söndag 22 juli 2012

Örebro 2012. Regn? Nej! Kil 1952.


Gårdagen utan hund blev en bra dag. En viss frihet infinner sig när man bara har sej själv att tänka på. Jag lagade mat, köttfärsbiffar, tog upp potatis ur landet och fixade till en måltid till "ängeln" och hans syster, som fortfarande sov när jag gick ut en stund.

På eftermiddagen gick de till kompisar och jag träffade två väninnor för ett litet party, som vi gör ibland. Äter och pratar och har trevligt. I går pratade vi bl.a. om att så mycket förändrats på många områden. På våra träffar löser vi livets stora gåtor, som ni förstår.

Trött gick jag till vila utan att vattna växterna.
I dag var det dag nummer sex utan regn. Jag borde ha vattnat. Men icke! Gör det kanske i morgon. I kväll blåser det så hemskt och kyligt är det så bäst är att hålla sig inomhus. Jag har plockat 4 liter hallon i dag. Fryst ner en del och kokat saft på resten.

I min förra blogg skrev jag om att min mamma kom till Kil för att hjälpa vår grannfamilj med barnvakt medan modern var på BB. Så där har livet varit i vår familj. Se till att hjälpa så många som möjligt.Och detta utan att klaga. Det bara var så Kunde man hjälpa någon som var i behov av hjälp fick detta komma först. Så växte vi upp och det blev så naturligt för oss barn också.Och det har medfört stor glädje och många vänner.
I mammas dagbok ser jag att barnen och jag kom hem till Figeholm den 27 juni.Den 13 juli åkte jag tillbaka till Kil. Hjälpte till i affären.Dagen innan kom pappa hem på besök. Det har jag tidigare berättat om.Den29 juli var det dags för mig att hämta barnen som mamma och min yngsta syster haft hand om i nästan tre veckor. Så roligt att se dem igen och veta att de haft det så bra."Inget roligt när barnbarnen åker hem", skrev mamma i dagboken den 5 augusti. Då hade inte pappa Georg sett sina små på 5 veckor. Någon semester för Georgs del blev det tydligen inte.

Nu har det slutat blåsa ute och jag känner en inre frid och passar på att gå till vila.Med lite dåligt samvete för att jag ej vattnade växterna när jag tänkte göra det. Ack att jag alltid skjuter upp till morgondagen!

Nu tackar jag Gud för denna dag. För att jag och min familj mår bra. Ber om Hans beskydd. Gud är god.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar