Inte blev dagen som jag tänkte i morse. Jag vaknade tidigt och visste precis vilket rum jag i dag skulle röja. Rummet ser likadant ut i kväll, som det gjorde i morse. Dock ringde min städhjälp och föreslog städning nästa vecka. Röja måste jag göra själv. Golven tar städaren hand om. Han kommer i början på veckan. Då måste jag ha gjort det som på mig ankommer.
Det krånglar när jag ska skanna foton, tyvärr. I två dagar har jag fotograferat av gamla foton. Nu skickar jag blogg utan foto och hoppas få hjälp i morgon. (TOBIAS! ser du detta?)
Jag gick till träningen i dag. Ensam var jag större delen av tiden. Så blev det två besök denna vecka. Som det borde vara varje vecka!
Så länge har jag tänkt ringa till Lesjöfors och min vän Barbro Nygren, vars dotter var vår första, otroligt duktiga barnflicka. I dag blev det av Vi pratade länge, länge!
Fick sedan SMS från Linn. Vi hann kommunicera med varandra en god stund. Vi avhandlade Franska revolutionens årtal som, till den, icke svenskfödde, lärarens förfäran, ingen av studenterna kände till. Jag visste och det gillade Linn. Jag upplyste Linn om att när jag gick på Folkhögskolan och grundligt undervisades i Historia, fanns ingen dator. Linn sa att hon "aldrig någonsin kommer att glömma detta årtal."
Jag berättade en "sorgesam" historia från min första, och enda, termin jag studerade vid Universitetet. Vi var överens om att den historien hade lärt mig något som jag sedan haft nytta av.
Utsikterna att,för Linn och hennes studentkamrater, denna lektion få lärarens gillande, ansågs vara små. "Men," tillade hon," Den här kursen har ej funnits tidigare och vi är nog försökskaniner."
Vi har ej hörts efter SMSandet så jag vet ej mera.
När jag kom hem från träningen fick jag telefonsamtal från "en bekymrad" i en annan stad. Bekymret lades i Guds händer och vi räknar med hans makt att rätta till saker och ting. Vi hör ej så ofta av varandra, den bekymrade vännen och jag och träffas, på grund av avståndet, ännu mer sällan, men vi är förbundna med varandra och vet att Gud kan mer än vi människor.
Efter detta samtal kom ett annat från en glad vän, som jag i förgår, bad tillsammans med angående ett viktigt papper, som hon senare, samma dag, hittade. Nu visade det sig att det hade med någon försäkring att göra och det papperet hade glädjande ekonomisk vinning med sig.
Det är intressant att leva och se att den där sången jag ibland citerar inte är så dum ändå. " Räkna med Gud, ty Han gör det omöjliga! Han gör vad människor icke förmår".
Vecka 33, år 1992, avslutades i mitt förra inlägg. Nu ska jag se vad det står i boken om vecka 34.Måndagen den 17 augusti.
Jo nu skulle en dam från Norrland komma och titta på ett rum, som hon ville hyra under det kommande läsåret då hon skulle studera i Örebro. Emil kom mig till hjälp för att plocka bort ur lådor och skåp, innan vi, i Västhaga, besökte en ny Mc Donald. Ser att jag denna dag hade tre kaffegäster och flera telefonsamtal men vi hann med det vi skulle, Emil och jag och kom i säng i tid.. Vaknade tidigt nästa morgon och pratades vid en del. Han har ett gott hjärta och hade svårt med vetskapen om att jag är ensam.Han saknar också morfar, som bl.a. delade hans intresse för andra länder.
Monica, som skulle bo här, hade en "hemlös" kille med sig och jag fick snabbt fixa till Elsemaries gamla rum. Plötsligt hade jag två inneboende. Bostadsbrist även på den tiden!
Flera matgäster denna dag.
Den 21 augusti står det i dagboken:" Georgs 66-årsdag! Till graven med en bukett blommor. Vita, röda och blå, som i brudbuketten. Grät lite. Tänkte 44 år bakåt då det var glädje och fest. Är dock tacksam för att vi fick så många år tillsammans!"
Lördag 22 aug. Mattias hemma och hälsar på. Jag där på middag.
Söndag 23 aug. Till kyrkan och sedan till Sven och Maria på middag. Jag stannade hos Kristin medan föräldrarna var på sångövning. Elsemarie börjat sjunga i kören "Svart på Vitt".
På hemväg från Hovsta hämtade jag Petter hos familjen Gårsjö. Han sov över här.
Då är vecka 34 tillända och jag går till vila så jag orkar upp tidigt i morgon för att göra det som ej blev gjort i dag. Ack ja! Ständig kamp mot klockan! Men snart får vi en hel timme till godo. Vad ska jag göra med den???
Så tacksam för allt jag fått vara med om i dag. Gud är så god! Sov Gott, vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar