Söndag 29 mars 2015. Dagen efter den trevliga bröllopsfesten i Uppsala och lite annat.

Så var det söndag. Fick på förmiddagen besök av Rita, en vän sedan min tid på Ria. Hon hade trotsat blötsnön och promenerat hit. Vi fikade och jag fick veta att hon ej mår bra.Vi bad tillsammans och hon gick hem för att sova igen den sömn hon förlorat i natt då hon legat vaken mycket.

Jag somnade också en stund senare. Vädret inbjuder därtill. En annan god vän ringde. Hon hade tårta som hon ville bjuda på, så jag ska åka dit framåt kvällen och hjälpa till med att få slut på den.
Trevligt att mötas till liten fikastund.

Anna i Uppsala hade läst bloggen jag skrev i går och skickade SMS där hon uttryckte sin och Stefans glädje över fin bröllopsdag och lovade att de vid nästa besök ska se till att jag kommer med rätt buss.
Nu tror jag att jag lärt mig en läxa. Jag ska titta noga på vad SJ skrivit och inte ta för givet att det alltid är bussar med samma nummer som trafikerar en viss sträcka.

Nu vill jag att alla, som läst om mitt äventyr, ska veta att det var ingen katastrof. När jag stod i tunneln i Enköping tänkte jag på alla dessa människor, som jagas bort från sina hem för att rädda sina liv.Jag tyckte  det var bra att stå där i trygghet och bara vänta på att tiden skulle gå, samtidigt som jag lärde mig något.
Det är så enkelt att säga att "jag tänker på dem" eller "jag ber för dem" men att sedan inte inse att vanliga, små förtretligheter, som vi alla drabbas av ibland, ofta självförvållade,  är så små och futtiga i jämförelse med vad många människor måste lida. Livet är inte rättvist!
Jag visste ju att värme och ljus och bil hem väntade mig och det skänkte tillfredsställelse övermåttan.

Jag njuter ännu av den trevliga samvaron och kommer att bevara denna dag i kärt minne. Jag besökte för 25 år sedan, tillsammans med Anna och hennes bror,  morbrodern och mostern och minns det med glädje. Så roligt att Anna och Stefan har så fin kontakt med dem.
För några år sedan var jag med på en annan vigsel , också en av "mina tonårsflickor" som gifte sig.
Tyvärr har vi ej längre kontakt men jag vet att paret har det bra tillsammans, om än långt härifrån.

Om en kort stund hämtas jag till kaffestunden hos min väninna och därför skickar jag iväg den här bloggen i befintligt skick. Kanske jag ej orkar skriva i kväll om jag kommer sent hem.
Tag emot min varma eftermiddagshälsning och Sov Gott när det blir dags!
Vindruvsplantorna växer och om jag hinner skickar jag ett foto som bevis.