tisdag 31 december 2013

Det tar slut nu år 2013. Nyårsafton.

På golvet ligger Isak.  Sömnig och tåligt väntande på att också jag ska få lust att sova. Husse och Matte firar traditionsenligt Nyårsafton hos goda vänner och Isak hos mej. Visst är det roligt med Isak men jag saknar de där aftnarna när Tobias och jag satt vid fönstret och tittade på fyrverkeriet över staden. Isak bryr sig inte och än har smällarna i grannskapet ej varit så kraftiga så han sover nu på köksgolvet så länge. Det verkar inte som om han bryr sig. Men, det är klart, vi har båda nedsatt hörsel och vid vissa tillfällen är detta alltså ingen nackdel.

Årets sista dag har jag haft besök av barnbarn med fru och tre små fina barn. Jag säger som min mamma sa när våra barn var små:" Att ni orkar!"
Men de är unga och att ha tre barn att leda rätt i livet är den största uppgift man kan ha.

Jag hade tänkt skriva en liten sammanfattning om julen men av hänsyn till Isak och mig själv så gör jag det i morgon i stället.Vi hade tänkt att sova över tolvslaget. Får se hur det går.

"Gud, nu tackar jag Dej av hela mitt hjärta för Din stora trofasthet under året som gått. Du har aldrig svikit, ständigt funnits till min hjälp i så många sammanhang, låtit mig få vandra med Dej i trygghet varje dag. Mörka och ljusa. Tack för alla bönesvar! Du vet hur många gånger jag ropat till Dej om hjälp i svåra situationer och Du har alltid haft en utväg. Som vår pappa brukade sjunga i en sång:"Mästaren från Nasaret alltid, alltid någon utväg vet." O hur jag önskar att människor skulle våga tro detta och i alla fall ge Dej chansen att få visa vem Du verkligen är."

Nu önskar jag er alla en God Natt! Sov gott och var inte rädd! Gud älskar oss!
 Nu säger Isak att han väntat länge nog. Tycker att det är dags dags att avsluta dagen, och året! Ute är det några plusgrader fortfarande och skall så vara ytterligare några dagar. Det smäller lite överallt men det bryr vi oss inte om.



 

torsdag 19 december 2013

Foton från min barndom på 30talet. Sedan torsdag 19 december 2013.

Mamma t.v.och tant Hulda mjölkar Olssons kor.Pappa var behjälplig med att hämta dem till "fållan"
 Här kokar pappa potatis till grisarna som  behövde äta för att bli "julgrisar"
Så här i juletid påminner jag mig om våra två "julgrisar", som pappa kom hem med på våren och sedan såg till att de växte för att slaktas i december. Jag har i tidigare inlägg berättat om slaktardagens spänning, skräck och glädje, i nu nämnd ordning!
Jag hittade dessa foton och båda påminner om min barndom. Att mamma mjölkade bondens kor tyckte jag inte om. Jag ville inte att mamma skulle ta så mycket tid både morgon och kväll för korna. Jag ville ha henne hemma. På morgonen gick hon och tant Hulda, vår granne, till "laggårn" före klockan 6 och kom hem precis innan vi skulle gå till skolan. På sommaren skulle korna hämtas från skogen först. Då kunde det dra ut på tiden om någon kossa envisades med att hålla sig borta.
Men, det är klart, 20 kronor i månaden räckte till hyran och några kronor kvar att räknas av på mjölknotan.

Men nu ska jag berätta lite om dagen som gått. Jag har haft en bra dag. Ringde min fantastiska Vårdcentral och ville ha lite slemlösande medicin, men det blev till läkarbesök några timmar senare. Ingen lunginflammation, blodtrycket högt, som vanligt, när jag är där, blodvärdet acceptabelt. Så allt är som det brukar. Det tar sina fyra veckor och så är det bra. (Också denna gång, hoppas jag.)

På hemvägen tittade jag in hos min syster, som hade goda julkakor att bjuda till kaffet. Hon har energi som mamma också hade.

Vid hemkomsten fick jag telefonsamtal,som blev långt ,för vi har så mycket att prata om och trivs i varandras sällskap. Det var vår "nya" kusin i Västerås som ringde. Den som följt min blogg länge vet att jag letat efter vår mormor och till slut genom Stockholms Stadsarkiv fick veta när hon dog och var hon begravdes. Det ledde till kontakten med två "kusiner". Mariann och jag har träffats ett par gånger och hade inte förkylningen kommit emellan så hade jag åkt dit med lite julkakor, som jag lovat. Nu får det bli efter jul i stället. Vi tycker båda att det är lite synd att vi inte fick kontakt tidigare men får vara nöjda med att vi nu har möjlighet att prata om mormor och våra mammor, och mycket annat.

I mitt förra inlägg avslutade jag lite hastigt år 1980 och började inte på år 1981. Det ska jag inte göra nu heller för kvällen har snart tagit slut och jag har en del annat kvar att göra.
Tacksam för varje dag är jag. Nu ska jag börja träna igen för det är beroendeframkallande om man en gång börjat. Ibland tänker jag att det är som kontakten med Jesus. Har man en gång börjat så vill man fortsätta.
Nu sätter jag punkt för i kväll och önskar er läsare en God Natt med första versen av Psalm 23. "Herren är min herde, mig skall intet fattas." Sov Gott!
 

tisdag 17 december 2013

Tisdag 17 december 2013. Åter till 1980.

Det milda vädret fortsätter. Plus 5 i morse. Rädd för kylan, som jag är, gläder jag mig. Ingen halka. Kanske vågar jag mig till stan i morgon.
Det ser ut som om jag blir bättre dag för dag och det är verkligen något att vara tacksam för. Tack Gud! Så god Du är!
 Att vara hundvakt innebär att man måste vakna innan Isak kommer även om man inte är utsövd. Nu löser vi det genom att inta soffan i TVrummet och fortsätta att sova. Isak gillar det. Jag också. Vid elvatiden vaknade vi Plan för dagen var att baka saffranslängder. Det blev goda sådana , lussekatter och saffransbullar. Hann också med att göra en sats strass. Sedan satte jag stopp med tanke på att jag "är på bättringsvägen". Någon har sagt:" Mamma, så fort du känner dig bättre så går det i 180 och så blir du trött igen."

När bakandet var slut kom en hungrig vän och att mätta hungrande gillar jag så det blev en fiskmåltid, enligt önskan.
Det ska bli en grön jul i år sa de nyss på TV. Jag är så tacksam att förkylningen håller på att ebba ut före jul, för det ska bli en spännande jul, om vilken jag nu endast vet att jag inte kommer att ha några "måsten" hängande över mig.

Så var det att gå bakåt i tiden. Nu till Borensberg år 1980.
Nu var det efter ett läsår slut med att ha samma klass varje dag. Jag trivdes med att vikariera och fortsatte med det.
Lördag 18 oktober åkte Georg till Jordanien och Israel igen för en tvåveckorsresa.Jag tog tåget till Stockholm och tog emot då han kom åter, samt hälsade på hos Dagny.

Elsemarie och jag var nu vana vid att ha pappa på resande fot. Den 23 november åkte han till Tel Aviv, vidare till Egypten och Jordanien.
Hösten gick fort.Varje vecka hade jag träff med kristna elever från Optiker och Urmakarskolan då vi samtalade, läste Bibeln och fikade med färska tekakor. Det var så roligt att träffa de trevliga ungdomarna och för dem var det kanske av värde att få komma samman hos oss för lite gemenskap utanför skolan.
Sånggruppen "Frid och Fröjd" sjöng i kyrkor och kapell. Liz och Lill Tonmyr, Helena Andersson och Elsemarie stod för detta. Minns ej om det var någon mera. Men så var det ju Kristna Skolgruppen, som också var ute och sjöng och hade samlingar varje vecka tillsammans med Skolpastorn. "Glad Ton" hann de också med. Med facit i hand undrar man hur så mycket energi kan finnas och omsättas i handling!

För att nu avsluta året så ser jag av mina sparsamma anteckningar att Georg kom från Stockholm med Dagny till jul och att de stannade till 7 januari.
Ja, det är inte lätt att skriva dagbok 33 år tillbaka i tiden när ingen "riktig" dagbok skrivits men jag pusslar ihop så gott det går.
 Nu får jag meddelande att svara på så jag avslutar dagen med att säga Godnatt till er alla! Sov gott!

Djupdykning i källarvalven december 2013.

På bilden finns Gustav Karlsson, Linnea Östin,Tekla Johansson, Margit Larsson,Ruth Landh, Olga Magnusson.
Så illa jag behandlat detta, från början, fina foto! Det väcker minnen från en tid i Lesjöfors, kanske början av 60talet, då vi en gång i veckan samlades hos den skicklige gitarristen  Gustav Karlsson för gitarrlektioner. Ingen var nybörjare, men alla ville  bli bättre på att hantera sina instrument.

måndag 16 december 2013

Börjar med år 1980. Forts. dagbokssammanfattning måndag 16 december 2013.

Georgs många resor till Oberammergau gjorde att han fick god kontakt med vissa "apostlar", som i lunchpausen tjänstgjorde som servitriser på restaurangerna. Alla i byn är på något sätt engagerade.

Skulle skriva mera om år 1980 men sanningen är den att det blåser så förskräckligt ute. Det dånar så och det är, som jag tidigare berättat, det värsta väder jag vet. Då är det bäst att gå till sängen och somna.  Förkylningen fortsätter men i dag har jag i alla fall uträttat lite nyttigt. Bl.a. bakat två fina fruktkakor, som bara blir godare men tiden om de får "va i fre" några dagar.

 Har ej skrivit på ett tag  för jag har varit så trött och så har jag bott hos yngsta barnbarnet och Isak över helgen medan föräldrarna befann sig i Göteborg för att få lite omväxling och handla julklappar.
 
Häromdagen bakade jag lussekatter och skrev i bloggen att de ej blev bra. Det tar jag tillbaka. Dagen efter baket var de jättegoda. Precis så som de ska vara. Hoppas att jag orkar med att baka saffranslängder och någon sorts kakor i morgon.

Nu säger jag Godnatt till er, som har kommit åter som läsare efter mitt uppehåll i skrivandet. Sov gott! Gud är så god. Jag ser bevis för Hans omsorg och kärlek varje dag och är så tacksam för allt.
Nu flyr jag undan stormen till sängen, fast det har ej sagts något om storm så det blir nog ej så farligt skulle jag tro. Men barndomens stormar på väg hem från juniormötena i Höganäs missionshus till Högskulla när jag i mörka höstkvällar passerade badviken, sedan springande uppför backen och in till tryggheten hos familjen, finns i mitt undermedvetna på något sätt. 









torsdag 12 december 2013

Liten dagbok torsdag 12 december 2013.

Nu har dagen gått och jag vilade fram till klockan fem. Plötsligt, i stället för att blogga, bakade jag kakor och lussekatter, liten sats. I morgon är det Lucia och jag ska traditionsenligt sitta framför TV med kaffe och lussekatt. Om de blev bra?  NEJ,men bättre än de jag gjorde till advent. Nästa gång jag bakar blir det saffranskransar och dem lyckas jag alltid med.

I dag mådde inte Isak bra. Han orkade inte hoppa upp till mig i soffan där jag låg. Jag fick hjälpa honom upp. Han ser så väl när jag inte mår bra. Då vill han vara nära, som för att trösta. Hoppas att han blir bättre. Han är i alla fall glad!

Ett par besök i dag annars har inget särskilt hänt.
I TV berättas det om fjärde stormen inom en månad. Namnet blev "Ivar" Denna gång i norra delen av landet. Ett hotelltak i Åre blåste av och landade vid järnvägsstation. Även i vår närhet blåste det. I Nora var julgranen hotad och ska i morgon få förstärkningar.  Vidare berättades om en dövtolk, som tjänstgjorde vid Nelson Mandelas begravning, men inte kunde sitt jobb och de döva i Sydafrika hade ingen nytta av hans "viftande" med armarna. Skandal?

Detta blir allt för i kväll för jag vill inte missa Lucia i morgon bittida. Visserligen saknar jag Georg mycket både vid Avents och Luciakaffet, men jag har så mycket annat att vara tacksam för så jag får tänka på det och avnjuta mitt Luciakaffe i godan ro. Får se om förbättringen fortsätter! Tach Gud för i dag! Du är så god!

onsdag 11 december 2013

Två dagar, 10 och 11 december 2013.

Det är onsdag i dag. Jag skulle, tillsammans med yngsta dottern ha åkt till Stockholm , men av detta blev intet, för den där förkylningen kommer och går och jag kände  redan i går kväll att jag ej skulle orka. På förmiddagen plockade jag ur diskmaskin och kände att det var vad jag orkade just då. Sedan sov jag, läste, lyssnade på radion, pratade i telefon med mina tre syskon. När Isak hämtades följde jag med hem för en fika och en pratstund, fick skjuts tillbaka. Fick motvilligt säga återbud till Husgruppen
men bad dem att de skulle be för mig att jag snart ska bli helt frisk.
Kom att tänka på att jag är så sällan sjuk så jag blir otålig när jag inte orkar hålla på, som jag brukar.

Är det inte så att jag varje vinter får en liten förkylning som börjar med halsont och lite feber?
Jovisst, så är det ju. Tittade i dagböcker. År 2011 började det dagen före julafton. Jag låg i sängen själva juldagarna men sedan (som vanligt) trött och hängig till den 23januari.
År 2012 började det den 17 december, firade jul men var sedan "trött och hängig" till 17 januari 2013.
I år började det den 26 november och jag är mitt uppe i "trött och hängig"perioden som,om den följer mönstret, ska hålla på ett par veckor till. Jag hittade ej dagboken för 2010, men så här brukar det vara. Naturligtvis kan jag ju ej hålla på så här hela tiden utan får väl fortsätta med att baka någon sorts kakor  emellanåt och kanske jullimpor också. Det är ju bara så roligt!!

Är så tacksam för att det kom i så god tid så jag hinner bli frisk till jul som, för mig,  detta år, kommer att bli en annorlunda jul, som jag verkligen ser fram emot. Om den må jag senare berätta!

I går var jag bjuden till Immanuelskyrkan och ett julbord så gott, så gott. Sång och musik och luciatåg.
Handlade lite, när jag ändå var på stan, fick skjuts hem och "stupade i säng".

I dag fick jag se Guds godhet så påtagligt och jag vill gärna berätta. En vän, som mådde mycket dåligt, ringde, grät mycket och jag förstod att här fanns bara en väg att gå. Bönens väg. Vi satt länge vid telefonen och jag sa till Gud att jag hade ju inget att komma med men nu var det Guds sak att svara på bön, som Han lovat. Jag bad länge men det tycktes som om smärtan hos vännen ej avstannade.
Det ringde på min dörrklocka. Samtalet avbröts i samma stund, dock inte av mej.

Jag hämtades av dottern och efter en stund ringde min telefon. Den tidigare förtvivlade vännen berättade att samtidigt som dörrklockan ringde hos mig kom ett "meddelande" med vackra andliga sånger, skickade av någon som aldrig tidigare skickat meddelande till den mobilen. Nu var min vän överväldigad av att så påtagligt ha fått se Guds omsorg och jag blev lika överväldigad av att ännu en gång ha fått vara med om det underbara i att få se att Gud alltid finns för att hjälpa och ge tröst och glädje och stilla "havets vågor" för att ge oss SIN frid, när vi ber till Honom.

 Med detta slutar jag min blogg för i kväll , tacksam för en bra dag. Nu önskar jag er alla en God Natt.

måndag 9 december 2013

Grå måndag 9 december 2013. Kort dagbok.

Så blev det måndag igen.Minus fyra. Mycket snö som Stefan kom och skottade .
Ingen träning, tyvärr. Känns så väl att det behövs men så är det ju förkylningen som inte är helt bra och man ska ju vara försiktig med ansträngning då. Dessutom ska det hända roliga saker denna vecka så jag vill bli bra. Helst medesamma.
Linn skrev på FB att hon är väldigt dålig. Det drabbar den bäste.
Har jag bakat drömmar? Nej! Men det ska bli!Någon dag! Vad har jag gjort?
Skrivit brev till en vän, vars make var sångledare i vår kyrka i Stockholm när jag kom till huvudstaden i börjann av 40talet. Han gifte sig med en flicka från Västergötland och de bodde som nygifta en kort tid kvar i Stockholm. Häromdagen såg jag i en dödsannons att maken var död. De fick de första åren sex pojkar och till slut tvillingflickor. Det visste jag, men intressant var att i annonsen se namnen på alla barnbarnen. De är 33 till antalet. Själv har jag 14 och 18 bbb.

Nu skrev jag ett brev och återgav en del minnen från tiden vi samtidigt bodde i Stockholm.

Häromdagen fick jag brev från en av Georgs första guider, innan han själv tog hand om detta och nu tog jag itu med att redan i dag skriva svar. Vi har brevväxlat lång tid men inte träffats på 40 år. Vi hälsade på i deras hem många gånger då de bodde i Jerusalem, numera i Betlehem.

Ja det var allt i dag utöver mina måndagsmatgäster förstås. Nu gör jag alltså som mamma som skrev om allt hon uträttade och inget mer.
I TV berättar man om oroligheter i Kiev, som blir allt svårare.I Thailand likaså. I Syrien fortsätter eländet och folk flyr. Oro även i tider då vi sjunger "Frid över jorden Herren bjöd"

Nu tänker jag dock lägga mig. "Trygg i min Jesu armar, trygg i Hans herdefamn", som sången lyder.
Sov gott ,vänner! Gud är god.Han vill bara gott! Amen


söndag 8 december 2013

Grå söndag 2:a advent 2013.Säsongens första stora snöoväder. Sommar 1980.

Väcktes av SMS. "Ska du med till Betania?"  Det ville jag i går, men inte i dag. Det blev kaffe med lussekatt, TVgudstjänst från Kalmar, Närradio från Pingstkyrkan i Örebro.Tänk att jag, i mitt liv, hann få vara med om sådana möjligheter.  Lasse, som kan spela orgel så det rör ens innersta, spelade i dag till Elsemaries sång  i Betaniakyrkan och vår "gamle" pastor Sören, som bodde i Borensberg samtidigt med oss, predikade. De har tidigare haft möten tillsammans i Betania, som är en liten församling och ibland hämtar hjälp "utifrån" med sång och musik.

Minus 8 grader på morgonen, i kväll minus 4. Snöat har det gjort hela dagen och jag hör nu hur man skottar lite här och var. Min vän Stefan ringde på hemväg från Karlstad och erbjöd sig att i morgon bittida komma och skotta hos mig. Hade tidigare av en av familjens läkare blivit varnad för snöskottning, så jag accepterade tacksamt.

Bättre är förkylningen men ej helt borta, vilket bekräftades av ett par timmars sömn på eftermiddagen.

Nu tillbaka i tiden . Minns att jag avslutade med besök i Göteborg år 1980,där Georg lämnat bussen med resenärer på väg hem från Tyskland till Stockholm för att tillsammans med mig hälsa på min syster IngaBritta och hennes man Vidor. De var ett värdpar som inte sparade någon möda för att ta hand om sina gäster. I den vackra trädgården fanns ett underbart uterum där vi tillsammans med Vidors dotter och hennes man bjöds på en läcker middag med jordgubbar till efterrätt. Vill så gärna, just i dag, tänka på denna härliga sommarkväll och inte minst jordgubbarna. I anteckningarna står att vi avslutade kvällen med att se "Sound of music."

Hoppsan! Nästa dag, 9 juli, skjutsade IngaBritta och Vidor oss till båten för nu skulle vi till England. Bara vi två. Tur att jag antecknat det. Jag kan nu minnas att vi blev bjudna på denna resa för att Georg haft, och skulle ha flera, resor hela sommaren. En kompensation för hans villighet att alltid ställa upp.
Vi hade några underbara dagar i London och jag har noga antecknat allt. Läser och minns. Naturligtvis skulle vi se mesta möjliga. Söndagen den 13 var vi på Gudstjänst i Spurgeons Tabernakel.Kändes bra att få komma till denna gamla byggnad, som man ofta hört talas om.

Efter det åkte vi, uppfyllda av allt vi fått vara med om, tillbaka till Göteborg där IngaBritta mötte, skjutsade Georg till Landvetter där han tog flyget till Stockholm, Sundsvall, Härnösand. Vidare med buss till Helsingborg och Tyskland.
Jag stannade i Göteborg någon dag innan jag tog tåget till Motala, Borensberg där Ulla och Lennart fanns på plats för att ta emot.  Lennart lagade husvagnen efter olyckan tidigare på sommaren. Några dagar senare åkte den lilla familjen på husvagnssemester. Jag åkte till Örebro. Tog där hand om ett par barn medan föräldrarna var på bröllop.Vi sov över i Brickebacken hos Kerstin med familj. Nu var kusinerna stora nog för att "plockas ihop", som det passade  och de hade roligt hos vem de än var. För mig var det en lycka att ha dem i Borensberg när det passade .Med eller utan föräldrar.
Kusinernas ålder vid den här tiden rörde sig mellan 4 månader och 8 år. Åtta till antal.

Den 27 juli kom Georg tillbaka från Tyskland, ännu en gång. Bara för att nästa dag åka till Stockholm,  hämta nya resenärer och åter iväg till Österrike ,Tyskland och Oberammergau.
Elsemarie och jag var ensamma några dagar. Jag plockade fina skogshallon. En dag plockade jag 14 liter. Så roligt jag måste ha haft! Tänk att jag denna sommar gjorde ständiga anteckningar om vad som försiggick. Ser att det var denna månad jag fick ett samtal, som jag länge önskat, med en man, vars fru var sjuk och där jag senare kom att betyda en del där Gud ledde mig steg för steg. Gud är förunderlig i sin kärlek till varje människa. Söker och finner.
Ser också att våra barnbarn med sina föräldrar var i Figeholm på besök hos mormor ibland.

Georg fortsatte med resor till Österrike, Tyskland  med Oberammergau fram till 8 seotember då han kom åter till Sverige och vanliga arbetet i Stockholm, varifrån han kom hem på fredagskvällarna.
I Salem hände att vi den 31 augusti hade avskedsmöte för Anna och Stig Axelsson, Kongomissionärerna, bosatta i Borensberg.Den 6 sept.intressant besök av Marita och Weine Widar.  Dagen efter "Bröd till bröder"middag med 300 biljetter sålda och varje öre gick oavkortat till Ulandshjälp.

Hinner ej få slut på år 1980 i kväll för att dagen har tagit slut.  En lite rolig grej är att det står en del om hur ett barnbarn, vid namn Jonas, som inte ville sova på nätterna, av viss anledning, skickades till Borensberg där moster Elsemarie lovat att "bota" honom vilket hon också lyckades med. Jonas fyller i dag 34 år och är nu själv pappa till en grabb som nu är ungefär lika gammal,som Jonas var då. Vet ej hur han sover om nätterna men hjälp har i alla fall ej påkallats.

Kära bloggläsare, det blev lite långt det här, men nu önskar jag er GodNatt och Sov Gott. Snön ligger kvar till onsdag då det ska bli tö.   Tack, Gud för i dag. Du är så god! Amen!











lördag 7 december 2013

Lördag 8 december 2013. Adventsfest m.m.

Dagen började som vanligt. Fika och numera en lussekatt. Äter varje dag för att de ska ta slut så jag får anledning att baka nya, bättre än de jag bakade till advent. Lussekatter ska vara goda och helst vackra.
Såg i vardagsrummet att min amaryllis slagit ut med fler klockor. Tog en bild och skickade på FB men vet ej om jag hittar de 7punkter jag fick av Tobias , hur jag skulle skicka till bloggen. Det blir en överraskning om och hur det visar sig!!!
 Jag såg redan i går kväll att det var mycket snö på trottoaren. Plötsligt , på förmiddagen, kom min vän Stefan som en glad överraskning. Vi fikade, han skottade snö och körde mig till posten där jag hämtade det nya modemet. Nästa vecka kommer Jonas och ordnar med byte till det nya.

Så var det dags för en promenad till min syster som skulle till Citykyrkan där "hennes städfirma" bjöd kunderna och en "valfri" person på gott adventsfika, sång och musik av Lasse Bengtsson med dottern Isabell. Den senare gick i samma gymnasium som Linn på den tiden det begav sig. Frågetävling och utdelning av en chokladkartong till alla närvarande avslutade den trevliga festen.

Det är halt ute i dag så man är glad när man kommer innanför hemmets dörr med armar och ben intakta.
Något att tacka Gud för!
Efter lite TVtittande och prat med min syster, som berättade om sitt kakbak fick jag lust att också baka så det blev en sats Finska pinnar. De blev bra.
I kväll är det minus 8 ute och mycket kallare i norra Sverige.
Nu är det dags att sova och jag önskar er alla en God Natt. Är SÅ tacksam för att jag blivit bättre . Märker det när jag får lust att baka och GÖR det."Snön ligger vit på taken. Endast Ruth är vaken!

fredag 6 december 2013

Dagbok 27 november t.o.m.6 december 2013.

Tiden går. Senast jag skrev var den 26 november och nu gäller det att snabbt dra ihop tio dagar.
Det som hänt är att min årliga förkylning kom och är ännu ej över, men nu så bra att jag har lust att börja blogga igen. Har varit så trött så jag har inte orkat mer än det mest nödvändiga. Mina förkylningar botas med sömn och likadant denna gång. Jag har sovit dag och natt Det är alltid, i mitt fall, effektivt.
Så nu är det bara att hoppas att den här förkylningen gäller, ett för allt, denna vinter så jag får fortsätta i full hälsa. "Framåt steg för steg", som lösenordet lydde i scoutkåren en gång för länge sedan.

Nu ska vi se vad som hänt se´n sist. ADVENT kom och innan dess fick jag hjälp med att få ned adventssaker från vinden. När första adventssöndagen kom så hade jag bakat lussekatter, placerat ljusstakarna i fönstren men något kyrkobesök orkade jag inte med på grund av förkylningen.
Saknade det där högtidliga när man sjunger"Bereden väg för Herren" till mäktig orgelmusik.
Då är man tacksam för TV.

Mindre bra är att jag fick problem med datorn efter byte av modem. Inte alltid kommer jag ut på "nätet"så nu är jag glad att det funkar i kväll. Det ligger ett nytt modem på posten. Ska hämtas i morgon om vädret tillåter. Märkligt nog sammanföll detta problem med förkylningen ,som ju gjorde att jag var för trött för att skriva. Bra, tycker jag!

Kvällen innan insjuknandet hade vi avslutning på Alpha-Beta kurserna i Filadelfia. God mat, fin sång och musik,gemytlig samvaro och kanske bäst av allt vittnesbörd av fyra personer, som berättade om hur de kom till tro på Jesus. Så intressant att höra hur de, var och en på sitt sätt, sökt och funnit en fast tro när de tagit emot den frälsning, som erbjuds var och en, som vill! Den som varit kristen längsta tiden, många år, hade varit kriminell och levt ett förfärligt liv innan han upplevde en fullständig förvandling. Jag mötte honom första gången på 80talet. Han är nu till åren kommen, och har fått vara till hjälp för många, som kommit snett i livet. Visst syns det till det yttre att han levt ett hårt liv men glädjen
strålar igenom och smittar av sig.

De senaste dagarna har vi haft storm över landet och i dag kom första snön. Vi har haft två svåra stormar inom ett par veckor, med nedblåsta träd och en del förödelse. Senaste stormen fick heta Sven för att den började den 5 december. Många hem blev utan el och tåg och flyg ställdes in.

Det har i dag varit en sorgens dag över hela världen. I går dog den fantastiske Nelson Mandela, frihetskämpe och president, 95 år gammal. En förebild.

Nu känner jag att det är dags för sängen. Sömn är viktigt. Linn och Filip skulle ha kommit till Örebro i kväll för repetition inför julen på Loka, men de kunde ej ge sig ut på vägarna med bil. Tågen inställda.
De får öva i Växjö och sedan tillsammans med de övriga när de kan ta sig hem till Örebro.
Sov gott kära bloggläsare! Nu har jag via Närradion två timmars fin sång medan jag ligger i sängen och ska sova. Tack för i dag,Gud! Vilken fin dag det blev. Tack för bönesvar. Igen! Amen! Nu får vi alla sova under Guds beskydd!