Vaknade i morse utan feber och fick tom ett visst mått av arbetslust, vilket resulterade i ett antal av 60 bullar att stoppa i frysen. Jag kan inte vara utan bullar.
Hade tänkt baka till Elsemarie, vars älskade make, fyller 50 år i morgon och det kommer en del gäster.
SMS från dottern nådde mig att 100 bullar, två sorters kakor och fyra stora tårtbottnar var klara."Nu ska det bara städas och sedan ska vi fira".
Då kom jag alltså lindrigt undan, fast jag faktiskt anmält mitt intresse för att baka. En del kakor bakade jag förstås i god tid . OK tänkte jag. Få se nu! Hon är 47år! Så började jag tänka bakåt i tiden. Var bodde vi när jag var 47 år? Att vi har flyttat flera gånger har haft det goda med sig att det finns vissa "stödår"för minnet.
Ojojoj, då hade vi året före flyttat till Borensberg. Elsemarie var sju år. Ulla och Lennart skulle gifta sig. Vi bodde provisoriskt i en lägenhet medan vårt nyinköpta flyttade hus gjordes beboeligt.
Ett stundande bröllop för 140 gäster med övernattning på Östgötagården skulle gå av stapeln. Jag bakade allt bröd, många sorter,alla tårtor, köpte in och lagade all mat. Gjorde listor så alla skulle veta vilket rum de skulle bo i osv.
I ärlighetens namn ska jag säga att min yngsta syster Stina gjort ett större antal äkta Småländsk Ostkaka
till efterrätt, och att mamma och hon kom dagen före och var mig till stor hjälp. Några fina, snälla tanter från Salem i Borensberg ställde med glädje upp på
bröllopsdagen, både i köket och som servitriser.
Georg grejade med mycket av det praktiska.
Naturligtvis var det inte så här bloggen var tänkt i kväll, men när jag nyss berättade för min granne hur mycket Elsemarie hade hunnit med så sa hon de ord, som fick mig att tänka till."Men Ruth, vad orkade du när du var i den ålder där Elsemarie är nu?" Det var så det började. Min mamma tyckte att jag var duktig och jag tycker detsamma om Elsemarie. Tydligen är det inte så märkvärdigt, när man är ung.
Dagen har nu övergått i kväll och intet blev sagt om sista dagen i Rom, som jag planerat.
Så det blev! Men det var en uppmuntran för mig och ett observandum att det är faktiskt en viss skillnad i ork om man är 87 år eller 47!
Jag haver vattnat utomhus och min kära Alfons vandrar plikttroget runt, tyst och stilla och lämnar inte en maskros kvar i gräsmattan. Ja nu är det bara att säga GodNatt och tacka Gud för att det blev en bra dag och att jag orkat med det jag ändå uträttat!
"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. " Herren välsigne oss och bevare oss! Tryggheten i att vara omsluten av Guds nåd är det bästa !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar