torsdag 26 mars 2015

Torsdag 26 mars 2015. Fint besök av barnbarn med dotter. även från år 1991

I dag fick jag besök av Bernard och Amelie.
I den röda plastkassen där jag samlade kort brev och annat som hade med Georgs död att göra hittade jag tidningar där det också fanns minnesrunor, en av dem skriven av Elsemarie. Hon läser inte mina bloggar så länge jag skriver om Georgs frånfälle. Det var speciellt svårt för henne eftersom han dog dagen efter hennes och Lasses lysningsdag.
Då min blogg är en bit historia och  livet innehåller både glädje och sorg så har jag valt att också ta med det Elsemarie skrev i Missions-Baneret och någon mer tidning.

Så här skrev hon:" Älskade pappa, vad vi saknar dig! Vi alla i din stora familj. Vi saknar din omsorg och den trygghet som du gav."

När jag var liten och vi bodde i Borensberg minns jag att jag tyckte det var så bra att pappas säng stod närmast dörren i sovrummet, där jag också ofta sov, för då behövde inte mamma och jag vara rädda om det skulle komma några tjuvar.
Många nätter sov vi dock ensamma, mamma och jag för pappa var ofta ute på resor i Östgötamissionens eller Frikyrkliga Studieförbundets regi.
Det var alltid lika roligt när han kom hem. Ofta hade han med någon present. Hur väl jag minns "Mallorcaskorna", som jag fick när jag var tre år och som jag var så stolt över," Österrikedressen" och "Israelklänningen".

Ett annat minne från min  barndom är den ömhet han visade mamma. Jag skämdes när han kramade och pussade henne mitt framför näsan på mig och mina kompisar. Så gjorde ju inga andra föräldrar!
Såsmåningom ändrades skammen till stolthet. Tänk att ha föräldrar som hållit ihop i 40 år och fortfarande går hand i hand på stan. Jag kan bara önska att mitt eget äktenskap ska bli lika lyckligt.

Ytterligare ett starkt minne av pappa har jag från julhelgerna. Han var lycklig som ett barn och skydde inga besvär för att överraska barn och barnbarn. Hur ofta har vi inte sprungit runt huset på jakt efter ledtrådar, som visade oss var paketet var gömt.

Han har gett oss så många fina minnen men också en grund att stå på. Ofta förekom det samtal och diskussioner i olika ämnen. Redan när jag var 11-12 år och kom hem med synpunkter på gudstjänsten, ville han att jag skulle motivera varför jag tyckte som jag gjorde.
Det lärde mig att tänka självständigt och visade också att för honom var mina åsikter lika viktiga som någon annans, trots min "ringa ålder".
Jag hoppas att jag ska kunna ta lärdom av pappas generositet, omsorg och trygghet så att jag kan ge mina barn en lika fin uppväxt som jag själv har haft.
"Jag vet att du har det bra, pappa!"

  Detta skrevs några veckor efter begravningen.
Nu fortsätter jag med att återge ur dagboken från år 1991.
Lördag 16 febr firade vi Kerstins mans 45-årsdag. Nästan alla i familjen var där.
 Söndagen.Jag gick i morgonrock halva dagen, Vad spelade det för roll, resonerade jag.
Kerstin ringde och tog mig med till Landsstatshuset där vi lämnade deklarationsblanketterna.
När vi kom hem till Kerstin bjöds vi på palestinsk mat av Kerstins man. O så gott med homos, tillagad av rätt person. Kände mig så ensam på förmiddagen men dagen slutade bättre än den började.
Nästa inlägg börjar vecka 8 med sportlov men nu ska jag hänga tvätt innan jag ska sova och avslutar därför mitt skrivande i dag.

Angående flygolyckan, som jag berättade om i mitt förra inlägg, så har vi i dag fått uppgifter om att de s.k svarta lådorna har hittats och mycket noga analyserats. Förklaringen till olyckan är så hemsk så jag orkar knappast skriva det. Det ser ut som om en av de två piloterna avsiktligt låtit flygplanet störta i Franska Alperna. Han tog i döden med sig 149 människor ytterligare.
Förstämningen är stor och jag tror att vi alla mår väldigt dåligt av den svåra olyckan, som blir ännu mer fruktansvärd på grund av att det skedde på detta sätt.

Nu säger jag GodNatt till er alla kära vänner. Jag har haft besök av Bernard och lilla Amelie i dag.
Kristin kom också till kroppkakelunchen och senare mellanlandade Kerstin här på väg till Biografen.
Kom just nu att tänka på en kör vi sjöng i min ungdom."Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag , men det finns dock EN som gör det, honom följer jag i dag."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar