Väcktes av SMS. "Ska du med till Betania?" Det ville jag i går, men inte i dag. Det blev kaffe med lussekatt, TVgudstjänst från Kalmar, Närradio från Pingstkyrkan i Örebro.Tänk att jag, i mitt liv, hann få vara med om sådana möjligheter. Lasse, som kan spela orgel så det rör ens innersta, spelade i dag till Elsemaries sång i Betaniakyrkan och vår "gamle" pastor Sören, som bodde i Borensberg samtidigt med oss, predikade. De har tidigare haft möten tillsammans i Betania, som är en liten församling och ibland hämtar hjälp "utifrån" med sång och musik.
Minus 8 grader på morgonen, i kväll minus 4. Snöat har det gjort hela dagen och jag hör nu hur man skottar lite här och var. Min vän Stefan ringde på hemväg från Karlstad och erbjöd sig att i morgon bittida komma och skotta hos mig. Hade tidigare av en av familjens läkare blivit varnad för snöskottning, så jag accepterade tacksamt.
Bättre är förkylningen men ej helt borta, vilket bekräftades av ett par timmars sömn på eftermiddagen.
Nu tillbaka i tiden . Minns att jag avslutade med besök i Göteborg år 1980,där Georg lämnat bussen med resenärer på väg hem från Tyskland till Stockholm för att tillsammans med mig hälsa på min syster IngaBritta och hennes man Vidor. De var ett värdpar som inte sparade någon möda för att ta hand om sina gäster. I den vackra trädgården fanns ett underbart uterum där vi tillsammans med Vidors dotter och hennes man bjöds på en läcker middag med jordgubbar till efterrätt. Vill så gärna, just i dag, tänka på denna härliga sommarkväll och inte minst jordgubbarna. I anteckningarna står att vi avslutade kvällen med att se "Sound of music."
Hoppsan! Nästa dag, 9 juli, skjutsade IngaBritta och Vidor oss till båten för nu skulle vi till England. Bara vi två. Tur att jag antecknat det. Jag kan nu minnas att vi blev bjudna på denna resa för att Georg haft, och skulle ha flera, resor hela sommaren. En kompensation för hans villighet att alltid ställa upp.
Vi hade några underbara dagar i London och jag har noga antecknat allt. Läser och minns. Naturligtvis skulle vi se mesta möjliga. Söndagen den 13 var vi på Gudstjänst i Spurgeons Tabernakel.Kändes bra att få komma till denna gamla byggnad, som man ofta hört talas om.
Efter det åkte vi, uppfyllda av allt vi fått vara med om, tillbaka till Göteborg där IngaBritta mötte, skjutsade Georg till Landvetter där han tog flyget till Stockholm, Sundsvall, Härnösand. Vidare med buss till Helsingborg och Tyskland.
Jag stannade i Göteborg någon dag innan jag tog tåget till Motala, Borensberg där Ulla och Lennart fanns på plats för att ta emot. Lennart lagade husvagnen efter olyckan tidigare på sommaren. Några dagar senare åkte den lilla familjen på husvagnssemester. Jag åkte till Örebro. Tog där hand om ett par barn medan föräldrarna var på bröllop.Vi sov över i Brickebacken hos Kerstin med familj. Nu var kusinerna stora nog för att "plockas ihop", som det passade och de hade roligt hos vem de än var. För mig var det en lycka att ha dem i Borensberg när det passade .Med eller utan föräldrar.
Kusinernas ålder vid den här tiden rörde sig mellan 4 månader och 8 år. Åtta till antal.
Den 27 juli kom Georg tillbaka från Tyskland, ännu en gång. Bara för att nästa dag åka till Stockholm, hämta nya resenärer och åter iväg till Österrike ,Tyskland och Oberammergau.
Elsemarie och jag var ensamma några dagar. Jag plockade fina skogshallon. En dag plockade jag 14 liter. Så roligt jag måste ha haft! Tänk att jag denna sommar gjorde ständiga anteckningar om vad som försiggick. Ser att det var denna månad jag fick ett samtal, som jag länge önskat, med en man, vars fru var sjuk och där jag senare kom att betyda en del där Gud ledde mig steg för steg. Gud är förunderlig i sin kärlek till varje människa. Söker och finner.
Ser också att våra barnbarn med sina föräldrar var i Figeholm på besök hos mormor ibland.
Georg fortsatte med resor till Österrike, Tyskland med Oberammergau fram till 8 seotember då han kom åter till Sverige och vanliga arbetet i Stockholm, varifrån han kom hem på fredagskvällarna.
I Salem hände att vi den 31 augusti hade avskedsmöte för Anna och Stig Axelsson, Kongomissionärerna, bosatta i Borensberg.Den 6 sept.intressant besök av Marita och Weine Widar. Dagen efter "Bröd till bröder"middag med 300 biljetter sålda och varje öre gick oavkortat till Ulandshjälp.
Hinner ej få slut på år 1980 i kväll för att dagen har tagit slut. En lite rolig grej är att det står en del om hur ett barnbarn, vid namn Jonas, som inte ville sova på nätterna, av viss anledning, skickades till Borensberg där moster Elsemarie lovat att "bota" honom vilket hon också lyckades med. Jonas fyller i dag 34 år och är nu själv pappa till en grabb som nu är ungefär lika gammal,som Jonas var då. Vet ej hur han sover om nätterna men hjälp har i alla fall ej påkallats.
Kära bloggläsare, det blev lite långt det här, men nu önskar jag er GodNatt och Sov Gott. Snön ligger kvar till onsdag då det ska bli tö. Tack, Gud för i dag. Du är så god! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar