lördag 28 juni 2014

Lördag 28 juni 2014. REGN! Lite om min rånade 98åriga väninna.

Neejdå, sommaren kom inte tillbaka så snabbt som vi önskat. Det är kyligt och det regnar. Enda fördelen med detta är att jag slipper vattna.Undrar när sommaren återvänder!

Jag tar det lugnt. Läser gamla tidningar. Min syster mår inte så bra och jag funderade på om jag skulle ta en promenad dit men regnet avskräckte. Jag visste att hon gärna ville att jag skulle komma så det blev lite inre överläggningar. Jag hade också tänkt gå till affäåren och köpa frukt, som saknades i mitt förråd. Ett samtal med yngsta dottern ledde till att jag hade både frukt och bil härinom en timme. Filip skulle på utflykt och jag fick skjuts till IngaMaj.
 Vi fikade och läste gårdagens tidning där det på första sidan fanns en stor bild på en av mina nära vänner, Margareta, som i onsdags rånades på två handväskor, Icakort, Bankomatkort etc.
Det var så sorgligt att läsa, men så här gick det till: En dam ringde på dörren. Margareta öppnade. "Jo den vänliga damen ville bjuda på bullar. Barnen i den närbelägna skolan hade bakat för att ge till gamla människor."" Fick hon komma in?"
 Så klart att den snälla och intet ont anande Margareta bjöd henne in i köket, tog fram dricka som den trevliga, vänliga damen bjöds på. De satt och pratade och åt av skolbarnens bullar. En god stund efter att damen avlägsnat sig upptäckte Margareta vad som hänt. Hon bor ganska nära både bank och Icaaffär så damen och hennes kumpan som smugit sig in i sovrummet medan det åts bullar i köket hade redan tagit ut de 20.000 kronorna som fanns på banken. I en av väskorna fanns dessutom 2000 kr i kontanter. Ett skrin var också borta, men det innehöll gamla urklippta dödsannonser som sparats,så det var en ljusglimt i det hela tyckte Margareta.

Förra året var det värre när hennes SMYCKEN, minnen etc. i en byrå stals på liknande sätt. En dam ringde på och sa att hon var från Bostadsrättsföreningen och skulle kolla rören i lägenheten. Margareta och hon blev kvar i köket en god stund och damen var så vänlig och tyckte att Margareta hade så fina saker.
När hon gått var ett guldarmband som M. hade tagit av sig tidigare och som vanligt lagt i en skål på köksbänken, borta, utöver de smycken som kumpanen under tiden norpat åt sig genom att smyga sig in i ett rum. Jag kan ej låta bli att fundera över om de båda rånen på något sätt har ett samband.

Jag berättar det här, fast det är så sorgligt, som en varning. Vi äldre är ett utsatt släkte. Vi har växt upp med att tro människor om gott och vi behöver inse att det är inte så längre. Vi måste lära oss av det som hänt.
Jag har pratat med min väninna i telefon och vi ska snart träffas och prata mera. Man behöver få prata om det som skett. 
Jag hade tänkt skriva lite om år 1986 men nu tog den skrivna berättelsen musten ur mig så jag måste avsluta för i kväll känner jag.

Gode Gud hjälp polisen att få fast tjuvarna och hjälp dem att omvända sig från sådana hemskheter, som de håller på med! Hjälp också oss äldre att vara vaksamma och försiktiga!
Det kanske hade varit bra om  "De tio budorden" i skolan hade fått vara kvar. De var ju givna för vårt bästa ! Många av oss äldre minns hur vi lärde in dem ett efter ett.

Nu önskar jag er en GodNatt. Själv önskar jag att jag ska slippa ha ont i benet. Jag sa till Gud i dag att jag kommer att tjata tills det blir helt bra. Jag tyckte att han log och sa att han vet  och att hjälpen kommer i rätt tid. Gud är så god! Jag kan ju gå och det är jag tacksam för. Mycket värre för min syster som har ont i båda benen och har fått vänta alltför länge på röntgen men vi får inte tappa modet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar