 |
| Flaskan, vars innehåll ska bli Svenskdroppar, ska stå i solen. Vindruvorna också. |
När TV- gudstjänsten slutade tog Brickebergskyrkan i Örebro Närradio vid. En predikan som jag gärna skulle vilja höra ännu en gång. SÅÅ givande för själen!
Minns ni Inga, som jag träffade första gången på bussen, då vi bytte telefonnummer?
Hon kom hit på eftermiddagsfika i dag. Vi har så mysigt tillsammans och samma tillit till Gud.
Efter det tillverkade jag "Svenskdroppar" av 1½ liter Vodka och 90 gram örter, inköpta och hitfraktade av goda vänner från Tyskland. Om två veckor, efter att ha stått i solen, är de klara att fyllas på små flaskor, som jag sedan frikostigt delar med mig av. Sår, brännskador, halsont, insektsbett. Svenskdroppar hjälper!
I mitt förra inlägg hämtade jag stoff ur min dagbok från år 1990.
I dag hämtar jag det från mitt block.
Söndag 16 december skrev jag:" Tiden går. Jag har haft mycket att göra och har ej haft så mycket tid att tänka på ensamhet och sorg. Ibland kommer tårarna. När jag satte upp adventsstjärnor i fönstren t.ex. Det brukade Georg göra. Ingenting blir som förr. Jag måste inse det.
Tänker att han är bara bortrest. Han kommer hem igen. DÅ ska jag berätta det och det och det!
Men han kommer inte tillbaka.Det blir inte som förr!
Jag måste leva mitt eget liv. Precis så som Gud har tänkt det.Han har en plan för mej nu också.
I går ringde jag min vän Majken. I lördags var det ett år sedan hennes Rune dog och hon hade haft det så jobbigt en tid.Hade upplevt allt på nytt, smärtan och saknaden.
Mattias köpte i går en skrivare till sin dator. Tänk om morfar fått vara med och de hade grejat tillsammans. Gud, jag ber för Mattias att du ska leda honom i val av studier och allt!
18 december.Klockan är 12. Jag har varit i affären och handlat julskinka, julmust och Aladdin.
Nu gråter jag. För jag VILL gråta. Många julkort. Jag både vill och inte vill, ha dem.
Man vet inte vad man gillar och inte gillar. Man både vill bli ihågkommen och vara bortglömd och ensam.
Gud, varför ska det vara så svårt? Hjälp alla som i just dessa dagar förlorar någon de älskar."
Så skrev jag för nästan 25 år sedan.
Nu är jag så tacksam för att jag fått leva så länge, haft hälsa och krafter. fått en stor familj, som jag älskar och som ger så mycket kärlek tillbaka. Jag lever ett bra liv och jag vet att Georg har det bra och att vi ska mötas igen. Hur DET ska bli undrar jag lite över ibland men litar på att Gud ordnar allt till det bästa för oss när vi litar på honom.
I morgon kommer Isak och matgästen, som tar ut Isak på promenad i solskenet.(Jaa, det var många solar över Örebro på TV för morgondagen.) Jag får skjuts till träningen och ska handla på hemvägen, Allt i sin vanliga ordning! Sedan händer säkert något bra.
Nu ska jag försöka få med fotot på flaskan med Svenskdroppar, som står i fönstret bland vindruvskrukorna. De verkar trivas än så länge, de blivande vinstockarna!
Jag har massor att tacka Gud för och en del människor som vill att jag ska be för dem vill jag gärna bära fram inför Gud i bön. Bönens betydelse är så stor och sorgligt är att den underskattas. Att tala med en kärleksfull Gud är ju så enkelt och han står ständigt redo att ta emot oss, hur eländiga vi än känner oss! Gud med oss, vänner! FÖR det goda, MOT det onda! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar