Just nu väderleksrapport. Sol i morgon över hela landet. Härligt! Har känt mig så trött och konstig i dag och tänker ta tidig kväll.Hoppas att jag är pigg i morgon så jag kan gå till Telia och prata med en människa. Maskinen som svarar när jag ringer fattar inte vad jag behöver hjälp med.
Jag beställde bredband och till detta skulle telefon kopplas med mitt gamla telnr. Tänkte ett tag att nöja mig med min iPhone för gott men för en gammal människa känns det tryggare med en fast telefon. Så här är problemet. Det ringer och ringer. Tänk vad det ringde på min födelsedag!
Jag svarar bara för att gång på gång mötas av tystnad. Det är då föga meningsfullt att ha en "fast" telefon. Om någon av mina bloggläsare har synpunkter på detta, eller kan ge mig ett råd så tas det gärna emot.
Sådärja, nu fick jag det sagt också. Isak väntar på att bli hämtad. Husse är i Katrineholm hos sin mamma på sjukhuset så det blir matte som hämtar i dag. Han blir alltid glad när han hämtas. Av vem har mindre betydelse.
Energifattig har jag varit i dag. Jag har lite svårt med att acceptera detta. Särskilt när jag tänker på mamma, energiknippe in i det sista.
Nu drar jag till 90-talet igen. Tar dagboken till att börja med.
Lördag 22 december. vaknat tidigt. Stryker barnens kläder. Spelar in julsånger på kassettband till deras mamma.Gjorde lunch som de åt innan deras morfar kom och hämtade dem för att sedan hämta modern på sjukhuset. Familjen firade jul hos släkten i Jönköping. Kent G.( en kille som bott hos oss för flera år sedan) ringde. Så roligt! Bakar kakor.
Fick besök av två makar med julblomma från församlingen. Så rara vänner men jag hade uppskattat om någon som gått igenom en sorgeprocess, liknande min, hade kommit med blomman.Ingen annan kan till fullo förstå!
Framåt kvällen började "Det" komma inom mej. "Det" är en förfärlig känsla av sorg, längtan, saknad, ensamhet, förtvivlan, meningslöshet. Saknade min romantiske man, som inte sparade på ömhetsbetygelser och kärleksfulla, uppskattande ord, pussar och kramar.
Hans röst i telefon varje morgon när han ej var hemma. "Vad jag älskar dej!" I början ville jag ringa men avstod för att jag ej skulle bli besviken.
"Nej, Gud,låt mig inte vara ledsen, Jag VILL inte vara ledsen", bad jag. Det hjälpte att be. Jag började tänka "bakåt" på alla lyckliga år vi haft tillsammans, barn och barnbarn att vara tacksam för
Jag tackade Gud för Hans stora nåd och tänkte på Guds direkta ingripanden i svåra stunder då vi fått se Guds så påtagligt. När jag tänkte så och kunde tacka Gud för allt och inte tycka synd om mig själv, gick det bättre. Frestelsen att "tycka synd om sig själv" får man alltid hålla ett öga på!
Nu fick jag besök av Kerstin, som tittade in på väg till sitt nattjobb, att med bilens hjälp besöka patienter i kommunen, nattetid.
Jag är verkligen privilegierad som så att säga "har barnen inom räckhåll". Omtänksamma och snälla är
de också. Jag är så glad och tacksam för dem och deras familjer. Tacksam till Gud för ALLT.
I dag har vi haft en underbar dag, liksom i går. Det är så härligt när man börjar känna att det är vår i luften! När jag får lite mer energi ska jag städa altan. Förra året bodde humlor där. Förmodligen händer sådant bara EN gång. Annat med svanarna i Tysslinge som man kan beskåda varje år vid samma tid. Det är så märkligt!
Att se detta och inte tro att det finns en Gud ter sig omöjligt, åtminstone för mig.
Nu säger jag GodNatt till er alla! Sov Gott! Själv längtar jag till sängen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar