Trodde att sommaren kommit. Juli 2012. Örebro.

Så här tänkte jag när jag såg att termometern inte visade 13 grader, som de senaste dagarna utan 16. Så kul! Nu skyndar jag mig att skriva bloggen så jag kan säga något positivt om vädret. Gick till träning. För säkerhets skull iklädd vanliga jackan.
Jag är frusen och tar inga risker!
Hemma igen skulle jag i dag sitta på altan och fika. Trodde jag. Inte var det njutbart! SÅ varmt var det inte. Blev köksbordet som vanligt.

Funderar på att gå till Mikaelskyrkan i eftermiddag och fika där.Trevligt att träffa lite folk!

I morse stod jag vid en badplats och skulle just hoppa i för att ta en efterlängtad simtur. Vaknade! Jag kunde väl ändå ha fått ta den där simturen!!!Att simma hänger med sen barndomen där det hörde till sommarens dagliga nöje, lyckligt lottade som vi syskon var med havet och badplatsen nedanför trädgårdsbacken.

Men vad nu då? Det hörs åskmuller! Men åskan kommer nog inte hit!

Tror att jag förflyttar mig till år 1951 och Kil i Värmland där vi nu skulle finna oss till rätta med ett liv så annorlunda mot tidigare. Litet samhälle. Alla kände alla,i stort sett.Nära till allt. Fem minuter för Georg att gå till jobbet.Liten församling.
Nära till kyrkan. Nya vänner.Långt till Stockholm och långt till Figeholm. Jag njöt av
en del av detta som var annorlunda och fann mig snart tillrätta med det. Georg också. Han hade överhuvudtaget stor anpassningsförmåga så ingen av oss var missnöjda även om vi saknade våra vänner. Mest saknade vi Dagny och Henry, som jag tidigare berättat om och som blev något av farfar och farmor för våra barn. Just denna sommar avvecklade de sitt bageri på Kungsholmen eftersom de nu båda två hade besvär med sina leder. Underbara människor! De kom till oss denna första sommar och stannade i tre veckor.
SÅ roligt. Georg fyllde tjugofem år och de gratulerade med ett silverfat fullt med prinskorvar. En av Georgs favoriter! Henry tog promenader med Sven till blåbärsskogen bakom huset och lät honom, till Dagnys förskräckelse, sitta i den stora vattenpölen framför huset och plaska. "Han var ju ändå blöt så kunde han väl få ha lite roligt innan vi gick in,"sa farbror Henry.

Senare kom också farmor och farfar och faster,tio år äldre än Sven.(Georgs mor dog när han föddes och farfar var omgift.) En dag överraskades vi av att ett par ungdomar från Korskyrkan tog vägen om Kil och det blev ett kärt återseende.
Det blev en bra sommar! Vi blev så väl bemötta av alla och hade snart vänner att umgås med.

I oktober blev det särskilt roligt. Om det ska jag berätta i nästa inlägg.
Kan tala om att det inte blev något stort åskväder, i alla fall inte ännu. Ingen sol just nu. Men "the sun is always shining behind the darkest cloud!"
Gott att veta! Ha en bra dag! Gud älskar att ge oss goda gåvor. Vi hörs igen!