Onsdag,torsdag, fredag, 1,2,3, september 2015 och lite "Bröllopsrester."

I ramen fångades bröllopsgästerna . Här är jag tillsammans med lillasyster Stina.

För ett par timmar sedan då jag konstaterat att jag inte gjort något på hela dagen utan bara varit trött, så trött att jag då tänkte sova en stund hade jag att välja. Inte sova, eller sova Medveten om vad det senaste inneburit tog jag mej i kragen. Hängde
 tvätten, som skulle hängts i morse, skrev brevet som skulle ha  skrivits under dagen. Hade jag lagt mig hade jag somnat och fortsatt därmed. Nu sitter jag här och ska samla tankarna för en blogg som ska täcka tre dagar och lite bröllop.

I TV visas bilder från Ungern där flyktingar har väntat på att få komma med tåg vidare norrut. Nu kan vi se massor av dem lämna Budapest i Ungern för att till fots ta sig de 20 milen till Österrike. Människor förväntas att, utefter vägen,komma dem till hjälp med mat och vatten. Här sitter vi nu vid våra TVapparater och följer händelseförloppet.Gråter och undrar. Vi vill ju hjälpa. Men hur?

Det berättas  att många miljoner kronor på 0-tid kommit in till Radiohjälpen, Röda Korset och andra organisationer. Aldrig tidigare har på så kort tid så stora summor samlats in.

I TV har en bild visats  flera gånger under dagen. Den visar en liten pojke, tre år, som drunknat, spolats upp  på en strand i Turkiet, sedan den lilla båten som han, hans 5-årige bror, mamma och pappa åkte med, kapsejsade.Den förtvivlade pappan berättade för TV hur han försökte rädda sina pojkar och sin fru men misslyckades.
Bilden med den lille pojken har upprört världen och säkert bidragit till att så många engagerat sig. Det finns så mycket av välvilja hos människor när det verkligen gäller och när vi förstår vidden av människors lidande.

Men nu till onsdagen som började med besök hos tandläkaren. Många har besöken varit där och jag bakade en schwarzwaldtårta till teamet, som består av tre personer, för att fira att vi nu, förhoppningsvis, inte ska ses inom överskådlig tid. De var glada för tårtan men vi var överens om att det var lite vemodigt också. Jag fick en faktura med mig hem. Dess belopp var stort men jag hade fått offert så jag tog det lugnt. Tack vare att mina omtänksamma barn ger mig "guldkant på tillvaron," som de kallar det  när de drygar ut  min pension, så kan jag kosta på mig ett och annat.

I går kom Kerstin och fick sin beskärda del av blåbären som Ulla kom med i tisdags. Hon hade köpt var sin räkmacka vars make beträffande storlek jag aldrig tidigare skådat.God var den också. Vi åt och  fick en god stund tillsammans vid köksbordet. Hon skjutsade mig till min vän Elsa, som nyss fyllt år och i dag fick blåbär i present.

Av bröllopet har jag kvar att visa ett foto,samt berätta ett par historier från brudens tidiga år.Tänkt var att jag skulle berättat också dessa på bröllopet men jag sparade en del, som nu kan läsas i stället.

Värdparet hade i god tid, hos mej, hämtat en ram, som fanns i mina gömmor. Innan man gick in till festen så fick man stå bakom den tomma ramen och bli fotograferad.Min syster Stina och jag kom i sällskap och fotografen knäppte detta foto.

När bruden var liten skulle man ha haft en inspelningsapparat på henne, ständigt, för jag kan försäkra att det gick undan när hon pratade. Mycket mer borde ha sparats men hanns inte med. Har min anteckningsbok och återger därifrån.
Jag hade lillebror Filip i vagnen. Linn hade i en sulky, två av sina dockor, Skrållan och "Bagitta".  "Så skönt för dina barn att få komma ut", sa jag. "Jaa och jag har SÅ många barn, alldeles för många, KAN jag få lämna Skrållan till dej nån dag?" "Javisst", svarar jag. "Å, tack för det!", sa hon lättad.

Linn hade en något äldre kompis, som hette Linn Svansbo. De bodde grannar och en dag hade de bestämt att de skulle rymma. Framåt kvällen ringde Linn och sa att nu var det dags för rymningen. "Nej men Linn, då blir mamma och pappa ledsna."  "Neejdå, de vet ju var vi är."  "Var är ni då?" "Hos dej, det vet du väll? Vi tar på oss varma kläder och så tar vi ficklampor, så vi ska nog hitta ditt hus" Efter en stund ringde hon. "Mormor, vi ska inte rymma. Det var ett dumt förslag Linn Svansbo kom med".  Så fortsatte vi att prata om andra saker, som var roligare än att rymma.

Men nu ska jag rymma till sängen i alla fall för nu har det varit dags alldeles för länge.
Sov Gott vänner! Brudparet söker nu lägenhet i Malmö, dit de ska flytta i höst samtidigt som de fortsätter sina studier i Växjö. Det blir till att pendla. Det är Sebastians basketintresse som tar dem till Malmö. Det kommer säkert att bli bra.