Söndag 29 juni 2014. Regn och kyla. Lite från år 1986.

Midsommar i Skrankebol år 1986 Familjerna samlade.

I ett tidigare inlägg såg vi Kristin och Emil garnera en jordgubbstårta. Här är ytterligare ett par foton från högtiden. Ulla och Lennart hyrde av Bo Herrgård, Hjortkvarn ett rymligt hus, som sommarbostad. Där fanns gott om  plats.
Roligt att plocka blommor, klä en liten midsommarstång, äta sill och potatis (och köttbullar!) jordgubbstårta och glass. Alla kunde vara tillsammans. Vilken förmån!

Som jag tidigare berättat så hade jag fått 5 månaders s.k. beredskapsarbete på Ria. Att åka med eldsjälen Håkan Blome` och hälsa på "i stugorna" var oerhört intressant. Jag fick se Håkans stora kärlek till människor, som i vissa fall levde i misär. Håkan kom med öppen famn till alla. I början var jag kanske lite förvånad . Jag hade mött människorna på Ria tidigare men inte i hemmiljö. Det hände att vi kom till människor där det var  smutsigt, luktade illa och man levde dag för dag, ofta i ensamhet och tristess. Håkan kramade om alla och visade dem respekt och kärlek.

Vi åkte varje morgon till Skogaholms Bageri där vi hämtade bröd och burkar med pepparkakor. Jag minns att det låg i ett hörn av den stora lokalen och vi behövde ej anmäla vår ankomst. Bara ta.Det var "vikt" för Ria. Så hade vi på det viset alltid något med oss vid våra besök hos vännerna.  Ibland fikade vi tillsammans i hemmen och alltid läste Håkan ett Bibelord, talade uppmuntrande till var och en och nedbad Guds välsignelse. Överallt var vi välkomna.

Så många minnen jag har från den tiden! När Håkan hade semester vikarierade jag för honom men då mest i Rias lokaler och telefonkontakter. När Håkan kom tillbaka åkte vi omkring i hans lilla bil än hit, än dit. Vi besökte Rälsögården, där alkoholister, en del tvångsintagna (vill jag minnas) vistades. Granhult där ungdomar fick en ny chans i livet. Håkan hade vänner överallt. Vi hade också samarbete med nykterhetsorganisationer och var med på utbildning tillsammans.

Vi åkte till Värmland med "våra vänner" för att på en lövad loge äta sill och potatis samt jordgubbar i massor hos en av de anställdas föräldrar.Då hade vi också på kvällen ett möte med sång och predikan i
 missionskyrkan på platsen.
Folkvagnsbussen var flitigt i bruk för att skjutsa vännerna till olika samlingar.
Vi hade också läger en vecka i juli, då vi varje morgon åkte till Palmbohult, en gård utanför vår stad.  Frivilliga ställde upp med matlagning och vi var kvar där till kvällen.

Men nu får jag nog säga något om dagen som gått. Fick besök på morgon av barn och barnbarn med en kaffestund på altan. Packade sedan i barnvagnen ned middagsmat, gick till min syster och stannade där resten av dagen. 
Ulla och Lennart har kommit hem från Italien och jag tror att Sven och Maria kommit från sin lilla tripp till Skåne.
Nu är det dags för sängen och jag säger GodNatt till er alla bloggläsare. "Herren är min Herde, mig skall intet fattas." "Gud som haver". Så sover vi gott!

Lördag 28 juni 2014. REGN! Lite om min rånade 98åriga väninna.

Neejdå, sommaren kom inte tillbaka så snabbt som vi önskat. Det är kyligt och det regnar. Enda fördelen med detta är att jag slipper vattna.Undrar när sommaren återvänder!

Jag tar det lugnt. Läser gamla tidningar. Min syster mår inte så bra och jag funderade på om jag skulle ta en promenad dit men regnet avskräckte. Jag visste att hon gärna ville att jag skulle komma så det blev lite inre överläggningar. Jag hade också tänkt gå till affäåren och köpa frukt, som saknades i mitt förråd. Ett samtal med yngsta dottern ledde till att jag hade både frukt och bil härinom en timme. Filip skulle på utflykt och jag fick skjuts till IngaMaj.
 Vi fikade och läste gårdagens tidning där det på första sidan fanns en stor bild på en av mina nära vänner, Margareta, som i onsdags rånades på två handväskor, Icakort, Bankomatkort etc.
Det var så sorgligt att läsa, men så här gick det till: En dam ringde på dörren. Margareta öppnade. "Jo den vänliga damen ville bjuda på bullar. Barnen i den närbelägna skolan hade bakat för att ge till gamla människor."" Fick hon komma in?"
 Så klart att den snälla och intet ont anande Margareta bjöd henne in i köket, tog fram dricka som den trevliga, vänliga damen bjöds på. De satt och pratade och åt av skolbarnens bullar. En god stund efter att damen avlägsnat sig upptäckte Margareta vad som hänt. Hon bor ganska nära både bank och Icaaffär så damen och hennes kumpan som smugit sig in i sovrummet medan det åts bullar i köket hade redan tagit ut de 20.000 kronorna som fanns på banken. I en av väskorna fanns dessutom 2000 kr i kontanter. Ett skrin var också borta, men det innehöll gamla urklippta dödsannonser som sparats,så det var en ljusglimt i det hela tyckte Margareta.

Förra året var det värre när hennes SMYCKEN, minnen etc. i en byrå stals på liknande sätt. En dam ringde på och sa att hon var från Bostadsrättsföreningen och skulle kolla rören i lägenheten. Margareta och hon blev kvar i köket en god stund och damen var så vänlig och tyckte att Margareta hade så fina saker.
När hon gått var ett guldarmband som M. hade tagit av sig tidigare och som vanligt lagt i en skål på köksbänken, borta, utöver de smycken som kumpanen under tiden norpat åt sig genom att smyga sig in i ett rum. Jag kan ej låta bli att fundera över om de båda rånen på något sätt har ett samband.

Jag berättar det här, fast det är så sorgligt, som en varning. Vi äldre är ett utsatt släkte. Vi har växt upp med att tro människor om gott och vi behöver inse att det är inte så längre. Vi måste lära oss av det som hänt.
Jag har pratat med min väninna i telefon och vi ska snart träffas och prata mera. Man behöver få prata om det som skett. 
Jag hade tänkt skriva lite om år 1986 men nu tog den skrivna berättelsen musten ur mig så jag måste avsluta för i kväll känner jag.

Gode Gud hjälp polisen att få fast tjuvarna och hjälp dem att omvända sig från sådana hemskheter, som de håller på med! Hjälp också oss äldre att vara vaksamma och försiktiga!
Det kanske hade varit bra om  "De tio budorden" i skolan hade fått vara kvar. De var ju givna för vårt bästa ! Många av oss äldre minns hur vi lärde in dem ett efter ett.

Nu önskar jag er en GodNatt. Själv önskar jag att jag ska slippa ha ont i benet. Jag sa till Gud i dag att jag kommer att tjata tills det blir helt bra. Jag tyckte att han log och sa att han vet  och att hjälpen kommer i rätt tid. Gud är så god! Jag kan ju gå och det är jag tacksam för. Mycket värre för min syster som har ont i båda benen och har fått vänta alltför länge på röntgen men vi får inte tappa modet!

Fredag 27 juni 2014. Trivsam dag. Mycket uträttat trots allt.År 1986.

 Var tacksam i morse att jag kunde gå även om det tog emot lite. Planerade att ta min barnvagn och ge mig iväg till banken och affären.
Jag gillar glada överraskningar och dagen bjöd på flera sådana.
Först ringde Kerstin och erbjöd sig att komma med bil och hämta mig om jag hade ärenden att uträtta.
Vilken grej! Nu kom jag iväg till Audiologen och fick hjälp med byte av filter i öronproppen, något jag borde kunna göra själv. Nu såg Kerstin hur det gick till och då behövde inte jag  lära mig. Hahaha!!!

Så åkte vi iväg och fixade bankärendet. Jag hade nämnt något om rosinköp på Plantagen. Vips var vi där och köpte både röd och gul ros, som ska planteras i min lilla trädgård. Jag vill ha vackert nära fikabordet.
Innan Kerstin meddelade att hon tänkt bjuda mig på lunch hann vi köpa några liter jordgubbar.
Jag gillar att "äta ute"och det vet mina barn. Georg och jag gjorde ofta så på lördagarna när han var hemma från jobbet.
När Kerstin åkt hem plockade jag fram mat från frysen och gick till min syster. Benet är inte helt bra så jag  fraktade maten i barnvagnen, denna min ständiga följeslagare.
IngaMaj blev glad över älgkalops till lunch och jag glad över att ha färdig mat att plocka fram ur frysen. Så glad också för att vi bor så nära varandra och kan ses ofta.

Innan jag skulle säga hej då, kom IngaMajs dotter och barnbarn dit. Roligt att de numera bor i samma stad så IngaMaj kan få besök.
Nu sitter jag här, färdig att ge mig in på år 1986 igen.

Jag hade i början av året stämplat så lång tid att jag måste få ett arbete omfattande 5 månader för att få en ny Akasseperiod. Jag föreslog AF att kanske Ria vore något, vilket de accepterade. Jag hade haft kontakt med Ria sedan lång tid tillbaka och kände mig hemma där. Många av dessa som besökte Ria hade alkoholproblem, andra mådde dåligt i själen och en del kom dit för att  de behövde få dela gemenskap med andra människor. Sedan många år var Håkan Blome´ eldsjälen i detta arbete och nu blev han min handledare.
Jag får tillfälle att återkomma till detta.

Våren gick, dock icke händelselös, förbi. Elsemarie flyttade in i egen lägenhet på Lindrothsgatan.
Socialen hörde av sig, nu gällande en annan tonårstjej med besvärliga hemförhållanden. Hon kom till oss i mars.
Under några veckor var jag sjukskriven föpr ryggbesvär, ser jag i boken.

Något helt oväntat och fruktansvärt var att vår Statsminister Olof Palme blev skjuten natten till den 1 mars. Ni som följt mina bloggar minns kanske bönedagarna på Västanå då ett profetiskt budskap uttalades om att "ett skott skulle höras i huvudstaden och ge genljud över hela världen." Gud visste vad som skulle hända. Jag vill minnas att detta var två år tidigare.
Hela vårt land skakades.

Maria, Svens fru hade under tre års tid gått musiklärarutbildning i Stockholm och fick nu sin efterlängtade examen. Hon hade efter gymnasiet studerat engelska och franska på universitetet men hennes längtan stod till musiken. Av Sven fick hon grundläggande undervisning för att sedan fortsätta sin utbildning i Stockholm. Ett lyckokast vill jag säga!! Så mycket som hon fått betyda med sina musilaliska gåvor efter detta. Två dagar i veckan vistades hon i Stockholm och Sven fick iväg barnen till skola och dagis och allt funkade. Som det brukar när man har siktet inställt på målet. Jag fanns också på nära håll och gav en hjälpande hand ibland, liksom en del av deras många vänner i Filadelfia. 

Georg åkte på årets första resa till Israel den 26 april.
Vår tonårstjej samt Emil och jag åkte hem till mamma några dagar i maj månad. Så trevligt.

Men nu är det dags att vila benet och sova dessutom så jag säger GodNatt till er alla. Är tacksam för dag som gått och förbättringen, som jag hoppas ska fortsätta i morgon. 

Kristin och Emil fixar garneringen till jordgubbstårtan.

Torsdag 26 juni 2014. Bakåt i tiden. År 1986.

Här står vår lillasyster Stina redo att ta emot gäster.

För ett par dagar sedan var Sven och Maria på besök i Högskulla, under en brake på en semesterutflykt och hälsade på hos moster Stina, som övertog mammas hus och byggde om efter eget önskemål.
Så roligt Sven haft så många somrar där. I dag fick jag detta foto från dem.
Själv har jag vilat största delen av dagen.
Fick i går plötsligt ont i en höft, som hindrat rörligheten både i går och i dag. I går fyllde Anders 59 år och samma dag fyllde hans barnbarn Olof 1 år. De slog ihop kalasen och firade hos Olof. Jag kunde vara med men måste ha bilskjuts dit och därifrån.

Det var länge sedan jag skrev om 80talet så nu är det bäst att sätta fart.
år 1986 står på tur.Gick här och letade efter anteckningar. Så kom en tanke. "Men varför frågar du inte Gud?" "Visst ja"! Sagt och gjort. Hittade på en gång och inom mig ljöd ett bibelord:"Förrän de ropa skall jag svara!" Underbara Gud! Jag förstår inte att jag så ofta glömmer att prata med honom. Jag VET ju efter alla år!

Nu tänker jag göra ett litet sammandrag av januari 86. I mellandagarna hade Elsemarie åkt till Paris för att hälsa på sin bästis Helena från Borensberg, som jobbade i familj  där. Elsemarie kom hem den 7jan.
 Gäster nu och då, som vanligt. Barnbarn från de tre familjerna här och sover över ibland.
Fredrik och Martin köpt dator.(Något att notera!)
Gunnel Rask från Borensberg flyttat in hos oss och ska bo här under sin utbildning till förskollärare.

Nu hade Socialen " hittat oss" igen och vi blev tillfrågade om vi kunde ta emot en tonårstjej, pappa död och mamma sjuklig. Hon flyttade in hos oss på nyåret.
En kvinna, som jag fått kontakt med via en studiecirkel åt NBV, kände ofta oro och kom till mig och fikade och pratade. Jag bad mycket för henne, om att hon skulle "hitta" Gud. En dag berättade hon att hon varit på stan och plötsligt när hon kom hem bara fylldes hon av en stor frid och glädje och all oro försvann. Vi umgicks en tid innan hon flyttade från Örebro, fortfarande glad över att ha funnit Gud. Hon var också med på våra sammankomster på Ria.
Så var det dags att baka till Elsemaries födelsedag då enl ant.boken 32 personer kom, åt kycklingsallad, kaffe och tårta. "Trevligt. Lagt mig ½3", står det.

Modern till tonårsflickan, som var placerad här, mådde inte bra. Jag var och hälsade på, både hemma och  på sjukhus. Hon var orolig och åt en del mediciner för detta.
En dag tog hon en alltför stor dos och jag fick telefon från hennes granne att hon var på sjukhuset. Jag åkte genast dit. Hennes syster var redan där. En läkare kom ut från det rum där hon låg och meddelade oss att hon avlidit. Dottern hade bott hos sin kille senaste dagarna men kom också hon till sjukhuset. Läkaren pratade med henne och hon tog sedan god tid på sig att vara ensam med sin mamma. Så tragiskt! En äldre halvsyster fanns och såsmåningom tog storasyster över vårdnaden om den yngre.

Ja så har även denna dag tagit slut och jag är tacksam att jag orkat med. Yngsta dottern med man och son har i dag varit i Göteborg för att leta lägenhet åt Filip, som i höst ämnar fortsätta sina studier där.
Nu ber vi till Gud att allt ska bli rätt. "Han som håller hela världen i sin hand, han har ändå tid att tänka på mej", sjöng vi i söndagsskolan. Önskar er alla en GodNatt.  

Tisdag 24 juni 2014. Det handlar om HUMLOR.

Humlor är väl inget att skriva om, skulle min hulda moder ha sagt! Egentligen tycker inte jag det heller.
Dessa varelser och deras tillvaro har aldrig intresserat mig. Jag vet att de gör nytta och jag har aldrig dödat någon. Bara öppnat fönstret och släppt ut dem .

Men se det ändrades, i någon mån i år. Ett humlebo på altan!. Har aldrig funderat över hur de bor . "Getingbillor" slog man ju ner en och annan i sin barndom för att sedan springande sätta sig i säkerhet.

Det har varit intressant, och är fortfarande,att se hur det lilla boet,som en stor nöt låg på en stol på altan på ett  blommigt tyg som legat kvar sedan förra sommaren.(!!!)
Den stora humlan  kröp omkring, dragande i pälsrester som fåglarna tappat då de hämtat material till sina bon från min gamla päls som täckte äppelskörden.Det var inte mycket hon fick med sig varje gång. I två timmar höll hon på att hämta "ull" för att täcka över sitt näste.Då var det klart och lugn och ro lägrade sig över bostaden. Sedan har det varit roligt att i någon mån följa utvecklingen.

Massor av foton har tagits och om det lyckas ska jag visa några. Det där med foton är alltid lite vanskligt.
Detta har jag läst om mina inneboende:"Humlornas släkte hör till de sociala bina.Humlan knådar av frömjöl och honung en kaka, som fästes på boets golv. Lägger 8-16 ägg inom ett runt vaxhölje.
Vid ingången till boet bygger hon till sist en vaxbehållare för den honung hon lagrar för eget behov. När äggen kläckas efter 4 dagar äter larverna av frömjölsförrådet, vilket dagligen ökas på av modern. Efter ca 8 dagar är larverna fullvuxna och spinner då var sin kokong. Dessa första bildar en kompakt massa.
Nedtryckt mellan dem ruvar nu honan på kongkongerna, vänd mot ingången där hennes honung är inom räckhåll. Efter ytterligare 10 dagar kläckas de små honliga humlearbetarna, vilka efter ett dygn kan lämna boet.

Samtidigt med att de första larverna spinner sina kokonger lägger drottningen undan för undan nya ägg.
När humlearbetarna lämnat boet övertar de försörjningen av frömjöl och honung. Sedan hon lagt 200-400 ägg för utveckling till humlearbetare, börjar hon lägga andra ägg, som utvecklas till hannar och honor och kan bli ett par hundra. Därefter dör hon snart medan hannar och honor överger boet och honorna efter befruktningen söker sig till platser där de kan bygga bo.
På hösten dör hela humlesamhället, utom några befruktade honor.
Nu går jag och väntar på den dagen så jag kan få inblick där och se om det bo som humlan började täcka över med ullen finns kvar i ursprungligt skick. Humlan låg nyligen död på altangolvet. Efter allt slit för alla sina ättlingar. Jag lyfte upp henne så hon låg bredvid det stora ullboet men efter ett par dagar hade hon försvunnit.

Ja detta blev en konstig blogg men jag kunde inte låta bli att berätta lite om vad jag läst i en mycket gammal bok. Risk finns nog att det kommit nya kunskaper i ämnet.
Eftersom jag tror på en stor Gud, som vet om varje detalj i en människas liv, så tror jag också att han vet allt om en humlas liv och jag sjunger om igen: "O store Gud när jag den värld beskådar, som du har skapat med ditt allmakts ord....Då brister själen ut i lovsångs ljud.O, store Gud! O store Gud!

Tyvärr misslyckades det att skicka foton så jag får invänta ett barnbarn i morgon. Nu är Filip också tillbaka i stan, så jag har två killar som ställer upp. Kan inte den ene så kan den andre. Godnatt! Tack käre Gud för i dag !

Måndag 23 juni 2014. Återupptagen träning! Kortisblogg i kväll.

Det är ganska roligt att sätta sig på kvällen och tänka igenom dagen.
Känna tacksamhet för så mycket gott, som varje dag ger!
En matgäst fick hemlagad fiskgratin och potatis. Fick skjuts till Träningen. Anar träningsvärken som kommer i morgon. Två veckors uppehåll mår inte kroppen bra av, men jag hade ju feber en hel vecka och måste avstå träningen.

När jag kom hem hade jag besök av en god vän, som lånade några böcker om Helande. Jag blir glad när unga människor vill läsa om sådant som Jesus lärde oss att gå vidare med. Det gäller också i vår tid.

Min syster har några dagar vistats på sjukhuset och kom hem i dag. Lunchmat fanns kvar så jag gick till henne med den och vi fick en liten pratstund. Så glad över att vi bor ganska nära varandra.
Telefonpåringning från mitt barnbarn Kristin som inbjöd mig till morgondagen, då hon ska bjuda på något som "hon vet att jag är förtjust i." Spännande värre!

För att denna dag ytterligare skulle förgyllas, så fick jag message från ännu ett barnbarn. Nu var det Bernard,som från södra Tyskland meddelade att han och familjen nått semestermålet. SÅÅ skönt att höra. Med tre små barn, en pappa med ryggont och en trött mamma på så lång resa blir t.o.m. en gammal farmor lite fundersam över det lämpliga i att företa en sådan färd.

 Allt har gått över förväntan fick jag nu veta av en trött men nöjd pappa. Jag vet också att många förböner för denna resa har skickats till vår trofaste Fader och jag kan bara säga:"Tack gode Gud!" Nu är de hos goda vänner och vi önskar dem en skön semester.

 Borde väl i kväll ha berättat om mina humlor, som jag faktiskt tänkt, men nu kommer Jon Blund igen och jag har bara att gå till sängen efter en härlig dag. Lite regn har fallit så jag klarade mig undan vattningen i kväll också. Önskar oss alla en God Natt!

Söndag 22 juni 2014. Slut på midsommar.

Har just varit ute och burit hem Alfons till sitt hem.Tidigare i dag stannade han vid stupröret som ligger lite för högt på gräsmattan men sedan jag hjälpt honom på traven, traskade han runt och skötte sitt jobb. Nu tyckte jag att han kunde ta igen sig över natten så jag t. o.m. drog bort elsladden så han inte ger sig iväg ut och fastnar igen.

I dag har det regnat och det var bra men en kall helg har vi haft.Sedan jag avslutat midsommarafton har jag varit hemma och inne. "Åvilken lessam helg", skulle min mamma ha skrivit i sin dagbok. Men hon hade ingen dator och kunde vara på konferens, som jag. Torpkonferensen, med sina 15000 deltagare, avslutades i kväll. Tyvärr gick det ej att höra KarlErik Sahlberg ( som tidigare tjänstgjort i Clara kyrka i Stockholm) när han talade i mötet i kväll klockan 18. Förmiddagens gudstjänst gick så bra att lyssna till. I kväll blev det dubbelljud i högtalarna så jag stängde av.

Nu får jag väl se till att det blir lite ordning på bloggandet igen. Lika bra att gå direkt till resan till Rom och vår sista dag och kväll där. Om jag nu minns något.
Jag berättade om "Bröllopstårtan", som jag nu ska försöka skicka en bild på.
Framåt kvällen åt vi Hummer och Spagetti, annorlunda och gott. Efter denna trivsamma måltid på en uteservering (där Elsemarie varit vid tidigare besök i staden) tog vi oss till Piazza Navona.Tack vare sina många affärer och cafe´er, en favorit under alla säsonger. Sommartid är den fylld av gatuunderhållning och på vintertid med färggranna gatustånd där man säljer leksaker och godis. En härlig känsla att gå omkring där i lugn och ro. Plötsligt befann vi oss utanför porten till Sant´Agnese in Agone (Agneskyrkan säger vi). Det var ganska sent på kvällen men Elsemarie drog med oss in. Där möttes vi av en underbar lovsång som fyllde kyrkan. Några ungdomar stod för den fina sången till Guds ära. Vi kände igen melodierna och nynnade med. Ganska mycket folk satt andäktiga i bänkarna och där stannade vi tills de slutade sjunga. Människor kom in, gick fram till altaret i vördnad och lovsång till Gud och gick sedan ut igen. Andra satte sig ner i tystnad och stillhet.
Vilken fin avslutning på vår sista kväll i Rom!

När vi stilla lämnat kyrkan och kom ut i gatulivet igen så gick vi till ett glasscafe´. Något utöver det vanliga. Har fina bilder därifrån. Mycket folk överallt fast timmen var sen.
Vi fick en taxi hem till vårt hotell och sov vår sista natt uppfyllda av så många upplevelser även denna dag.
 Tänk att jag i alla fall kom också till Rom. Det var så mäktigt att vara där. Historia överallt. Jag läser nu om det vi hann med att se och annat intressant, som vi ej såg. Det finns bra böcker men detta att ha sett det med egna ögon är ändå speciellt.

Nu får jag väl avsluta för i kväll. Har tittat till mina humlor, om vilka jag ska berätta lite i kommande inlägg. Sov Gott, kära vänner och så hoppas vi på lite värme igen. Vart tog den vägen?

Tack Gud, för den här stilla dagen! Du är så god och kärleksfull och jag kan inte annat än älska dej!

Midsommardagen 2014. Ingen dag är den andra lik.

Ja då var det midsommarafton i går.Dagen började, som de flesta numera, i slowmotion. Hann dock i tid till midsommaraftonens goda lunch hos yngsta dottern. En tradition har det blivit att jag är där tillsammans med deras goda vänner,accepterad trots min ålder, varje midsommarafton.
 Det är något visst med sill och färsk potatis att ätas på årets längsta dag.
Hade det nu varit varmt också så skulle det ha varit perfekt. Men vi kunde ändå sitta ute på altan och äta. Dricka eftermiddagskaffe också. Jag stannade ej kvar på grillkvällen men hörde att de fick bära in det grillade och äta inomhus.

Linn kom hemkörande i sin bil sedan hon slutat jobba i Växjö på eftermiddagen och i dag har jag träffat henne.Fästmannen var upptagen med basketspelande i helgen.
Fick i dag tillfälle att pr telefon växla några ord med vännerna från Tyskland, som jag ju tyvärr ej fick träffa, som planerat var, på grund av min veckolånga feber. Men nu har jag förvissat mig om FBkontakt. Det är ju faktiskt en bra förbindelselänk. Enkel och smidig.

Tog just "en brake" och gick ut på altan för att titta till mina humlor och Alfons. Den senare hade gått in i sitt garage efter att, som jag sett, tidigare ha varit ute på vandring över gräsmattan. Vilken grej att ha! Humleboet ändrar sig dag för dag vartefter de flygfärdiga lämnar och de lediga lägenheterna blir allt fler. Ska berätta om dessa små varelser, som jag lovat, men tar det lite lugnt med tankearbete i midsommar. I alla fall visar termometern på 10 grader. Tänka sig, midsommardagen TIO GRADER!

Dagen har gått sakta men säkert. Jag har sett och lyssnat till Torpkonferensen på datorn. Tänk att detta var den etthundratjugusjunde Torpkonferensen. Den första hölls år 1887.
Jag har en liten bok som heter "Det började med ett bönemöte..." där Birger Davidsson berättar om upprinnelsen till Torpkonferenserna och om Helgelseförbundets historia, en historia som jag är så faccinerad av. Möjligen påverkad av att det var just två av dess evangelister som kom till det lilla missionshuset i Snarås där  mamma och pappa lyssnade till deras enkla predikan om Jesus och blev frälsta. Något som sedan givit ringar på vattnet.

Har god lust att berätta mer om Torp men kvällen skymmer och jag mår bäst av att ej komma alltför sent i säng. Jag känner när det är dags.
Gud, nu tackar jag dej för en lugn och skön dag och ber om din välsignelse över mej och mina vänner och över de 15.000 människorna på Torpkonferensen. Jag tänker ibland att media vet nog egntligen väldigt lite om alla kristna som samlas runt om i vårt land till konferenser i midsommar och hela sommaren.
Ute i världen är det fortfarande oroligt och i vårt närområde har, inom loppet av några få dagar, två unga människor mördats.Vilken tragedi! De båda morden hade inget med varandra att göra.
 Tänker på hur mycket sorg för så många människor detta fört med sig. Sörjer med dem!

Måste nu säga God Natt och Sov Gott till er alla. Gud är god! 

Torsdag 19 juni 2014. Rolig dag.

Om man haft feber en hel vecka, vaknar på morgonen och är feberfri då blir man glad ska jag säga!
I går var det många som sände mig goda tankar, bad böner till Gud och uppmuntrade mig att hålla ut.
Nu blev det en bra dag, som började med att min kommunala städhjälp kom klockan nio  och tog hand om golven. Så skönt att få hjälp med detta.
 Lite senare kom Kristin hit och fikade. En god vän från Värmland och ytterligare en väninna kom på besök och fick ta för sig av alla kakor som jag tog hit efter Lasses 50årsfest i söndags.
Så trevligt att få träffas och vad vi pratade! Inte så ofta vi ses numera.

De åkte hem och jag förberedde en träff med Maria, en kär vän , som jag fick kontakt med i Immanuelskyrkan för flera år sedan. Hon har varit i en stad på USAs västkust, där hon studerat på en bibelskola i tre år. Hon har fått se många under ske då de bedit för sjuka och hon har verkligen tro på att Gud vill och kan göra under också i dag. Jesus lever! Att möta Maria är alltid lika roligt och vi har båda den gemensamma synen på Gud att HAN ÄR GOD, alltigenom GOD. Så skrattar vi tillsammans av glädje att vi tror på en GOD GUD. Människor har olika gudsbilder och vi har vår.
 Maria är inte, som jag, uppväxt i ett kristet hem, men när hon gick i gymnasiet fick hon  en Bibel, utdelad av de s.k. Gideoniterna. Hon gick hem och läste bibeln, blev övertygad om att Jesus kom för att  rädda människan, tog emot Jesus i tro och är nu en fighter för Jesus.

I morgon är det Midsommarafton och det är alltid fest, oberoende av väder. Roligt med traditioner.
Jag är SÅÅÅ tacksam för att febern gav med sig utan att jag uppsökte en Vårdcentral. Ulla och Lennart åkte i dag till Italien för några dagars semester, sedan de först varit i Stockholm och beskådat det senaste barnbarnet, lilla Lily.
Själv är jag så nöjd med att få se de vackra rosorna, som växer utanför mitt fönster. Förutom humlorna som jobbar på under sitt ulltak. Jag står där och fylls av förundran. Vilken skapare vi har! O, store Gud, o, store Gud! Att tro att det inte finns en Gud måste vara jobbigt! Så mycket enklare att se Guds närvaro i det skapade!

Nu går jag till vila fylld av tacksamhet för denna sköna dag med hälsan åter, härliga vänner och nytvättade golv! Tack, store Gud för allt!
  

Måndag 16 juni 2014.Lite nu och lite Rom.

En bättre bild på Colosseum än den jag visade tidigare

Den här dagen blev bra utöver att jag åter drabbades av lite feber. Den kommer fram på eftermiddagen. I morgon ringer jag till Vårdcentralen. Min VC funkar bra på alla sätt och vis så jag vet att de bryr sig.
Har lite hosta också och nu är det en vecka sedan det började.

Den här veckan skulle jag åka till Sjövik och träffa en vän och hans familj, nu boende i Tyskland. Förra året var hans föräldrar på besök i Sjövik.  Jag reste dit med färdtjänst och fick prata med dem några värdefulla timmar. I år skulle deras son med fru och barn komma till Sverige och jag hade verkligen glatt mig åt att få träffa dem .Nizar,sonen, var tonåring när han och hans syster bodde hos mig en vecka, eller mer, när föräldrarna var  i Sverige och höll föreläsningar i kyrkor och skolor. Föräldrarna hade tidigare varit i Sverige och Georg var alltid den som var med och tolkade.
Jag hade vid några tillfällen varit med Georg och bott i familjens hem i en liten by,utanför Betlehem
Jag drömmer fortfarande om att en dag åter få komma dit, men nu är jag för gammal för att åka ensam.
När ungdomarna bodde hos mig hade Georg hastigt dött och jag minns hur vi grät tillsammans när den fina, goa familjen, som under flera år stått Georg så nära, kom hem till mej, nu ensam.

Ungdomarna lyste upp min tillvaro. Vi gjorde utflykter,bl.a. till Öland, vi sjöng tillsammans och vi bakade bullar.(Hade planerat att ta med många sådana till Nizar denna vecka.) Jag måste dock inse att jag inte orkar ge mig ut på resa just nu. Kanske jag kan resa till Tyskland i stället och träffa dem där, vid tillfälle. Nyss talades vi vid i telefon och jag ska få bilder på familjen att trösta mig med.

Den här dagen blev ljus genom att jag fick besök av Linn, som varit hemma under helgen. Vi står varandra nära och har mycket att prata om.
Ljus blev dagen också genom att mitt musikbegåvade barnbarn Kristin meddelade att hon blivit antagen som elev på Kävesta Folkhögskola där hon ska studera musik. SÅÅÅ glad jag blev!
Så blev det ingen avslutning på resan till Rom i kväll heller men jag har inget val. Sova nu är ordet.
En eller två Alvedon och "Gud som haver", blir avslutningen på dagen. Kom just på att barnbarnet Jonas varit här och styrt upp så jag kan både skanna och skriva ut mina bloggar. Tack för det,Jonas!

Söndag 15 juni 2014. Femtioårsfest hela dagen.

Känner att jag inte orkar med att skriva "på riktigt" i kväll heller.
Hämtades till Lasses 50årsfest på förmiddagen. Alla tre barnen på plats och hjälpte mamma Elsemarie att få allt klart till klockan två då "öppet hus" startade. Så många vänner, arbetskamrater och det bästa av allt att Lasses  mamma, trots att hon för några dagar sedan blivit änka, kunde komma. Lasses enda bror med fru och son hade skjutsat  henne.

Jag var inte till någon större hjälp, yr och konstig som jag var. Hänsyn togs till detta och jag sov en del, till och från. Jag har varit lite dålig senaste dagarna så det är väl lite sviter efter det. När de sista gästerna gått skulle det grillas på altan. Så roligt för familjen att få avsluta dagen tillsammans på pappas stora dag. Jag valde att bli hemskjutsad och tänker avsluta dagen med att säga att jag är tacksam för att dagen både började och tog slut. I morgon får jag besök av Linn innan hon åker tillbaka till Växjö. Nu ska jag sova gott! "Jesus är vägen, sanningen och livet".

Lördagen den14 juni 2014.

Vaknade i morse utan feber och fick tom ett visst mått av arbetslust, vilket resulterade i ett antal av 60 bullar att stoppa i frysen. Jag kan inte vara utan bullar.
Hade tänkt baka till Elsemarie, vars älskade make, fyller 50 år i morgon och det kommer en del gäster.
SMS från dottern nådde mig att 100 bullar, två sorters kakor och fyra stora tårtbottnar var klara."Nu ska det bara städas och sedan ska vi fira".
 Då kom jag alltså lindrigt undan, fast jag faktiskt anmält mitt intresse för att baka. En del kakor bakade jag förstås i god tid .  OK tänkte jag. Få se nu! Hon är  47år! Så började jag tänka bakåt i tiden. Var bodde vi när jag var 47 år? Att vi har flyttat flera gånger har haft det goda med sig att det finns vissa "stödår"för minnet.

Ojojoj, då hade vi året före flyttat till Borensberg. Elsemarie var sju år.  Ulla och Lennart skulle gifta sig. Vi bodde provisoriskt i en lägenhet medan vårt nyinköpta flyttade hus gjordes beboeligt.

Ett stundande bröllop för 140 gäster med övernattning på Östgötagården skulle gå av stapeln. Jag bakade allt bröd, många sorter,alla tårtor, köpte in och lagade all mat.  Gjorde listor så alla skulle veta vilket rum de skulle bo i osv.
I ärlighetens namn ska jag säga att min yngsta syster Stina gjort ett större antal äkta Småländsk Ostkaka
till efterrätt, och att mamma och hon kom dagen före och var mig till stor hjälp. Några fina, snälla tanter från Salem i Borensberg ställde med glädje upp på
 bröllopsdagen, både i köket och som servitriser.
Georg  grejade med mycket av det praktiska.

Naturligtvis var det inte så här bloggen var tänkt i kväll, men när jag nyss berättade för min granne hur mycket Elsemarie hade hunnit med så sa hon de ord, som fick mig att tänka till."Men Ruth, vad orkade du när du var i den ålder där Elsemarie är nu?" Det var så det började. Min mamma tyckte att jag var duktig och jag tycker detsamma om Elsemarie. Tydligen är det inte så märkvärdigt, när man är ung.

Dagen har nu övergått i kväll och intet blev sagt om sista dagen i Rom, som jag planerat.

Så det blev! Men det var en uppmuntran för mig och ett observandum att det är faktiskt en viss skillnad i ork om man är 87 år eller 47!
Jag haver vattnat utomhus och min kära Alfons vandrar plikttroget runt, tyst och stilla och lämnar inte en maskros kvar i gräsmattan. Ja nu är det bara att säga GodNatt och tacka Gud för att det blev en bra dag och att jag orkat med det jag ändå uträttat!
"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. " Herren välsigne oss och bevare oss! Tryggheten i att vara omsluten av Guds nåd är det bästa !

Fredag 13 juni 2014. Två sjuka dagar. Liten kortisblogg.

Gårdagen började jag med att baka tårtbotten till jordgubbstårtan, som skulle ätas hos Tobias, som slutade nian. Först ett telefonsamtal. "Hej Ruth, barnen och jag står vid bilprovningen och ska strax in. Kan vi komma till dej en stund sedan? " "Tyvärr, jag ska bort." I samma stund som jag sa det insåg jag
att det borde kunna gå för sig. På två timmar hinner man ibland mer än man tror. "Jo kom ni så tar vi en fika!"
Den duktiga mamma Lydia behövde nog ett litet avbrott och jag är ju jättebra på att "göra i morgon det jag inte hinner i dag"! Senare fick jag veta att pappa Bernard har så ont i ryggen så han måste ha hjälp med att ta på strumporna innan han går till jobbet på morgonen. Tre små barn, då behöver man vara två att hjälpas åt.  Inte för att jag kunde ge så mycket hjälp den där lilla stunden men  det blev ändå lite omväxling för både mamma och barn att komma till gammelfarmor.

Snabbt gjorde jag i ordning en korg med saft och bullar och tog familjen med till lekparken i närheten, där barnen gillar att vara. Sysslingen Thea,  var där med sin förskola. Allt blev så bra och så roligt.
När Bernard och Lydia på vårkanten flyttade till Örebro fick de veta att de först till höstterminen kan få förskoleplatser åt barnen så de är hemma hos mamma varje dag och grannbarnen är på sin förskola.

Lydia med sina barn åkte hem och jag fixade snabbt ihop jordgubbstårtan och blev hämtad till festen hos Tobias. Jättegod smörgåstårta från stans bästa butik, bjöds det också på. Vi satt på altan och mumsade innan Lasse och Elsemarie cyklade iväg till sina jobb, vilket jag inte räknat med. Så dum man är som pensionär. Tror att ALLA har ledigt när som helst.

Fick skjuts hem av Filip och somnade i hammocken.
Ulla kom till stan och vi åkte tillsammans till  Tobias och grattade och åt tårtor. Igen, för min del.
Efter det till Plantagen och köpte plantor och jordgubbar.

När jag blev ensam dök jag i säng och sov , sov, sov. Hade feber och mådde inte bra.
Detta tillstånd har fortrsatt i dag och jag sover,som alltid, när jag blir sjuk.
Har sett studentavslutningar i stan på Tvärsnytt. Nu dröjer det tre år innan mitt sista barnbarn har studentfest. Vad vet vi om den dagen? Ingenting. Så väl ordnat att ingenting veta i förväg!

Hade önskat få skriva lite mer om Rom men jag vill fortsätta att sova och hoppas verkligen att jag ska vara bra i morgon. I alla fall feberfri! Ha en skön kväll och  var rädda om varandra!

Onsdag 11 juni 2014. Sammandrag, tisdagoch onsdag.

Här är Alfons som mina fyra barn givit mig som present. Tacksam och glad är jag.

Gårdagen  började med att jag gick ut i trädgården och med hjälp av en vän blev det ett och annat gjort.
Tomatplantorna flyttades ut i stora världen och tomten hyfsades till!
Fixade mat som jag gick till min sjuka syster med.  Stannade där en god stund. Kom hem, hittade inte min mobil. Det tog lång tid innan  jag med hjälp utifrån fick höra att den fanns i huset.

Ett trevligt födelsedagskalas för mitt 11åriga barnbarnsbarn på kvällen.Grillade i trädgården. Vad vi njöt!
En perfekt sommarkväll. Kerstin och hennes man har nu fem vackra barnbarn. Jag är priviligierad, som får vara med på födelsedagskalasen och träffa de härliga barnbarnsbarnen. Fick skjuts hem av Kerstin, som skulle jobba "natt".

I dag vattnade jag på morgonen. Telefonen ringde. Det var Elsemarie, som försiktigt undrade OM jag möjligen kunde baka två nötrullar till festen i kväll. Hon var på fest i går kväll också och ska ha 50årsfest för sin man på söndag så hon hade inte hunnit baka. Hon slutar nu sitt jobb på Karolinska Gymnasiet och kamraterna avtackar henne vartefter. Lite tårar blir det förstås men hon kommer att lika helhjärtat gå in i sin nya uppgift nästa termin, så det är bara att önska henne lycka till. Hon satsar till 100% vilket jobb hon än har så det blir säkert bra.

Jag gick till träning, handlade, bakade nötrullar med mycket grädde i. De hämtades av modern och sonen, som skulle skjutsa mamma till festen.
När nu ugnen var varm så kunde jag lika gärna baka två sorters kakor till festen på söndag. Så blev det gjort!

I TV berättas om hur ett inbördeskrig hotar Irak där det finns stora motsättningar mellan regering och rebeller. Så sorgligt. Nu flyr människor därifrån och I Syrien har inte något förändrats. Människor fortsätter att fly. I Bosnien har man stora översvämningar, som kom så snabbt att man ej hann sätta sig i säkerhet.Många människor dog och massor av djur.  Såg i går en bild på en ko som simmande kommit till en hög trappa och det såg faktiskt konstigt ut att se den stackars kon stående i trappan men hon räddade ju i alla fall sitt liv.

Själv kan jag glädja mig åt en fin present som fanns här när jag kom från Rom. Jag gav denna , min hjälp i trädgården, namnet "Alfons". Jag lever fortfarande mer eller mindre i min sagovärld efter alla  upplevelser tillsammans med barnbarnen. I kväll fotograferade jag Alfons, sedan jag sett hur noggrant
han jobbade innan han gick in i sitt garage, om man nu får kalla den lilla plattan så. Naturligtvis har jag också ringt min syster, som känner sig bättre efter operationen och det gladde mig. När hon orkar ska vi ta en liten tripp till Figeholm.

I morgon slutar mitt yngsta barnbarn, Tobias klass nio och då blir det fest där med smörgåstårta och jordgubbstårta. Jag har det ganska bra, eller hur?
Avslutningen om Rom får jag ta en annan dag, för nu är denna dag slut och jag säger GodNatt!

Måndag 9 juni 2014. Liten kortisblogg i kväll.

Så här såg min humlefamilj ut i kväll. Ska berätta mer om dem i ett senare inlägg.

Tyvärr räckte inte dagen till tidsmässigt. Började  med att jag var hängig. Ringde min syster, som i dag skulle lämna sjukhuset. Tänkte gå till henne med mat på eftermiddagen.
På förmiddagen blev jag så trött så jag somnade i hammocken på altan.
På "nätet" bad jag mina bönevänner om förbön. En fantastisk tillgång vi har. Flera lovade att be och det gjorde verkan, som alltid när vi "åkallar" Gud om hjälp.
Från Bibeln kan vi se hur Paulus uppmanade sina vänner till förbön och att det var viktigt.

SMSade till dagens matgäst:"Sorry, mår inte bra, kom inte".
Ett barnbarn dök upp tre timmar senare. Han kom från jobbet, hade brådis, skulle till avslutning på "Dagis". Hade glömt ta med saft och bullar. Visst fixade vi det. En termos med kaffe med mjölk ordnades också och borta var han med mina ord ringande i sina öron:"Du ska inte tro osv." Nej, mormor jag vet. Skrivaren och skanningen. Jag kommer. Hahaha, vi vet var vi har varann! Han kan det där med datorer, som jag inte kan.


 Någon timme senare då jag satt med några tidningar på altan kom dottern efter att först ha ringt och frågat om jag behövde något från affären. Mina barn är så snälla och omtänksamma. Nu fick jag en hel kasse med mat och andra nyttigheter. På altan satt vi en stund och åt lite av allt det goda innan hon skulle iväg till sitt jobb.



Ett telefonsamtal från yngsta dottern meddelade att hennes svärfar nyss avlidit. Jag var med Elsemarie och Lasse till sjukhuset i Katrineholm för en vecka sedan och hälsade på. I dag tog Lasse tåget dit och han och hans mamma satt hos pappa Erik och höll honom i hand när han stilla flyttade hem till Gud.

Minns när jag satt hos min mamma när hon, precis som Erik, klar i huvudet hela tiden, lika stilla gick över gränsen. Det där med att mista en förälder känns hur gammal man, som barn, än är.
På söndag fyller Lasse 50 år.

Nästa telefonsamtal var från min vän Stefan:"Prisa Gud", ropade han. "Min brorson och hans fru har fått barn i dag." De har tidigare varit med om att mista två barn så lite oro för föräldrarna kan man förstå. Jag tror att den nu födda är deras enda.  
 
 Men min syster, som skulle ha mat!! Efter ytterligare ett telefonsamtal ringde jag henne och bad om ursäkt för den uteblivna maten. Skönt nog hade hon ätit lunch på sjukhuset innan hon åkte hem och hon förstod min frånvaro. I morgon går jag vid lunchtid dit med kycklinggryta och ris.

Vi har haft en underbar dag i dag med 24 grader och det ska fortsätta så hela veckan. OM jag nu inte blir så trött som jag varit i dag så ska jag i morgon vattna, rensa, träna och framåt kvällen gratulera ett barnbarnsbarn som fyller 11 år. Det är så roligt att hänga med när jag kan. Naturligtvis är det inte alltid så.
Egentligen hade jag tänkt berätta om mina på altan boende humlor och deras liv, men till dem ska jag återkomma när jag i nästa inlägg blir klar med Rom. Det är tillräckligt rörigt ändå. Fotot på Peterskyrkan blev ju ej så lyckat vid överföringen men ni anar nog dess storlek och så har de flesta sett den på TV.
Nu säger jag tack till Gud att jag kvicknade till och att jag har en hammock på altan. Där sover man gott! Nu ska jag läsa en god bok och sedan sova i sängen. Godnatt till er alla!

Söndag 8 juni 2014. Prinsessan Leonores dop, Lite Rom.

Så går också denna pingstdag mot sitt slut. Det har varit stilla frid hela dagen. Ingen har ringt, inget besök.Vackert väder, som jag faktiskt passade på att njuta av på altan. Man ska vara stilla ibland. Det mår man bra av.Lyssnade till Gudstjänst på Närradion.Ringde min syster, som är kvar på sjukhuset.
Fikade tillsammans med min humlefamilj, som verkar byta invånare. De stora ger sig iväg men det produceras flera nya i boet, som jag tror.

I kväll har jag sett en sammanfattning av prinsessan Leonores dop på TV.  Vi har en fin kungafamilj. Finast är Kronprinsessan Victoria, alltid.Tycker jag.
För mig, som är gammal och har följt kungafamiljen sedan 30-talet är det alltid roligt att se dem. Jag minns födslar och dödslar, bröllop, och lite till.Jag har alltid gillat vårt kungahus. Om det nu har någon betydelse för någon mer än mej.

Eftersom inget har hänt utöver det sagda denna dag så går jag direkt till Rom, där jag avslutade i Vatikanen i går.
En annan sevärdhet var Fontana di Trevi, där vår skådespelerska Anita Ekberg gjorde sig känd som badnymf i fontänen.

För att inte slösa med tiden tog vi taxi där avståndet till någon sevärdhet bedömdes som alltför långt.
En kyrka, San Clemente innehöll tre lager historia.På gatunivån kyrka från 1100 -talet.Under den en kyrka från 300-talet och nedanför denna finns bl.a. katakomber samt rester av ett Mitratempel.

Naturligtvis besökte vi också Victor Emmanuelmonumentet,  där vi fikade och stannade länge för den fantastiska utsiktens skull.Monumentet påbörjades år 1885 och blev klart år 1911 till ära av det enade Italiens förste kung som är avbildad i en förgylld ryttarstaty i brons,12 meter lång, överdimensionerad liksom monumentet."Bröllopstårtan", ett av de nedvärderande smeknamn, som förlänats denna vita koloss byggdes i vit marmor och smälter inte in i omgivningen. Den räknas som ett av den pompösa,okänsliga arkitekturens främsta landmärken. Men ack så ståtlig och vilken utsikt!

Naturligtvis besökte vi också Forum, som i antikens Rom var det politiska, komersiella och juridiska livets centrum.
I morgon tar vi farväl av Rom och den sista kvällen blev en fin överraskning.
Men nu väntar sängen på mig, och jag på sängen så GodNatt är ordet.

Lördag 7 juni 2014. På stan. Rom med Vatikanen.

Colosseum i Rom som jag skrev om i går.

Så var det lördag igen.17 grader, inte illa! Jag är alltid seg på morgnarna och först klockan halv tolv tog jag barnvagnen och promenerade till Stortorget för att göra en del plantkompletteringar. Att gå omkring på torget en lördag är så trevligt. Jag tittade och tänkte, lyfte på en kruka för att snabbt ställa den tillbaka. Varför blev det så? Gick in i en blomsteraffär. Likadant där. Kom ut därifrån med en påse blomfrö. Blev vemodig. Fick tårar i ögonen. Tänkte plötsligt på "gamla tider" då Georg och jag gick ut på stan på lördagarna. Ofta åt vi på någon restaurang. Allt bara kom över mej.Saknaden. Längtan.

Kände inte riktigt igen mig själv. Blinkade bort tårarna när jag kom till jordgubbsståndet. Medan jag väntade på min tur pratade jag med en s.k. A-lagare. Jag brukar göra det. Han blev så glad när jag nämnde hans namn, som han själv nyss sagt mig. De har något gott inombords dessa människor och jag kan bara gilla dem.
Med jordgubbarna i vagnen började jag gå mot Järntorget. Min avsikt var att promenera hem. Hela tiden kände jag gråten i halsen. Måste fort hem och gråta "på riktigt".Bussen stannade vid slottet. Jag och barnvagnen åkte med till min gata. Nu hade jag ej så långt kvar tills jag fick gråta på riktigt.

Gud såg mig säkert. Mobilen ringde. Min vän Stefan meddelade att om 10 minuter skulle han hämta mig till Blomstermarknaden i Adolfsberg. Vi hade på morgonen talats vid ang. mina plantinköp men han hade då annat för sig så jag bestämde mig för att gå till torget. Han är trädgårdsmästare och har en del uppgifter i Blomstermarknaden dit vi åkte.

Nu blevjag med ens glad. Såg, som alltid, Guds omsorg. Nu köpte jag de plantor jag ville ha och fick skjuts hem. Det kom ytterligare en kaffegäst och att gråta var långt borta.
 
Kanske har dagens vemod att göra med att det nyligen var årsdagen av Georgs begravning och jag nämnde något om "minnen" i rubruken den dagen, men skrev ej något i bloggen, upptäckte jag i går.

Men nu vill jag återknyta till Rom och Vatikanstaden. Sedan jag bytt bredband går det ej att skanna så jag får vänta med att sända foton tills någon har fixat det. Får se om det går att ordna foton med de jag tog med mobilen.
Vatikanen, en självständig stat sedan 1929, styrs av påven. Här bor c:a 1000 personer som sköter om Vatikanens funktioner.Där finns affärer, postkontor, radio, som sänder till världen på 20 olika språk, en dagstidning, kontor, ett bokförlag samt påvens helikopterflygplats.

Redan på 100talet restes en helgedom på platsen för Petrus grav och den första stora basilikan blev klar349 e. Kr.På 1400talet höll den på att rasa så år 1506 lades den första stenen till en ny kyrka men det tog mer än hundra år innan den blev klar. Den stora kupolen, 136 meter hög ritades av Michelangelo men blev ej klar under hans levnad. År 1626 invigdes den nya kyrkan.
Men nu får jag nog lämna Vatikanen och Peterskyrkan för i kväll. Allt så pampigt och storslaget och jag kan ej hjälpa att jag undrar lite över ett och annat. Hur kunde så mycket finheter samlas i denna stad och om det var slavar som jobbade, hur levde de? Ja nog finns det mycket att begrunda om man får tid.


Inte vet jag hur detta skrivande blev men nu tar jag kväll och tackar Gud för hans omsorg om oss i dag.

Fredag 6 juni 2014.Sveriges Nationaldag.Lite om resan till Rom.

Så gick dagen. Nu är det kväll och jag sitter här och  funderar  Jag gillar de dagar då jag kan säga att jag uträttat något av värde. Om denna dag kan jag väl säga:"Så där". Ett vedertaget uttryck, som inte är så dumt. Jag har ringt sju telefonsamtal. Två av dessa kan jag hänföra till gruppen "nyttiga", då jag ringde i rätt ögonblick och fick vara till lite hjälp. Det är sådant som gör mig glad.

Så är det humlorna på altan. Jag tyckte att de valt fel stol, en av fyra,för att där bygga sin bostad. Ville ha tillgång till samtliga stolar. Lyfte bort dynan, på vilken boet var byggt, bar det till ett litet bord i hörnet. Så bra det gick och jag såg bara ett par humlor röra sig innanför ullhögen, så jag gick nöjd åt sidan. Men se nu kom de flygande en efter en utifrån trädgården. Alla surrande och letande efter sin bostad. Jag fattade ett raskt beslut. Bar försiktigt tillbaka dynan med bostaden, gick in och stängde dörren till altan. Hoppas att de åter fann sig tillrätta.Får kolla läget i morgon.

I Växjö firar de pappa Lasses 50-årsdag en dryg vecka för tidigt. Det ska bli kafferep i trädgården den 15 juni, den dag han fyller och jag har utverkat mig tillstånd att få baka kakorna till denna fest. Efter flytten av humlorna ville jag göra något vettigt, så jag bakade kakor. Har tänkt mig att baka en sort pr dag och det flyter på i god ordning. Nu har jag fem sorter kvar att baka.

Ringde till min syster på sjukhuset. Hon får stanna kvar över helgen.
Plockade vinterkläder ur garderoben och väntar nu på att Filip ska komma hem och hjälpa mig med att få upp dem till vinden. Hade tänkt göra lite nytta i trädgården men tar det en annan dag!

Fortsätter lite med Romresan.  Det var första gången jag var i Rom, denna stad som är historia var man går. Skulle behöva flera dagar där.Jag minns när Georg efter sitt första besök , full av entusiasm berättade om allt han sett. Han såg och kom ihåg och hade förmågan att berätta medryckande om sina iakttagelser.  Jag har i flera år närt en dröm att få komma dit. Nu blev det i sällskap med döttrarna och de är duktiga. Den yngsta har pappas guidtalanger dsessutom.

Colloseum, Roms främsta amfiteater är mäktig att skåda. Trots skador genom åren så är det fantastiskt att se denna teater,som började byggas år 72 e.Kr. och invigdes år 80 e.Kr. för 55.000 åskådare, som utan besvär fann sina platser via de 80 arkadförsedda, numrerade ingångarna. Man häpnar!
Dödliga gladiatorstrider och strider med vilda djur iscensattes här gratis av kejsaren och av rika invånare för att beskådas av allmänheten. Vid utgrävningar i slutet av 1800talet fann man ett nätverk av underjordiska rum, som användes för förvaring av djuren. Burarna hissades upp till nästa våning där djuren släpptes lösa.

Nej, nu måste vi lämna detta mäktiga byggnadsverk och dra vidare till Vatikanen. Men jag väntar med den till nästa inlägg för nu kommer Jon Blund smygande.
Säger GodNatt och Sov Gott.! Kan inte förstå hur jag kan bli så trött när jag tagit det så lugnt hela dagen.

Torsdag 5 juni 2014. En händelserik dag.

Ingen Isak mer denna termin. På något vis känns det som att han är här i alla fall.
En matgäst i dag. Fick skjuts till träningen. Handlade på hemvägen. Allt programenligt.
Min syster, Ingamaj, som har problem med hälsan är nu på sjukhuset några dagar så jag ringde till henne. Vi planerar ett besök i Figeholm och ser fram emot snabbt tillfrisknande så hon orkar med den utflykten.
Bakade bullar, som jag skickade med till Linn i Växjö. Hon har nu avslutat studierna för denna termin och börjat jobba enligt chema på Ica Maxi, för att försörja sig under ferien.

"Lillebror" Filip slutar i morgon. Föräldrarna och Tobias åkte därför till Växjö för att hämta honom och för att, som familj, få vara tillsammans där över helgen, som nu blir extra lång eftersom morgondagen,nationaldagen, numera är "röd" dag.Vi kvittar med annandag pingst, som blivit "vanlig" dag.

Efter att ha gjort i ordning kaffekorg åt resenärerna och vinkat av dem råkade jag trycka på F på mobilen. Minsann, en överraskning. Bild på mitt NITTONDE barnbarnsbarn som i dag sett dagens ljus, till glädje för Emil, Emma och storasyster Mary och för oss alla!

Men nu ska jag ta lite om Rom. Jag berättade i ett tidigare inlägg om resan dit. Eftersom vi kom tidigt på dagen hann vi med att gå ut på stan samma dag.
Börjar med att säga att den pizza vi köper i Örebro är mångfaldigt godare än den vi åt på uteserveringen i Rom.

Vi hann med några sevärdheter i denna historiska stad, innan vi kom till den berömda
Spanska trappan, "där man sitter och tittar på folk", men där det är förbjudet att äta. En stor upplevelse. Så mycket folk och så vilsamt att bara sitta och titta!  Vädret var också det bästa tänkbara! En "gubbe" gav mig två rosor. Efter en stund kom han tillbaka och räckte fram handen för att få pengar. Gav mig en snabb blick, tog rosorna ur min hand och gick vidare. Jaha, så var det med det!  Dagen avslutades med glass och kaffe.

Glada och tacksamma över en lång, härlig dag somnade vi snart på vårt hotellrum. Och precis det tänker jag göra. NU! På direkten. Fick just veta att resenärerna anlänt till Växjö. Känns alltid bra att veta att allt är väl.Man sover bättre då.
Nu tackar jag Gud för hans ofattbara nåd också denna dag. Den ständiga kontakten vi har, fyller mig med så stor glädje. "Skönt det är i kvällens timma, då all dagens oro dör ,att få Herrens röst förnimma, som det sista ljud man hör",sjöng vi på juniorlägren! Jag gnolar fortfarande på den emellanåt.
Godnatt till er och Sov gott!
 

Tisdag 3 juni 2014. Lite sammandrag av senaste två veckorna.

Så fort tiden går! Två veckor har passerat sedan jag bloggade. Vad händer på två veckor?
Onsdag 21 maj:Ögonkliniken. Tryck 27 på vä. 14 hö.

Fredag 23: Begravning, Ralf Sundman, som jag känt sedan 80talet. Vi var 11 personer. Vid kaffet efter jordfästningen fick jag nya FBvänner och därmed fortsätter jag kontakten med Ralfs familj. Visade sig att hans barnbarn studerar musik i gymnasiet och skulle om ett par dagar få ett stipendium.
Solen skiner varje dag och det är mer än 20 grader varmt.

Lördag blev jag bjuden att följa med till Stockholm för att gratulera Svens och Marias barnbarn och fick också vara med på dansuppvisning då födelsedagsbarnet var med och dansade.
Söndag 25 maj, mors dag, började med besök hos min syster som fick lite bullar och kakor. Hon hade alla barnen hemma denna dag. Efter detta röstade jag in "min" kandidat till EUparlamentet i röstlokalen.
Hämtades sedan till Immanuelskyrkan där yngsta barnbarnet hade "konfaavslutning".Förr kallades det konfirmation, och gör så fortfarande, i Svenska kyrkan. Nu använder frikyrkan samma benämning och det är bra, tycker jag. Kyrkan var fullsatt. Så roligt att se så många unga barnfamiljer tillsammans med äldre.
 Kaffe och tårta hos familjen, där vi saknade Filip men han var upptagen med annat den helgen. Grillfest på altan avslutade denna minnesvärda dag, innan Linn skjutsades till tåget.

Så blev det tisdag 27 maj och redan kl.fem  hämtades jag av mina tre döttrar.
Klockan ett landade vi i Rom. Taxi till hotellet. Så bra för mej, som låg efter med träningen, att det var två trappor utan hiss. Hahaha, det skulle bli många fler trappsteg under dagarna i Rom.

Till Rom återkommer jag i ett annat inlägg. Likaså till dagarna därefter för i dag har jag jobbat hårt med omplantering av tomatplantor bl.a. så jag är nu lagom trött för att inta sängen. Säger därför Godnatt!
Humlan, som upptäcktes boende på min altan, före avfärden till Rom, bor kvar och familjen har blivit större. Febril verksamhet! Om ni minns den historien och kanske undrar!