tisdag 31 mars 2015

Tisdag 31 mars 2015. Bra blir dåligt blir bra. Ingen dag är den andra lik.

Lång startsträcka innan jag kommer igång på morgnarna. Så också i dag. Kom i alla fall igång med att baka bullar och två sorters kakor.  Sven skulle till Maxi och handlade lite åt mej. Nu har jag "julskinka" i kylskåpet och är så nöjd.

Pratade med Kerstin, som återfått sin hosta och kurerar sig så gott hon kan. Hon fick veta att jag tänkte mig till Kristinehamn i morgon för att gratulera Ulla Östin. Kerstin skulle gärna följt med dit om inte hostan hindrat.

Plötsligt efter en sovstund i fåtöljen känner jag mig "krasslig". Nej inte skulle jag orka med att åka till Ulla för att gratulera på födelsedagen. Ringde Kerstin, som blev glad att resan blir av senare,så hon kan följa med. När Ulla fick veta detta sa hon att det var bra.
Nyss hade de fått besked om att det varit inbrott i deras och några andras sommarstugor och i morgon måste de åka dit och se vad som hänt. Dörrar och fönster inslagna och inventarier bortforslade med båt!  Vi kom överens om att inom kort skulle jag komma i sällskap med Kerstin.

Nu är bullarna i frysen. Ett barnbarnsbarn ska ha födelsedagskalas på torsdag och bullar är mestadels min present.  Alltid välkommet.

Eftersom jag själv anser att jag gör bäst i att ta en Alvedon och något flytande starkt och genast inta sängen så gör jag det, nyfiken på hur morgondagen ska bli.
OM det vill sig väl kan det bli Raggmunksmiddag här för Fredrik med familj. "Den som lever får se", brukade min älskade man säga!

Det ringde på dörren i dag och två män stod där med små traktater och ville berätta för mig att vi hade något att minnas i dessa dagar. Spontan, som jag är , sa jag att jag pratar med honom varje dag.
"Men vi måste minnas vad han betytt", sa mannen. Jag sa att jag tackar honom för vad han gjort för oss alla.
Det är inte ofta jag får besök av Jehovas Vittnen numera och jag blir alltid så beklämd av att veta hur mycket de missar av den frihet Jesus kan ge. Några gånger har jag bjudit in dem på kaffe och en pratstund så jag åtminstone har fått berätta om den glädje och trygghet jag har genom min relation med den uppståndne Frälsaren.
Jag har på nära håll sett hur vänner mått dåligt av deras lära och hur svårt det är att lämna för dem som så önskar. En del kommer dock till tro på en levande Jesus och får ett annat liv att leva.

Nu säger jag GodNatt till er alla och ska sova bort mitt befarade sjukdomstillstånd. Sov Gott!

måndag 30 mars 2015

Måndag 30 mars 2015.

Lördagens brudpar, Anna och Stefan! En härlig dag för oss alla som var med.
Så blev det måndag.Dagen gick rasande fort.
Matgästen kom. Skjutsade mig till träningen. Promenerade hem. Det tog 25 minuter.
Kaffe och sovstund efter det. Telefon från Kristinehamn. "Kommer du på onsdag?" Det var vår granne från tiden i Lesjöfors, Ulla Östin. Hon fyller år den dagen och vi har tidigare pratat om att detta år skulle det bli besök. Så nu är det bara att be barnen om hjälp med busstider!

Mitt i samtalet ringde det på dörren. Nu skulle jag hämtas för att ta en tur med dotter och barnbarn till sömmerskan som ska fixa brudklänningen till Linn. Intressant att vara med och lyssna. Och minnas. För 67 år sedan var det min tur. Köpte tyget på Pub i Stockholm för en 50-lapp. En yrkessömmerska och god vän sydde den. Pris 40 kronor incl tråd. Jag hade då kommit upp till drygt 400 kronor i månaden i lön.

Nu ska jag se till att beta av en bit av vecka 8 år 1991. Följer dagboken.
Eftersom jag bloggar i stället för att skriva mina memoarer så blir det att jag nämner många namn.
Måndag 18 februari. Sportlovet börjar. Sol och 0grader.
Lennart, Jonas och Bernard i Ånnaboda och åker skidor. Kristin här medan Sven och Maria är i Finnerödja och tyvärr måste lämna katten, Tarzan, då Sven visat sig vara allergisk mot katter.

Tisdag 19 febr. Tre änkor här på fikastund.Vi pratade sorg. Bernard, Jonas ,Emil och Kristin här. Sover över. Nästa dag står det:"O, vad det är härligt att ha barnen här!" Säkert så att jag trivdes med att hos mig ha några som behövde mig. Petter och Magnus kommit hem från Dalarna där de varit på läger.Helnöjda! Bernard åkt med till Hjortkvarn.

Torsdag 21 febr. Vet ej om jag tidigare berättat om mitt frikort på SJ. När Georg dog hade han en tid innan fått sitt nya årskort på SJ. Detta betalt av sin arbetsgivare. När jag efter Georgs död såsmåningom kontaktade SJ för att återlämna detta upplystes jag om att årskort är personliga och att jag fick "ärva" detta. Hoppsan! Nu blev det att åka första klass gratis och dessutom i stor utsträckning ta barn med  mig.

På morgonen kl 8.30 tog vi tåget,Kristin, Emil och jag , till Stockholm för att roa oss. Tog buss 69 till Kaknästornet. Promenerade till Tekn. Museet och Telemuseet. Därifrån buss till Sergels Torg. Sedan det som kanske var roligast av allt. Vi åkte tunnelbana till Mariatorget. (Där jag, i närheten, som 15-åring hade min första arbetsplats) Vi besåg Leksaksmuseet med sina 4 våningar.Vi tog Tunnelbanan till Aspudden och därifrån in till stan igen och så åkte vi tåget över Katrineholm direkt till Örebro.
På kvällen korv och "pommes" framför brasan. Helnöjda med vår dag i Kungliga Huvudstaden,  som
också en gång besöktes av Pelle Svanslös.

När jag i kväll läser om nästa dag väljer jag att ej skriva mer just nu.
Tacksam för all Guds godhet mot mig i dag och alltid, knäpper jag mina händer i stor glädje och går till vila för att invänta en ny intressant dag i morgon. I dag har jag pratat med Anna, lördagens brud.  Ska föra över några foton i morgon med hjälp av Tobias.
Nu säger jag åter GodNatt och Sov Gott, alla vänner!

söndag 29 mars 2015

Söndag 29 mars 2015. Dagen efter den trevliga bröllopsfesten i Uppsala och lite annat.

Så var det söndag. Fick på förmiddagen besök av Rita, en vän sedan min tid på Ria. Hon hade trotsat blötsnön och promenerat hit. Vi fikade och jag fick veta att hon ej mår bra.Vi bad tillsammans och hon gick hem för att sova igen den sömn hon förlorat i natt då hon legat vaken mycket.

Jag somnade också en stund senare. Vädret inbjuder därtill. En annan god vän ringde. Hon hade tårta som hon ville bjuda på, så jag ska åka dit framåt kvällen och hjälpa till med att få slut på den.
Trevligt att mötas till liten fikastund.

Anna i Uppsala hade läst bloggen jag skrev i går och skickade SMS där hon uttryckte sin och Stefans glädje över fin bröllopsdag och lovade att de vid nästa besök ska se till att jag kommer med rätt buss.
Nu tror jag att jag lärt mig en läxa. Jag ska titta noga på vad SJ skrivit och inte ta för givet att det alltid är bussar med samma nummer som trafikerar en viss sträcka.

Nu vill jag att alla, som läst om mitt äventyr, ska veta att det var ingen katastrof. När jag stod i tunneln i Enköping tänkte jag på alla dessa människor, som jagas bort från sina hem för att rädda sina liv.Jag tyckte  det var bra att stå där i trygghet och bara vänta på att tiden skulle gå, samtidigt som jag lärde mig något.
Det är så enkelt att säga att "jag tänker på dem" eller "jag ber för dem" men att sedan inte inse att vanliga, små förtretligheter, som vi alla drabbas av ibland, ofta självförvållade,  är så små och futtiga i jämförelse med vad många människor måste lida. Livet är inte rättvist!
Jag visste ju att värme och ljus och bil hem väntade mig och det skänkte tillfredsställelse övermåttan.

Jag njuter ännu av den trevliga samvaron och kommer att bevara denna dag i kärt minne. Jag besökte för 25 år sedan, tillsammans med Anna och hennes bror,  morbrodern och mostern och minns det med glädje. Så roligt att Anna och Stefan har så fin kontakt med dem.
För några år sedan var jag med på en annan vigsel , också en av "mina tonårsflickor" som gifte sig.
Tyvärr har vi ej längre kontakt men jag vet att paret har det bra tillsammans, om än långt härifrån.

Om en kort stund hämtas jag till kaffestunden hos min väninna och därför skickar jag iväg den här bloggen i befintligt skick. Kanske jag ej orkar skriva i kväll om jag kommer sent hem.
Tag emot min varma eftermiddagshälsning och Sov Gott när det blir dags!
Vindruvsplantorna växer och om jag hinner skickar jag ett foto som bevis.

lördag 28 mars 2015

Lördag 28 mars 2015. Vissa dagar blir så konstiga. Roligheter och detmotsatta går hand i hand.

Egentligen borde jag dricka en kopp varm choklad och gå till vila. Chokladen har jag redan druckit , skakningarna upphört och vilan tar jag sedan jag bloggat klart. Bäst att jag beskriver dagen sådan den var och blev medan jag har den i färskt minne.
"Har du inga vantar, mormor", sa Linn när hon körde mig till tåget i morse. Jag förklarade att det ej var nödvändigt i dag. Något jag skulle få ångra.

Jag kom till Uppsala med buss från Enköping. Brudparet kom till tåget och skulle möta. Egentligen hade vi sagt att jag själv skulle ta mig till det närbelägna Stadshuset där den borgerliga vigseln skulle äga rum. Nu fanns de där en dryg timme före vigseln. Telefonkontakt och vi möttes. "Nu tänkte vi gå till ett fik för vi har inte ätit frukost" sa Anna. "Sedan åker vi hem till oss för vi ska byta kläder".
"Vilka nerver",tänkte jag tyst. Hur skulle nu detta gå till?

På fiket förklarade jag att jag skulle sitta kvar där och att vi skulle mötas vid Stadshuset om en stund.
Jodå, en kvart före vigseln var vi 8 pers. samlade och in kom Anna i vit spetsklänning och brudgummen i mörk kostym, så fina.

Utanför ceremonisalen fanns det viktiga papper där två vittnen skulle skriva sina namn. Annas morbror och jag skrev på och så var det dags att gå in till den kvinnliga vigselförrättaren,
 där brudparet lovade varandra sin kärlek i nöd och lust. Ett kort, traditionsenligt tal sedan de växlat ringar. Därefter fick de som ville fotografera. Då kom min första motgång denna fina dag.
Batteriet i min iPhone slutade att fungera.

När vi kommit till Restaurangen där brudparet beställt jättefin middag kom nästa motgång.
 Jag upptäckte att jag inte hade handväskan i den större väska där jag alltid lägger den för att den ej ska vara synlig. På vigseln hade jag tagit bara handväskan med in och innan vi skulle lämna salen hade jag lagt den ifrån mig för att gå runt och titta på fotografier föreställande "mäktiga män" i stadens historia och när jag kom ut i kapprummet tog jag den större väskan med mig utan funderingar.
Vad göra? Jo medan vi samlades vid bordet så åkte brudgummen iväg till Stadshuset och tog väskan framför ögonen på vaktmästaren och skyndade sig till restaurangen. Under tiden hade vi andra beställt mat och bruden beställt var sin vegetarisk pizza  åt sig och maken. Maten var synnerligen god. Pannacotta till efterrätt, som även brudparet intog.

Annas morbror höll ett strålande tal till de nygifta. Vad jag  njöt av att lyssna. Det gick säkert till hjärtat på brudparet.
Jag satt bredvid hans fru och hon anförtrodde mig att han alltid höll så bra tal. Jag hade en man som också var en god talare så jag visste att hon kände sig nöjd.

Min buss skulle gå 17.10 från Uppsala och morbror Torbjörn skulle skjutsa mig dit.
Då kom motgång nummer tre, som jag själv var anledning till. På väg till Stadshuset från buss 804, tänkte jag att nu måste jag veta varifrån den går när jag ska hem, så jag frågade en man, som tittade på en tavla och sa att den går från hållplats A3, därborta. OK tackade jag utan en tanke på att kolla i min iPhone ang. bussnummer. Tog för givet att det var samma nummer som gick till och från Enköping.
Jag lämnades vid begärd hållplats men blev bekymrad när den ej kom i tid. Telefonen hade jag laddat på restaurangen så jag kunde nu se att det var ett annat bussnummer för återfärden. Fick veta att det fanns en annan hållplats för den bussen och nu hade den gått, men om några minuter skulle 804 gå från A3. Jag förstod att jag ej skulle hinna med rätt tåg från Enköping men tänkte att det går väl något lite senare.
Precis vad det gjorde. Mycket senare. Värst var att Järnvägsstation var stängd, cafeet bredvid, likaså.
Ett par killar sa att de kunde skjutsa mig till bussarna, vilket visade sig vara den stora uppställningsplatsen för bussar som ej var i bruk. De åkte vidare och jag hade bara ett att göra. Ta mig till Järnvägsstationen igen. Inte en människa syntes till och jag undrade åt vilket håll jag skulle gå. "Gode Gud hjälp mig", bad jag. Strax fick jag se en ung kvinna komma promenerande. Hon erbjöd sig att gå med hela vägen för hon var ändå bara ute på kvällspromenad.

Vi skildes vid Järnvägsstationen. Jag hade nu att vänta ytterligare 1½ timme. Allt stängt. Det började bli kallt och jag hade inga vantar. Bredvid Järnvägen finns en tunnel varifrån man går upp till tågen.
Jag höll mig kvar där stående mot en vägg där det fanns ett räcke att hålla i. Tåg mot Örebro Hallsberg gick klockan 20.09. Då var jag genomfrusen.
På tåget tog jag fram min iPhone för att kunna visa konduktören biljetten. Oj då, jag hade laddat den för kort stund på restaurangen och nu var den död.
 Märkligt nog kom det ingen konduktör på hela resan till Örebro, som jag kunde se.
Strax före Örebro upptäckte jag ett uttag i väggen. I med laddaren och kunde ringa Färdtjänst som hämtade mig en kort stund efter ankomsten till Örebro.

Detta var kvällens godnattsaga. Jag är så nöjd med att vara hemma och chokladen värmde gott.
Tänk vad en liten självförvållad miss kan ställa till med.
Tja, det här var väl inte mycket att berätta men något annat skulle jag ändå ej kunnat skriva, så det är som det är. Jag är SÅ tacksam att jag har fått vara med på Annas och Stefans vigsel. Anna och jag har hållit ihop i 25 år och vår vänskap är bestående. En fin och snäll man som passar henne har hon. Jag gläds med dem. Dessutom fick jag en intressant ny FBvän, en god vän till brudparet.

 Hela tillställningen var så otvungen och trivsam, ett kärt minne att leva på länge. Nu ska jag sova.Fryser inte längre.Natti, Natti, alla vänner.

torsdag 26 mars 2015

Torsdag 26 mars 2015. Fint besök av barnbarn med dotter. även från år 1991

I dag fick jag besök av Bernard och Amelie.
I den röda plastkassen där jag samlade kort brev och annat som hade med Georgs död att göra hittade jag tidningar där det också fanns minnesrunor, en av dem skriven av Elsemarie. Hon läser inte mina bloggar så länge jag skriver om Georgs frånfälle. Det var speciellt svårt för henne eftersom han dog dagen efter hennes och Lasses lysningsdag.
Då min blogg är en bit historia och  livet innehåller både glädje och sorg så har jag valt att också ta med det Elsemarie skrev i Missions-Baneret och någon mer tidning.

Så här skrev hon:" Älskade pappa, vad vi saknar dig! Vi alla i din stora familj. Vi saknar din omsorg och den trygghet som du gav."

När jag var liten och vi bodde i Borensberg minns jag att jag tyckte det var så bra att pappas säng stod närmast dörren i sovrummet, där jag också ofta sov, för då behövde inte mamma och jag vara rädda om det skulle komma några tjuvar.
Många nätter sov vi dock ensamma, mamma och jag för pappa var ofta ute på resor i Östgötamissionens eller Frikyrkliga Studieförbundets regi.
Det var alltid lika roligt när han kom hem. Ofta hade han med någon present. Hur väl jag minns "Mallorcaskorna", som jag fick när jag var tre år och som jag var så stolt över," Österrikedressen" och "Israelklänningen".

Ett annat minne från min  barndom är den ömhet han visade mamma. Jag skämdes när han kramade och pussade henne mitt framför näsan på mig och mina kompisar. Så gjorde ju inga andra föräldrar!
Såsmåningom ändrades skammen till stolthet. Tänk att ha föräldrar som hållit ihop i 40 år och fortfarande går hand i hand på stan. Jag kan bara önska att mitt eget äktenskap ska bli lika lyckligt.

Ytterligare ett starkt minne av pappa har jag från julhelgerna. Han var lycklig som ett barn och skydde inga besvär för att överraska barn och barnbarn. Hur ofta har vi inte sprungit runt huset på jakt efter ledtrådar, som visade oss var paketet var gömt.

Han har gett oss så många fina minnen men också en grund att stå på. Ofta förekom det samtal och diskussioner i olika ämnen. Redan när jag var 11-12 år och kom hem med synpunkter på gudstjänsten, ville han att jag skulle motivera varför jag tyckte som jag gjorde.
Det lärde mig att tänka självständigt och visade också att för honom var mina åsikter lika viktiga som någon annans, trots min "ringa ålder".
Jag hoppas att jag ska kunna ta lärdom av pappas generositet, omsorg och trygghet så att jag kan ge mina barn en lika fin uppväxt som jag själv har haft.
"Jag vet att du har det bra, pappa!"

  Detta skrevs några veckor efter begravningen.
Nu fortsätter jag med att återge ur dagboken från år 1991.
Lördag 16 febr firade vi Kerstins mans 45-årsdag. Nästan alla i familjen var där.
 Söndagen.Jag gick i morgonrock halva dagen, Vad spelade det för roll, resonerade jag.
Kerstin ringde och tog mig med till Landsstatshuset där vi lämnade deklarationsblanketterna.
När vi kom hem till Kerstin bjöds vi på palestinsk mat av Kerstins man. O så gott med homos, tillagad av rätt person. Kände mig så ensam på förmiddagen men dagen slutade bättre än den började.
Nästa inlägg börjar vecka 8 med sportlov men nu ska jag hänga tvätt innan jag ska sova och avslutar därför mitt skrivande i dag.

Angående flygolyckan, som jag berättade om i mitt förra inlägg, så har vi i dag fått uppgifter om att de s.k svarta lådorna har hittats och mycket noga analyserats. Förklaringen till olyckan är så hemsk så jag orkar knappast skriva det. Det ser ut som om en av de två piloterna avsiktligt låtit flygplanet störta i Franska Alperna. Han tog i döden med sig 149 människor ytterligare.
Förstämningen är stor och jag tror att vi alla mår väldigt dåligt av den svåra olyckan, som blir ännu mer fruktansvärd på grund av att det skedde på detta sätt.

Nu säger jag GodNatt till er alla kära vänner. Jag har haft besök av Bernard och lilla Amelie i dag.
Kristin kom också till kroppkakelunchen och senare mellanlandade Kerstin här på väg till Biografen.
Kom just nu att tänka på en kör vi sjöng i min ungdom."Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag , men det finns dock EN som gör det, honom följer jag i dag."

onsdag 25 mars 2015

Onsdag25 mars 2015. Om denna omväxlande dag må jag berätta.

Kände mig dålig i går kväll och befarade förkylning. Trots att jag hade tid hos tandläkaren klockan 11 i dag så kände jag mig frisk. Kom på att jag lovat ta med mig gott fikabröd till de 3-4personer som arbetar där.Samma tandläkare sedan början av 80-talet. Bakade en mjuk pepparkaka för att göra det enkelt för mig.
Barnbarnet ringde. Passade det att han tog minstingen med sig och kom på besök i morgon.Joodå!

Ringde Färdtjänst som inte hade någon bil. De behövde längre "startsträcka" så jag ringde efter en vanlig taxi. Mer än dubbelt så dyrt men jag kom i god tid till tandläkaren.

Där fick jag veta att tandlossning pågår i nedre käken och två tänder är redan lösa så fem tänder ska tas bort och på något sätt ska de ersättas med nya. Jag litar på min tandläkare och behandlingen ska påbörjas efter påsk.

Hos optikern skulle jag vara klockan två(illa planerat av mej) så det blev lång kaffepaus och besök i ett par affärer. Hade tänkt mig en semla till kaffet men nöjde mig med en ostmacka eftersom i min värld måste jag ha sällskap om jag ska äta semla.

Optiker är ett släkte som alltid fascinerat mig. De kan så mycket och är så noggranna. Lite efterstarr på båda ögonen men lite för lite för att behöva remiss till USÖ.
På Våghustorget fanns nu tiggarna med tidningar i händerna. Alla ville sälja. Det blev faktiskt lite jobbigt. Jag ger gärna en sedel till de som sitter och tigger och gjorde så också i dag men köpte ingen tidning.

Tog  bussen för att åka hem. Fick för mig att hoppa av vid Järntorget för att besöka en bokhandel. Jag gick Storgatan fram och plötsligt får jag se honom, tiggaren, sitta där.Vi log mot varandra. Han gjorde korstecknet som vi gjorde när vi en gång sågs vid min närbutik Jag har tidigare berättat om den mannen som grät när jag gav honom två hundralappar. Det blev ett kärt återseende i dag.
Efter besöket i bokhandeln tog jag bussen hem,glad över att jag träffat "min" tiggare och fått tillfälle att ge honom en slant ytterligare.

Förberedde morgondagens kroppkakor som barnbarnet gärna vill ha till lunch.

Telefonen ringde. En kvinna, som jag är bekant med sedan min tid på Ria och även senare haft kontakt med då och då  ville att jag skulle be till Gud  för henne. Hon mår inte bra. Jag bjöd henne att komma hit när det passar henne så vi dessutom kunde få en pratstund och fika tillsammans. Jag vill så gärna vara med i förbön och särskilt roligt är det när det är gamla vänner som jag känt i flera år.

Efter det ett SMS om att jag om en timme skulle hämtas till den våffelkväll jag tidigare inbjudits till. Efter hemkomsten kokade jag potatis till kroppkakor jag ska glädja barnbarnet med i morgon.

Gårdagen hade jag besök av ett par vänner med anknytning till min tidigare granne Erik. De hade med sig två buketter gula tulpaner, precis vad jag hade önskat med tanke på att Georg alltid vid denna tid på året kom med stor bukett gula tulpaner. Tack Gud för denna uppmuntran och tack till vännerna som kom med blommorna.Ulla kom också på besök.

I franska Alperna störtade i går ett flygplan med 150 personer ombord. Alla omkom. Nyhetsförmedlarna talar mycket om detta. En hel klass elever från en skola i Tyskland som varit på språkresa till Spanien fanns med. Förstämning och sorg på många håll, förutom alla anhöriga. Man försöker nu finna förklaring varför det hände.

När det gäller vårt land talas det i kvällens TV om att det saknas bostäder till alla flyktingar som anländer till vårt land. Det berättas om att man kan få betala en summa pengar för att få ha sitt namn skrivet på en adress för att sedan flytta runt till släktingar, vänner och bekanta. Alldeles för många är skrivna på en och samma adress. Myndigheterna vet ej hur de ska hantera den stora invandringen då det saknas både arbetstillfällen och bostäder.Samtidigt kan vi ej stänga ute de som flyr för att rädda sina liv. Vi lever verkligen i en kaotisk värld  i dag.

Jag hade tänkt skriva lite om forna dagar men känner att jag är trött efter att ha varit igång hela dagen. Nu blir det en rolig dag i morgon med en liten klättrande tös här.

Nu säger jag GodNatt till er alla. Tacksam för en fin dag går jag till nattens vila.

söndag 22 mars 2015

Söndag 22 mars 2015. Inget kyrkobesök. Dagen är kylig och grå. Jag bakar bullar Igen! lite från år 1991.Döden slår till!

Baka bullar nu igen? Jo jag har gett bort och ätit upp de jag bakade i torsdags. Känner mig rätt pigg i dag men vill varken till kyrkan eller  gå utanför dörren i detta ruskväder, så då kan jag lika gärna baka.

Från Biskopsgården i Göteborg sändes i TV en fin Gudstjänst. I början såg man i övre delen av rutan: "Inspelningen gjordes innan den tragiska skottlossningen i Biskopsgården"

Det var klokt att meddela detta för annars hade man kanske undrat.
En dag i veckan hände sig att två maskerade män tog sig in på en restaurang, öppnade eld och dödade två unga män samt skadade många, som fick föras till sjukhus.En av de unga männen var bara tillfälligt där för att köpa mat. Vad gäller den andre har jag uppfattat att han var den  som skulle dödas. Detta hände alltså i Göteborgs stadsdel Biskopsgården.

Nu tar jag fram blocket från år 1991. Som jag tidigare berättat så skrev jag efter Georgs död inte bara dagbok utan också i kollegieblock.

I ett tidigare inlägg berättade jag om att jag varit i Karlskoga och där på en kurs om kriser berättat om mina erfarenheter.
Den 6 febr kom jag hem. Ser att jag efter hemkomsten skrev brev till Georg.(Jag gjorde det ibland som en del av bearbetningen av sorgen och saknaden). Jag delger här en del av brevet.

"Georg, min älskade! På hemväg från Karlskoga kände jag att jag måste gråta och nu har jag gjort det.
Älskling, om du visste hur ensam jag känner mig.Jag brukar ju vara med dej när jag är på FSkurser.
Nu var jag där för att du är död. Du är död och jag skulle berätta hur det känns för mig att du är död!
Georg, du skulle hört när jag berättade hur underbart det var att vara gift med en så omtänksam och romantisk man som du var.
Alla dina arbetskamrater från Linköping var där.
Du, ibland längtar jag till det land där du bor men, jag ber om att få vara till hjälp och välsignelse för våra barn och barnbarn och för andra människor, så länge Gud vill ha mig här."

Jag återgår till dagboken där jag i går avslutade med söndag 10 febr. Så lite man vet om det som komma skall.
Måndag 11 febr.Lennart kom,som han brukar, till lunch.På mer än ett sätt så nyttigt för mig.
Vidor samlar ihop grenar efter trädbeskärningen och skottar snö. Åkte hem efter lunch. Hämtades av vänner från Göteborg. Fredrik kom . Sover över .
Tisdag 12 febr.Stina och jag skulle åka till IngaMaj och Sune i Karlshamn men fick återbud.
Onsdag 13 febr. IngaMajs födelsedag (som hon firade i Örebro på lördagen)
Fredrik och en kompis kom och var hungriga.Så roligt när barnbarnen kommer.De fick Kinagryta och annan mat och i boken står att vi satt framför brasan i kakelugnsrummet och tittade på TV innan de måste iväg till "replokalen". Fredrik kom tillbaka och sov här.
Jag deklarerade.
Torsdag 14 febr.Bakar semlor. IngaMaj och jag pratat i telefon på dagen.
Fredag 15 febr. IngaMaj ringt.  Ett chockartat bud. Sune dog i hjärtatack vid midnatt. Men han var ju här i lördags! Svårt att fatta att vi båda skulle mista våra män så hastigt genom hjärtatacker.

På mindre än 4 år hade vår familj genom döden mist vår syster ( IngaMajs tvillingsyster), vår mamma, Georg och Sune. Nu var alla fyra i en bättre värld men sorgen och saknaden var vår.

Nu har åren gått coh sorgen har lagt sig. Skönt att den gör det. Både IngaMaj och jag har det bra och bor nära våra barn.
 Jag är nöjd med livet och tycker att varje dag har så mycket att ge. Har allt jag behöver och mer därtill. Hur skulle jag kunna annat än vara tacksam till Gud som aldrig sviker.

Tänker på hur våldet tar allt mer plats på vår jord. I Jemen fruktar man inbördeskrig  och det verkar som om ondskan slår till lite överallt.
Då är det gott att läsa ur psalm 23." Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont ty DU är med mig. Din käpp och stav de trösta mig." Vi får knäppa våra händer och tacka för att det är sant.
Gud kommer att ha sista ordet. Han är vår far och vill oss väl."Mot det onda. För det goda."

Nu ska jag plocka ner bullar i påsar och frysa in. Killen som fixade telefon fick en påse och fler kommer jag att ge bort under veckan. Så är det ju det där att jag har vanan att börja varje dag med kaffe och minst EN bulle. Så gott !
 När jag var med Kerstin och handlade på Marieberg i veckan så frågade en expedit hur jag vid så hög ålder kunde vara så pigg. "Varje morgon äter jag blåbär och ber till Gud,"svarade jag snabbt. "Oj då, jag gör inte något av det", blev svaret. Så skrattade vi och sa "Hej då!"
Nu säger jag "Hej då" till er, alla kära vänner, som läser bloggen. GodNatt och Sov Gott!





lördag 21 mars 2015

Lördag 21 mars 2015. Ensam, vilsam dag som förgylldes av besök och semlefika.

Som så ofta förr så gick halva dagen innan jag kom igång.
Hahaha, precis nu  säger de på TV att skolorna borde börja senare för att ungdomarna kommer inte igång när skolan börjar så tidigt som i dag. Jag kanske är helt normal!!

I dag vaknade vi till ett tunt snötäcke på gatan. Lite kallare också.
Ulla och Lennart kom och fikade med hemgjord semla innan de "tog ut" en julklapp som bestod av teaterbesök i kväll.

Nu till år 1991 och februari månad. Måndag 4 februari. Jag var ombedd av Studieförbundet att som resursperson vara med på en kurs med rubriken "Kriser" på Karlskoga Folkhögskola, nästa dag.
Jag förväntades berätta om min sorg och hur man hanterar en så svår kris.

På kvällen drog jag ut lådan vid Georgs säng för att lukta på rakvattensflaskan. Jag vågade ej låta bli för jag kunde ej veta hur jag nästa dag skulle bete mig framför de församlade i Karlskoga, många av dem bekanta till mej. Rakvattenflaskan var en skyddsfaktor. När jag kände doften brast jag, som vanligt, ut i gråt. Denna gråt på måndagen borde, enligt erfarenhet, betyda att jag kunde hålla tårarna under kontroll på tisdagen.

Lennart skjutsade mig till bussen. Första samlingen efter lunch började med att läkaren Ingrid Underskog höll ett föredrag om kriser. Jag berättade om min chockartade upplevelse och hur konstigt jag beteendemässigt fungerat. Om glömska,överkänslighet, drömmar, tårar, kontakter, obeslutsamhet, plötsligt uppkommen ilska,behovet av att få tala med andra som mist sin livskamrat och mer därtill.
Det gick bra och jag var tacksam för att jag luktat på rakvattnet, som frambringat tårarna dagen innan.

Senare på kvällen såg vi filmen "Jobs hustru". Sov dåligt på natten, står det i boken.
Fick åka hem med en av Georgs tidigare arbetskamrater, tacksam över att allt gått bra.

Veckan fortskred. Barnvakt, bakade tårtbottnar  av 30 ägg(!),fick oväntat besök av fyra vänner.
Lördag 9 febr. kom Stina från Krylbo till Örebro och på kvällen var vi på IngaMajs 60-årsfest i Immanuelskyrkan tillsammans med släkt och vänner.

På söndagen firade vi Kristins 9-årsdag med middag i Hovsta och på kvällen kom IngaMaj och Sune tillsammans med svåger Vidor hem till mej. Så trevligt att ha dem här.

Nästa vecka blev en sorgens vecka och jag väntar med att berätta om den veckan till nästa inlägg.
I TV pågår programmet " Smartare än en femteklassare". De tävlande är så duktiga i kväll.
Jag ska nu stänga av TVn och gå till sängen.
Jag är tacksam för en bra dag och säger GodNatt till er kära vänner. I kväll blev jag ju klar med bloggen i någorlunda tid så jag hinner läsa lite innan jag somnar." Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är."

fredag 20 mars 2015

Fredag 20 mars 2015. Överraskningsdag kan man säga. Utöver Solförmörkelsen.Lite från år 1991.

Dagen började, mulen och grå. I dag skulle det bli solförmörkelse. Den skulle inte komma att synas i Örebro men i kväll fick vi på TV se hur det såg ut i Norrland. Helmörkt några sekunder. De som var där hade inte ord nog att beskriva upplevelsen.
Jag minns solförmörkelsen en sommardag år 1954. Barnen och jag var i Figeholm och hälsade på hos mamma. Jag minns att händelsen skulle vara väl synlig just där. Många hade kommit från andra länder med apparatur och stod utplacerade i området. Två eller tre vetenskapsmän från Holland eller Tyskland bodde hos mamma. Allt var så spännande! Visst blev det skymning mitt på dagen, fåglarna slutade sjunga och en konstig känsla av att något var annorlunda omslöt oss. Allt blev så tyst. Dock var ju det jag nyss såg på TV från dagens solförmörkelse i norra delen av vårt land mycket imponerande i förhållande till det jag upplevde  1954.

Dagens solförmörkelse var vi informerade om och alltså ingen överraskning.
Det var däremot det länge väntade besöket av Telia. På en kort stund var hemtelefonen, nu kopplad till bredbandet, i funktion. Härligt! Nu ska mina äldre vänner få veta att det gamla numret, som jag haft sedan 1982 åter är i funktion. Lasse har till viss del varit "inkopplad" på ärendet och efter Telias besök i dag ringde han ang. kompensation, vilket lyckades så jag är nu helt nöjd.

Nästa överraskning var att Kerstin kom och fikade och undrade om jag skulle vilja komma ut i affärer. Precis vad jag ville! Vi åkte till ett köpcentrum där jag fick tillfälle att inhandla flera saker, som inte finns i min dagligvarubutik. Nu fick jag bläck till min skrivare och inväntar barnbarnet som brukar sköta om det som behövs angående den detaljen.

Medan jag skriver lyssnar jag till gamla välkända sånger från Pingstkyrkan, som på Närradion har den sedvanliga Förbönskvällen dit människor ringer om sina problem som de önskar att Gud ska hjälpa dem med att hantera eller lösa. Bönerna varvas med fina trosstärkande sånger.
Senare kommer ytterligare sånger från en av stans andra kyrkor. Gillart!

Nu till år 1991 och fortsättning på vecka 5.
Fredag 1 febr. Ulla kom och lämnade Kristian här medan hon åkte till en terapeut med deras lilla flicka,som ska undersökas i samband med att Ulla och Lennart via socialen tagit  hand om henne.
På eftermiddagen kom Elsemarie och Lasse tillsammans med en familj från Katrineholm. Mamma, pappa och två flickor.Familjen stannade till nästa dag.

På lördagen barnvakt i Hovsta  medan Sven och Maria var i Godegård med sin kör. Fredrik sov hemma hos oss i stan. På söndagen åt vi god middag i Hovsta

Nu sjunger Lasse Berghagen om hur han "knäpper ihop sina händer och ber till Himmelens Gud, vilket skänker honom vila och ljus." Jag tycker mycket om den sången men får alltid lust att sova när jag hör den. Så också nu. Så därför, mina vänner säger jag GodNatt  till er alla. Är så tacksam för att det blev en så bra dag då så mycket bra hände.

torsdag 19 mars 2015

Torsdag 18 mars 2015. Trött men trevlig dag. Bullarna goda.

Så fort det gick  att baka den här gången.
Tänkte  i kväll att det skulle nog ej bli någon blogg på grund av att jag fastnade vid TV2 och kunde ej slita mig därifrån. En resa med åldringar från olika äldreboenden fångade mig totalt.
Att se dessa äldre människor få åka till Grekland tillsammans med fantastisk personal, se deras glädje och reaktioner var helt underbart! Kom in lite sent i filmen så nu ska jag se reprisen också.

Innan filmen hade jag avslutat bakandet av två plåtar bullar.

I morgon skulle jag åka till Falköping på begravning men känner mig alltför trött för att ge mig iväg.

Jag hinner nog ännu en vecka av år 1991 och går till dagboken från detta år.
Konstaterar att jag jobbade med att hantera min sorg.
Ett sätt var att LÄSA böcker som handlade om sorg. Jag "slukade" allt jag kom över. Fick tidigt tips om att läsa Cyndee Peters bok "Timme för timme, dag för dag" Jag läste och läste. Hon förlorade med kort mellanrum både sin man och sin mor. Att läsa om hennes förtvivlan var så välgörande.

Jag såg också till att skaffa kontakter med sådana som förlorat någon närstående. Har många gånger undrat över varför, särskilt våra frikyrkor, inte har "krisgrupper"när det händer svåra saker.
Jag gick ut med annons och fick ihop en s.k."sorgegrupp", som jag tidigare berättat om.
Det jag reagerade på när det gällde församlingen var att det deltagande som visades första veckan och runt begravningen sedan näst intill upphörde.  Jag hade visserligen stor familj och vi hade nytta av varandra men ändå saknade jag mina vänner från församlingen. Särskilt de som förlorat sina män.
Ser i boken att jag ofta var på besök hos någon. Kanske ett sätt att skingra tankarna.

Vecka 4 år 1991.21 januari. Bönegrupp hos Kurt och Margit. Sedan hälsat på hos Ingrid Alverlin(en vän sedan stockholmstiden, som förlorat sin man ett par år tidigare). Vidare till Emy och Linne`Eriksson, pastorspar i Korskyrkan, Stockholm och pastorn, som år 1948 blev vår vigselförrättare.Hem och plockade ner julsaker. Till Emelia (en tjej jag varit kontaktperson för via socialen) med bullar och kakor. Efter det till Anna i Brickebacken med ett strykbräda. En av de två syskonen som bott här en tid men nu fått studentlägenhet. Detta den 21 jan.

Resten av veckan  handlar om lite barnvakt,besök på Palmbohult med Riafolket, Hindersmässan , Trädbeskärning, Second Handjobb, på kvällsmöte i Mellringekyrkan, På söndagen, 27 jan. sett Gudstjänst från Immanuelskyrkan, Örebro . Predikant Kent Pekar.Efteråt kom han med sin familj hit, inbjuden till middag. På kvällen var 3 barn från Hovsta här medan föräldrarna hade "Svart på Vitt" övning.
Vecka 5 börjar måndag 28 jan.  Jag åker till Hjortkvarn och är barnvakt. Ulla och Lennart har från Socialen fått en liten flicka och Ulla tar tösen med till Norrköping för att köpa kläder som hon behöver.
På kvällen barnvakt i Hovsta.

Tisdagen hämtas jag av två socialsekreterare för att följa med till Hjortkvarn som barnvakt så de i lugn och ro kan prata med Ulla om den nya placeringen av den lilla flickan.
Till Palmbohult med Ria på kvällen.
Med Martin och köper skor. Till Mellringekyrkan två kvällar i rad.Avslutar veckan med att  fira Svens födelsedag i Hovsta.      

Så avslutas också denna dag och jag kan gå till vila. I morgon ska Telia komma och kolla varför inte bredbandstelefonen fungerar.
Nu säger jag GodNatt till oss alla och påminner om att vi har en Gud som bryr sig om oss natt och dag!

onsdag 18 mars 2015

Onsdag 18 mars 2015. Matgäst, träning, vila. Äntligen ett nytt år att berätta om. År 1991.

I kväll börjar jag lite tidigt med bloggen för jag vill sova tidigt.
Dagen har varit helt underbar med sol och flera plusgrader. Matgästen kom, tog ut Isak på långpromenad, skjutsade mig till träningen. Fick en härlig promenad hem. Sedan tog jag det lugnt.

Nu går jag rakt in i år 1991. Jag har så länge uppehållit mig vid det annorlunda året 1990 så jag känner mig lite osäker hur jag ska ta itu med det nya.
Jag var ju väldigt detaljerad.Detta beroende på att jag ville återge hur livet gestaltade sig en tid före och efter Georgs död. De barnbarn, som fanns då hade ganska låg ålder. De yngsta har bara diffusa minnen av honom och Elsemaries och Lasses barn har ju aldrig sett sin morfar.

En titt i dagboken på första veckan av år 1991 visar att vi alla inom familjen umgicks mycket. Åt mat hos varandra, gick på bio med barnen, fick besök av Lasses föräldrar och moster från Katrineholm.
Anna kom tillbaka från sitt julfirande i Småland och fick hjälp med att få ordning i sin lilla lägenhet i Brickebacken. Kusinerna sov över hos varandra.Sorterade in varandra efter passande ålder!
Erik återvände från Småland och hade 10 kg rådjurskött med sig. Hans pappa jägmästare.

den 4 januari har jag alltid namnsdag. Något som Georg uppmärksammade stort eftersom han då mestadels var hemma, ledig från jobbet.
Naturligtvis tog mina omtänksamma barn sitt ansvar för denna "stora" dag och gratulerade med en stor vacker blombukett från dem alla. Kerstin hade skickat fira-annons i Nerikes Allehanda.
De av familjen, som hade möjlighet kom och fikade.

Lördag 5 januari.Elsemarie och Lasse packat och åkt hem till Katrineholm.Från Jönköping kom en kvinna, som jag av en bekant fått vetskap om att hon förlorat sin man och inbjudit att vara hos mig ett par dagar.
Vi tittade på TV i TVrummet på övervåningen, Det var första gången sedan Georg dog i maj månad som jag satt där framför TVn.Tänkte på alla gånger vi suttit där framför kakelugnsbrasan och njutit, ofta tillsammans med barnbarnen och grillat korv. Minnena trängde sig på.

På söndagen gick vi till Nikolaikyrkan där Ola Stålnacke predikade. På kvällen på Riamöte.
På onsdagen skjutsade jag henne till tåget och konstaterade vid hemkomsten att det var första gången sedan julhelgen som jag var ensam.
Lördag 12 januari fyllde Elsemarie år. Ulla, Kristian och jag kom dit dagen innan.Nästa dag åkte jag tåget hem och jobbade på Second Hand för att sedan åka tillbaka till Katrineholm  och vara
 med på födelsedagsfesten. På söndagen kom Mikael till mig och vi pratade länge.
Nu hade två veckor på nya året avslutats.

Därmed tar jag kväll och gläds över denna fina dag och ännu mer åt att det ska bli ytterligare en sådan dag i morgon. Tidig vår i år. Snart kanske jag kan fika på altan, Sov Gott , vänner!





tisdag 17 mars 2015

Tisdag 17 mars 2015. Nutid och forntid.En trevlig dag!

Tisdag! I dag har jag bakat Finska Pinnar och drömmar, som jag hade lovat till ett litet årsmöte.
Grattade en god vän, som fyllde år.
Blev glatt överraskad av ett meddelande från ett barnbarn:" Hej mormor , hur är läget?" Blir så glad av att se att deras omtänksamhet, även om bara genom några ord. Tenta på torsdag för den unge mannen. Jag gillar att få veta lite om hur det går för de studerande.

Nu till år 1990.
Lördag 29 december.Elsemarie, Lasse och jag åkt till Borensberg. Ätit"julbord" hos vännerna Andersson. Hämtat potatis i Fornåsa. Hälsat på hos Lisa och Sven Sandström.

Söndag 30 december. Gick upp klockan halv sju. Mattias kom och fikade efter tidningsutbärningen. Vi tittade på TV. Är så roligt att behålla den tradition som Georg skapade med fika på söndagsmorgnarna.
Jag gråtit mycket på dagen, står det i dagboken. På kvällen gick Elsemarie, Lasse och jag till Kerstin och hennes familj. Spelade sällskapsspel och hade en trevlig kväll.

Måndag 31 december. Nyårsafton! Besök på dagen av IngaMaj och Sune med dotter och barnbarn.
Sedan till Hjortkvarn och vakade in det nya året, vi tre. Kom till Örebro vid 2-tiden.

Så var det året slut. Jag tittar lite i föregående års dagbok. 29 december hade vi besök av IngaMaj och Sune. 30 december står det att Annelie lånat bilen för att åka till sin moster Siv några timmar.Georg lägger sista hand vid renoveringen av badrummet.Nyårsafton bakar Georg Pitabröd och vi har familjen här på lunch med god mat. Bra att man inte vet framtiden men tryggt att veta att den "är i Herrens händer, i natten mörk Han ljuset tänder. Han leder oss ett steg i sänder på väg till Himlens land" som  Frälsningsarmen sjunger på en gammal grammofonskiva jag har i min ägo.

(I mitt block har jag skrivit lite om Julafton 1990. Vi grattade först Lennart på hans födelsedag.
Sedan gick vi ( nej åkte vi bil den korta vägen till Kerstins familj för gatorna och trottoarerna var så hala) till Mattias och grattade honom. Två födelsedagar på julafton i vår familj och en annandag jul.
Så det kan bli!!
Vi fikade, åt god tårta, som Kerstin gjort .)

Nu är våren på väg och det är så skönt att det är ljust ute när man vaknar på morgonen. Det där med de långa dagarna  som blir allt längre, det är fantastiskt.

Det blev en trevlig dag i dag. Ulla, Elsemarie och jag åkte på eftermiddagen till Monica och grattade henne på födelsedagen.Oj så många goda kakor och tårta det bjöds på.  Elsemarie hann också prata lite med henne om Linns kommande bröllop.
Monica är den som tar hand om festerna i vår familj, sedan många år. Födelsedagar, studentfester och bröllop. Skönt att ha någon, som man har en god relation till och som känner till vår familj och dess egenheter.
Mina vindruvor växer och i dag gav jag bort den första till Monica. Hoppas att den blir till glädje. Om den mot all förmodan skulle dö så har jag lovat en ny eftersom jag har gott om plantor.
Om någon bloggläsare vill ha en planta så hör av er!
Vad det är frestande att läsa gamla dagböcker men måste låta bli och gå till sängen. Fick Allers (en julklapp) i dag så jag ska läsa lite ur den innan jag somnar. GodNatt kära vänner!






måndag 16 mars 2015

Måndag 16 mars 2015. Det blev lite tokigt slut på en bra dag.

Så var det måndag igen. Ingen matgäst i dag.Om jag är sjuk? Nej. Ok? Nej. Att sova brukar hjälpa. Så det gjorde jag men var ändå lika trött.
Men i dag skulle ju Jimmy komma och äta semlor. Jag mår bra av att ha krav på mig så jag satte igång med semlorna, bryggde kaffe, dukade och tände ljus.

Jimmy kom. Han hade sett en film om Moses och hade en del frågor om påsken, som han inte visste något om. Jesu födelse, kanske?  Han ville gärna att jag skulle läsa ur Bibeln om påsken. Han har tidigare varit här och jag har läst ur Apostlagärningarna. "Det är mycket lättare att fatta när du läser än när jag själv läser. Jag har bra fantasi och då kan jag se allt framför mig", säger han.
Så klart läser jag, som älskar Bibeln mer och mer och har man då någon som vill att man ska läsa är det ännu roligare. I påskhelgen ska han ha sin pojke hos sig och vill då gå med till kyrkan för han vill att sonen ska få veta mer om Jesus än han själv fått göra. SÅ roligt!

Nu blev det lite tokigt med tiden. Lasse var här tidigare i kväll och hade kontakt med Telia eftersom  bredbandstelefonen inte funkar.
För ett par timmar sedan kom jag in i ett rum där den gamla datorn fanns och upptäckte  att den var "på nätet" Ja men så bra. Då kan jag ju skriva male på den för det går inte på den nya. Lasse hade satt på den i sitt samtal med Telia. Jag plockade fram gamla papper och skrev till Stadsarkiv eftersom det i gamla datorn fanns brev därifrån, som var intressanta och frågor de sedan länge väntat svar på.

Kollade datum och namn och skrev och skrev. När jag skulle skicka försvann alltsammans.
Nu är jag för trött för att skriva min blogg. Så det kan bli! Det är tråkigt och tar mycket av min tid detta att jag ej bgriper mig på datorer och ändå inte kan hålla mig därifrån.

Nu blir det som det blir. Jag hade börjat skriva bloggen på den nya när jag hoppade in på den gamla och Stadsarkiv. Nu avslutar jag alltså. Känns lite snopet men i morgon ska jag baka kakor till ett årsmöte, enligt beställning och ska då inte sova på förmiddagen, som i dag. Därför går jag till vila. NU! GodNatt alla vänner. Sov Gott! "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet..."
Gud är god!

söndag 15 mars 2015

Söndag 15 mars 2015.En verklig vilodag blev det. Lite 90-tal.

Inte är jag sjuk och inte är jag OK.Hade faktiskt tänkt gå till kyrkan i dag men det blev åter TVgudstjänst.
Att det inte är OK  bevisas av att jag, efter att ha intagit frukost framför TV2 och gudstjänsten från Göteborg, intog soffan, där jag somnade medan jag lyssnade till Närradiogudstjänsten från Pingstkyrkan i Örebro.
Jag vaknade klockan 15.Av detta är det lätt att dra slutsatser.
Nu är det kväll och jag fick en tanke att skippa bloggen men jag säger som en av mina läsare sa en gång:"Jag har blivit beroende".

Det piggar upp att skriva lite. Just nu har jag pratat med kusinen i Västerås, vi som har samma mormor, men först på senare tid har hittat varandra.

Nu ska jag titta lite i dagboken från år 1990 och förmedla lite ur den.

Söndag 23 december.Vaknade och gick upp klockan tre.Ordnar om i rummen så jag kan ta emot familjen från Hjortkvarn, som kom fram på dagen.Skönt att ha några rum att ta till när det behövs.
Jag åkte på eftermiddagen, tillsammans med Emil och Kristian, tåg till Katrineholm för att lämna julklappar till Elsemarie och Lasse och få en stund tillsammans.
För Elsemarie var det svårt. Hon visste att syskonen med familjer skulle samlas hemma hos mig.
Hon skulle ha behövt få vara med sin gamla familj första julen utan pappa. Solidariskt fann hon sig i att stanna i Katrineholm med den nya familjen då de menade att vi i Örebro var så många ändå, vilket ju var sant.

Julafton 24 december står det bara ETT ord i min dagbok. JULAFTON!
Juldagen 25 december. Ulla och Lennart till Mikaelskyrkan och sjöng i kören. Tittade på julottan i TV. Efter kyrkobesöket åkte familjen till Hjortkvarn.
Så var jag ensam och trött. Sena kvällar, tidiga morgnar. "Gråtit häftigt i eftermiddag. En annorlunda gråt. Lagt mig klockan åtta. Elsemarie ringt klockan 12 och gråtit", står det.

26 december.Annandag jul.Gjorde sovrummet klart och hann äta lunch hos Kerstins familj,innan jag tillsammans med Mattias och Magnus åkte till Hovsta och gratulerade Fredrik på 18-årsdagen. Sent på kvällen kom Elsemarie och Lasse.
Sovrummet klart att inta, trötta som de var.
27 december. Roligt med sällskap till morgonkaffet.
Skjutsat Elsemarie till tandläkaren, handlat och fikat på stan.(Inte bra står det.Minnen dök förstås upp). Hos goda vänner och haft trevligt på kvällen. Fredrik sover över här.
28 december.Kerstin, Elsemarie och jag till Marieberg. Hos Kerstin och tittat på film.(Koldenius).
Elsemarie och Lasse hos Marylen och Stefan. Kom hem sent. Så glad jag är att ha dem i Örebro.

Nu ska jag gå till sängen. Har sagt återbud till matgästen i morgon.
Har en del att pyssla med. Onsdag passar bättre.
Såg i TV i kväll att tiggarna i Örebro i allt större utsträckning söker sig till "VINTERNATT", härbärget, som öppnades i januari. Det är numera fullbelagt och en del får vänta tills det är deras tur. Hoppas att det öppnas fler härbärgen. Man kan lämna mat och annat som behövs men det är svårt om man inte har bil. Då skickar jag en slant i stället och ber att någon annan köper. Det gör mig glad.
" Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon", eller??

Nu är jag så glad för att våren tycks vara på väg. Carina, min FBvän  visade foto på tussilago i dag och någon berättade om tulpaner som kommit upp.
Härligt när naturen vaknar . Härligt också att jag nu får sova. Tack, Gud, för denna vilsamma dag!
Sov Gott, kära bloggläsare! Vi är alla älskade av en kärleksfull Gud. Inga förberedelser från vår sida. Han vill att vi ska komma till honom i det skick vi befinner oss just nu. Hans kärlek är gränslös.





lördag 14 mars 2015

Lördag 14 mars 2015. SÅ kan en dag gestalta sig!.

Jag blir så glad när solen skiner. Jag glömmer snön som föll i fjol.
Nu tar jag det från början. Jag skulle städa. Plötsligt hade jag ingen lust. Jag tror det hade med ett intag av ny medicin att göra!. Ja men då går jag på stan, tänkte jag! Kanske Telia har människor att tala med i sin butik på Drottninggatan. Är trött på "maskinen" som pratar när jag försöker ringa dem. Om jag överhuvudtaget kommer fram.
Men tänk om de ej har öppet på lördagar , resonerade jag. Kanske jag skulle ringa Elsa. Det var så länge sedan . Tänkt och gjort! Elsa blev glad. "Kan du inte komma hit och äta en semla och fika med mej", undrade hon.
Jo tack men jag ska till stan först. Ringer därifrån och kommer om ett par timmar.
Men vad skulle jag till stan för? Ringde Elsa och sa att jag ringer färdtjänst och kommer genast.

Så kom det sig att det blev kaffe och semla och en mysig pratstund innan det var dags för hemfärd.
Ringde efter färdtjänst, som lovade komma klockan 15.00 En kvart senare ringde jag åter färdtjänst, gav mitt personnummer. "Jaha, det var du som skulle hämtas klockan tre." Jag sa att jag kunde ta bussen men nej, jag skulle vänta, en väntan som ej hann påbörjas förrän en färdtjänstbil stannade framför mej. Ur steg en chaufför som glatt hälsade: "Men hej Ruth". Det visade sig att han fått en snabb förfrågan var han befann sig, råkade vara i närheten av mej och fick då order att hämta mej. Något på beställningscentralen hade gått snett, men nu gick det snabbt. Han hade varit på resa till Fjugesta och var på hemväg.

Det roliga var nu att han kände igen mej. Vi blev vänner på FB förra året då han körde mig till Avesta där jag skulle träffa mina palestinska vänner som var på besök i Sverige och just då hos gemensamma vänner i Sjövik, Folkärna. Jag påminde honom om hur han, innan han körde dit, tog mig med på två körningar ganska långt från stan innan han sa att vi skulle fortsätta till det  resmål som var mitt.
Försenade kom vi dit men fick ändå ett par timmar tillsammans. Chauffören fikade med oss och väntade sedan i närheten tills det var dags för hemresa.
En tid senare var han med sin trevliga familj hemma hos mej och fikade.

Frun studerar till socionom. Själv var han utbildad arkitekt innan han kom till Sverige och blev taxichaufför. Det är så roligt att träffa vänner med invandrarbakgrund. Alla har en egen historia.

En glad överraskning då jag kommit  hem från besöket hos Elsa var att Linn, med sin lilla bil, hade anlänt till Örebro.
Ett litet besök hos familjen kunde jag ej motstå.

I TV berättas nu om tropisk orkan i Stilla havet. Många döda och öarna som drabbats är i behov av omedelbar hjälp.
Vidare berättas om IS fruktansvärda våldshandlingar, där de far fram. Märkligt att unga människor låter sig manipuleras att ge sig in i eländet.

Nu får det räcka för denna gång. I kväll är det final i Melodifestivalen och jag ska inte titta. Förstår inte.
Ha en trevlig kväll vid TVn , mina vänner!  Natti, Natti och sov gott när ni kommer i säng!
Gud är god och vill oss väl!

fredag 13 mars 2015

Fredag 13 mars 2015. Tänk så bra det är med FB och bloggandet! Träning och Hårfrisörska, Lite 90-tal.

 Strålande sol.Härligt! Nu har kvällen kommit och jag sitter här och är glad för att får skriva blogg. Aldrig kunde jag ana att det skulle bli ett så stort nöje och avkoppling. Jag löser inga korsord så då blir bloggen ett slags ersättning. Mina systrar har valt lösande av korsord och är nöjda med det.
FB och bloggen gör att de som är intresserade av att få veta tex. hur jag mår behöver inte ringa runt till syskonen om jag ej svarar i telefon. Fantastiskt! Bloggen kom ju förresten till i stället för memoarerna, som jag aldrig kom igång med, trots diverse försök!

Nu till dagen. Ojojoj vilket elände jag råkade ut för nu. Datorn låste sig och har så varit en timme.
Två barnbarn har konsulterats, olika lösenord har provats. Att jag nu är på gång igen är ofattbart. Detta skriver jag för att ni ska få bekräftat hur djupt min småländska envishet sitter.

Nyss fick jag telefon om två allvarliga böneämnen, som gav mig anledning att ringa  en vän i Värmland för att få ytterligare hjälp i bönen.  "Det som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud" står det i Bibeln där det också står "Bed så ska ni få". Därför vet vi att det är rätt väg att gå.

 En del människor har det svårare än andra. Ibland beroende på i vilket land man haft sin uppväxt men "Guds ögon överfar hela jorden" står det och vi tror att Gud ska vända allt till det bästa för de berörda människorna.
Det är intressant att se hur Gud leder människor i ens väg och att man har möjlighet att be även om det gäller människor man inte ens har träffat. Det är spännande att leva ett liv där Gud visar vägen.

Jo, dagen blev bra. Promenerade till träningen och hade barnvagnen, min hjälpreda, full med tidningar med till återvinningen. Efter träningen direkt till hårfrisörskan.
Isak låg, som vanligt innanför dörren och väntade på mig när jag kom hem.

Nu tog "låsningen" av datorn alltför mycket tid så jag hinner ej med något 90-tal i kväll.
Får ta det i morgon. Just nu intervjuas Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor i TV.
Det händer ett och annat i politiken.

Jag ska nu inta sängen och lyssna till Närradion, som jag brukar på fredagskvällarna.
GodNatt kära vänner. Sov Gott! När ni ber till Gud så kom gärna ihåg de här vännerna, som behöver våra förböner! Amen!





torsdag 12 mars 2015

Torsdag 12 mars 2015. Teliaproblem. Sol och värme. Lite från år 1990.

Just nu väderleksrapport. Sol i morgon över hela landet. Härligt! Har känt mig så trött och konstig i dag och tänker ta tidig kväll.Hoppas att jag är pigg i morgon så jag kan gå till Telia och prata med en människa. Maskinen som svarar när jag ringer fattar inte vad jag behöver hjälp med.

Jag beställde bredband och till detta skulle telefon kopplas med mitt gamla telnr. Tänkte ett tag att nöja mig med min iPhone för gott men för en gammal människa känns det tryggare med en fast telefon. Så här är problemet. Det ringer och ringer. Tänk vad det ringde på min födelsedag!
Jag svarar bara för att gång på gång mötas av tystnad. Det är då föga meningsfullt att ha en "fast" telefon. Om någon av mina bloggläsare har synpunkter på detta, eller kan ge mig ett råd så tas det gärna emot.

Sådärja, nu fick jag det sagt också. Isak väntar på att bli hämtad. Husse är i Katrineholm hos sin mamma på sjukhuset så det blir matte som hämtar i dag. Han blir alltid glad när han hämtas. Av vem har mindre betydelse.

Energifattig har jag varit i dag. Jag har lite svårt med att acceptera detta. Särskilt när jag tänker på mamma, energiknippe in i det sista.

Nu drar jag till 90-talet igen. Tar dagboken till att börja med.
Lördag 22 december. vaknat tidigt. Stryker barnens kläder. Spelar in julsånger på kassettband till deras mamma.Gjorde lunch som de åt innan deras morfar kom och hämtade dem för att sedan hämta modern på sjukhuset. Familjen firade jul hos släkten i Jönköping. Kent G.( en kille som bott hos oss för flera år sedan) ringde. Så roligt! Bakar kakor.
Fick besök av två makar med julblomma från församlingen. Så rara vänner men jag hade uppskattat om någon som gått igenom en sorgeprocess, liknande min, hade kommit med blomman.Ingen annan kan till fullo förstå!

Framåt kvällen började "Det" komma inom mej. "Det" är en förfärlig känsla av sorg, längtan, saknad, ensamhet, förtvivlan, meningslöshet. Saknade min romantiske man, som inte sparade på ömhetsbetygelser och kärleksfulla, uppskattande ord, pussar och kramar.
Hans röst i telefon varje morgon när han ej var hemma. "Vad jag älskar dej!" I början ville jag ringa men avstod för att jag ej skulle bli besviken.

"Nej, Gud,låt mig inte vara ledsen, Jag VILL inte vara ledsen", bad jag. Det hjälpte att be. Jag började tänka "bakåt" på alla lyckliga år vi haft tillsammans, barn och barnbarn att vara tacksam för
Jag  tackade Gud för Hans stora nåd och tänkte på Guds direkta ingripanden i svåra stunder då vi fått se Guds så påtagligt. När jag tänkte så och kunde tacka Gud för allt och inte tycka synd om mig själv, gick det bättre. Frestelsen att "tycka synd om sig själv" får man alltid hålla ett öga på!

Nu fick jag besök av Kerstin, som tittade in på väg till sitt nattjobb, att med bilens hjälp besöka patienter i kommunen, nattetid.

Jag är verkligen privilegierad som så att säga "har barnen inom räckhåll". Omtänksamma och snälla är
de också. Jag är så glad och tacksam för dem och deras familjer. Tacksam till Gud för ALLT.

I dag har vi haft en underbar dag, liksom i går. Det är så härligt när man börjar känna  att det är vår i luften! När jag får lite mer energi ska jag städa altan. Förra året bodde humlor där. Förmodligen händer sådant bara EN gång. Annat med svanarna i Tysslinge som man kan beskåda varje år vid samma tid. Det är så märkligt!
 Att se detta och inte tro att det finns en Gud ter sig omöjligt, åtminstone för mig.

Nu säger jag GodNatt till er alla! Sov Gott! Själv längtar jag till sängen!

onsdag 11 mars 2015

Onsdag 11 mars 2015.Sol, Sol över Tysslinges svanar.

Det är till att vara flexibel, hör jag någon säga. Jo, så är det! En egenskap jag haft nytta av många gånger.
Som i dag tex. Jag skulle till Bernard med kroppkakor. Lilla Alfred fick feber. Min vän Stefan skulle komma och klippa fruktträd. Ringde återbud.
Telefon från son och sonhustru, de nya pensionärerna. Ville jag följa med dem till Tysslinge och se svanarna, som vid denna tid på året samlas där innan de efter ett tag far vidare.

Antal i dag 3.865 st. Det tillkommer och försvinner ett stort antal varje dag.
Så klart ville jag dit. Så varmt och skönt i solen där vi satt mot en husvägg och drack kaffe och beskådade de vackra fåglarna. Stora och små. (Just nu skrik från soffan."Zlatan fick rött kort")

Isak hämtades av Lasse vid 18-tiden. Strax därefter ringde Else-Marie och bad mig komma.
Från Katrineholm hade kommit bud att Lasses mamma hade förts till sjukhus sedan grannar upptäckt att hon ej tagit tidningen ur brevlådan och förstått att något inte var OK. Tydligen en stroke.
Jag hämtades. Lasse och Else-Marie åkte till sjukhuset och farmor. Tobias ser fotboll efter hämtning av kycklingrulle på Pizzerian i grannskapet.

Farmor var skadad men tydligen klar i huvudet. Hade skojat med personalen. Enligt SMS från Else-Marie.

Jag stannar hos Isak och Tobias så länge jag behövs. Ber för AnnaMaria att allt blir som Gud vill.
Så tryggt att veta att vad som än händer är vi trygga när vi litar på Gud. Paulus skriver:" Om vi lever eller dör hör vi alltså Herren till."
Nu säger jag GodNatt till mina bloggläsare. Bed gärna för familjen! Gud är god.

tisdag 10 mars 2015

Tisdag 10 mars 2015.Liten blogg om en vanlig dag. Lite mer om år 1990.

Meningen med bilden var att visa hur fin den här buketten är efter en hel vecka!
En del dagar bara börjar innan de slutar. Så känns det i dag.
Jag var sömnig när jag vaknade och somnade igen efter frukost. Det var inte så lyckat. Har hela dagen sneglat fram emot kvällen då jag ska få sova på riktigt.
Sven ringde, skulle till Maxi. Var det något jag behövde?. Han handlar varje tisdag och hör sig för om jag behöver något. Maria har nu också tagit delar av pensionen och jobbar bara en dag i veckan så i dag hade de tänkt åka till Tysslingen och se svanarna som nu börjar landa där. De avstod dock på grund av blåsten. Ska bli bättre väder i morgon.

Matgästen kom, gick ut med Isak, fick rostade grönsaker med kyckling och semla till kaffet på maten.
Jag fick skjuts till träning i den hemska blåsten. I träningslokalen fanns endast 3 personer i dag. Säkert beroende på blåsvädret. Jag tog en promenad hem!!!

I brevlådan låg brev från min husläkare, som hade fått svar på min ultraljudsundersökning av hjärtat i februari.Förträngning i aortaklaffen har blivit mer påtaglig.Hon ska remittera mig till hjärtspecialisterna vid USÖ. Jag kommer att få kallelse därifrån.
Jag har en jättebra läkare vid en bra Vårdcentral. Jag är så nöjd. Att jag berättar det här beror på att jag,som inte begriper ett dugg i ämnet, kommer ihåg hur jag läste allt jag hittade om mammas hälsotillstånd under hennes sista år. Kanske mina barn gör likadant, tänker jag. Nu vet ni!

Så bra att det finns avstängningsknapp på TVn. Så tyst här blev nu!

Jag skrev i går från min dagbok från år 1990.Det året blir långdraget, men så var det ju året ej likt något annat.
Måndag 17 december.Annas mamma, som är kvar på sjukhuset , kom och hälsade på. Så roligt att hon gör det, skrev jag. Hon är så lugn och pratar med sin bror i telefon. Anna är däremot inte nöjd med "lugnet" för hon vet att mamma fått en spruta som ska räcka över helgdagarna som ska firas hos släkten i Småland.

Onsdag 19 december.Erik mår inte bra. Jag måste ge honom hjälp på något sätt.
Jag bakar bullar, bjuder Lennart på Grönsakssoppa och mannagrynspudding.
En av Georgs arbetskamrater kom med en blomma från Studieförbundet!! Socialen ringde och kom sedan på besök . Fick kort från Mikael W. Underbart! (denna 6-åring hade bott hos oss en tid, några få år tidigare, en underbar liten kille, som jag aldrig kommer att  glömma) Maria kom och lånade bilen för deras bil funkade ej. Annas mamma kom och fikade med oss. Handlade i Ekershallen. Mycket!

Torsdag 20 december. Bakade kakor. Lennart kom till lunch. Jag åkte med honom till Krämaren där jag lovat hjälpa till med att ta hand om det sista av ett dödsbo, som Second Hand kom och hämtade.
Anna, brodern och deras mamma här och äter skinksmörgås. Anna är glad för att hon fått en lägenhet i Brickebacken. Erik packar och åker hem till sina föräldrar i Småland.

Fredag 21 december.Tvättar barnens kläder så allt är rent när de ska resa.
  Börjar bli lite orolig för julen. En vän som miste sin man för ett par år sedan ringde och sa "att det kommer att kännas." Jag tänkte att kanske blir det så när lugnet lägrat sig, då alla flyttat. På kvällen hade jag gjort "julbord" med allt som dit hör, för mamman och barnen. Sonen följde mamman till sjukhuset. Jag gick till Kerstins familj en stund.

Nu har dagen tagit slut, nästan, och jag är så tacksam att jag kom iväg till träningen. Den betyder mycket för mitt välbefinnande. I morgon skulle jag åka till Bernard, som är hemmapappa medan hans fru jobbar. Jag skulle ha kroppkakor med mig. Bernard gillar denna maträtt, mycket!
Min vän Stefan ringde tidigare i kväll och sa att han tänker klippa mina fruktträd i morgon så kroppkakor hos Bernard får det bli en annan dag.

Nu säger jag GodNatt och ska glad gå till sängen. I går kväll funkade inte låset till ytterdörren men i dag har Lasse fixat det så nu är det låst, som vanligt!



måndag 9 mars 2015

Måndag 9 mars 2015 Utbytt träning i dag. Lite från år 1990..

Dagen blev ej som planerat. En väninna ringde och ville ha sällskap till en träff i Mikaelskyrkan. Matgäst och träning blir i morgon i stället för i dag.

Ska berätta om hur rolig Gud är. Som ni vet, så umgås vi varje dag. En timme innan jag skulle gå till kyrkan sa jag" Nu, Gud, vet du att den ena öronproppen (hörapparaten) är borta sedan flera dagar. Jag har klarat mig med bara den ena men nu behöver jag faktiskt båda. DU vet var den finns och om du vill så kan du visa mig men om du inte gör det så får du låta mig höra i alla fall, utan den.
Jag tror på dej hur det än blir."

Så var jag klar och skulle gå. Men mina vantar, var var dom?
Kände i en jacka som jag ej haft på några dagar. Jo där låg vantarna! Där låg också öronproppen.
" Men Gud, så rolig du är" skrattade och grät jag, om vartannat. Det kändes som om Gud också skrattade. Det var inte första gången jag upplevt att Gud skojar med oss precis som föräldrar skojar med sina barn . Förresten hur står det? "Som en far förbarmar sig över barnen" osv.

På tal om fader så var det i går min och mina syskons pappas födelsedag. Han föddes 8 mars 1895, alltså 120 år sedan. Tyvärr dog han i cancer då han var endast 57 år gammal.Min yngsta syster var då 18 år.

Nu drar jag åter till år 1990 och dagboken..
15 december, lördag.  Bernard, Kristin, Jonas och Emil som kom i går var tidigt uppe.Vi åt frukost och tittade på julkalendern.
Naturligtvis bakade vi pepparkakor. Lunch köttbullar och makaroner. Vad annars??
Kerstin kom med en klänning, som hon sytt till Kristin. Sven hämtade sina barn och Ulla sina.
Anna gick till en kompis. Borde jag kanske sova? Nej!

Åkte till syskonen Bennman, vars mamma dog så tragiskt ungefär samtidigt med Georg. Hade lite gott bröd med mig. Efter det åkte jag och hälsade på Rita, som var kvar på Mellringe.

16 december, söndag.Vaknat 5.15. Tidningsutbärarna , i dag också Kerstin, kom klockan ½7 och fick kaffe. Kerstin sedan direkt till jobbet.
På eftermiddagen kom hela familjen hit och åt middag.
Efter det kom Annas mamma hit och fikade tillsammans med Anna och mej.

Jag var 63 år och tänk vad man orkade!  Ibland tänker jag med saknad på de åren då man kunde bli helt slut emellanåt  men  nästa dag var man full av energi. Bortsett från de dagar då sorgen   poppade upp och ställde till det!!

Jag hade Sorgegrupp, var med i Närradion, Second Hand, Ria och hälsade på här och där.
Att jag skrev så mycket i mina block tror jag var en god hjälp att åter hitta balansen i livet.
Förutom alla förböner som bads till Gud för mej och familjen.

Men nu, mina vänner har jag bloggen klar för i dag. Det är så roligt att blogga och jag blir så uppmuntrad av att se att många läser. Jag vet inte vilka ni är men jag kan se antalet.

Ett underbart väder med sol har vi haft i dag och TV lovar kommande, soliga dagar. Då kanske jag får lite arbetslust och energi!
Nu avslutar jag med sången som sjöngs på Närradion i går:" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå, räkna med Gud för han gör det omöjliga! Han gör vad människor icke förmå.  Nu gör vi som Lasse Berghagen sjunger:" Då knäpper jag hop mina händer och ber till Himmelens Gud... Sov Gott!

söndag 8 mars 2015

Söndag 8 mars 2015.Vasalopp,Kvinnodag, 10 grader, blåsigt. Åter tillsorgens och glädjens år 1990.

Flaskan, vars innehåll ska bli Svenskdroppar, ska stå i solen. Vindruvorna också.
Inget kyrkobesök i dag heller men TV gudstjänst i 2an.
När TV- gudstjänsten slutade tog Brickebergskyrkan i Örebro Närradio vid. En predikan som jag gärna skulle vilja höra ännu en gång. SÅÅ givande för själen!

Minns ni Inga, som jag träffade första gången på bussen, då vi bytte telefonnummer?
Hon kom hit på eftermiddagsfika i dag. Vi har så mysigt tillsammans och samma tillit till Gud.
Efter det tillverkade jag "Svenskdroppar" av 1½ liter Vodka och 90 gram örter, inköpta och hitfraktade av goda vänner från Tyskland. Om två veckor, efter att ha stått i solen, är de klara att fyllas på små flaskor, som jag sedan frikostigt delar med mig av. Sår, brännskador, halsont, insektsbett. Svenskdroppar hjälper!

I mitt förra inlägg hämtade jag stoff ur min dagbok från år 1990.
I dag hämtar jag det från mitt block.

Söndag 16 december skrev jag:" Tiden går. Jag har haft mycket att göra och har ej haft så mycket tid att tänka på ensamhet och sorg. Ibland kommer tårarna. När jag satte upp adventsstjärnor i fönstren t.ex. Det brukade Georg göra. Ingenting blir som förr. Jag måste inse det.
Tänker att han är bara bortrest. Han kommer hem igen. DÅ ska jag berätta det och det och det!
Men han kommer inte tillbaka.Det blir inte som förr!

Jag måste leva mitt eget liv. Precis så som Gud har tänkt det.Han har en plan för mej nu också.
I går ringde jag min vän Majken. I lördags var det ett år sedan hennes Rune dog och hon hade haft det så jobbigt en tid.Hade upplevt allt på nytt, smärtan och saknaden.

Mattias köpte i går en skrivare till sin dator. Tänk om morfar fått vara med och de hade grejat tillsammans. Gud, jag ber för Mattias att du ska leda honom i val av studier och allt!

18 december.Klockan är 12. Jag har varit i affären och handlat julskinka, julmust och Aladdin.
Nu gråter jag. För jag VILL gråta. Många julkort. Jag både vill och inte vill, ha dem.
Man vet inte vad man gillar och inte gillar. Man både vill bli ihågkommen och vara bortglömd och ensam.
Gud, varför ska det vara så svårt? Hjälp alla som i just dessa dagar förlorar någon de älskar."
Så skrev jag för nästan 25 år sedan.

Nu är jag så tacksam för att jag fått leva så länge, haft hälsa och krafter. fått en stor familj, som jag älskar och som ger så mycket kärlek tillbaka. Jag lever ett bra liv och jag vet att Georg har det bra och att vi ska mötas igen. Hur DET ska bli undrar jag lite över ibland men litar på att Gud ordnar allt till det bästa för oss när vi litar på honom.

I morgon kommer Isak och matgästen, som tar ut Isak på promenad i solskenet.(Jaa, det var många solar över Örebro på TV för morgondagen.) Jag får skjuts till träningen och ska handla på hemvägen, Allt i sin vanliga ordning! Sedan händer säkert något bra.
Nu ska jag försöka få med fotot på flaskan med Svenskdroppar, som står i fönstret bland vindruvskrukorna. De verkar trivas än så länge, de blivande vinstockarna!

Jag har massor att tacka Gud för och en del människor som vill att jag ska be för dem vill jag gärna bära fram inför Gud i bön. Bönens betydelse är så stor och sorgligt är att den underskattas. Att tala med en kärleksfull Gud är ju så enkelt och han står ständigt redo att ta emot oss, hur eländiga vi än känner oss! Gud med oss, vänner! FÖR det goda, MOT det onda! Sov Gott!




lördag 7 mars 2015

Lördag 7 mars 2015.Så mycket tålamod det går åt.

Här sitter jag och kämpar envist för att få till en blogg. Allt möjligt kommer upp och jag kämpar vidare med att trycka hit och dit.
Dagen har varit grå, om än 6 plusgrader. Detta skrev jag på FB i morse, vilket resulterade i en inbjudan till son och sonhustru att tillsammans med deras dotter, son och barnbarn äta god mat framåt kvällen. Mamma Lydia på väg för att möta sin mamma, som kommit till Sverige på grund av att Lydias mormor slutat sina dagar på jorden.
Jag hämtades och tillbringade några timmar tillsammans med familjen .

Nu har det gått lång tid för att få till en blogg och jag går direkt till år 1990 och dagboken.
Utöver att jag tog hand om barn förmedlade av socialen var jag också s.k."Kontaktperson" för, just då en tjej som varit intagen på ett privat kollektiv för att hon mådde dåligt psykiskt. Den 1 december står det att jag träffat hennes mamma.

Till andra advent kom Elsemarie och Lasse hem. De gick till Immanuelskyrkan på gudstjänst.
Anna hälsade på sin mamma på sjukhuset. Ritas mamma ringde och berättade att Rita tvångsintagits på Mellringe.Jag åkte dit med kaffe och vi fick en fin pratstund. Fick ett brev där hon talar om hur hon känner sig. Hon blev glad över att jag kom dit. Ringde Britta i Hälsingborg och Rosie, min vän från "Riafolket." Elsemarie och Lasse åter till Katrineholm.

10 december. Barnvakt i Hovsta på kvällen. Bernard är väldigt ledsen för att deras katt Tarzan flyttat till en annan familj på grund av pappa Svens tilltagande kattallergi.
11 december. Bönegruppen här i dag. Lennart ätit lunch senare.
12 december. Anna skolkar från skolan. Lennart äter lunch och putsar sedan fönstren.
Barnens mamma och morfar kommer oanmälda hit. Vi fikade och pratade om barnens framtid.
Jag till Socialen. Lovade att finnas till hands fram till jul.

13 december.Till Kerstin på morgonen där vi drack Luciakaffe och såg TV. Sedan for vi till Wessels och handlade julklappar.Så var det gjort!
Drack Luciakaffe tillsammans med Anna, Stefan och Erik på kvällen.
14 december. Bakat fyra satser Finska Pinnar!!! Och Saffransbröd!!!
Hämtat Jonas och Emil vid bussen halv 7. Kristin och Bernard kom klockan 8.
Vi såg "Julkalendern", åt tomtegröt, läste "Sagan om bronsringen"
Sov alla fem i samma rum. Detta var en fredag.

Jag avslutar för i kväll. Tacksam att jag efter mycken möda fick till en blogg på den vanliga (nya)
datorn!

Önskar en God Natt till er alla. Jag har haft en bra dag. Bakade jättegoda bullar, som jag tog med till Hovsta. En påse finns kvar. Välkommen till en liten fikastund med bulle. I morgon är det söndag!

torsdag 5 mars 2015

Onsdag 4 mars 2015. Jag flyttar.

Så var det dagen efter födelsedagen. Mera blommor. Flera sms. Ytterligare besök. I dag av barnbarn med liten dotter Celia. De hade så vackra blommor med till mej. Så roligt när de små barnen kommer.
Framåt kvällen packade jag barnvagnen och drog iväg till Isak och Tobias ,vars föräldrar ännu en gång åkt till annan stad för vidareutbildning.

Jag har bara paddan att skriva på i kväll så det blir bara denna lilla hälsning för dagen.



onsdag 4 mars 2015

Onsdag 4 mars 2015.


Flyttar till Isak och Tobias.
Det kom mer blommor, fler sms, besök av barnbarn med liten dotter, Celia. På kvällen packade jag prylar i barnvagnen och flyttade . Jag får alltid så mycket packning även om det bara gäller någon dags bortavaro. 



Min barnvagn är bra till mycket. Här på väg för öernattning hos barnbarn och hund.

Onsdag 4 mars 2015. Jag flyttar.

  

tisdag 3 mars 2015

Tisdag 3 mars 2015. En kort blogg om dagen som svunnit. Ingen sorg i kväll. Bara glädje.

Oj vilken dag! När 125 "grattis" på FB hade meddelats var det inte långt till tårarna.  Jag fyller ju bara 88 år. SÅ tacksam för att så många vänner hörde av sig.TACK,TACK!
FB är en rolig grej om man använder den, som i dag, att glädja en gammal pensionär.

Egentligen började det i söndags när en del barn och barnbarn kom med fina blommor, tårta  och presenter.
I dag på den egentliga födelsedagen kom grannen tidig förmiddag och sedan den ena efter den andra. Son med fru och dotter,en representant från Filadelfia, där jag har min församlingstillhörighet.
 Det finns både kakor och tårta kvar. Ring och kom!

Tyvärr funkar inte min bredbandstelefon med mitt gamla fasta nummer. Jag hör bara signalerna men det är allt. Så därför är jag glad för min iPhon dit många samtal kom. SMS från både Nepal, Pakistan, Palestina och Spanien. Telefonsamtal förutom de från Sverige också från Holland.

Det blev en rolig dag.
I kväll fastnade jag framför TV. Somnade där i soffan men kvicknade till. Nu blir inte bloggen längre än så här för det.

Säger Godnatt till er alla. "Tack min Gud för vad som varit! Tack för allt vad du beskär! Tack för tiderna som farit, tack för stund som inne är.

Jag har det så bra och kan bara prisa Gud för all nåd.

söndag 1 mars 2015

Söndag 1 mars 2015. En rolig dag. Åter till 90-talet.

På två dagar har jag inte bloggat.Men visst har det hänt grejer. I fredags 27febr. ringde min vän Stefan och berättade att han fått fast anställning på firman där han haft jobbkontrakt till 31 mars. Så klart var han glad. Jag förmodar att chefen också är glad. Stefan ställer alltid upp och är ej rädd för att arbeta.
Han sa åt mig att sätta på kaffe och kom sedan hit med var sin härlig räkmacka för att fira.

Elsemarie fick i går telefon från en skolkamrat i Borensberg där hon berättade att hennes pappa avlidit. Våra familjer bodde grannar och det betydde stor trygghet för oss. Vår lilla familj befann oss ofta veckovis på Östgötagården. Pappa Gunnar skötte  oombedd gräsklippningen till glädje för oss när vi trötta kom hem efter lägerveckorna.  Elsemarie och Gunnel gick i samma klass och vi som familjer träffades ofta.
 Förra året dog mamma Ingeborg. Elsamarie och jag var på begravningen.
Nu är de hos Gud, mormor och morfar, mamma och pappa. Lugn och trygg i den miljö Gunnel växt upp i berättade hon om sin pappas "hemfärd". Han gick trygg över gränsen, sägande att han nu gick för att möta Ingeborg hemma hos Gud.Lika lugn och trygg som han varit i livet,likadan lämnade han denna tillvaro, med Gunnel vid sin sida.

Jag tror inte att jag någonsin träffat så trygga människor som Ingeborgs föräldrar, och Gunnels föräldrar. Villan, där allt andades frid, hade två våningar, med de äldre boende en trappa upp och Gunnel med sina föräldrar på nedre botten.Ett ord som gäller dem alla är TRYGGHET. Deras djupa Gudstro visade sig både i vardagen och i troheten mot församlingen. De var trogna i kyrkobesökare. Vi träffades också regelbundet i en liten husgrupp.


I mitt förra inlägg återgav jag anteckningar från min dagbok från år 1990. Jag nämnde om att jag hämtat Anna vid tåget. Jag skrev både i dagboken och i mina block.
Jag återger nu vad jag skrev i blocket den dagen, 25 november. Det hade nu gått ett halvt år. Jag skrev i brevform till Georg.
" I kväll var jag lite ledsen. Ville gråta! Jag stod och väntade på tåget för att möta Anna.
Tänkte på alla gånger jag varit där för att möta dej. På sista tiden var du mycket trött, mådde nog sämre än du ville visa.
Georg, vad jag längtar efter dej! Längtar och längtar! Det är så tomt och jag saknar dej så!

Snart är det advent. Tänk, den där gången när jag inte hunnit köpa julstjärnor till köksfönstren och du plötsligt stod i dörren med fyra julstjärnor, i röda krukor, fast du inte visste.

På lördag sätter jag upp adventsljusstakarna och fyra julblommor. Så tänker jag på dej. Det blir tomt i år att inte få dricka adventskaffe med dej på söndagsmorgonen. Georg, varför måste man skiljas från någon som man älskar så mycket?"

Många med mej har gått igenom det här och det går inte att utestänga talet om döden. Det fick jag lära mig. Jag har ej tittat i blocken på många år men nu kändes det OK att ta fram dem och att skriva.

Nu ska jag berätta om det roliga som hände i dag. Barnbarnsbarnet med sin pappa kom på fikabesök. De hade lämnat den sjuke lillebror Anton till farfar, som kan ta ledigt för sjukt barnbarn i morgon. Sedan skjutsade de mamma till tåget för hon skulle till Malmö för vidareutbildning.
Pappa Jonas tog vägen hit och hade gott om tid. Medan han ordnade kontakt mellan dator och skrivare och grejade en del annat, hann Thea och jag med att umgås. Det blir för lite tid med de små barnen i vanliga fall men livet är ju så inrutat för barnfamiljer och pensionärer numera så  det blir bara så.
Vi spelade Othello och Fia och tittade på film från Figeholm då Theas farbröder och deras kusin badade i Östersjön. Så gjorde hon flaskpost där hon själv skrivit några ord på ett papper. Jag hittade flaskan och vad vi skrattade då jag läste vilka tokiga ord hon hittat på.

Men nu har klockan dragit iväg och jag säger GodNatt till er alla. Jag har haft en härlig dag.
Gudstjänsten från Frälsningsarmen i Västerås var även i dag "en höjdare" så jag ser nog reprisen i morgon om jag kommer ihåg det.