"Har du inga vantar, mormor", sa Linn när hon körde mig till tåget i morse. Jag förklarade att det ej var nödvändigt i dag. Något jag skulle få ångra.
Jag kom till Uppsala med buss från Enköping. Brudparet kom till tåget och skulle möta. Egentligen hade vi sagt att jag själv skulle ta mig till det närbelägna Stadshuset där den borgerliga vigseln skulle äga rum. Nu fanns de där en dryg timme före vigseln. Telefonkontakt och vi möttes. "Nu tänkte vi gå till ett fik för vi har inte ätit frukost" sa Anna. "Sedan åker vi hem till oss för vi ska byta kläder".
"Vilka nerver",tänkte jag tyst. Hur skulle nu detta gå till?
På fiket förklarade jag att jag skulle sitta kvar där och att vi skulle mötas vid Stadshuset om en stund.
Jodå, en kvart före vigseln var vi 8 pers. samlade och in kom Anna i vit spetsklänning och brudgummen i mörk kostym, så fina.
Utanför ceremonisalen fanns det viktiga papper där två vittnen skulle skriva sina namn. Annas morbror och jag skrev på och så var det dags att gå in till den kvinnliga vigselförrättaren,
där brudparet lovade varandra sin kärlek i nöd och lust. Ett kort, traditionsenligt tal sedan de växlat ringar. Därefter fick de som ville fotografera. Då kom min första motgång denna fina dag.
Batteriet i min iPhone slutade att fungera.
När vi kommit till Restaurangen där brudparet beställt jättefin middag kom nästa motgång.
Jag upptäckte att jag inte hade handväskan i den större väska där jag alltid lägger den för att den ej ska vara synlig. På vigseln hade jag tagit bara handväskan med in och innan vi skulle lämna salen hade jag lagt den ifrån mig för att gå runt och titta på fotografier föreställande "mäktiga män" i stadens historia och när jag kom ut i kapprummet tog jag den större väskan med mig utan funderingar.
Vad göra? Jo medan vi samlades vid bordet så åkte brudgummen iväg till Stadshuset och tog väskan framför ögonen på vaktmästaren och skyndade sig till restaurangen. Under tiden hade vi andra beställt mat och bruden beställt var sin vegetarisk pizza åt sig och maken. Maten var synnerligen god. Pannacotta till efterrätt, som även brudparet intog.
Annas morbror höll ett strålande tal till de nygifta. Vad jag njöt av att lyssna. Det gick säkert till hjärtat på brudparet.
Jag satt bredvid hans fru och hon anförtrodde mig att han alltid höll så bra tal. Jag hade en man som också var en god talare så jag visste att hon kände sig nöjd.
Min buss skulle gå 17.10 från Uppsala och morbror Torbjörn skulle skjutsa mig dit.
Då kom motgång nummer tre, som jag själv var anledning till. På väg till Stadshuset från buss 804, tänkte jag att nu måste jag veta varifrån den går när jag ska hem, så jag frågade en man, som tittade på en tavla och sa att den går från hållplats A3, därborta. OK tackade jag utan en tanke på att kolla i min iPhone ang. bussnummer. Tog för givet att det var samma nummer som gick till och från Enköping.
Jag lämnades vid begärd hållplats men blev bekymrad när den ej kom i tid. Telefonen hade jag laddat på restaurangen så jag kunde nu se att det var ett annat bussnummer för återfärden. Fick veta att det fanns en annan hållplats för den bussen och nu hade den gått, men om några minuter skulle 804 gå från A3. Jag förstod att jag ej skulle hinna med rätt tåg från Enköping men tänkte att det går väl något lite senare.
Precis vad det gjorde. Mycket senare. Värst var att Järnvägsstation var stängd, cafeet bredvid, likaså.
Ett par killar sa att de kunde skjutsa mig till bussarna, vilket visade sig vara den stora uppställningsplatsen för bussar som ej var i bruk. De åkte vidare och jag hade bara ett att göra. Ta mig till Järnvägsstationen igen. Inte en människa syntes till och jag undrade åt vilket håll jag skulle gå. "Gode Gud hjälp mig", bad jag. Strax fick jag se en ung kvinna komma promenerande. Hon erbjöd sig att gå med hela vägen för hon var ändå bara ute på kvällspromenad.
Vi skildes vid Järnvägsstationen. Jag hade nu att vänta ytterligare 1½ timme. Allt stängt. Det började bli kallt och jag hade inga vantar. Bredvid Järnvägen finns en tunnel varifrån man går upp till tågen.
Jag höll mig kvar där stående mot en vägg där det fanns ett räcke att hålla i. Tåg mot Örebro Hallsberg gick klockan 20.09. Då var jag genomfrusen.
På tåget tog jag fram min iPhone för att kunna visa konduktören biljetten. Oj då, jag hade laddat den för kort stund på restaurangen och nu var den död.
Märkligt nog kom det ingen konduktör på hela resan till Örebro, som jag kunde se.
Strax före Örebro upptäckte jag ett uttag i väggen. I med laddaren och kunde ringa Färdtjänst som hämtade mig en kort stund efter ankomsten till Örebro.
Detta var kvällens godnattsaga. Jag är så nöjd med att vara hemma och chokladen värmde gott.
Tänk vad en liten självförvållad miss kan ställa till med.
Tja, det här var väl inte mycket att berätta men något annat skulle jag ändå ej kunnat skriva, så det är som det är. Jag är SÅ tacksam att jag har fått vara med på Annas och Stefans vigsel. Anna och jag har hållit ihop i 25 år och vår vänskap är bestående. En fin och snäll man som passar henne har hon. Jag gläds med dem. Dessutom fick jag en intressant ny FBvän, en god vän till brudparet.
Hela tillställningen var så otvungen och trivsam, ett kärt minne att leva på länge. Nu ska jag sova.Fryser inte längre.Natti, Natti, alla vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar