Baka bullar nu igen? Jo jag har gett bort och ätit upp de jag bakade i torsdags. Känner mig rätt pigg i dag men vill varken till kyrkan eller gå utanför dörren i detta ruskväder, så då kan jag lika gärna baka.
Från Biskopsgården i Göteborg sändes i TV en fin Gudstjänst. I början såg man i övre delen av rutan: "Inspelningen gjordes innan den tragiska skottlossningen i Biskopsgården"
Det var klokt att meddela detta för annars hade man kanske undrat.
En dag i veckan hände sig att två maskerade män tog sig in på en restaurang, öppnade eld och dödade två unga män samt skadade många, som fick föras till sjukhus.En av de unga männen var bara tillfälligt där för att köpa mat. Vad gäller den andre har jag uppfattat att han var den som skulle dödas. Detta hände alltså i Göteborgs stadsdel Biskopsgården.
Nu tar jag fram blocket från år 1991. Som jag tidigare berättat så skrev jag efter Georgs död inte bara dagbok utan också i kollegieblock.
I ett tidigare inlägg berättade jag om att jag varit i Karlskoga och där på en kurs om kriser berättat om mina erfarenheter.
Den 6 febr kom jag hem. Ser att jag efter hemkomsten skrev brev till Georg.(Jag gjorde det ibland som en del av bearbetningen av sorgen och saknaden). Jag delger här en del av brevet.
"Georg, min älskade! På hemväg från Karlskoga kände jag att jag måste gråta och nu har jag gjort det.
Älskling, om du visste hur ensam jag känner mig.Jag brukar ju vara med dej när jag är på FSkurser.
Nu var jag där för att du är död. Du är död och jag skulle berätta hur det känns för mig att du är död!
Georg, du skulle hört när jag berättade hur underbart det var att vara gift med en så omtänksam och romantisk man som du var.
Alla dina arbetskamrater från Linköping var där.
Du, ibland längtar jag till det land där du bor men, jag ber om att få vara till hjälp och välsignelse för våra barn och barnbarn och för andra människor, så länge Gud vill ha mig här."
Jag återgår till dagboken där jag i går avslutade med söndag 10 febr. Så lite man vet om det som komma skall.
Måndag 11 febr.Lennart kom,som han brukar, till lunch.På mer än ett sätt så nyttigt för mig.
Vidor samlar ihop grenar efter trädbeskärningen och skottar snö. Åkte hem efter lunch. Hämtades av vänner från Göteborg. Fredrik kom . Sover över .
Tisdag 12 febr.Stina och jag skulle åka till IngaMaj och Sune i Karlshamn men fick återbud.
Onsdag 13 febr. IngaMajs födelsedag (som hon firade i Örebro på lördagen)
Fredrik och en kompis kom och var hungriga.Så roligt när barnbarnen kommer.De fick Kinagryta och annan mat och i boken står att vi satt framför brasan i kakelugnsrummet och tittade på TV innan de måste iväg till "replokalen". Fredrik kom tillbaka och sov här.
Jag deklarerade.
Torsdag 14 febr.Bakar semlor. IngaMaj och jag pratat i telefon på dagen.
Fredag 15 febr. IngaMaj ringt. Ett chockartat bud. Sune dog i hjärtatack vid midnatt. Men han var ju här i lördags! Svårt att fatta att vi båda skulle mista våra män så hastigt genom hjärtatacker.
På mindre än 4 år hade vår familj genom döden mist vår syster ( IngaMajs tvillingsyster), vår mamma, Georg och Sune. Nu var alla fyra i en bättre värld men sorgen och saknaden var vår.
Nu har åren gått coh sorgen har lagt sig. Skönt att den gör det. Både IngaMaj och jag har det bra och bor nära våra barn.
Jag är nöjd med livet och tycker att varje dag har så mycket att ge. Har allt jag behöver och mer därtill. Hur skulle jag kunna annat än vara tacksam till Gud som aldrig sviker.
Tänker på hur våldet tar allt mer plats på vår jord. I Jemen fruktar man inbördeskrig och det verkar som om ondskan slår till lite överallt.
Då är det gott att läsa ur psalm 23." Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont ty DU är med mig. Din käpp och stav de trösta mig." Vi får knäppa våra händer och tacka för att det är sant.
Gud kommer att ha sista ordet. Han är vår far och vill oss väl."Mot det onda. För det goda."
Nu ska jag plocka ner bullar i påsar och frysa in. Killen som fixade telefon fick en påse och fler kommer jag att ge bort under veckan. Så är det ju det där att jag har vanan att börja varje dag med kaffe och minst EN bulle. Så gott !
När jag var med Kerstin och handlade på Marieberg i veckan så frågade en expedit hur jag vid så hög ålder kunde vara så pigg. "Varje morgon äter jag blåbär och ber till Gud,"svarade jag snabbt. "Oj då, jag gör inte något av det", blev svaret. Så skrattade vi och sa "Hej då!"
Nu säger jag "Hej då" till er, alla kära vänner, som läser bloggen. GodNatt och Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar