onsdag 30 september 2015

Onsdag 30 september 2015. Kortisblogg om dag som tagit slut.

Nu är det kväll igen. Så fort tiden går. Jag ska nu snabbt skriva något om dagen som så snabbt tog slut. Ett par matgäster och en kaffegäst i dag.Linns röda bil kommit hit sedan tvåorna från besiktningen fixats. Nu ska den snart ut till försäljning.

I dag har Sebastian och Linn sagt ett sista farväl till Sebastians mormor. Sorgligt med begravningar .

I går när jag var på träning kom en liten flicka springande i trappan. Jag sa till mamman :"Så där hoppade jag också i den åldern men livet går vidare. "Man föds, man lever och man dör".
Modern svarade:" Ja så är det. Men vad kommer sedan? Det vet vi inget om. Spontan som jag är utbrast jag :"Joodå ! Det vet jag. Då blir det ännu bättre. "

Våra vägar skildes och vi gick vidare utan att vi hann säga mer. Jag har tänkt en del sedan dess.
Jag är så tacksam för att jag VET att den gemenskap jag här på jorden har med Gud, min far, kommer att fortsätta den dag jag lämnar jordelivet.

Dagen har varit solig och varm. Bernard och Kristin åt lunch här. Isak och Kristin är bästisar och de tog en promenad. Isak viftade på svansen och visade Kristin hur glad han var för att hon kom och hälsade på. Det var ett tag sen sist.

I kväll prioriterade jag TVs Uppdrag Granskning igen, vilket gör att bloggen blir som den blir.
I dag har Ryssland gjort flyganfall i Syrien. Mot IS eller mot landets oppositionella tycks vara osäkert.
Läget i vår värld är långt ifrån fridfullt.
 Jag ska nu gå till sängen och  kom  att tänka på en vers av kung David, Psaltaren kapitel 4, vers 9. " I frid vill jag lägga mig ned och i frid ska jag somna in, ty du Herre låter mig bo avskild och i trygghet." Med de orden säger jag GodNatt och önskar oss alla en skön sömn.

tisdag 29 september 2015

Tisdag 29 september 2015..En del dagar är roligare änandra.SURSTRÖMMIMG, det är roligt, det!

Åmmeberg.Så fint att bo på landet i ett så vackert hus där rosorna fortfarande blommar.
Så blev det äntligen en liten surströmmingsfest. Min syster och jag åkte till Åmmeberg. Fyra personer var med på festen. Tre av dessa åt surströmming. Den fjärde tog ur fickan upp en burk sardiner och ställde på sin tallrik. Hans fru hade hört honom säga att han minsann denna gång skulle ta en tugga av den utsökta maträtten. Därför lades en liten bit på en assiett för hans räkning. Jag hann ej fatta hur det gick till men plötsligt hamnade den lilla biten på min tallrik och övriga i sällskapet trodde att han verkligen intagit en smakbit. Vid måltidens slut kom sanningen i dagen. Då hade han ätit sardiner till potatisen och var så nöjd.

Senare serverades  kaffe och äppelkaka och vi hade en mysig eftermiddag tillsammans.
Tänk så bra vi pensionärer har det. Att kunna träffas mitt på dagen och veta att morgondagen blir lika kravlös som dagen varit.

Jag tror att jag ska hoppa in på 90-talet igen. Nej, jag måste se på TV om Flyktingkatastrofen och den stora insamling som pågår för att i någon mån avhjälpa nöden.
I dag har Italiensk Räddningstjänst räddat 441 personer som genom denna räddningsaktion slapp drunkna i Medelhavet.
På Globen i Stockholm pågår en stor Gala där flera artister uppträder och pengar samlas in. I TV pågår också insamling. Just nu säger någon. "SEXTIO MILJONER MÄNNISKOR behöver ett nytt hem". I NewYork har världens ledare haft överläggningar om den rådande situationen.
Vad gott som nu kan komma ut av dessa överläggningar. Själv går jag till sängen . GOD NATT!

måndag 28 september 2015

Måndag 28 september 2015.Solig, trevlig dag med mysiga besök.Lite 90-tal.

Måndag är måndag. I dag hämtades jag av Ulla när träningen var avslutad.Hon hade varit hos naprapat för sin onda rygg. Ulla tog mig till affären och handlade en kasse mat åt mig. Tiggaren innanför dörren fick en flaska dricka, en trekantig macka och en sedel.Samma kille, som  förra veckan. Han kysser min hand och säger "Tack mamma" när han tar emot gåvorna. Jag kan bara inte gå förbi honom utan att ge ett bidrag. I dag var ju dessutom Ulla med och betalade för mina egna varor så jag fick mer än jag gav.   Visst vore det bättre om de hade det drägligt i sitt eget land och inte behövde sitt och tigga och visst kan det tyckas vara bättre att ge till organisationer som jobbar med att hjälpa dem där de har sina dåliga bostäder, men det ena behöver ej utesluta det andra.

Jag är alltid så tacksam för att jag har allt jag behöver och det känns bra att få ge en slant till den där killen.  Jag träffar inte så många eftersom jag, i stort sett, bara ser någon vid min närbutik och om han inte får mer än det lilla jag ger en eller två gånger i veckan så lär han ej stanna så  lång tid!              

Solen sken på altan där vi fikade. Så ringde det på dörren och in kom Elsemarie . Kul att se Isaks reaktion. Han blev så glad när först Ulla kom men när han fick se Elsemarie fanns ingen gräns för hans ömhetsbetygelser. Det är likadant jämt. Han överöser henne med pussar.

Nu fick vi i solskenet en liten pratstund. Det är så roligt med besök, även om det bara är en kort stund.

Nu ska jag beta av lite från 90-talet och min gamla dagbok.

Den 27 nov. bakade jag saffransbröd och hade matgäst. Handlade tillsammans med Kerstin och hennes familj. Awad fick meddelande om att hans pappa dött. Svårt att vara så långt borta när sådant händer.
Advent nalkades och jag var lycklig att få fixa till det med adventsljusstakar och stjärnor, medan den sedvanliga fruktkakan gräddades i ugnen. Det var lördag 28 nov. Jag skriver nu direkt från boken; "Linn varit här i dag. Hämtades på kvällen. Så trevligt att ha henne här.

Första advent 29 nov. var en del av min familj hos mig på morgonen för adventskaffe. Efter det gick vi till familjen Awad. Vi gav tillsammans en slant till Awads snabbplanerade  resa till Palestina, till mor och syskon. Awad älskade sin pappa, som egentligen var hans farbror.När Awads far omkom i den trgiska olycka jag tidigare berättat om tog han  hand om de två små faderlösa pojkarna  och deras mamma, som  senare blev hans fru och det föddes ytterligare några syskon till de två pojkarna.

Nu var vecka 48 år 1992 avslutad så jag passar på att gå till vila.
I dag fick jag kallelse till doktorn i början av oktober. Hon vill titta lite mer på mitt hjärta. Hon är så noga och lämnar ingenting åt slumpen.  Sov Gott, vänner!

söndag 27 september 2015

Söndag 27 september 2015. Så roligt att bli bjuden på middag efter två Gudstjänster. Inget 90-tal i kväll.

Det blev inget kyrkobesök  men så tacksam jag är för Gudstjänster i TV 2, i dag från en katolsk kyrka. Jag lyssnade noga och många tankar for igenom min hjärna. Så annorlunda mot de Gudstjänster vi deltagit i de senaste söndagarna.
Verkligen annorlunda! Sången, bibelläsningen, nattvarden.' I min barndom var det en viss skillnad mellan olika frikyrkor, svenska kyrkan och katolicismen. Numer finns ej de gränser vi då hade.

I dag när jag lyssnade funderade jag en del kring detta.
Man skulle ju kunna undra vad som är mest rätt. Vilka Gudstjänster tycker Gud är bäst?
Direkt slås jag av tanken. Varför firar vi Gudstjänst och varför så olika?

Alla vill tacka och prisa Gud, om än på olika sätt. Alla vill visa sin tacksamhet för vad Jesus gjorde när Han led, dog och uppstod och därmed försonade  oss med Gud, som synden kom att skilja oss ifrån.
 Katolikerna tillber även Jesu moder. Jag minns när jag i ungdomligt oförstånd kritiserade en katolik för detta och svaret jag fick:" Vi ska respektera henne!"  Jag har under årens lopp ångrat mitt uttalande.Hade jag varit uppväxt i ett katolskt land så hade jag gjort likadant. Nu ser jag, efter alla år , en STOR Gud, som älskar oss och, framför allt, att Han ser till hjärtat.
Han vill ha vår kärlek.Han vill att vi ska ha tillit till honom. Tro att Han är kärlek. That´s all!!  Och det är viktigt att veta att allt är NÅD. De yttre formerna kan variera. Så här tänkte jag i dag, medan jag såg och lyssnade till Bibelordet, som prästen SJÖNG. Annorlunda,men lätt för åhörare att följa med.

Efter TV lyssnade jag till Närradiogudstjänsten och hämtades sedan av Filip till lunch med hans familj.  Han var hemma över helgen och åkte i kväll tillbaka till Göteborg.

Flyktingströmmen bara fortsätter. Ett tusen människor varje dag tar vi emot.Varför ska det se ut som det gör och varför ska Syrien, som lär vara ett så vackert land styras på det sätt som görs?
Är tacksam över att få bo i ett land där nästan alla politiker är eniga om att vi ska hjälpa den som är i nöd. Att VI skulle få det sämre för att vi hjälper flyktingar är uteslutet. Det finns en grupp på FB som heter "Ge och du ska få". Så är det. Gud fyller på och ser med välbehag på att vi hjälper den som lider nöd. Han är rik och sviker ALDRIG. Jag hade nog tänkt skriva lite mer men ibland blir det som det blir och då tänker jag: "I morgon, i morgon". Så somnar jag så gott. Natti, Natti!


 
 

lördag 26 september 2015

Lördag 26 september 2015. Alfons och jag har vissa likheter!!!!

Jaa, så här är det. Jag hade bestämt att jobba i hallonhäcken 1½ timme. Vet ungefär vad jag orkar med. Satte igång Alfons för att han skulle klippa gräs,vilket han faktiskt gjorde.  Dock gick han hem till sitt långt före mej. Utan att ha gjort klart sitt jobb. Hade tänkt sätta ny fart på Alfons men fann det roligare att gå in och fixa kaffe då jag väntade besök av min syster.
Nu är det mörkt och han får stå och lata sig hela natten.

Ingen ska tro att jag kan åka 20 mil bort utan att få känningar av luftombytet. Det yttrar sig på lite olika sätt men mest är det att jag blir trött och sömnig.
Skönt nog är det ingenting på TV som lockar så nu skriver jag denna blogg och efter det blir det sängen.

Att jag gick ut i det vackra vädret och klippte lite i hallonhäcken var både roligt och skönt.
Alfons får jobba dubbelt i morgon för att han slutade jobba för tidigt i dag.

Nu går jag direkt till min gamla dagbok från 90-talet.
Det som förvånar mig när jag tittar i mina gamla dagböcker är att jag var så morgonpigg på den tiden. Redan klockan 7 på morgonen den 23 september satt jag i bilen och gav mig iväg på den långa färden till Blidö, där jag aldrig tidigare varit och jag hade att åka två färjor mot slutet.

Märkligt nog har jag inte skrivit mera vad Blidö beträffar än att jag åkte från Örebro 23 september.
Inte förrän den 26 november finns något att läsa. Förmodligen tog arbetet där all min tid så jag ej tog tid för dagboken. Detta har fått mig att fundera. Var jag innerst inne väldigt ledsen? Två år hade gått efter Georgs hastiga död. Det är ingen lång tid och absolut inte tillräckligt för att "allt ska vara över",

Elsemarie frågade mig i telefon ibland hur jag egentligen mådde. Jag svarade att jag mådde bra och att jag trivdes. "Men varför gråter du jämt när du ringer" undrade hon.
Det här var på den tiden då man måste ringa från vanlig telefon. Mobiler fanns ej. Åtminstone hade inte jag sett någon.
Min uppgift på Blidö var i första hand att laga mat åt bibelskoleelever. Tror att det rörde sig om ett 30-tal . Lärare och en del besök fanns också med bland matgästerna.
 Det var en god atmosfär på Bibelskolan och jag hade  i köket en högtalare så jag kunde lyssna till mycket av undervisningen medan jag lagade mat.Varje onsdag åkte alla in till Stockholm efter lunch. Där besökte de den församling som var skolans huvudman.

Jag älskar ungdomar och har i kärt minne många fina kontakter och givande samtal.
Varje vecka åkte jag tillsammans med några ungdomar in till Norrtälje för att fylla på vårt matförråd.
På onsdagarna då nästan alla åkte till Stockholm bakade jag tekakor och bullar.

En onsdag åkte jag in till Tingsrätten i Norrtälje för att bland böcker i källarvalven leta efter ledtrådar gällande min mormor, som jag aldrig träffat. Jag minns att jag läste något om häktningsförhandlingar och uppskjutna sammanträden men det gav ej mycket för att jag skulle vara nöjd.

.  När jag många år senare kom i kontakt med Stadsarkiv i Stockholm var det åtskilliga frågetecken som rätades ut.. Rättegången hölls  i Stockholm där familjen bodde men en del av brotten hade sina rötter i Norrtäljetrakten Om detta har jag tidigare bloggat.

 När jag bestämde mig för att resa hem, dagarna före första advent möttes jag av ett nystädat hem med blommor och nya gardiner i vardagsrum, kök och sovrum. "Vilka barn jag har", står det i dagboken, där det från den dagen åter skrevs i vanlig ordning.
Så mysigt att vara hemma igen!
Jag hade,på Blidö, till stor glädje för mig, haft besök av Petter, som gjorde en praktikvecka, eller två, i köket med mej. Elsemarie och lilla Linn kom också på besök några dagar.
Vi var en enda stor familj och alla som besökte oss togs emot med värme och kärlek.

Nu vet jag inte hur denna blogg blev men jag ska nu dyka ner i sängen för att i morgon bittida dricka mitt söndagsmorgonkaffe innan jag går ut och tar itu med Alfons! Sov Gott, vänner!

Torsdag, Fredag, 24, 25 september.2015. Fantastiskt att få möta våra vänner från Palestina.

Torsdagen kunde jag på FB se att Martin var på återbesök på Karolinska sjukhuset för ännu en röntgen. Vi fortsätter att be för Martin om fullt tillfrisknande.

 Fredag morgon hämtades jag av Kerstin. Våra palestinska vänner, på tvåveckorsbesök  i Sverige, hade fått bilskjuts från Karlstad och vi möttes vid avtalad plats. Kerstin hade planerat att bjuda på fika på ett mysigt cafe´och där fick vi en trevlig stund tillsammans innan  vi i Kerstins bil åkte till Sjövik, där Noah och Abdullah hade sin fasta punkt under sitt Sverigebesök.

Så kärt att efter två år återse varandra. "Gammal vänskap rostar aldrig", löd ett ordspråk i min barndom. Nu hann vi prata en del i bilen, se foton på deras barn och barnbarn. Efter många års vänskap lär man känna varandras familjer även om självfallet kontakterna var tätare på den tid då Georg levde och ofta var på besök i deras hem och de vid sina besök i Sverige bodde hos oss.

Vännen Lena tog hand om oss och bjöd på kaffe och mat, alltmedan det pratades. Jag lyssnade, så gott jag kunde, med bara den ena av mina hörapparater i bruk. Den andra har jag tappat och kön för en ny är lång. Ibland är det lika bra att inte behöva prata. Kerstin talar dessutom betydligt bättre engelska (och arabiska!) än vad jag gör.

När vi nu var i Folkärna så föll det sig naturligt att  besöka kyrkogården och gravplatsen där min mormor år 1948 begravdes utan att mamma och hon hade haft kontakt sedan de skildes åt år 1905.
För tre år sedan då jag, efter tidvis ivrigt sökande, fick vetskap om mormors nya liv fick jag också veta att mormor, de första åren efter att mamma skickats till Småland som fosterbarn, gjort vissa försök för att få veta var hennes dotter fanns men de fick aldrig kontakt med varandra.

Nu stod jag för andra gången vid graven och frågor finns alltid inom mej. Min tacksamhet över att våra föräldrar fann en levande gemenskap med Gud och att vi barn fick växa upp i denna trygga atmosfär, trots många svårigheter på vägen, är dock det allt överskuggande och det som givit mening åt mitt eget omväxlande och intressanta liv. Visst har jag många gånger undrat hur det hade varit att ha en mormor men livet ter sig olika för oss människor och vi kan inte veta om det ena eller det andra hade varit bäst.

När de flesta bitar föll på plats för tre år sedan kunde jag lämna mitt sökande och mina frågor och få lugn och ro beträffande mormor. Kan nog ändå inte låta bli att ytterligare forska lite beträffande åren 1908 till 1916 då hon var skriven på Grevgatan 28 på Östermalm.Kanske jag en dag får svar även på den frågan.

Alltnog, dagen tog slut och vi tog avsked av våra vänner med kramar och hälsningar till våra familjer och hopp om att vi en dag ska ses i Beit Sahour. Att vi ska ses hemma hos Gud en gång är vår yttersta  trygghet och visshet.
Innan vi skulle äta var det naturligt för våra palestinska vänner att vi skulle ta varandras händer och sjunga;" Thank you God for giving us food.Thank you God for giving us food, right were we are. Halleluja praise the Lord osv. " Tror inte jag sjungit den sedan lägertiden på Östgötagården på 70-talet. Den skänker samhörighet och värme som följer med.
Detta var allt från denna mysiga dag. Nu ser jag fram emot lördagen och vad den har att bjuda på.


onsdag 23 september 2015

Onsdag 23 september 2015. Uppdrag Granskning tog min tid så det blir bara en kortisblogg.

Så det blir ibland. Isak blir kvar här i natt. Hans familj är på annat håll och det är bättre för Isak att vara här än att vara ensam hemma.
Han har fått kvällsmat och varit på kisspromenad. Men nog märktes det att han funderade på att han ej blivit hämtad , som vanligt. Han kollade bilar och när vi kom in så vara han orolig i början men lugnade ner sig och nu ligger han och väntar på att jag ska gå till vila så han kan få lugn och ro.

I dag hade jag ett barnbarn till lunch. Så mysigt!  Innan dess hade jag hunnit sova en stund.Förmiddagssömn.
Telefonsamtal från Göteborg förgyllde dagen, Birgitta, dotter till IngaBrittas man Vidor ringde. Vi är goda vänner sedan många år och det var roligt att pratas vid och få veta lite om var och en i familjen.

På eftermiddagen ett par spontana kaffegäster.

Uppdrag Granskning tog som sagt för mycket av min tid. Isak har också tagit tid. Han var så hungrig i kväll och tjatade om mer och mer mat. Nu är hans tålamod förbrukat och för mej finns bara att påbörja vandringen till sängen, så han  kan slå sig till ro.

Så jag säger GodNatt och Sov Gott till er alla! Gud är god och vakar över oss var och en!


tisdag 22 september 2015

Tisdag 22 september 2015.

Det känns i kväll som att det var fredag. Beror nog på att i dag kom min städhjälp och tog hand om golven.
  I eftermiddag kom Kerstin på besök. Med sig hade hon räkmackor, så goda. Efter en stund dök Elsemarie  upp för att hämta Isak. Så trevligt att ha två döttrar på besök samtidigt. Inte så ofta vi ses så det var roligt att pratas vid. De väntar på att jag ska kallas till doktorn och då ska Kerstin följa med.
Det är något med hjärtklaffarna som inte sluter tätt. Det har de ej gjort på många år men om nu min fina läkare har synpunkter på detta känns det bra om Kerstin finns med vid besöket.

Glad var Elsemarie, som fått fina blommor från en av sina anställda, som nu skulle vidare till annat jobb.
Glad är jag, som fick telefonsamtal från det par, som för några dagar sedan ringde om vissa tillfälliga ekonomiska bekymmer. Nu kunde min "skyddsling" glad berätta om bönesvaret. På ett fantastiskt sätt hade de i försäljningsärende fått in mer pengar än de hade förväntat sig. "Tänk så fort bönesvaret kom", kvittrade hon.
 När jag var på det här parets vigsel för några månader sedan träffade jag deras vän, som nyss anlänt till Sverige och inte talade svenska. Vi blev FBvänner. I dag var han på besök hos mina vänner, som hade berättat om bönesvaret. Jag fick byta några ord med honom. "Pray for me", sa han. Han väntar på att få uppehållstillstånd och ett jobb. Så klart ber vi,som vet bönens betydelse. Gud älskar att göra oss gott.

Jag låg vaken ett par timmar på efternatten och känner att jag behöver sova ifatt så jag får nog avsluta denna kortisblogg nu och i stället inta sängen.
"Blott en dag , ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på. ALLT ju vilar i min Faders händer,skulle jag, som barn väl ängslas då?"
En fin avslutning på en fin dag. Sov Gott allesammans. Nu fick jag ett foto till min iPhon. Tre små söta barnbarnsbarn. Så roligt avslut.

måndag 21 september 2015

Söndag, Måndag 20,21 september. Visst förstår jag Lasse Krone´r.

"Vad gör du just nu?" frågar Facebook hela tiden. Häromkvällen svarade jag att jag läste om Krone´rs ensamhet. Efter ett 17-årigt äktenskap  har man fått många gemensamma vänner Man umgås med en del av dessa.  Efter skilsmässan försvann vännerna och nu kändes det väldigt ensamt.

Jag kan inte förklara detta. Kunde dock ej hindra minnena att göra sig påminda. På grund av dessa minnen kan jag säga att jag förstår.
Låt mig berätta. Vår familj bestod vid denna tid, år 1961, av våra tre barn, min make och mej. Barnens ålder 6, 9 och 11år. Vi bodde i ett litet samhälle i Värmland, hade många vänner och umgicks ganska ofta med dem.Ibland med, ibland utan barn.
Så hände det att min man insjuknade i TBC. Vård kunde ej ges på närmare håll än på Lungkliniken i Arvika, dit vi hade 18 mil. Vi informerades om att det skulle ta flera månaders behandling och vi hade bara att acceptera att vara utan pappa under lång tid. Mobiltelefoner fanns ej. Vi skrev brev ofta.
Någon gång telefonsamtal från pappa.

När jag läste om Lasse Krone´rs känsla av ensamhet på grund av att vänner mer eller mindre försvann, så påmindes jag om hur jag upplevde detsamma.Våra vänners deltagande var helt fantastiskt. Så mycket kärlek och omsorg visades oss. Blommor skickades till Georg i Arvika. De som hade möjlighet hälsade på och han fick många  brev och kort.

Men!Det som gör att jag minns ensamheten är att jag såg att det hände att jag inte blev bjuden på små fester. som jag absolut skulle varit,  om vi varit två.
Jag hade ju barnen och hade nu att ensam sköta  vår affärsrörelse, som tog mycket tid, så jag  satt inte och grämde mig och tyckte synd om mej själv. Men har ibland funderat över att jag inte var medbjuden lika självklart nu, som när vi var två.

När jag  efter alla dessa år blev påmind om den där tiden så började jag fundera över orsaken.
 Var det av omtanke om mej? Att jag ej skulle bli ledsen då de andra hade en partner men inte jag.
Eller var det för att det var enklare att slippa tänka på sjukdomen, den långa vårdtiden, det långa avståndet till Arvika? Som min närvaro skulle givit en påminnelse om.
Var det tanken att varför ska deras familj drabbas medan vi får ha det bra. Jag vet inte!!! Alla var under hela tiden ytterst omtänksamma mot hela vår familj och gav oss uppmuntran men jag uteslöts vid  bjudningar.
Georg blev frisk, kom åter hem till oss och allt blev som tidigare. Även vid våra små fester.

Nu drar jag vidare i nutid.

I går var det söndag. Örebro Kammarkör sjöng i Betelkyrkan. Min väninna och jag var där och lyssnade. Även till en god predikan.
Tog sedan bussen till Svampens Restaurang där vi åt god lunch. Solen sken och vi gick runt och beskådade vår stad "lite grann från ovan". När jag kom hem fick jag besök av Kristin. Det gjorde mig glad.

I dag, måndag två matgäster, skjuts till Träningen. Handlade en del. I dag satt den unge tiggaren INNANFÖR dörren i affären. "Tack mamma", sa han när han fick sedeln och något att äta. Det var andra gången jag träffade honom.
I dag har jag fått telefonsamtal från en av mina skyddslingar från 90-talet och i kväll ett rart SMS från en annan, en tjej från 80-talet. Båda kontakterna uppmuntrade mig och gav tillfälle till ljusa minnen.

Det där att, trots att åren gått, ändå ha en god kontakt med varandra ger så mycket. Nu är de vuxna och är gifta. Jag blir så rörd av att de finns som mina nära vänner.

Nu säger hela min varelse att det är dags att sova. Det ska jag göra. Nu genast! Tack Gud för all hjälp jag fått i dag och för min familj och mina vänner.
 I dag har min systerson och hans fru åkt på en tvåveckors semestertripp till Grekland och Albanien. I morgon åker min son och sonhustru till Kreta för två veckor. Min svärson till Finland för ett par dagars resa i jobbet. Tidigt i morse kom ett barnbarn hem från Asien efter att ha spelat i en orkester som haft konserter i flera länder i denna världsdel.

Att leva länge är ganska intressant. Jag minns första gången jag såg ett flygplan. Så fantastiskt!
Minns när vi vid besök hos farfar och farmor i Stockholm åkte ut  till Bromma med våra barn bara för att de skulle få se en flygplats.






lördag 19 september 2015

Lördag 19 september 2015.Kortisblogg om en rolig dag.

Bäst att skriva lite medan jag minns vad jag gjort i dag'
Om någon skickar SMS med förfrågan om jag vill följa med på stan och ta en fika, då gör jag, som Linn sa till grannen efter att mamma lärt henne att vara artig. " Om du frågar mej om jag vill ha saft då säger jag jatack:"Jag sa jatack och följde med. Parkeringshuset fullt. I Örebros innerstad har parkeringsmöjligheterna minskat och antalet butiker likaså.

Då bestämde vi oss för att åka några kilometer bort till ett stort köpcentra. Det är dock, som jag tycker, roligare att gå på stan en lördag. Titta in i butiker som ännu finns kvar, fika där man är van och där Elsemarie träffar forna elever och en del kollegor.

Fika finns att få även på ett köpcentra. Där finns också butiker. Alla under samma tak. Ett par långbyxor, för vardagsbruk tyckte Elsemarie att jag borde köpa. Därvid fick dagens klädinköp stanna.
 Forex fanns där och jag klarade av ärendet dit också.

Under tiden som vi var ute på vår lilla runda så hade ett par goda vänner rensat och fixat på trädgårdens baksida. Så härligt! Min ork är ej vad den har varit så jag är så tacksam för hjälp jag kan få.

Det blev en trevlig dag i dag också. I morgon ska det bli kyrkobesök och lunch på "SVAMPEN" tillsammans med en väninna.

Nu passar jag på att tala om att jag är jättetrött fast jag ej borde vara det så här tidigt. Jag säger GodNatt och tackar Gud för Hans uppehållande nåd också i dag. Gud är på din och min sida. Låt oss aldrig glömma det! Hans kärlek och trofasthet tar aldrig slut. Han hör minsta lilla viskning, men, som det stod på den gamla väggbonaden i vårt barndomshem;" Nalkas Gud så ska han nalkas er." Vår fria vilja värnar han om när han säger;"VILL DU följa mej och lita på mej?" VILL DU? Så enkelt är det!

" O store Gud när jag den värld beskådar,som du har skapat med ditt allmaktsord,,,, Då brister själen ut i lovsångs ljud. Tack store Gud, Tack store Gud!!! Fint att somna med den sången tonande inombords!
 

fredag 18 september 2015

Fredag 18 september 2015. Rotmos och fläskkarre till lunch, vilkenöverraskning.Sedan blir det som det blir!

Min fyra år yngre syster upphör aldrig att förvåna mig. Trots att hon ej mår så bra så har hon energi och en uthållighet som jag önskar att jag hade lite mer av.
Jag ringde henne i dag för en pratstund. Fick veta att hon kokade rotmos och brunkål och jag fick inbjudan att äta av dessa godsaker till lunch. SÅ gott!
När jag gick hem skulle hon ta itu med veckans korsord, som hon aldrig missar. Det intresset delar hon med vår lillasyster i Figeholm, vilket betyder att de pr telefon får veta lite om varandra och att de kan prata lite om mej, som genom min blogg varje dag ger lite upplysningar om mitt dagliga liv. Med vår bror håller vi telefonkontakt.

I dag kom inte Isak men ändå känns det som om han fanns i huset.
Nu ska det bli en liten blogg, eller två. Måste hinna ifatt mig själv.
I dag blåser det "höst"ute, 16 grader,grått,grått!
Fick telefoninbjudan till Olivias 4-årsfest på söndag. Kom överens med hennes mamma att jag kommer vid första bästa tillfälle då jag får åka bil till Göteborg.

Nu ska jag försöka dra ihop dagar från år 1992 med hjälp av min dagbok.Så mycket roligare det är att blogga än att skriva memoarer, som jag aldrig, trots ivriga försök, kom igång med.

Dags att börja på vecka 35 , 24 augusti år 1992.
Klockan 8 lämnar jag av Petter vid skolan i Pålsboda.
Dagen därpå bakar jag och åker på kvällen till Hjärsta Gård där ett litet gäng från Finspång och Örebro har en träff.
Söndagen åkte min vän Ire´n och jag till Garphyttan och hälsade på invandrare, som fått ett boende där. Bl.a. träffade vi en kristen man från Egypten.
September 1. Mattias fått körkort. Så roligt !Elsemarie och Linn kom . Vi gick till Mattias, grattade och fikade. På kvällen åkte Mattias och jag till Linköping. Mattias körde hela vägen.
Jag stannade på hemvägen i Hjortkvarn och sov över där. Ulla och Petter åkte till Tyskland nästa morgon. Förmodligen skolresa. Jag stannade kvar och tog hand om övriga familjen.
Lilla Kristian, som nyss börjat skolan, ringde och sa att han ville stanna på "fritis"." Du kan väl läsa mina sagoböcker så länge", sa han tröstande. (Böcker som han själv hittat på text och bild till)

På kvällen somnade pojkarna tidigt för de måste gå upp redan 6.40 varje morgon för att hinna i tid till skolan. Lördag 5 sept. kom Elsemarie och Linn till Kerstin, som sydde en klänning till Linn och ville prova.
8 sept. Finland devalverar  vilket får vissa konsekvenser för vårt land.
9 sept. Räntekris i Sverige.  Vidor kommit från Göteborg, för att ge mig hjälp i trädgården. Han är snabb och skicklig. I motsats till mej. Efter ett par dagar åkte han hem och fick olika sorters bröd med sig.
Anna  hade besök av sin mamma. De kom, fick lunch och fikade.
Söndag 13 sept. lagade jag arabisk mat. Alla barnen med familjer här. Så roligt!

Måndag 14 sept. KRIS i vårt land. Räntorna skyhöga.
Plockat ned jättestora äpplen.  Tagit in krukväxter.

Så kom onsdagen den 23 september då jag sa farväl till Örebro och familjen. Tog bilen och åkte till Blidö för lång tid framöver. Har ibland funderat på om det, i någon mån, hade att göra med att jag ville fly sorgen efter Georg, som då och då, utan förvarning, plötsligt slog ner och gastkramade hela min varelse.  Jag återkommer om detta i senare blogg.

Nu blev det tidig blogg i kväll till fromma för både mej och godnattsageläsare.

Så avslutar jag dagen med att säga GodNatt och SovGott till er alla, fina vänner, trogna bloggläsare, som jag inte vet något om.  Ska försöka fotografera av ett kort från Högskulla där grannflickan leker med Kristin, Kristian och Emil.


torsdag 17 september 2015

Torsdag 17 september 2015. Lite i dag och lite från 90-talet.

Inte blev dagen som jag tänkte i morse. Jag vaknade tidigt och visste precis vilket rum jag i dag skulle röja. Rummet ser likadant ut i kväll, som det gjorde i morse. Dock ringde min städhjälp och föreslog städning nästa vecka. Röja måste jag göra själv. Golven tar städaren hand om. Han kommer i början på veckan. Då måste jag ha gjort det som på mig ankommer.

Det krånglar när jag ska skanna foton, tyvärr. I två dagar har jag fotograferat av gamla foton. Nu skickar jag blogg utan foto och hoppas få hjälp i morgon. (TOBIAS! ser du detta?)

Jag gick till träningen i dag. Ensam var jag större delen av tiden. Så blev det två besök denna vecka. Som det borde  vara varje vecka!
Så länge har jag tänkt ringa till Lesjöfors och min vän Barbro Nygren, vars dotter var vår första, otroligt duktiga barnflicka. I dag blev det av Vi pratade länge, länge!

Fick sedan SMS från Linn. Vi hann kommunicera med varandra en god stund. Vi avhandlade Franska revolutionens årtal som, till den, icke svenskfödde, lärarens förfäran, ingen av studenterna kände till. Jag visste och det gillade Linn.  Jag upplyste  Linn om att  när jag gick på Folkhögskolan och grundligt undervisades i Historia, fanns ingen dator.  Linn sa att hon "aldrig någonsin kommer att glömma detta årtal."
 Jag berättade en "sorgesam" historia från min första, och enda, termin jag studerade vid Universitetet. Vi var överens om att den historien hade lärt mig något som jag sedan haft nytta av.
Utsikterna att,för Linn och hennes studentkamrater, denna lektion få lärarens gillande, ansågs vara små. "Men," tillade hon," Den här kursen har ej funnits tidigare och vi är nog försökskaniner."
Vi har ej hörts efter SMSandet så jag vet ej mera.

När jag kom hem från träningen fick jag telefonsamtal från "en bekymrad" i en annan stad. Bekymret lades i Guds händer och vi räknar med hans makt att rätta till saker och ting. Vi hör ej så ofta av varandra, den bekymrade vännen och jag och träffas, på grund av avståndet, ännu mer sällan, men vi är förbundna med varandra och vet att Gud kan mer än vi människor.
Efter detta samtal kom ett annat från en glad vän, som jag i förgår, bad tillsammans med angående ett viktigt papper, som hon senare, samma dag, hittade. Nu visade det sig att det hade med någon försäkring att göra och det papperet hade glädjande ekonomisk vinning med sig.

Det är intressant att leva och se att den där sången jag ibland citerar inte är så dum ändå. " Räkna med Gud, ty Han gör det omöjliga! Han gör vad människor icke förmår".

Vecka 33, år 1992, avslutades i mitt förra inlägg. Nu ska jag se vad det står i boken om vecka  34.Måndagen den 17 augusti.
Jo nu skulle en dam från Norrland komma och titta på ett rum, som hon ville hyra under det kommande läsåret då hon skulle studera i Örebro. Emil kom mig till hjälp för att plocka bort ur lådor och skåp, innan vi, i Västhaga, besökte en ny Mc Donald. Ser att jag denna dag hade tre kaffegäster och flera telefonsamtal men vi hann med det vi skulle, Emil och jag och kom i säng i tid.. Vaknade tidigt nästa morgon och pratades vid en del. Han har ett gott hjärta och hade svårt med vetskapen om att jag är ensam.Han saknar också morfar, som bl.a. delade hans intresse för andra länder.

Monica, som skulle bo här, hade en "hemlös" kille med sig och jag fick snabbt fixa till Elsemaries gamla rum. Plötsligt hade jag två inneboende. Bostadsbrist även på den tiden!
Flera matgäster denna dag.

Den 21 augusti står det i dagboken:" Georgs 66-årsdag! Till graven med en bukett blommor. Vita, röda och blå, som i brudbuketten. Grät lite. Tänkte 44 år bakåt då det var glädje och fest. Är dock tacksam för att vi fick så många år tillsammans!"
Lördag 22 aug. Mattias hemma och hälsar på. Jag där på middag.
Söndag 23 aug. Till kyrkan och sedan till Sven och Maria på middag. Jag stannade hos Kristin medan föräldrarna var på sångövning. Elsemarie börjat sjunga i kören "Svart på Vitt".
På hemväg från Hovsta hämtade jag Petter  hos familjen Gårsjö. Han sov över här.

Då är vecka 34 tillända och jag går till vila så jag orkar upp tidigt i morgon för att göra det som ej blev gjort i dag. Ack ja! Ständig kamp mot klockan! Men snart får vi en hel timme till godo. Vad ska jag göra med den???

Så tacksam för allt jag fått vara med om i dag. Gud är så god! Sov Gott, vänner!

onsdag 16 september 2015

Onsdag 16 september 2015. Litet kafferep med äppelpaj.Lite 90-tal.

Joodå jag sov en stund på förmiddagen. Jag går för sent till sängs om kvällarna. Jag VET! Det har alltid varit så.
Jag hade bjudit hit en vän, nyinflyttad och med en söt liten hund av samma ras som Isak. Hundarna blir glada när de träffas men intresset för varandra varar bara en kort stund. Bella är så söt, liten och nätt men vad hjälper det? Isak bryr sig föga.
Jag tyckte att Isak tittade lite besviket på mig då jag klappade Bella och talade om för henne hur söt hon är.

Bellas matte och jag fikade med god äppelpaj.
Nu tittar jag på Uppdrag Granskning och vill fortsätta att göra det. Det handlar om folkslaget Romer, ett något annorlunda Uppdrag Granskning.
Därför blir det i kväll en kortisblogg. Jag kommer tidigt i säng i kväll.
Säger Sov Gott till er alla. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!" Amen

tisdag 15 september 2015

Tisdag 15 september 2015. Ibland händer det bara roliga saker..

Frukost efter gårdagens fiske. Bernard och Jonas.
Ja men vad hände i dag nu då?
 Jo först ringde Sven. Han skulle till Maxi. Något han skulle handla åt mej? Jag bad att få följa med till skomakaren , granne med Maxi. Jag hämtades, lämnade in gamla fula,men älskade skor för reparation. Han gav mig kostnadsförslag i tro att jag skulle backa, anade jag.Skorna var i miserabelt skick och reparationen kostsam. Jag sa att jag hade full förståelse för att det skulle kosta en del men att jag visste hur skicklig skomakaren är så det var OK. Faktum är att reparationen kostar lika mycket som jag en gång i Prag och i Polen betalade för skorna när de var nya.
Detta var historien om mina inneskor.

Att handla tillsammans med Sven går snabbt. Han är liksom en av sina systrar så effektiv.Ställer två stora väskor i vagnen och plockar i de varor han önskar. Hjälpte mig att snabbt hitta det jag önskade.

Telefonen ringde. Någon ,som jag ej träffat på många år, trodde att han ringt till Uppsala. När jag fick klart för mig vem han var så blev vi båda två glada och hade så mycket att prata om. Han heter Jan-Erik och har ofta kontakt med Stina. Vi träffade honom och hans fru genom vår syster IngaBritta när hon bodde i Göteborg.
Genom Stina får jag ibland höra om honom och hans fru Inger. Om bönegruppen som samlas i deras bostad varje måndag. Folk från Svenska kyrkan och frikyrkor finns med.
Jag blev glad att han ringde fel i dag för att prata med honom är som att få en injektion av Jesus. Han har så mycket att berätta. Hans stora passion är att be för människor och att tala om Jesus . Många har kommit till tro på Gud. "Här händer stora ting hela tiden förstår du",sa han och skrattade gott.

Efter en stund ringde det igen. Det var en väninna som jag ej träffat på ett tag. Hon letade efter ett för henne viktigt papper, som kommit undan. Vi bad i telefon och kom överens om att förvänta oss att Gud skulle hjälpa. Han vet ju allt. För en stund sedan ringde hon och sa att hon nu hittat det.
Så tackade vi Gud tillsammans. Gud sviker aldrig. Vi var överens om att det är i sådana här, till synes små ting, som man lär känna Gud och hans lust att hjälpa oss när vi vänder oss till honom.

Ytterligare ett samtal angående besök från Palestina och våra vänner som kommer till Sverige på besök med ett par års mellanrum. Våra vänner, som jag tidigare berättat om. Vid sina första besök i Sverige bodde de hos Georg och mej. Nu blev jag inbjuden att komma till den familj de denna gång kommer att bo hos. Kerstin och jag gör sällskap dit.

Ännu mer roligt hände denna dag. Fick SMS från en tjej, som kom att bo hos oss, som tonåring, för många år sedan. Nu ska vi efter lång tid åter träffas.
En del dagar blir bara så roliga och innehållsrika. På Jan-Eriks inrådan ringde jag och beställde en bok. Nu ser jag fram emot att få läsa den.

I TV berättas om hur Ungern nu definitivt stängt sina gränser mot Serbien för att förhindra flyktingar att komma in i landet därifrån. Nu sitter flyktingarna vid taggtrådsstängslet. Någon sa nyss i TV att människor har lämnat allt i sina hemländer och de vet att de har bara ruiner kvar därhemma. Alltså har de bara en enda önskan och det är att få komma in i Europa, få lära sig språket i det land dit de kommer och att få ett arbete för att försörja sig.

Efter en regnig och mörk dag vill jag nu gå till min säng. Tacksam och glad för en skön bädd.



 

måndag 14 september 2015

Måndag 14 september 2015. Intet nytt under en sol som höll sig borta.Tittar bakåt i tiden.

Här fiskar Jonas och Bernard nere vid sjön i Högskulla.
För en stund sedan satt jag vid köksbordet och somnade om och om igen. Tydligen vad jag behövde för sedan har jag hunnit med en hel del och ska nu försöka få till en kort blogg.
Två matgäster. Träning . Handlat på hemvägen. Gav en "ny" tiggare två hamburgare med bröd och en sedel.  En ung man från Bulgarien. Han fick också en varm kram och Guds välsignelse. Han blev lite rörd och tänkte kanske på sin egen farmor eller mormor.
Det gör ont i mig att se dem. Varför ska just jag ha pengar att handla för och varför ska just den där unga killen behöva tigga pengar av mig?  I kväll ska jag inte titta på TV och alla flyktingar.

Ur dagboken år 1992.Vecka 32, 3 augusti. Lasse, Elsemarie, Linn och jag lämnade Vallersvik och åkte mot Örebro.
Tisdag 4 aug. Fredrik sovit här i natt. Han och jag åt köttbullar och färskpotatis till lunch.
Torsdag 6 aug kom Kristin. Sven och Maria åkte till Hönö.
Fredag 7 aug. Kristin och jag fick besök av kusinerna från Skrankebol. De hittade  på lekar och roade sig tillsammans, som de brukar göra när de träffas. På eftermiddagen gick vi till Stadsparken med fikakorg. De åkte bil, båt, tåg och åt glass.
På kvällen hade vi mysigt vid brasan i TVrummet med godis och saga innan vi gick till vila.

Lördag 8 aug. åkte vi till Skrankebol. Där fanns Linn. Hennes föräldrar var i Borensberg på bröllop. På kvällen åkte Kristin och jag hem till oss i Örebro. På söndagens kväll kom Sven och Maria hem från Hönö.
Måndagen 10 aug kom Jonas klockan 6 på morgonen. Åkte med Lennart. Senare hämtade vi Bernard och nu var de två kusinerna med varandra igen. De har alltid stått varandra så nära och gör fortfarande. Familjerna , med sammanlagt 5 barn, hitintills, träffas och trivs ihop.

Tisdag 11 aug gick jag upp tidigt och gjorde matsäck åt pojkarna för nu skulle de åka med Lasse till Liseberg och roa sig.  Jag ringde några samtal till Linköping och sökte hos bekanta rum åt Mattias till hösten då han skulle studera där.
Jag var så trött, men fick telefon från en tonårskille, en av mina skyddslingar, som bott här tidigare, att han ville komma, så sovandet fick vänta till eftermiddagen då jag fick en stund. På bönegruppsmöte på kvällen.
Från Lisebeg kom Lasse och pojkarna efter midnatt. Lasse fortsatte hem till Sköllersta. Linn den dagen ½ år.
Fick telefon från en man i Linköping som hade ett rum som Mattias skulle få hyra. Skönt att det ordnade sig. Mattias skulle senare få bo i den lägenhet Georg hade när han jobbade på Studieförbundet.

Nu är vecka 33  avslutad och jag skriver inte mer i kväll. Jag går till nattens vila. Tacksam för en bra dag. Nu ska jag sova gott! Tänker på Flyktingarströmmen. Kan inte låta bli. I dag har minst 34 personer drunknat i Medelhavet. En riskfylld färds slut. Allt människorna vill, när de flyr, är att få leva ett liv i trygghet, i stället för att leva i den skräck som ondskan åstadkommit i deras hemländer.

Vi fortsätter striden "Mot det onda", "För det goda!"  Gud kommer att ha sista ordet!! Amen!




söndag 13 september 2015

Söndag 13 september 2015. Besök. Trevliga telefonsamtal. Går vidare imin gamla dagbok.

År 1992 plockade jag 50 liter hallon i trädgården på Eklundavägen. I år bor jag på Väster och fick 2 liter.
Lite TVgudstjänst, lite Närradio, sedan jag kommit på benen.
Gjorde en god äppelpaj på färska äpplen då jag väntade kaffegäst. Inga (som jag träffade på bussen och blev god vän med) kom och vi fikade och pratade om hennes "livsöde", som många gånger tidigare. Vi pratade om kyrkan, som vi inte ofta besöker men Gud finns med i våra samtal.

Telefon från Linn i Växjö. Mannen i Lund och spelar basket i dag.
Länge har jag tänkt ringa Anna, tjejen, som jag nämnde om i gårdagens inlägg, men det har ej blivit av. I dag ringde jag och det visade sig vara i rätt tid. Hon behövde uppmuntran och hjälp i bön. Jag var på hennes och makens bröllop tidigare i år. Hon blev glad över att jag ringde i dag och jag lovade att ringa igen under kommande veckan. Bed gärna för dessa två, som just nu är lite osäkra i tillvaron och behöver Guds ledning i sina liv.

 I TV berättas om hur vissa länder, däribland Sverige, tar emot flyktingströmmen positivt, med öppna armar,öppna hjärtan och öppna plånböcker. De som kommer är människor, som tvingats lämna sina hemländer, som de älskar, men där det blivit omöjligt att leva på grund av krig, så onödiga.

Nu till år 1992 och vecka 29, Jag skjutsar människor, bakar tårtor till andra. Får besök av Kristina Tufvesson, som jobbat på barnhem i Paraguay och hade mycket att berätta därifrån.
Mattias fått besked om att han kommit in på Civilingenjörsutbildningen vid Linköpings Universitet.
Bernard åkte till kusinerna i Hjortkvarn.

Vecka 30 börjar med att Kerstin och jag cyklar till sjukhemmet och hälsar på hos min goda vän Doris.Hon är mycket dålig.
I Hjortkvarn och plockar 6 liter skogshallon vid ladan i Skrankebol.
I Örebro har jag plockat 50 liter stora, fina hallon i trädgården denna sommar, som kom ovanligt tidigt.
25 juli, lördag är jag tidigt på benen. Packar för att åka till Vallersvik. Linn hade vuxit en del sedan jag senast såg henne.
Vecka 31 passar jag Linn medan Lasse och Elsemarie är i tjänst. Linn charmar alla.
Vi hinner med att en dag åka till Kungsbacka, där vi handlar en del kläder. Jag köper en blå dräkt.

Nu ska jag inte skriva mera i kväll. Ska lyssna till Agenda i TV 2, om flyktingkatastrofen och där Syrien fortfarande "mals sönder", som någon i TV uttryckte det häromdagen.
Efter TVtittandet blir det sängen. Natti, Natti!

Lördag 12 september 2015. Födelsedagskalas i Pålsboda. Också i dag fickjag se Guds omsorg.

Av mina 19 barnbarnsbarn var det  ett som hade födelsedag i dag.En liten fin 11åring , vid namn Alva. Samma namn som min mamma.
Jag stod klar för att gå till bussen, som skulle ta mig till Pålsboda. Bad till Gud om att jag skulle hinna i tid. Satte nyckeln i ytterdörren för att låsa då det plingade till i väskan. SMS från Jonas :" Vill du hänga med till Pålsboda?"OM jag ville. De skulle hämta mig om en timme. Sådärja! Tänka sej! En hel timme kom som en present. Det är märkligt vad man hinner mycket på en timme när den kommer som en överraskning! Jag tackade Gud för hans omsorg. Tänk så mycket enklare allt blev! Både dit och hemresa. Gud är god. Rolig också. Han dröjer ibland tills man nästan har låst dörren. Det kändes som om han ville säga: "Ruth, jag har inte glömt att jag en gång sa till dej:"Mitt älskade barn, jag hjälper dej med ALLT! Här är jag! Jag sviker aldrig!" Jag blev både lättad och glad.

Alva bor med sina föräldrar och två syskon i en villa med en mycket stor, helt inglasad altan med plats för många gäster. En del gratulanter kommer först nästa helg så vi var ej så många i dag.

Nu blir det lite från år 1992. Vecka 26 var avslutad och nu var det ny vecka och nytt folk i stugan.
Måndagen bakade Stina tårta och vi firade Petter som hade namnsdag.
Mycken tid vid sjöstranden.
En dag åkte vi till Stensjöby, där pojkarna roade sig med att gå ut på trädgrenar över den breda bäcken. Det grämde mig att jag glömt filmkameran hemma i Örebro.
På fredagen hade vi roat oss nog och jag åkte hem med de fyra pojkarna.

Lördag 4 juli åkte Mikael till Åland på träningsläger.

Nu hade Socialen kontaktat mig om en familj, som inte mådde så bra.
Tyvärr hade de två socialsekreterarna, som varit hos mig angående detta omhändertagande, givit mig alltför knapphändiga uppgifter. Detta ledde senare till vissa problem.
På söndagen åkte jag till familjens bostad och hämtade dem.

Vecka 28 började med att jag inte mådde så bra men med en tvååring i huset var det full fart från klockan sex på morgonen. Plötsligt under dagen dök pappan upp, något jag uppfattade som positivt.
Mamman också. Den uppfattningen delades inte av Socialen, som först nu upplyste mig om att han på intet vis fick vara med .

Nästa dag,7 juli åkte Sven och Maria med sina två yngsta, Bernard och Kristin till Hönökonferensen. Förmodligen i sällskap med en sångkör.

Veckan gick och pappan till pojken kom varje dag. Han fick mat här och jag fick lirka mellan föräldrarna, som hade sina kontroverser.
En dag blev den lilla pojken biten av en igelkott som kommit in i trädgården. Det blödde ur ett litet sår och vi blev både rädda och förvånade.
Vi hälsade på i Hjortkvarn, i Sköllersta på  andra platser för att få annat att tänka på än en alkoholberoende pappa, som modern tydligen ändå hade svårt att släppa.

Plötsligt, sent en kväll, ringde den romska flickan som en tid bodde ibland hos mig, ibland hos Ulla och Lennart.
Hon hade med tåg kommit till Örebro och kom med taxi hem till mej. Klockan var över ett på natten. Pojken och hans mamma sov. Efter telefonsamtal med polisen skjutsade jag på deras inrådan henne till polisstationen och genom polisens försorg fick hon bo på vandrarhem till nästa dag.

Så oerhört mycket mer som hände denna vecka! När jag läser hur många som kom på besök och som hade bekymmer så inser jag att Gud måste ha varit med på ett särskilt sätt.
Det roligaste denna vecka 29 var att det fanns massor av stora fina hallon på tomten. En dag plockade vi 16 liter och jag gav bort mycket. En del i frysboxen.
Annonserade efter tvättmaskin och fick köpa en nyrenoverad för 400 kronor.
Den tvättmaskinen fungerar fortfarande och är i gång varje vecka. O, forna tiders elartiklar!!!

Nu är dagen slut. Nyss fick jag SMS från Elsemarie som sjungit " Requiem for Peace" med Örebro Kammarkör i Nikolaikyrkan i kväll. Hon är nöjd och lycklig och ska  somna gott. Det ska jag också göra. NU. Tack Gud för dagen i dag! För din omsorg!




fredag 11 september 2015

Fredag 11 september 2015. Träning blev det trots motstånd. Fortsätter med 90-talet.

Bäst att ta itu med bloggen så jag kommer i säng i tid. Det är ju viktigt med goda sömnvanor. Något jag i hela mitt liv haft svårt att acceptera. Jag planerar ofta att lägga mig tidigt men klarar det sällan. Sedan jag började blogga har det blivit ännu värre. Häromdagen träffade jag en person, som överraskade mig med att säga att hon läser min blogg, och föreslog att jag skulle börja lite tidigare.
Det är klart, att om den ersätter en  nattsaga, så publiceras den oftast för sent för att främja goda sömnvanor.

Sömnig vaknade jag i morse och förberedde mottagandet av min vän Isak. Förberedelsen innebär att jag bäddar sängen och klär mej. Ett sent sms meddelade att han stannade hemma i dag.
Först klockan halv två kom jag, efter heta diskussioner med mig själv, iväg till träningen. Lättja har präglat dagen. Handlade på hemvägen.  En ung tiggerska fanns på plats utanför affären. I dag blev det en påse chips och en sedel av mindre valör.

Sen lunch, bestående av blodpudding,med färsk lingonsylt och grädde, åt jag i solskenet på altan.
Nu går jag direkt till den välfyllda dagboken från år 1992.

I gårdagens blogg hade jag kommit fram till Midsommarafton, 19 juni.
Mulet väder på förmiddagen men sedan kom solen. Precis som det ska vara! Allt var förberett i Hjortkvarn  för att ta emot alla gäster, antal 17 personer. . Lennarts mamma Margit och pappa Kurt var där. Gunnel och Dan,(vänner från Vivalla) samt alla vi andra.  Långbord var dukat i det stora vardagsrummet, där vi åt sill och potatis, jordgubbar med grädde.Allt enligt tradition.

Att samla blommor till midsommarstången och resa den var ett nöje för samtliga närvarande. En jättemysig midsommarafton. Kaffe med jordgubbstårta i trädgården .
På kvällen bjöds vi på en läcker sallad med gott bröd. Så blev denna midsommarafton ännu ett tillfälle för släkten att mötas i gemytlig samvaro.

Midsommardagen grumlades glädjen något av det jag fick höra från Mikael.
 För första gången träffade jag den blivande sonhustrun till Kerstin och Awad, Anna-Lena var namnet, en tjej jag än i dag tycker om så mycket.  Mikael och hon åt lunch hos mej. Mikael var chockad sedan han på midsommaraftonen bevittnat hur en av hans kamrater hoppade från ett balkongräcke,7 meter upp. Han spräckte skallen står det i boken. Jag vet ej om han kunde räddas.

 En stund efter det att  Anna-Lena och Mikael avlägsnat sig kom en hungrig Fredrik. I frysen fanns färdig älgstek som tillsammans med ris blev en bra måltid. "Tack för frysen", har jag skrivit.

Jag jobbade i trädgården när han mätt och glad gick till sin kompis Niklas. Fredrik log mot mig och sa förmanande;" Var inte ute och jobba för länge, farmor!" Så glad man blir över en sådan hälsning från tonåringens sista år, som just tonåring.
Sista sommaren Georg levde hyrde vi en stuga på stora gården i närheten av mammas hus.
Nu hade jag förmånen att få hyra den tre veckor denna sommar också.
Jag tog Kristin, Emil och Kristian med i bilen och åkte till Högskulla på måndagen efter midsommar.
Ett par dagar senare kom Magnus. Hade åkt buss.
På fredagen 26 juni åkte Kristin, Kristian och jag hem till Hjortkvarn och Örebro. Jag hade lämnat ett ostädat hus men blev jätteglad då jag kom åter och fann att Kerstin städat hela huset medan jag varit i Småland.

Dagen därpå kom Eduardo från Göteborg med dottern Nathalie samt ytterligare en pappa med dotter. Döttrarna spelade fiol och skulle på någon storsamling för violinister i Örebro och dagen efter i Bollnäs. De nattade över hos mej och fortsatte, sedan de ätit frukost, till samlingen i Bollnäs.

Jag åkte på kvällen till Hjortkvarn, där jag hämtade Petter, Jonas och Bernard. Magnus var kvar i Högskulla. Nu var det fyra stora killar som skulle bada och ha kul några dagar.
Om detta berättar jag i kommande blogg. Nu är dags att sova.







torsdag 10 september 2015

Torsdag 11 september 2015. Återblick på 90-talet. Något om dagen.

Bäst att se till så år 1992 tar slut. Jag avslutade vecka 22 i ett tidigare inlägg.
Vecka 23 börjar med att jag jobbar i trädgården.
Får besök av Anna, en av mina skyddslingar som nu bodde i egen lägenhet. Hon kom nu gråtande till mej.När jag frågade om orsaken fick jag veta att hon hade fått en fyra i Filosofi, hennes älsklingsämne i gymnasiet vid den tiden. Lite tröst och mat kunde jag ge.

På kvällen åkte vi, ett antal Ria-vänner till Finspång och hälsade på hos Inga och hennes bönegrupp.
Jag har tidigare berättat om Ingas tid i Örebro. Det blev ett kärt möte för oss som var med.
Veckan fortsatte med förberedelser för Mattias studentfest. Han köpte fin kostym för 2.000 kronor.Jag bakade och hjälpte mamma Kerstin  med att fixa mat. Potatissallad och kassler med tillbehör. Studentfester är trevligt. Då träffas släkt och vänner i en otvungen och glad tillvaro!


På fredagen 5 juni var jag först med på Kristins skolavslutningskaffe i Hovsta. Tydligen var mamma Maria bara hemma en stund på permission från sjukhuset för att vara med.
  Jag tog med Kristin och Bernard hem till mej. Socialen ringde . Jag hade åtagit mig att vara jour hela sommaren och nu var det en pojke, 13 år, som misshandlats av sin pappa och måste hemifrån.

När vi  hämtat Mattias vid Tekniska Gymnasiet, gratulerat, ätit god mat som dukats upp i familjens trädgård denna fina sommardag ,fikat med gott kaffebröd och tårta och haft trevligt tillsammans, så var det dags att ta emot socialsekreteraren och pojken, som en tid skulle bo hos mej.

Det står i dagboken att det är 30 grader varmt. "Så här har det varit i tre veckor nu," Ulla och Lennart ringde och grattade Mattias från Holland, där de var på semester.

Vecka 24 börjar med att jag gör utflykt med Leif, nykomlingen. Vi åkte till Sköllersta och hälsade på. Systrarna till Leif fanns på ett barnhem i stan och vi åkte dit också. Bra för syskonen att få träffas.
Elsemarie och Lasse här ett par dagar. "Linn skriker", står det." Linn skrikit hela dagen". "Linn skrikit på natten i 6 timmar." Lilla Linn! Hon blev familjens solstråle med tiden. Glad och omtänksam.

Söndagen den 14 juni. Ulla och Lennart kommit hem från Holland.
 Juni 15 åker vi till Hjortkvarn och grattar Kristian som dagen innan fyllt 7 år. (Han är just nu på resa i olika länder i Asien och spelar i en orkester)
Juni 16. Familjen Awad åker till Göteborg och roar sig. Bor i Raquels lägenhet där.
Juni 17. Elsemarie och Lasse till Vallersvik där de ännu en säsong ska jobba med sång och musik och ha hand om barnverksamheten. De får massa bröd med till Birgitta och Eduardo i Onsala. Inte långt från Vallersvik. Får passa på när bilen ändå går.

Hade nog tänkt få slut på Juni månad i kväll men det hände ju så mycket. Att jag skriver lite detaljerat är för att det ska väcka minnen, då förmodligen bara jag har anteckningar sparade från den tiden.

Jag har i dag fått god hjälp i trädgården av ett par vänner. Jag orkar ej som förr. I alla fall känns det bra att säga så. Jag orkar betydligt mera när jag plockar blåbär och lingon Hahaha!

Nu tänker jag sova och hoppas komma iväg till träningen i morgon. Önskar er alla en God Natt med tillräckligt mycket sömn. Publicerar "osminkat."


onsdag 9 september 2015

Onsdag 10 september 2015. Kortisblogg om dagen i första hand i allafall.

Tog bilden genom bilfönstret på väg mot Hjortkvarn i förgår.
Bernard skulle komma i dag. Han hade glömt det. Jag hade förberett lunchen och dukat för två.
Min syster hade ej börjat laga lunch så hon antog gärna inbjudan, tog rullatorn och kom hit.Vi åt fisk och nyupptagen potatis. Efterrätt blåbär och gräddmjölk.
Hon fick en burk blåbär med hem. Isak och jag gick med en bit på vägen.

I morgon kommer en god vän och hjälper mig i trädgården, som är något eftersatt.

I dag har Linn och Sebastian skrivit på köpekontrakt för inköp av Bostadsrätt, så fin, i Limhamn, Malmö. Nu kan man ju sitta vid datorn och se hur lägenheter ser ut, så jag vet.
Det unga paret är överlyckliga. Vi hade talat med Gud, som vanligt. Att den summa de tänkte sig skulle gälla. Då skulle de köpa den. Linn ringde i går och sa att så fort de kom in i lägenheten så kände de en stor glädje och visshet om att det var rätt val. Solen gjorde bara att det kändes ännu bättre. Nära till havet! Det tilltalar mig. Min uppväxt vid Östersjön förnekar sig inte! Men besöken när det är så långt borta lär väl ej bli så många. Så är det ju så att ju äldre man blir,ju svårare har man att ge sig iväg hemifrån.
Studierna ska de fortsätta med,som tidigare. Om ett år är de båda klara.

I morse var det bara 5 grader så nu märker man att hösten nalkas. Jag har ingen känsla av att vi haft sommar i år. Den kom liksom aldrig på riktigt. Tomaterna vill inte bli röda och skalen är tjocka. Hallonen uteblev. Konstigt alltsammans. Äpplen blir det dock, åtminstone hos mej, gott om. Även gråpäron. Nu ska solen skina hela veckan säger TV och jag kommer att längta till bärskogen. Tänk när jag hade bilen och kunde dra åstad.

 Jag ringde min storebror i dag. Han är glad och pigg och åker med pensionärer på utflykter, simmar varje dag och äter, liksom jag, dagligen blåbär.
Kristin stortrivs med att lära mer om musik och åker iväg till Kävesta varje morgon. Vi har för avsikt att ses någon gång under helgen.

Jag tror att detta får bli allt för i kväll. Jon Blund knackar på dörren! Så har ännu en solig dag denna vecka avslutats. Fylld av förväntan beträffande den utlovade, soliga morgondagen går jag till nattens vila. Flyktingströmmen till Europa fortsätter och nu måste alla länder vara med och hjälpa till. Den som inte gör det får betala en summa pengar, säger EU.
Jag tog en bild genom bilfönstret i förgår på väg till Hjortkvarn. Ska försöka få med den nu.


tisdag 8 september 2015

Tisdag 8 september 2015. Blåbärsplockning. Underbar solig, skön dag..

Sol, massor av blåbär, fika med äggmacka, Bara SÅ roligt. 
Ett dygn var jag borta. Fick skjuts till Hjortkvarn i går.Isak följde med.Vi sov över där.Isak hos Ulla, som vanligt. Då Ulla slutat jobbet hämtade hon oss och kaffekorgen och så började det roliga.
På två timmar hade vi plockat 12 liter blåbär och 1 liter lingon och hunnit med att fika. Som vanligt så rensades bären innan de kom i hinkarna. Jag har många gånger under min långa levnad plockat blåbär men så mycket bär som finns i år har jag nog aldrig tidigare skådat. Vi var dock tvungna att gå hem då Ulla hade sammanträde i Kävesta klockan 18.00.

Hoppas att vi får något mer tillfälle att plocka. I kväll har jag ätit "blåbbärsmjölk" och smörgås till kvällsmat. I morgon ska jag dela med mig av bären.
Jag hade lovat min vän, som ringer varje morgon, att hon skulle få en slant så hon kunde köpa en säng hon sett på "Bra och Begagnat". Strax efter min hemkomst ringde hon och kom efter en stund och hämtade pengarna. Vi fikade och hon fick blåbär och lite mat med sig hem.
Jag har tidigare berättat om hur alkohol och droger skingrade de fyra syskonen åt och vilka spår missbruket har satt i deras liv. Pappan blev senare frälst och en hängiven kristen, skönt nog, men stor skada var redan skedd.

I TV berättas om de arma flyktingarna. En mamma hade kommit till Danmark med sina, jag tror fyra barn, En kvinna såg dem, tog dem hem till sej, där de fick mat och fick sova. Nästa dag skjutsade hon dem i sin bil till Malmö.Om jag fattade rätt så fanns fadern i Sverige och de ville återförenas som familj.
Det svenska kustfartyget Poseidon har räddat 5.295 människor ur Medelhavet de dagar Sverige på det sättet kunnat hjälpa till. Befälhavaren berättade att vid ett tillfälle en vanlig 12 meters familjebåt hade haft 70 personer ombord och att de varit på flykt i 5 dagar. De satt så tätt packade att de inte kunde röra sig.
Till Malmö har i dag kommit 200 personer av alla åldrar.Många frivilliga hjälper till med att ge dem vad de behöver och kommunen verkar ha koll på läget. Det kommer dock fler och fler för varje dag.
 Är glad över att få bo i Sverige, som tar emot de drabbade.

Nu blev det åter "sorgeliga saker" men sådan är verkligheten just nu.

Jag säger GodNatt och är SÅ tacksam att jag har en säng som väntar på mej.
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst evad som kommer på."

söndag 6 september 2015

Söndagen 6 september 2015. Lite 90-tal. Flyktingarna har nu nått Österrike och Tyskland.

Utöver Gudstjänsten i TV2 från Södermalmskyrkan i Stockholm och, när den slutade, Närradion från Pingstkyrkan i Örebro, har mitt TVseende rört sig om Flyktingströmmen från främst Syrien.
Alla de som började promenera de 20 milen från Budapest till Österrike i går nådde Österrike och många fortsatte direkt till Tyskland och vidare till andra länder, däribland Sverige.
Efter att ha promenerat 3½ mil fann tydligen Ungern för gott att sända bussar som tog dem till Österrikegränsen där människor ställde upp för att hjälpa.

I Österrike mötte stora bussar som förde flyktingarna till Tyskland där de togs emot på ett sätt så de verkligen kände sig välkomna. För de närmaste dagarna fanns där möjlighet att få mat, vatten, kläder och tak över huvudet. I Syrien finns tydligen inga gränser för hur mycket lidande som åsamkas dess innevånare. Hur länge ska detta få fortsätta?
Hur ska man, som Sverigedemokraternas ledare säger, hjälpa dem på plats när det inte finns några säkra platser i landet längre. Fyra miljoner av dess innevånare har hitintills flytt.

Men hur illa berörd man än är så måste livet gå vidare. Fick i dag inbjudan till fika på altan hos Elsemarie. Jag tog chansen att få byta några tankar utan inblandning av SMS, som numera har övertaget vad gäller kommunikationen och visst är det då snabba svar som gäller om man behöver ett besked , men nog är det roligt att pratas vid över en kaffekopp i lugn och ro. Jag skulle handla lite på hemvägen men nu gjorde Lasse det åt mej medan Elsemarie och jag pratade och både jag och maten,  som Lasse inhandlat åt mig, fick bilskjuts hem.

Linn och Sebastian sover i natt på Hotell i Limhamn där de i morgon ska titta på lägenhet. Linn ringde nyss och berättade att det blåser så förfärligt där i kväll. HU, säger jag!

Ska försöka avverka vecka 22, år 1992, innan jag går till vila för natten.
"Sol och sommar varje dag" står det i boken. Ibland 28 grader på dagarna.
Måndag 25 maj. Så var det dags för flytt i Katrineholm. Jag åkte dit och vi hjälptes åt att packa.
Tisdag 26. Med två bilar åkte vi till Sköllersta, en dryg mil utanför Örebro, där nu den lilla familjen skulle bosätta sig.Vände åter till Katrineholm för att städa lägenheten nästa dag, som var Kristi Himmelsfärdsdag.
Oj vad vi städade ! Farfar Erik och farmor AnnaMaria bjöd på mat ,hjälpte till med städningen och passade Linn. Det kändes svårt att lämna Erik och AnnaMaria. Säkert skulle de komma att sakna familjen och lilla Linn som trivdes med att vara tillsammans med dem.

Fredag 29 maj var jag klockan 9 i Filadelfia på Bibelstudium med undervisning av Hans Johansson.
"Något jag inte ångrar", står det i dagboken.
Lördag 30 maj hade jag besök av min barndomsvän Majken Enoksson och Karin Eriksson, pastorsfru  under vår tid i Lesjöfors. Nu var vi alla tre änkor.
Söndag 31 maj, Mors Dag. Blev uppvaktad med blommor av barn och barnbarn. Hade gäster  på frukost , middag,kaffe och kvällsmat.
Så var vecka 22,"flyttveckan", tillända, en solig och varm vecka.
  Denna dag har även den nått sitt slut och jag ska tacksam gå till sängen.  Tackar Gud för att Ungerns regering till slut ställde upp med bussar så flyktingarna kom ut ur landet något enklare och snabbare än de annars skulle ha gjort.
Nu säger jag GodNatt och Sov Gott till er alla som läser i denna sena timme.

lördag 5 september 2015

Lördag 5 september 2015. Sedan blir det som det blir.

Se så vackra smultron jag plockade i rabatten i går. Goda var de.
Om mamma suttit här i mitt ställe skulle hon ha skrivit: "Hu, vilken lång och tråkig dag!" Sällan skrev hon så, men någon gång ser jag i hennes dagbok att hon gjorde det.

Allt går ju så långsamt numera så jag har ej, när kvällen kommer, gjort allt som jag tänkt.
Bakat två sockerkakor och fixat lite strykning i dag. Ringt min syster och tre barnbarn. Kyrkan har församlingshelg. Orkar ej vara med som förr. I morse satte jag mig vid köksbordet och låtsades att Jesus satt mitt emot. Jag är så barnslig och jag vet att han gillar det.

Jag inledde ungefär så här:" Jaa du Jesus nu sitter jag här tillsammans med dej och nu talar jag om för dej varför jag är lite dämpad i dag och att jag vill ha mer ork och lust att jobba,att jag inte ska vara så trött." Jag tackade honom för att han är stor och alltid finns hos mej. Att han aldrig tröttnar på mig , att han alltid älskar mig, att han förlåter det jag gör fel och att han rättar till det som jag själv inte kan göra någonting åt.
Jag ber för var och en i min stora familj. Jag har sett flyktingströmmarna på TV och ber för dem. "MOT det onda,FÖR det goda. Jag har det så bra och har massor att tacka för.

Tror att jag ska gå tillbaka till 90-talet när nu bröllopet i stort sett är avslutat. Ska se var jag slutade mitt förra inlägg från forntiden.

Så lång tid som har förflutit och så mycket jag tydligen skrivit om "det magiska bröllopet".

Nu är vi framme vid vecka 21, år 1992. Började med besök hos Kurt och Margit i deras sommarstuga i Stensbo. Det var måndagsgruppen som samlades där. " Kaffe i trädgården, bön inomhus", står det.
Jag åkte sedan med Kurt och Margit till Hjortkvarn och grattade Ulla.

Nästa dag står det att jag gick ut i hallonhäcken och rensade ogräs KLOCKAN 7! Utöver allt annat jag hann med denna dag Tänka sej! Det var DÅ det!
Den dagen, 19 maj, fyllde Bernard 12 år. Vi hade grattat honom på söndagen, den 17 då vi var samlade. Den 20 maj var det 28 grader varmt står det i dagboken.
Den 23 kom Lasse, Elsemarie och Linn på besök. På kvällen var Elsemarie och Lasse på "Frimis" och firade Lasses kantorsexamen!

Söndagen den 24 maj fick vi i Brunnsparken se Ulla spela mamma Alma i pjäsen"Emil i Lönneberga". Vi hade kaffekorg med och fikade där.
Sol och värme hela vecka 21 står det i boken. Skönt att minnas en dag som denna. Grå och regnig!

Jag är nu sömnig och klar för sängen. Önskar er alla en skön natt!

Onsdag,torsdag, fredag, 1,2,3, september 2015 och lite "Bröllopsrester."

I ramen fångades bröllopsgästerna . Här är jag tillsammans med lillasyster Stina.
För ett par timmar sedan då jag konstaterat att jag inte gjort något på hela dagen utan bara varit trött, så trött att jag då tänkte sova en stund hade jag att välja. Inte sova, eller sova Medveten om vad det senaste inneburit tog jag mej i kragen. Hängde
 tvätten, som skulle hängts i morse, skrev brevet som skulle ha  skrivits under dagen. Hade jag lagt mig hade jag somnat och fortsatt därmed. Nu sitter jag här och ska samla tankarna för en blogg som ska täcka tre dagar och lite bröllop.

I TV visas bilder från Ungern där flyktingar har väntat på att få komma med tåg vidare norrut. Nu kan vi se massor av dem lämna Budapest i Ungern för att till fots ta sig de 20 milen till Österrike. Människor förväntas att, utefter vägen,komma dem till hjälp med mat och vatten. Här sitter vi nu vid våra TVapparater och följer händelseförloppet.Gråter och undrar. Vi vill ju hjälpa. Men hur?

Det berättas  att många miljoner kronor på 0-tid kommit in till Radiohjälpen, Röda Korset och andra organisationer. Aldrig tidigare har på så kort tid så stora summor samlats in.

I TV har en bild visats  flera gånger under dagen. Den visar en liten pojke, tre år, som drunknat, spolats upp  på en strand i Turkiet, sedan den lilla båten som han, hans 5-årige bror, mamma och pappa åkte med, kapsejsade.Den förtvivlade pappan berättade för TV hur han försökte rädda sina pojkar och sin fru men misslyckades.
Bilden med den lille pojken har upprört världen och säkert bidragit till att så många engagerat sig. Det finns så mycket av välvilja hos människor när det verkligen gäller och när vi förstår vidden av människors lidande.

Men nu till onsdagen som började med besök hos tandläkaren. Många har besöken varit där och jag bakade en schwarzwaldtårta till teamet, som består av tre personer, för att fira att vi nu, förhoppningsvis, inte ska ses inom överskådlig tid. De var glada för tårtan men vi var överens om att det var lite vemodigt också. Jag fick en faktura med mig hem. Dess belopp var stort men jag hade fått offert så jag tog det lugnt. Tack vare att mina omtänksamma barn ger mig "guldkant på tillvaron," som de kallar det  när de drygar ut  min pension, så kan jag kosta på mig ett och annat.

I går kom Kerstin och fick sin beskärda del av blåbären som Ulla kom med i tisdags. Hon hade köpt var sin räkmacka vars make beträffande storlek jag aldrig tidigare skådat.God var den också. Vi åt och  fick en god stund tillsammans vid köksbordet. Hon skjutsade mig till min vän Elsa, som nyss fyllt år och i dag fick blåbär i present.

Av bröllopet har jag kvar att visa ett foto,samt berätta ett par historier från brudens tidiga år.Tänkt var att jag skulle berättat också dessa på bröllopet men jag sparade en del, som nu kan läsas i stället.

Värdparet hade i god tid, hos mej, hämtat en ram, som fanns i mina gömmor. Innan man gick in till festen så fick man stå bakom den tomma ramen och bli fotograferad.Min syster Stina och jag kom i sällskap och fotografen knäppte detta foto.

När bruden var liten skulle man ha haft en inspelningsapparat på henne, ständigt, för jag kan försäkra att det gick undan när hon pratade. Mycket mer borde ha sparats men hanns inte med. Har min anteckningsbok och återger därifrån.
Jag hade lillebror Filip i vagnen. Linn hade i en sulky, två av sina dockor, Skrållan och "Bagitta".  "Så skönt för dina barn att få komma ut", sa jag. "Jaa och jag har SÅ många barn, alldeles för många, KAN jag få lämna Skrållan till dej nån dag?" "Javisst", svarar jag. "Å, tack för det!", sa hon lättad.

Linn hade en något äldre kompis, som hette Linn Svansbo. De bodde grannar och en dag hade de bestämt att de skulle rymma. Framåt kvällen ringde Linn och sa att nu var det dags för rymningen. "Nej men Linn, då blir mamma och pappa ledsna."  "Neejdå, de vet ju var vi är."  "Var är ni då?" "Hos dej, det vet du väll? Vi tar på oss varma kläder och så tar vi ficklampor, så vi ska nog hitta ditt hus" Efter en stund ringde hon. "Mormor, vi ska inte rymma. Det var ett dumt förslag Linn Svansbo kom med".  Så fortsatte vi att prata om andra saker, som var roligare än att rymma.

Men nu ska jag rymma till sängen i alla fall för nu har det varit dags alldeles för länge.
Sov Gott vänner! Brudparet söker nu lägenhet i Malmö, dit de ska flytta i höst samtidigt som de fortsätter sina studier i Växjö. Det blir till att pendla. Det är Sebastians basketintresse som tar dem till Malmö. Det kommer säkert att bli bra.

tisdag 1 september 2015

Måndag 31 augusti, tisdag 1 september. Hej höst! Besök ! Fått blåbär. Kortisblogg.

Minnet, minnet! Bäst att skriva medan dagen varar!
Måndag middagsgäst, tränade, handlade, tiggaren fick 100 kronor och blev glad! Jag också! Tänk att ha handlat det jag behövde och ha pengar kvar att ge. Jag är så tacksam.
Så skulle jag blogga på kvällen men det orkade jag inte efter att på TV ha sett dessa massor av flyktingar som söker sig till Europa undan förföljelse och krig. Taggtrådsstängsel vid gränserna.
Drunkningsolyckor på Medelhavet. Såg nyss på Tv en man ,som förlorat hela sin familj i havet," Om jag fick  välja så hade jag också blivit kvar där" var hans kommentar. Som läkare hade han i ett års tid sökt jobb   men det är så lång väntan i Sverige så han kände sig tvingad att vända sig till ett annat land, trots att han lärt sig svenska.

I TV talas också om statens satsningar på skolan. Mer statliga pengar. Efter att i viss mån följt utvecklingen sedan skolan kommunaliserades och hört om hur staten  fördelat resurser till skolan, öronmärkta pengar, funderar jag på om det öronmärkta har använts till det pengarna var avsedda för.
Nu ska skolan få mer så förbättringar i skolvärlden kan ske!

Jag har visst tittat för mycket på TV ett par dagar.
Vad har hänt i dag? Seg som jag är om morgonen kom jag igång först vid 13-tiden.
Det ringde på dörren. Jag visste att Ulla skulle komma och öppnade försiktigt. Isak hör dåligt, nästan sämre än jag, men uppfattade tydligen något av Ullas röst. Dansade runt, skällde sprang till dörren och blev vild av förtjusning över att det var sant. Så snart Ulla kommit in och satt sig på en stol vid köksbordet så hoppade han upp i hennes famn. Stilla låg han där och såg på mej med en blick som sa ALLT! Jag är inte avundsjuk men blir alltid lika förvånad.

Ulla hade med sig två kartor ägg förutom 15 liter blåbär. Stora, torra och fina. Sven kom i kväll med lite varor han handlat år mig och fick då med sig en hink bär. Elsemarie, Kerstin och ett par vänner ska också få. Snart är jag också i skogen och plockar mer. Om vädret blir  bra. Tur, att av fyra barn, i alla fall ett, gillar att plocka bär så det kan förunnas mig att komma till skogs. något som jag är så tacksam för.

Ett par SMS och telefonsamtal har gjort dagen till något av en höjdare. Att Elsemarie hämtade Isak och hade tid att fika var också roligt.
Nu är dags att sova. Natti, Natti ! Sov Gott!