lördag 28 september 2013

Lördag 28 september 2013. Forts. år 1978.

Vårt barnbarn Fredrik började tidigt med musik.
Hittar ett och annat i mina gömmor. Så också dessa foton. Tyvärr hittar jag inte fotot där han spelar trumma på en "ettkilos" Löfbergs kaffeburk med en träsked. Han är numera heltidsmusiker och har så varit sedan skoltiden. Han har en fin fru och två härliga killar.

Men nu till dagen som gått. Gick hem med Isak på förmiddagen. Elsemarie ville till stan och jag tar varje tillfälle som bjuds för att få lite sällskap och få gå "på stan". Numera har jag bara att lita till "barnen" och de har sina jobb att sköta så det blir ej så ofta tid med annat.
Fick en första åktur i den nyinköpta bilen. Parkerade och gick en sväng i affärer där Elsemarie hittade några fina plagg och jag något till mej. Jag tycker om att gå på stan med Elsemarie för än här, än där blir det stopp när hon möter elever, gamla och nuvarande, föräldrar, kollegor, vänner och det blir kramar och prat och efter alla år har det ju blivit så att jag också är känd av hennes vänner i alla fall. Skolfolket är det bara ett fåtal jag vet något om.

I dag fick vi åter se hur Gud var med och styrde ett oväntat sammanträffande, så att vi kom i ett par personers väg i precis rätta stunden. Personer som hade saker att berätta som  Elsemarie just i dag var betjänt av att få höra och som gjorde henne gott. Vi har båda en tro på att Gud bryr sig om ALLT i våra liv och i dag fick vi åter ett bevis för detta.Gud sviker aldrig! Han ser hur vi har det och Han vet när vi behöver uppmuntran för att inte tappa modet. Att tro på Gud är alltid lika spännande och intressant.Jag älskar att få ha denna Gudsrelation, som erbjuds oss alla.
Vi har fått en ny Saluhall i stan och nu fick jag komma dit också. Så trevligt och bra läge!
Att avsluta med besök på Vasa konditori, Elsemaries tillhåll på vissa raster när hon studerade på Musikhögskolan, som på den tiden var granne till kondiset, hör till utflykternas höjdpunkt. Det är så skönt att bara få sätta sig vid ett bord och vänta tills dottern kommer med kaffebrickan.Jag är så nöjd!

En tur till nya Coop blev det också, så nu är kyl och frys fulla igen! Alltid lika tacksam för möjligheten att kunna köpa det jag behöver och mer till. Gud är god!

Men en återblick i tiden måste det bli om jag ska komma vidare.Om den tidigare omnämnda översvämningen ska jag berätta i nästa inlägg.
 Fortfarande juli år 1978. Den 16 juli klockan fyra på morgonen dog vår älskade vän Henry,som vi upplevt som nära familjemedlem sedan Georgs och min förlovningstid i Stockholm på 40talet då Henry och Dagny , bostadslösa fanns i Stockholm och fick bo hos mig i min tvårummare på Söder tills de fick annat boende. Georg åkte nu genast till Stockholm och Dagny för att de  tillsammans skulle ordna med begravningen  och annat.  Märkligt hur det kan bli. De fick inga egna barn men fick genom oss ändå en familj. Vi betydde så mycket för varandra.
Georgs 52årsdag 21augusti och vår 30åriga bröllopsdag, samma dag, firades i Borensberg tillsammans med barn och de sex barnbarnen, ett par dagar innan.
Georg åkte tillbaka till Stockholm och var med Dagny på parentation i Korskyrkan den 20 aug. för att efter den ta Dagny med hem till oss. Hon stannade en vecka. Georg följde med henne till Stockholm och senare åkte också jag dit med bullar, kakor och åtta tårtor till Begravningskaffet kommande lördag.
Det blev en fin begravning i ett kapell på Skogskyrkogården. Alla våra barn var  också där.
Minnesstunden i Korskyrkan, som efter vår tid, då vi var medlemmar där, flyttat till BirgerJarlsgatan blev en fin stund då flera tog tillfället att berätta om Henry. En del släktingar, både från Gotland och Fastlandet fanns med. Dagny och Henry reste årligen till Gotland och var dessutom fantastiska med att hålla kontakten med kort, brev och telefonsamtal, troget.Det blev tomt efter Henry.

I Borensberg var det dags att dela ut Bröd till Bröder- sparbössor i hemmen och tillsammans med en väninna gick jag, och många med oss, från hus till hus. Det kom in ganska mycket pengar på detta sätt. Pengar som oavkortat gick till skolor och sjukvård i länder där nöden var stor.

Den 14 september skulle Ulla och Lennart flytta till lägenhet i Vivalla och vi tog hand om Petter i Borensberg medan flyttbestyren pågick.
Hösten fortsatte med sammanträden i Stockholm, Örebro, Rimforsa och övrigt arbete för Georgs del. Jag fortsatte mitt vikarierande på olika skolor i bygden och Studiecirklar.
I november var det så dags för vår syster IngaBritta att lämna Brasilien och sitt arbete på pojkhemmet för att komma åter till Sverige, nu för att gifta sig och stanna här för gott. Den 4 november var det i Figeholms Filadelfia välkomstmöte då Georg och jag också var med.
I mammas dagbok ser jag att dagen därpå dog grannen Elna hastigt. "En mycket ledsam dag",står det. De hade då bott grannar i 47 år och träffats så gott som varje dag.Så tomt det blev!
Nu var IngaBritta hemma hos mamma och det måste ha varit gott för mor nu när Elna så hastigt gått bort.

Nu flyttar jag plötsligt över till NUtid igen.Denna dag hade ännu en glad överraskning för mej.På väg till sitt nattjobb kom Kerstin hit och gav mig en stor ost, 2 kg, så lagom för osten var slut och jag avstod i dag från att köpa ny. Tack Kerstin.! Snälla barn jag har! Alla fyra har stor omsorg om sin mamma och jag uppskattar det verkligen.
  Ingen Isak "jagar" mig i kväll men jag ska ändå nu gå till vila. Sov Gott kära vänner! Gud är god!






  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar