Lördag 26 september 2015. Alfons och jag har vissa likheter!!!!

Jaa, så här är det. Jag hade bestämt att jobba i hallonhäcken 1½ timme. Vet ungefär vad jag orkar med. Satte igång Alfons för att han skulle klippa gräs,vilket han faktiskt gjorde.  Dock gick han hem till sitt långt före mej. Utan att ha gjort klart sitt jobb. Hade tänkt sätta ny fart på Alfons men fann det roligare att gå in och fixa kaffe då jag väntade besök av min syster.
Nu är det mörkt och han får stå och lata sig hela natten.

Ingen ska tro att jag kan åka 20 mil bort utan att få känningar av luftombytet. Det yttrar sig på lite olika sätt men mest är det att jag blir trött och sömnig.
Skönt nog är det ingenting på TV som lockar så nu skriver jag denna blogg och efter det blir det sängen.

Att jag gick ut i det vackra vädret och klippte lite i hallonhäcken var både roligt och skönt.
Alfons får jobba dubbelt i morgon för att han slutade jobba för tidigt i dag.

Nu går jag direkt till min gamla dagbok från 90-talet.
Det som förvånar mig när jag tittar i mina gamla dagböcker är att jag var så morgonpigg på den tiden. Redan klockan 7 på morgonen den 23 september satt jag i bilen och gav mig iväg på den långa färden till Blidö, där jag aldrig tidigare varit och jag hade att åka två färjor mot slutet.

Märkligt nog har jag inte skrivit mera vad Blidö beträffar än att jag åkte från Örebro 23 september.
Inte förrän den 26 november finns något att läsa. Förmodligen tog arbetet där all min tid så jag ej tog tid för dagboken. Detta har fått mig att fundera. Var jag innerst inne väldigt ledsen? Två år hade gått efter Georgs hastiga död. Det är ingen lång tid och absolut inte tillräckligt för att "allt ska vara över",

Elsemarie frågade mig i telefon ibland hur jag egentligen mådde. Jag svarade att jag mådde bra och att jag trivdes. "Men varför gråter du jämt när du ringer" undrade hon.
Det här var på den tiden då man måste ringa från vanlig telefon. Mobiler fanns ej. Åtminstone hade inte jag sett någon.
Min uppgift på Blidö var i första hand att laga mat åt bibelskoleelever. Tror att det rörde sig om ett 30-tal . Lärare och en del besök fanns också med bland matgästerna.
 Det var en god atmosfär på Bibelskolan och jag hade  i köket en högtalare så jag kunde lyssna till mycket av undervisningen medan jag lagade mat.Varje onsdag åkte alla in till Stockholm efter lunch. Där besökte de den församling som var skolans huvudman.

Jag älskar ungdomar och har i kärt minne många fina kontakter och givande samtal.
Varje vecka åkte jag tillsammans med några ungdomar in till Norrtälje för att fylla på vårt matförråd.
På onsdagarna då nästan alla åkte till Stockholm bakade jag tekakor och bullar.

En onsdag åkte jag in till Tingsrätten i Norrtälje för att bland böcker i källarvalven leta efter ledtrådar gällande min mormor, som jag aldrig träffat. Jag minns att jag läste något om häktningsförhandlingar och uppskjutna sammanträden men det gav ej mycket för att jag skulle vara nöjd.

.  När jag många år senare kom i kontakt med Stadsarkiv i Stockholm var det åtskilliga frågetecken som rätades ut.. Rättegången hölls  i Stockholm där familjen bodde men en del av brotten hade sina rötter i Norrtäljetrakten Om detta har jag tidigare bloggat.

 När jag bestämde mig för att resa hem, dagarna före första advent möttes jag av ett nystädat hem med blommor och nya gardiner i vardagsrum, kök och sovrum. "Vilka barn jag har", står det i dagboken, där det från den dagen åter skrevs i vanlig ordning.
Så mysigt att vara hemma igen!
Jag hade,på Blidö, till stor glädje för mig, haft besök av Petter, som gjorde en praktikvecka, eller två, i köket med mej. Elsemarie och lilla Linn kom också på besök några dagar.
Vi var en enda stor familj och alla som besökte oss togs emot med värme och kärlek.

Nu vet jag inte hur denna blogg blev men jag ska nu dyka ner i sängen för att i morgon bittida dricka mitt söndagsmorgonkaffe innan jag går ut och tar itu med Alfons! Sov Gott, vänner!