Dagen började, mulen och grå. I dag skulle det bli solförmörkelse. Den skulle inte komma att synas i Örebro men i kväll fick vi på TV se hur det såg ut i Norrland. Helmörkt några sekunder. De som var där hade inte ord nog att beskriva upplevelsen.
Jag minns solförmörkelsen en sommardag år 1954. Barnen och jag var i Figeholm och hälsade på hos mamma. Jag minns att händelsen skulle vara väl synlig just där. Många hade kommit från andra länder med apparatur och stod utplacerade i området. Två eller tre vetenskapsmän från Holland eller Tyskland bodde hos mamma. Allt var så spännande! Visst blev det skymning mitt på dagen, fåglarna slutade sjunga och en konstig känsla av att något var annorlunda omslöt oss. Allt blev så tyst. Dock var ju det jag nyss såg på TV från dagens solförmörkelse i norra delen av vårt land mycket imponerande i förhållande till det jag upplevde 1954.
Dagens solförmörkelse var vi informerade om och alltså ingen överraskning.
Det var däremot det länge väntade besöket av Telia. På en kort stund var hemtelefonen, nu kopplad till bredbandet, i funktion. Härligt! Nu ska mina äldre vänner få veta att det gamla numret, som jag haft sedan 1982 åter är i funktion. Lasse har till viss del varit "inkopplad" på ärendet och efter Telias besök i dag ringde han ang. kompensation, vilket lyckades så jag är nu helt nöjd.
Nästa överraskning var att Kerstin kom och fikade och undrade om jag skulle vilja komma ut i affärer. Precis vad jag ville! Vi åkte till ett köpcentrum där jag fick tillfälle att inhandla flera saker, som inte finns i min dagligvarubutik. Nu fick jag bläck till min skrivare och inväntar barnbarnet som brukar sköta om det som behövs angående den detaljen.
Medan jag skriver lyssnar jag till gamla välkända sånger från Pingstkyrkan, som på Närradion har den sedvanliga Förbönskvällen dit människor ringer om sina problem som de önskar att Gud ska hjälpa dem med att hantera eller lösa. Bönerna varvas med fina trosstärkande sånger.
Senare kommer ytterligare sånger från en av stans andra kyrkor. Gillart!
Nu till år 1991 och fortsättning på vecka 5.
Fredag 1 febr. Ulla kom och lämnade Kristian här medan hon åkte till en terapeut med deras lilla flicka,som ska undersökas i samband med att Ulla och Lennart via socialen tagit hand om henne.
På eftermiddagen kom Elsemarie och Lasse tillsammans med en familj från Katrineholm. Mamma, pappa och två flickor.Familjen stannade till nästa dag.
På lördagen barnvakt i Hovsta medan Sven och Maria var i Godegård med sin kör. Fredrik sov hemma hos oss i stan. På söndagen åt vi god middag i Hovsta
Nu sjunger Lasse Berghagen om hur han "knäpper ihop sina händer och ber till Himmelens Gud, vilket skänker honom vila och ljus." Jag tycker mycket om den sången men får alltid lust att sova när jag hör den. Så också nu. Så därför, mina vänner säger jag GodNatt till er alla. Är så tacksam för att det blev en så bra dag då så mycket bra hände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar