Söndag i Örebro 2012. Avsked till Stockholm 1951.

Den här dagen blev lik de flesta andra denna månad. Nämligen regn i små skurar då och då. Däremellan sol. Lagom varmt. Jag gick ej till kyrkan men tittade på TVgudstjänsten. Där talades om att Gud har humor, om någon möjligen missat det. För all del! I min barndom var det nog så att man ej förknippade Gud med humor. Jag minns när jag för flera år sedan för första gången hörde någon prata om detta. Så befriande! Sedan dess har Gud och jag skrattat tillsammans många gånger. Predikanten, från Sydamerika, på besök i Sverige sa att mammor och pappor är skapade till Guds avbild och precis som de skojar med sina barn gör Gud med SINA. Gud är en God Gud och Han vill oss bara väl. Det onda kommer ej från Honom men så länge världen består får vi dras med detta.Dock kommer det en dag då det onda för alltid ska ta slut.Under väntetiden finns det möjlighet att ha gemenskap med Gud genom att Jesus öppnade vägen genom sin död och sin uppståndelse.

Medan gudstjänsten pågick fick jag SMS från grannen. Kaffe på altan kl 11. Tog fika bröd med och gick dit. Jag gillar att baka. Hon gillar att mata fåglar med fet gratängost. Att sitta där och fika och titta på de små nykläckta som redan hittat till föräldrarnas matställe, är en fröjd. Karin pratar med dem och berättade att det i år finns en liten "värsting", som utan att ta hänsyn skrämmer de andra.

Visst har livet mycket att bjuda på, helt kostnadsfritt, om vi bara förstår att ta vara på det.


Men nu till Stockholm och flytten. Georg måste börja två veckor innan flyttbussen gick, så jag blev ensam med att packa. Som relativt nygifta hade vi ej hunnit samla på oss en massa onödiga grejor så det var ej svårt. Dessutom är jag faktiskt erkänt duktig just på att packa. Jag brukar säga att det är det enda jag vet att jag kan. Och då får jag vara glad för det!
Men att ha en liten kille på ett och ett halvt år till hjälp skulle ej bli så bra så jag tog barnet med en buss och åkte till Figeholm. Vi kom dit samma dag som en av mina systrar gifte sig.(Missade själva vigseln men hann vara med på kalaset hemma hos mamma.)Visste ju hur det skulle gå men enda chansen var just den dagens busstur.

Aj aj aj! Nu skulle min lilla guldlockiga pojke lämnas i Figeholm. Det blev många fler gånger under årens lopp!Jag visste ju att han skulle få det bra men visst kändes det!.
Flyttfirman hade kört hem tomma flyttkartonger till bostaden så det var bara att sätta igång.En av våra vänner i kyrkan hjälpte mig när jag behövde hans hjälp. Men det hela gick bra och en dag satt jag i flyttbussen och sa adjö för att aldrig mera bosätta mig i Stockholm. Tyvärr måste vi själva betala flytten, så var det på den tiden! Vi måste låna pengar till detta.


Jag kan ej undgå att berätta om en del avsked.Våra vänner, Dagny och Henry Jakobsson,i vars hem jag bodde sista natten,var de som var svårast att lämna. Vi hade blivit så förbundna med varandra under de år som gått sedan de en tid bott hos mej, som jag tidigare berättat om.

En kväll var det en stor samling vänner samlade för att ta avsked. Betänk att det var stor skillnad mot i dag. Nu säger vi att vi kommer snart och hälsar på och vi gör det. Sätter oss i bilen, åker på fina vägar och inte tar det lång tid heller.
Då visste vi att det för de flesta av oss var sista gången vi sågs. Genom att vi hade samlingar ofta så lärde vi känna varandra så väl.

Vi fick så många ,fina presenter från de olika "grenarna" av kyrkans verksamhet.
Det var Söndagsskolan, Manskören, Damkören, Strängmusiken och en del annat. Vackra tal och en hel del tårar avslutade våra år i Korskyrkan. Georg var något av pastorns högra hand och saknades för"vem ska man nu be om att få saker uträttade", hade pastorn yttrat till någon. Men ingen är oumbärlig, som vi vet!

Nu slutar jag för denna gång. Om några dagar skriver jag igen och då har flyttbussen kommit till Kil i Värmland. Till dess! Ha det gott, kära bloggläsare!