Måndag är måndag. I dag hämtades jag av Ulla när träningen var avslutad.Hon hade varit hos naprapat för sin onda rygg. Ulla tog mig till affären och handlade en kasse mat åt mig. Tiggaren innanför dörren fick en flaska dricka, en trekantig macka och en sedel.Samma kille, som förra veckan. Han kysser min hand och säger "Tack mamma" när han tar emot gåvorna. Jag kan bara inte gå förbi honom utan att ge ett bidrag. I dag var ju dessutom Ulla med och betalade för mina egna varor så jag fick mer än jag gav. Visst vore det bättre om de hade det drägligt i sitt eget land och inte behövde sitt och tigga och visst kan det tyckas vara bättre att ge till organisationer som jobbar med att hjälpa dem där de har sina dåliga bostäder, men det ena behöver ej utesluta det andra.
Jag är alltid så tacksam för att jag har allt jag behöver och det känns bra att få ge en slant till den där killen. Jag träffar inte så många eftersom jag, i stort sett, bara ser någon vid min närbutik och om han inte får mer än det lilla jag ger en eller två gånger i veckan så lär han ej stanna så lång tid!
Solen sken på altan där vi fikade. Så ringde det på dörren och in kom Elsemarie . Kul att se Isaks reaktion. Han blev så glad när först Ulla kom men när han fick se Elsemarie fanns ingen gräns för hans ömhetsbetygelser. Det är likadant jämt. Han överöser henne med pussar.
Nu fick vi i solskenet en liten pratstund. Det är så roligt med besök, även om det bara är en kort stund.
Nu ska jag beta av lite från 90-talet och min gamla dagbok.
Den 27 nov. bakade jag saffransbröd och hade matgäst. Handlade tillsammans med Kerstin och hennes familj. Awad fick meddelande om att hans pappa dött. Svårt att vara så långt borta när sådant händer.
Advent nalkades och jag var lycklig att få fixa till det med adventsljusstakar och stjärnor, medan den sedvanliga fruktkakan gräddades i ugnen. Det var lördag 28 nov. Jag skriver nu direkt från boken; "Linn varit här i dag. Hämtades på kvällen. Så trevligt att ha henne här.
Första advent 29 nov. var en del av min familj hos mig på morgonen för adventskaffe. Efter det gick vi till familjen Awad. Vi gav tillsammans en slant till Awads snabbplanerade resa till Palestina, till mor och syskon. Awad älskade sin pappa, som egentligen var hans farbror.När Awads far omkom i den trgiska olycka jag tidigare berättat om tog han hand om de två små faderlösa pojkarna och deras mamma, som senare blev hans fru och det föddes ytterligare några syskon till de två pojkarna.
Nu var vecka 48 år 1992 avslutad så jag passar på att gå till vila.
I dag fick jag kallelse till doktorn i början av oktober. Hon vill titta lite mer på mitt hjärta. Hon är så noga och lämnar ingenting åt slumpen. Sov Gott, vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar