Gudstjänsten i TV kom från Södermalmskyrkan i Stockholm. Dit hade jag nära under mina två första år i huvudstaden. Det blev dock en kyrka på norr som blev mitt andliga hem. En liten församling på den tiden och vi var som en stor familj. Minst tre kvällar pr vecka var vi ungdomar i kyrkan.På söndagarna två möten. Det fanns ingen TV på den tiden.
Efter TVgudstjänsten i dag lyssnade jag till Närradion och en predikan om "den barmhärtige samariten", då vi ställdes inför valet att bry oss om vår nästa, eller inte! I Lukas evangelium, kapitel 10 kan vi läsa om detta.
På väg till Växjö tittade Linn och Sebastian in för att säga adjö. Jag har alltid haft svårt med det där att säga farväl så när dörren hade stängts så grät jag en stund.
Lite senare kom Filip, ett par timmar innan han skulle ta tåget till Göteborg, också han för att säga adjö. Vi pratade om bröllopet och det fantastiska jobb som Kajsa och han presterade i samband därmed. Han var glad över att ha fått uppskattande ord för de hade verkligen satsat för att allt skulle bli så bra som möjligt. Till glädje för både brudpar och gäster.
För att tänka på något annat så gick jag ut och plockade av den halva liter hallon. som fanns kvar efter de två liter jag tidigare plockat. Vilken skillnad mot förra året då det fanns så gott om bär. Nu är det skönt nog gott om blåbär i år. De bär jag skulle ge till mina icke blåbärsplockande barn har nu Ulla och Lennart plockat och ska leverera hit på tisdag. Vid tillfälle ska jag plocka och ge tillbaka fast jag vet att jag inte behöver, men nöjet, nöjet!!! Det vill jag ha.
I dag plockade jag ett par liter vita vinbär, som ska bli gele.´
I TVs Agenda just nu talas om flyktingmottagningen och dess problem. Nu ska ALLA kommuner ta sitt ansvar är meningen. Tidigare har kommunerna kunnat säga nej. Inrikesministern säger just nu att denna fråga är en ödesfråga för Sverige och för Europa. Många som kommer har hög utbildning. Andra finns som är analfabeter. Sverige och Tyskland är de länder i Europa som tar emot flest flyktingar. Alla som kommer flyr för sina liv. Hela familjer, ensamkommande barn och ungdomar.
Om inte min ålder och därmed sammanhängande problem hindrade mig så skulle jag ha funderat på att ta emot barn ännu en gång.
I dag fyller en av mina skyddslingar, från den tid vi öppnade vårt hem för behövande,44 år och mina tankar har varit hos henne under dagen. Hon är gift och vi har ingen kontakt numera. Jag saknar henne fortfarande. Alla barn sätter sina egna spår. Den här tjejen kom att betyda oerhört mycket för mig från första stund. Hon flyttade för några år sedan från stan och jag hoppas och tror att hon har ett bra liv.
Nu lämnar jag bloggen utan att skriva allt jag tänkt men hoppas på nytt tillfälle.
Önskar GodNatt till er alla bloggläsare. Avslutar med en sångvers, som jag älskar:" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå, räkna med Gud ty han gör det omöjliga! Han gör vad människor icke förmår."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar