Foton från min barndom på 30talet. Sedan torsdag 19 december 2013.

Mamma t.v.och tant Hulda mjölkar Olssons kor.Pappa var behjälplig med att hämta dem till "fållan"

 Här kokar pappa potatis till grisarna som  behövde äta för att bli "julgrisar"

Så här i juletid påminner jag mig om våra två "julgrisar", som pappa kom hem med på våren och sedan såg till att de växte för att slaktas i december. Jag har i tidigare inlägg berättat om slaktardagens spänning, skräck och glädje, i nu nämnd ordning!
Jag hittade dessa foton och båda påminner om min barndom. Att mamma mjölkade bondens kor tyckte jag inte om. Jag ville inte att mamma skulle ta så mycket tid både morgon och kväll för korna. Jag ville ha henne hemma. På morgonen gick hon och tant Hulda, vår granne, till "laggårn" före klockan 6 och kom hem precis innan vi skulle gå till skolan. På sommaren skulle korna hämtas från skogen först. Då kunde det dra ut på tiden om någon kossa envisades med att hålla sig borta.
Men, det är klart, 20 kronor i månaden räckte till hyran och några kronor kvar att räknas av på mjölknotan.

Men nu ska jag berätta lite om dagen som gått. Jag har haft en bra dag. Ringde min fantastiska Vårdcentral och ville ha lite slemlösande medicin, men det blev till läkarbesök några timmar senare. Ingen lunginflammation, blodtrycket högt, som vanligt, när jag är där, blodvärdet acceptabelt. Så allt är som det brukar. Det tar sina fyra veckor och så är det bra. (Också denna gång, hoppas jag.)

På hemvägen tittade jag in hos min syster, som hade goda julkakor att bjuda till kaffet. Hon har energi som mamma också hade.

Vid hemkomsten fick jag telefonsamtal,som blev långt ,för vi har så mycket att prata om och trivs i varandras sällskap. Det var vår "nya" kusin i Västerås som ringde. Den som följt min blogg länge vet att jag letat efter vår mormor och till slut genom Stockholms Stadsarkiv fick veta när hon dog och var hon begravdes. Det ledde till kontakten med två "kusiner". Mariann och jag har träffats ett par gånger och hade inte förkylningen kommit emellan så hade jag åkt dit med lite julkakor, som jag lovat. Nu får det bli efter jul i stället. Vi tycker båda att det är lite synd att vi inte fick kontakt tidigare men får vara nöjda med att vi nu har möjlighet att prata om mormor och våra mammor, och mycket annat.

I mitt förra inlägg avslutade jag lite hastigt år 1980 och började inte på år 1981. Det ska jag inte göra nu heller för kvällen har snart tagit slut och jag har en del annat kvar att göra.
Tacksam för varje dag är jag. Nu ska jag börja träna igen för det är beroendeframkallande om man en gång börjat. Ibland tänker jag att det är som kontakten med Jesus. Har man en gång börjat så vill man fortsätta.
Nu sätter jag punkt för i kväll och önskar er läsare en God Natt med första versen av Psalm 23. "Herren är min herde, mig skall intet fattas." Sov Gott!