes och farfar var omgift.) En dag överraskades vi av att ett par ungdomar från Korskyrkan tog vägen om Kil och det blev ett kärt återseende.
Det blev en bra sommar! Vi blev så väl bemötta av alla och hade snart vänner att umgås med.

I oktober blev det särskilt roligt. Om det ska jag berätta i nästa inlägg.
Kan tala om att det inte blev något stort åskväder, i alla fall inte ännu. Ingen sol just nu. Men "the sun is always shining behind the darkest cloud!"
Gott att veta! Ha en bra dag! Gud älskar att ge oss goda gåvor. Vi hörs igen!

måndag 16 juli 2012

Hallontårta 2012.


Började dagen med att baka tårta. Plockade hallon i trädgården till denna och tågade iväg till dotterns svärmor Margit som i dag fyller 90 år. Den stora festen försiggick i går tillsammans med familjen, 26 personer.Endast ett av barnbarnen fattades. Jag kom lagom för att fika tillsammans med sonen Håkan med assistent. Håkan har i flera år varit rullstolsbunden och är beroende av hjälp. Vi fick ett fint samtal om Gud och gemenskapen med honom. Tacksamma för att Han är med i ljusa, såväl som mörka dagar. Glad i själen gick jag hem till Isak och tog en kort promenad med honom.

Sedan blev det en runda i trädgården med vattenkannan. Trots allt regn så ....
Några smultron här, några hallon där smakar bra. En liten pratstund över staketet med grannen piggar alltid upp. Skulle rensa ogräs men inte i dag!!!

Nu står Isak här igen och talar om att det är sovdags och då ska vi lägga oss samtidigt. Så nu, kära vänner är det alltså dags att säga God Natt och Sov Gott!!!

söndag 15 juli 2012

Skolminnen från Figeholm 1934-1941. Kil 1951.


Dagen började klockan sex för att jag skulle hinna få klart allt till halv elva då det skulle bli förmiddagsfika och senare lunch. Började med lunchen. Allt förbereddes noga. På utsatt tid var kaffebordet dukat med bullar och kakor.Min skolkamrat Mildred och hennes väninna tog vägen över Örebro på sin semesterresa. SÅÅÅ roligt att ses igen efter sjuttio år! Och vad vi pratade! Det ena namnet efter det andra dök upp. Många av våra skolkamrater finns inte längre. Men minnet av dem lever kvar. Vi fortsatte att prata medan vi åt god lunch.

Måste väl tala om att det också i dag fallit några regndroppar. Varför inte???
Grader? Tretton i morse. EM något högre.

Isaks husse och matte på väg till Berlin. Huset larmat och grannar åt alla håll!



Från år 1941 till 1951 och då i Kil,nära Karlstad.
Sven hade nu varit hos mormor i Figeholm sedan 12 maj. Blir förskräckt när jag ser i mammas dagbok att han stannade där till den 17 juni.Förlåt, Sven! Men på den tiden tänkte man inte på samma sätt som i dag. Kan också se att mamma som ofta jobbade på karamellfabriken eller hos någon familj, som behövde hennes hjälp, fick lämna honom till olika tanter, som hade honom tills mamma kunde hämta honom. Men det verkade inte vara något problem. Om det var det för vår lille Sven får jag aldrig veta. Då han kom hem igen var vi klara med allt i samband med flytten och vår lilla familj var samlad. Min syster Stina och han hade åkt tåg. En lång resa.Stina stannade hos oss till 26 juni och jag minns att vi på midsommarafton åkte med firmabilen till stugan vi hyrt vid Frykens strand men att det var så kallt och dystert så vi åkte tillbaka till lägenheten och åt sillen där.

I huset där vi bodde fanns ytterligare fem familjer. En av de första dagarna vi bodde
där blev vi bjudna på 50-årskalas som var anordnat i husets källarutrymme. Pyntat med blommor och grönt. Jubilaren bjöd på god förplägnad och den kvällen träffade vi för första gången våra grannar. Närmsta grannen och vi blev särskilt goda vänner. De hade en son i samma ålder som vår Sven. Vi mammor fikade tillsammans på förmiddagarna och gick tillsammans ut med våra pojkar.

Georg och jag sökte efter gemenskap i någon församling. I Kil fanns Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Baptistkyrkan. Baptistkyrkans pastor bodde i huset bredvid "vårt".
En helt underbar människa. Han tittade upp till oss efter mötena ibland. Drack en kopp te och åt hård sardinsmörgås. En dag ,då Sven var i treårsåldern, hände sig att en kille, ett par år äldre än Sven, fick för sig att han skulle klippa Svens hår. När vår son på kvällen kom in och tog av mössan ramlade hårlockar ut. Nu var det så att lockarna hade börjat försvinna och håret bli rakt så det fanns bara ett fåtal lockar kvar. Nu var de också borta. " Men Sven , vad har du gjort",ropade jag.
Lugnt tittade han på mig och sa: "Lars sa att pojkar ska inte ha lockar." Alltså hade killen hämtat en sax och ordnat den saken. Georg hade inte kommit hem från jobbet och jag stod vid fönstret i vardagsrummet och storgrät. Då öppnades ytterdörren och in kommer vår gode vän baptistpastorn, som han gjorde allt ibland. "Men Ruth , vad gråter du för?" Jag pekade på Sven. "Titta där. Hans lockar är borta!" Jag glömmer aldrig hur han såg på mig med sin milda blick och sa:" Men Ruth, spara de där tårarna tills du bättre behöver dem!" Jag lugnade ner mig och gjorde inget väsen av det hela. Hårtestarna växte ut och senare fick han nya lockar.

Vi gick in i Pingstförsamlingen. Församlingarna hade ofta möten tillsammans och snart hade vi en del nya vänner.
Georg tog hand om sångledarskapet för den gemensamma strängmusiken.

Nu är Isak sömnig och står här och tittar på mig och säger att det nu är dags att sova . Så det är lika bra att följa med. Sov gott du som läser min långa blogg innan du somnar och till er alla önskar jag en God Natt. Nu tackar vi den gode Guden för ännu en dag som läggs bakom oss och aldrig kommer åter. Vi hörs!

lördag 14 juli 2012

Lördag morgon i Öbro. Kil 1951


Lördag förmiddag. Eftersom denna sommars väder kommer att gå till historien som regnig och kall, så ska jag börja med att berätta att sedan jag i onsdags skrev min senaste blogg, har det varit lite upp och ner. Dock mest sol. Men värme? Ack nej! Varje morgon 13 grader. Juli månad! En liten skur emellanåt. Behöver ej vattna tomaterna i år.

Men klaga? Icke! Jag har det så bra. Har t.o.m. haft arbetslust i två dagar. I dag också. Har nyss tagit ut tre bitar rådjur ur ugnen, efter 13 timmar, lagt dem i god lag och ska passa så det inte blir för salt!

Men dagen började ej så bra.Fick veta att min syster, som jag för en dryg vecka sedan gästade i Växjö,tidigt i morse åkt in till akuten. Jag pratade med henne i går eftermiddag och hon mådde inte bra. " Benen bär mig inte", sa hon "och det värker i hela kroppen". Hon har varit dålig länge och jag har ringt henne varje dag och märkt att hon inte mått bra. Kanske inte så konstigt att en gammal människa blir sjuk men att just hon skulle, på så kort tid bli så nedsatt till sin hälsa, är anmärkningsvärt. Hon har varit ett energiknippe, som hunnit med allt. Ibland har vi syskon tyckt att hon borde ha unnat sig lite mer av livets goda på alla plan, men hon har pinnat på i oförminskad takt tills hjärtat hörde av sig och värken i lederna började.
Hoppas att sjukhuspersonalen kan ge den hjälp hon behöver just nu. Så vet vi att
"För den som älskar Gud samverkar ALLT till det bästa.

I går plockade jag en halv liter hallon. Förra året,samma dag två och en halv liter.
Sol, sol, varför kom du inte? Små och ynkliga är de också, men jag hoppas ännu!
I dag kommer dottern, som varit i sommarhuset i Skåne tillbaka till Öbro. Maken och hon har vilat och jobbat där ett par veckor. Ska bli roligt att se dem igen.
I morgon blir det 90-årskalas i Hjortkvarn då mågens mor fyller och ska firas av alla barn, barnbarn och bbbarn, 27 personer. Jag ska fira Margit på måndag. Med hallontårta.I morgon skolkamratsbesök, för min del.

Nu drar jag till Kil 1951. Vi kom från Stockholm och jag kan försäkra att skillnaden var stor. Men inte bara till det sämre.
I början njöt jag så otroligt av att få ha Georg hemma till lunch varje dag.
Mitt för vårt köksfönster gick Vattugatan, som började framför "vårt" hus och slutade några hus senare på Storgatan där man efter en sväng till höger kom till Kils Färghandel, Georgs jobb.Planerar att visa bild.Framöver,när jag lärt mig.
I ett av husen på Vattugatan bodde Kyrkoherde Alsterlind, som senare skulle bli mig till hjälp i mitt sökande efter mormor som "försvann" när mamma var 7 år. Jag har tidigare berättat om detta och kommer att berätta mera senare, som jag lovat.
Ett par hus närmare Storgatan bodde Farbror Janne och Tant Elin, föräldrar till förre butiksägaren och hans"målarbröder", som köpte affären av sin bror.

I samma hus bodde sonen med fru och två barn. Sven och jag tog ofta den korta promenaden dit och hälsade på. Sven fick sitta hos farfar Janne i gungstolen och titta på, och lyssna till den stora Moraklockans ticktack. Så lekte han med Jannes barnbarn, som var ett par år äldre än Sven,ett och ett halvt.

I ett av husen fanns en kvinna,som vi kände sedan tiden i Korskyrkan men som flyttat till Kil för att ta hand om sina föräldrar. En glad överraskning och ett band till "the old days." Hennes pappa hade häst och vagn (mitt i samhället) och när Sven blev lite äldre sa han ibland: "Jag ska gå till Skogsström,jag." Barnen fick åka i skrindan och det gillades så klart!
Till det positiva hörde också den fina dialekten. Arvikadialekten kallades den. Med "uppsving" i slutet av varje mening. Ni kommer att senare få veta om min kärlek till just denna dialekt.

Nej, även om det är roligt att sitta här och minnas, så kan jag ej trötta ut er, läsare och så ska jag åka till stan och köpa jordgubbar. Äter medan de finns.
Vi hörs igen! Ha en bra dag. Tittar ut på altan. Där står spindellilja nummer två med en stor knopp. Så roligt.

"

onsdag 11 juli 2012

Nytt försök med bilder i Örebro 2012.


Minns ni i går att jag skulle försöka skicka bilder. Kunde inte!
Nu gör jag ett nytt försök . Med hjälp!Som snart ska komma hem.

Medan jag väntar på "Ängeln", ska jag berätta att jag i morse väcktes ur min sköna sömn av ett SMS. Klockan 6.45. "Tandläkartid! Klockan 9.00. No -replay". Jag arma människa hade totalt glömt att det var i dag! Kunde absolut inte gå dit i dag! Klockan blev 8 och jag ringde. Bad om ursäkt och förklarade mig villig att stå för kostnaden.
" Ja du har ju en tid i morgon också. Vi ses då", fick jag till svar.

Nu ringde sköterskan igen och bad att få skjuta upp besöket i morgon till i augusti eftersom de hade fått in så många akuta. "OK," sa jag med lättat hjärta. Har Isak här och vill inte lämna honom klockan 8 på morgonen. Han har nog svårt ändå med familjen på semester. Jag ser i hans sorgsna ögon att han undrar vart de tog vägen. En fin familjehund, det är han. Nu är jag hemma hos honom varje dag tills han återförenas med sin "flock". Då blir det stort pusskalas, ska ni veta. Jag ska skicka den utlovade bilden på honom. Snart!



Ja, om detta gick vägen så skulle ni nu kunna se två bilder från Korskyrkans Bibelskola (Stockholm). Det ena med församlingens pastor Linne´Eriksson, pensionerade pastor C.Th. Lundström samt två av församlingens ungdomar. Allt försiggick på kvällstid förstås. Gedigen undervisning och vi lärde oss mycket. Särskilt minns jag Pastor Lundströms undervisning om den lokala och den universella församlingen.
På den andra bilden kan man se eleverna i olika åldrar.

Den här dagens morgon var så kall och motbjudande så jag undrade hur jag skulle orka till kvällen. Så hände det fantastiska. Mitt på dagen kom solen och värmen som fortsätter ännu i kväll. Jag fick besök av barnbarnet. Vi fikade och pratade och hon gick ut på långpromenad med Isak.
I samma stund dök min gode vän trädgårdsmästaren upp. Han är helt otrolig . På en kort stund hade han formklippt en stor buske, Sågat ner flera trädgrenar som skymde rosorna,spikat upp dessa (rosorna) mot väggen och till slut rensat plattorna så infarten är nu en fröjd för ögat.Klipper gräsmattan när det behövs och det alldeles gratis. Själv gick jag omkring och åt smultron och några hallon som nu var mogna.
Härligt! På söndag får jag besök av en skolkamrat, som jag, hör och häpna,inte sett på sjuttio år.Då blir det säkert hallon till efterrätt. Det är alltid fest när de första hallonen kan serveras.

Just nu lovar TV regnskurar i morgon också. Men jag gläder mig åt det fina vädret
som nu råder.
Det bästa i dag var när tandsköterskan ringde och ändrade dagens och morgondagens tandläkarbesök till två dagar i augusti.

Nu ska jag njuta av kvällens skönhet."Passa på", är ordet. Ha en skön kväll du också. Gud är god och vakar över oss med sin kärlek.

Juli-regn. Igen och igen 2012. Kil 1951.

Dagen i går var solig till största delen men avslutades med spöregn. Vaknade klockan sex i dag. SOL? Nej! Mulet. Isak och jag gick ut en sväng i strilande regn.
Efter frukost bar det iväg till TRÄNINGEN. Paraply med. Såg en kvinna på gatan utan paraply och kunde bara hoppas att hon inte skulle ha lång väg hem.


Kaffe och tidning, som är ganska tunn och snabbläst på sommaren.
Lagade mat och skulle ropa till " Ängeln", som fortfarande bor i ett rum i källaren.
Telsamtal lät mig veta att han blivit uppringd av sin ensamma yngre syster sent i går kväll och den snälle brodern gick hem och stannade där över natten. Kommer snart hem och ska få äta god rödspätta!

Ska nu försöka skicka några foton från kyrkan i Stockholm. Bibelskolan , Kvartett ur manskören på gästuppdrag, Damkören, Strängmusiken, Söndagsskolan. Så är det tänkt.
Om ni får se några foton är dock något osäkert, men jag gör ett försök.


Nej det gick inte bra. Nu är det en ny dag. Vädret? Kyligt och ingen sol. Vi får försöka hålla god min. Själv får jag besök av barnbarn. Ska fixa något gott till kaffet. Klockan är nu 11 onsdag förmiddag och jag hör av mig senare. Till dess: "Ha det gott!"

måndag 9 juli 2012

Örebro 2012. Kil i Värmland 1951.


En ny julidag. Stora översvämningar i Småland. Särskilt svårt i Hultsfred och Mariannelund.

Här började dagen bra med lite till och från men sedan blev det en underbar sommardag.

På morgonen kom dotter, måg och två barnbarn för att säga Hej då! Katrineholm och Kolmården stod på tur och glada gav de sig iväg i vetskap om att dagen skulle vara solig och varm. Hunden Isak fick inte följa med så han blev kvar hos mej.

Jag bjöd in mig på förmiddagskaffe till grannfrun. Rester av gårdagens födelsedagstårta smakade bra till kaffet . Fåglarna kalasade som vanligt på gratängosten.

"Ängeln", som varit borta ett par nätter kom hem och fick mat innan vi tillsammans gav oss på ogräset mellan plattorna Han är så noggrann när han jobbar och det blev så fint. I morgon tar vi ett ryck igen..

Just som vi beslutat oss för att vi skulle avsluta för dagen hördes åskmuller. (Rädda för åskan är vi båda två så hoppas att natten blir lugn) Så började regnet, utan förvarning, vräka ner. OjOjOj. Tänkte på dem som var ute och inte hade paraply. Inte roligt!

Isak, "ängeln" och jag var trötta och bestämde oss för att gå till vila. Utan att skicka bilder på bloggen!!

Nu går vi till år 1951. Om den, i viss mån, ofrivilliga flytten från Stockholm har jag tidigare berättat.Nu skulle vi bosätta oss i ett litet samhälle där järnvägsstation var
det viktigaste. Vi hade lämnat vår lägenhet i Stockholm i utbyte mot en tvåa i Kil med adress Sannerudsgatan 45. Georg fanns redan på plats, jag kom med flyttbussen och vår lille Sven var kvar hos mormor i Figeholm. Några dagar senare kom en av mina systrar och lämnade en solbränd gosse och stannade sedan några dagar hos oss.

Det var försommar och vi njöt av att ta cykelturer i omgivningarna. Nära till Frykensjöarna. Varför känns det vemodigt att flytta från en plats till en annan?
Är det inte så att där man har sina vänner, där trivs man och det är vännerna man saknar. Så också för oss. Nu kunde vi ej träffas utan kontakten uppehölls genom brevskrivning. Telefonen användes bara sällan för det var alldeles för dyrt och OM man ringde så fick man begränsa samtalet till två perioder (6 minuter), som kostade 2.40. Tänk om någon hade sagt att "under din livstid kommer det att hända att du kan ha en telefon i fickan och ringa hur mycket du önskar".

Med detta tänker jag avsluta mina rader för denna gång. Tack alla trogna bloggläsare.
Nu har Isak sovit en god stund på golvet i mitt sovrum. Så nu säger jag God Natt.
Vi hörs.




söndag 8 juli 2012

Första juliveckan 2012.

Ack så fort tiden går!I dag är det söndagen den 8 juli och snart kommer nog den sommar vi väntar på. Kommer just ihåg när vår svärson från Palestina, efter ett par år i Sverige, sa till sin fru en sommardag:" Hoppas att den här vintern tar slut innan nästa kommer!" Kanske skulle han kunna säga det denna sommar också, men nu har han varit så många år i Sverige att han kan årstiderna här.Att de ej är förutsägbara.

Men nu måste jag fundera på vad jag sysslat med den gångna veckan.

Började veckan med att åka till Växjö. Nästa dag till Öland tillsammans med mina två systrar. Fortsatte med ytterligare en dag i Växjö , där jag följde min syster till sjukhuset tidig morgon och sedan tillbringade en trevlig dag tillsammans med barnbarnet för att nästa dag ta bussen tillbaka till Örebro.

Fredag träning. Fick skjuts till affären. Efter det fika. Sedan besök och mera fika med jordgubbar och glass. Fick grundlig undervisning om hur man scannar gamla kort, vilka skulle varit med i detta inlägg men jag har ej lärt mig att skicka dem och har ingen just nu som kan göra det åt mig, så det är som det är.

Gårdagen var jag dottern behjälplig med att fixa smörgåstårtor till dagens födelsedagskalas för yngsta barnbarnet, som nu är tonåring.
Ett 20tal personer kom till festen i dag. Smörgåstårtan var god och vackert dekorerad av födelsedagsbarnets hulda moder som också bjöd på pannacotta i stället för tårta. Allt enligt barnets önskan.Har man födelsedag så har man!

Jag tog mig för med att baka tekakor sedan jag kommit hem från kalaset. Nu är de färdiggräddade och jag tror att jag ska sova. Får berätta om ankomsten till Kil efter flytten från Stockholm nästa gång. Sov gott! Så "hörs" vi i morgon!!!Gud är god och vakar över oss, sina älskade barn!

söndag 1 juli 2012

Söndag i Örebro 2012. Avsked till Stockholm 1951.


Den här dagen blev lik de flesta andra denna månad. Nämligen regn i små skurar då och då. Däremellan sol. Lagom varmt. Jag gick ej till kyrkan men tittade på TVgudstjänsten. Där talades om att Gud har humor, om någon möjligen missat det. För all del! I min barndom var det nog så att man ej förknippade Gud med humor. Jag minns när jag för flera år sedan för första gången hörde någon prata om detta. Så befriande! Sedan dess har Gud och jag skrattat tillsammans många gånger. Predikanten, från Sydamerika, på besök i Sverige sa att mammor och pappor är skapade till Guds avbild och precis som de skojar med sina barn gör Gud med SINA. Gud är en God Gud och Han vill oss bara väl. Det onda kommer ej från Honom men så länge världen består får vi dras med detta.Dock kommer det en dag då det onda för alltid ska ta slut.Under väntetiden finns det möjlighet att ha gemenskap med Gud genom att Jesus öppnade vägen genom sin död och sin uppståndelse.

Medan gudstjänsten pågick fick jag SMS från grannen. Kaffe på altan kl 11. Tog fika bröd med och gick dit. Jag gillar att baka. Hon gillar att mata fåglar med fet gratängost. Att sitta där och fika och titta på de små nykläckta som redan hittat till föräldrarnas matställe, är en fröjd. Karin pratar med dem och berättade att det i år finns en liten "värsting", som utan att ta hänsyn skrämmer de andra.

Visst har livet mycket att bjuda på, helt kostnadsfritt, om vi bara förstår att ta vara på det.


Men nu till Stockholm och flytten. Georg måste börja två veckor innan flyttbussen gick, så jag blev ensam med att packa. Som relativt nygifta hade vi ej hunnit samla på oss en massa onödiga grejor så det var ej svårt. Dessutom är jag faktiskt erkänt duktig just på att packa. Jag brukar säga att det är det enda jag vet att jag kan. Och då får jag vara glad för det!
Men att ha en liten kille på ett och ett halvt år till hjälp skulle ej bli så bra så jag tog barnet med en buss och åkte till Figeholm. Vi kom dit samma dag som en av mina systrar gifte sig.(Missade själva vigseln men hann vara med på kalaset hemma hos mamma.)Visste ju hur det skulle gå men enda chansen var just den dagens busstur.

Aj aj aj! Nu skulle min lilla guldlockiga pojke lämnas i Figeholm. Det blev många fler gånger under årens lopp!Jag visste ju att han skulle få det bra men visst kändes det!.
Flyttfirman hade kört hem tomma flyttkartonger till bostaden så det var bara att sätta igång.En av våra vänner i kyrkan hjälpte mig när jag behövde hans hjälp. Men det hela gick bra och en dag satt jag i flyttbussen och sa adjö för att aldrig mera bosätta mig i Stockholm. Tyvärr måste vi själva betala flytten, så var det på den tiden! Vi måste låna pengar till detta.


Jag kan ej undgå att berätta om en del avsked.Våra vänner, Dagny och Henry Jakobsson,i vars hem jag bodde sista natten,var de som var svårast att lämna. Vi hade blivit så förbundna med varandra under de år som gått sedan de en tid bott hos mej, som jag tidigare berättat om.

En kväll var det en stor samling vänner samlade för att ta avsked. Betänk att det var stor skillnad mot i dag. Nu säger vi att vi kommer snart och hälsar på och vi gör det. Sätter oss i bilen, åker på fina vägar och inte tar det lång tid heller.
Då visste vi att det för de flesta av oss var sista gången vi sågs. Genom att vi hade samlingar ofta så lärde vi känna varandra så väl.

Vi fick så många ,fina presenter från de olika "grenarna" av kyrkans verksamhet.
Det var Söndagsskolan, Manskören, Damkören, Strängmusiken och en del annat. Vackra tal och en hel del tårar avslutade våra år i Korskyrkan. Georg var något av pastorns högra hand och saknades för"vem ska man nu be om att få saker uträttade", hade pastorn yttrat till någon. Men ingen är oumbärlig, som vi vet!

Nu slutar jag för denna gång. Om några dagar skriver jag igen och då har flyttbussen kommit till Kil i Värmland. Till dess! Ha det gott, kära bloggläsare!