Måndag 17 augusti 2015.Härlig sommardag. Betar av lite mer av Linns ochSebastians bröllop.

Tyvärr missade jag att fotografera tårtan men detta var i alla fall dekorationen. Linn släpar iväg med sin basketspelande Sebastian. Dekorationen beställd från främmande land. 

Seg är jag på morgnarna. Om det ska komma matgäster blir jag något snabbare i vändningarna.
I dag kom två barnbarn, syskon t.o.m! Bernard och Kristin, barn till Sven och Maria.

 Jag gjorde det lätt för mig. Värmde älgkött som fanns klart i frysen och kokade ris. I brist på disciplin och utan den ordinarie matgästen som kör bil så blev det ingen träning i dag. Jag påminde mig själv att jag minsann plockat blåbär och ska iväg i morgon igen. Tänka sig att helt plötsligt har vädret blivit stabilt  och sol utlovas för hela veckan. Kanske skulle ta itu med altanen i alla fall!

Jag tog en sväng med barnvagnen till affären som jag brukar besöka på hemväg från träningen.
Inte för att jag stortrivs med att handla där men den ligger ganska nära min bostad.
Jag lägger märke till att största delen av kundkretsen består av invandrare och att de handlar väldigt mycket.
 Då tänker jag att det måste väl ändå vara bra för affärslivet och därmed sammanhängande arbetstillfällen i form av varor som produceras, transporter, butiksanställda och momspengar som går till skatteverket. Tänker som så att mycket kommer ju tillbaka, Jag citerar åter vår f.d. kyrkoherde Björn Swärd: "Så här tror jag, sen får NI tro vad NI vill."
 Jag tror inte att vi får det sämre i vårt land för att vi tar emot människor som måste fly från sina egna länder. Gud välsignar!!! Något som en del tror på och får erfara. Jag är en av dem.

Att vi sedan borde sköta integrationen bättre och inte låta människor bo här i flera år för att sedan skicka dem åter till eländet de en gång lämnade, det är något jag inte förstår.

Nu ska jag prata lite om vad som försiggick på den roliga och trivsamma bröllopsfesten.
Kvällens värdpar, brudens bror Filip och Kajsa, brudens sedan förskolan bästa kompis hade lagt ner ett ofantligt arbete på detaljer, som betydde mycket. Organisationen var perfekt.
I festprogrammet fanns tillsammans med fotografier och annat en kort "presentation" av varje gäst.
Tänka sig, att skriva ned något personligt om inte mindre än 120 gäster!

Jag återger ett enda exempel.Nummer 63.Kerstin Awad, brudens moster, som pratar flytande arabiska och värmländska i en fungerande symbios. Tillsammans med henne får du aldrig tråkigt, vare sig det är IRL eller på sociala medier. Hon är dessutom hela familjens egen vårdupplysning och som den distriktssköterska hon är hanterar hon den uppgiften galant. Tröst och råd delar hon gärna med sig av. Mamma till nr 76.
OjOjOj, NU inser jag värdet av festprogrammet! Vilket jobb! Plus allt annat som detta genomarbetade program innehöll! Stolta kan ni vara , Filip och Kajsa!

Vad tiden går fort när man bloggar! Nu är orken också slut och jag går till sängs så jag vaknar utvilad i morgon . Kram till er alla! Jag fortsätter i nästa inlägg med mitt bröllopsprat. Det är bara så roligt!