"Vad gör du just nu?" frågar Facebook hela tiden. Häromkvällen svarade jag att jag läste om Krone´rs ensamhet. Efter ett 17-årigt äktenskap har man fått många gemensamma vänner Man umgås med en del av dessa. Efter skilsmässan försvann vännerna och nu kändes det väldigt ensamt.
Jag kan inte förklara detta. Kunde dock ej hindra minnena att göra sig påminda. På grund av dessa minnen kan jag säga att jag förstår.
Låt mig berätta. Vår familj bestod vid denna tid, år 1961, av våra tre barn, min make och mej. Barnens ålder 6, 9 och 11år. Vi bodde i ett litet samhälle i Värmland, hade många vänner och umgicks ganska ofta med dem.Ibland med, ibland utan barn.
Så hände det att min man insjuknade i TBC. Vård kunde ej ges på närmare håll än på Lungkliniken i Arvika, dit vi hade 18 mil. Vi informerades om att det skulle ta flera månaders behandling och vi hade bara att acceptera att vara utan pappa under lång tid. Mobiltelefoner fanns ej. Vi skrev brev ofta.
Någon gång telefonsamtal från pappa.
När jag läste om Lasse Krone´rs känsla av ensamhet på grund av att vänner mer eller mindre försvann, så påmindes jag om hur jag upplevde detsamma.Våra vänners deltagande var helt fantastiskt. Så mycket kärlek och omsorg visades oss. Blommor skickades till Georg i Arvika. De som hade möjlighet hälsade på och han fick många brev och kort.
Men!Det som gör att jag minns ensamheten är att jag såg att det hände att jag inte blev bjuden på små fester. som jag absolut skulle varit, om vi varit två.
Jag hade ju barnen och hade nu att ensam sköta vår affärsrörelse, som tog mycket tid, så jag satt inte och grämde mig och tyckte synd om mej själv. Men har ibland funderat över att jag inte var medbjuden lika självklart nu, som när vi var två.
När jag efter alla dessa år blev påmind om den där tiden så började jag fundera över orsaken.
Var det av omtanke om mej? Att jag ej skulle bli ledsen då de andra hade en partner men inte jag.
Eller var det för att det var enklare att slippa tänka på sjukdomen, den långa vårdtiden, det långa avståndet till Arvika? Som min närvaro skulle givit en påminnelse om.
Var det tanken att varför ska deras familj drabbas medan vi får ha det bra. Jag vet inte!!! Alla var under hela tiden ytterst omtänksamma mot hela vår familj och gav oss uppmuntran men jag uteslöts vid bjudningar.
Georg blev frisk, kom åter hem till oss och allt blev som tidigare. Även vid våra små fester.
Nu drar jag vidare i nutid.
I går var det söndag. Örebro Kammarkör sjöng i Betelkyrkan. Min väninna och jag var där och lyssnade. Även till en god predikan.
Tog sedan bussen till Svampens Restaurang där vi åt god lunch. Solen sken och vi gick runt och beskådade vår stad "lite grann från ovan". När jag kom hem fick jag besök av Kristin. Det gjorde mig glad.
I dag, måndag två matgäster, skjuts till Träningen. Handlade en del. I dag satt den unge tiggaren INNANFÖR dörren i affären. "Tack mamma", sa han när han fick sedeln och något att äta. Det var andra gången jag träffade honom.
I dag har jag fått telefonsamtal från en av mina skyddslingar från 90-talet och i kväll ett rart SMS från en annan, en tjej från 80-talet. Båda kontakterna uppmuntrade mig och gav tillfälle till ljusa minnen.
Det där att, trots att åren gått, ändå ha en god kontakt med varandra ger så mycket. Nu är de vuxna och är gifta. Jag blir så rörd av att de finns som mina nära vänner.
Nu säger hela min varelse att det är dags att sova. Det ska jag göra. Nu genast! Tack Gud för all hjälp jag fått i dag och för min familj och mina vänner.
I dag har min systerson och hans fru åkt på en tvåveckors semestertripp till Grekland och Albanien. I morgon åker min son och sonhustru till Kreta för två veckor. Min svärson till Finland för ett par dagars resa i jobbet. Tidigt i morse kom ett barnbarn hem från Asien efter att ha spelat i en orkester som haft konserter i flera länder i denna världsdel.
Att leva länge är ganska intressant. Jag minns första gången jag såg ett flygplan. Så fantastiskt!
Minns när vi vid besök hos farfar och farmor i Stockholm åkte ut till Bromma med våra barn bara för att de skulle få se en flygplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar