onsdag 19 augusti 2015

Onsdag 19 augusti 2015. Läkarbesök, kaffe på altan Kortisblogg.

Av de få bloggläsare som jag vet vilka de är, finns det en, som har infört en viss rutin när det gäller att läsa min blogg. Enligt vad jag inhämtat så blir bloggen läst när morgonsysslorna är klara och lugn och ro är rådande  i huset. Jag har hört det i andra hand ska jag tillägga.

I dag har denne bloggläsare födelsedag, fick jag av en händelse veta och då passar det bra att säga GRATTIS till dej och önska dej många, fina dagar framöver. Med eller utan blogg.

I dag hade jag tid på Vårdcentralen för lite provtagningar och lyssnande på hjärta och lungor. Jag har sedan några år tillbaka haft samma läkare och hon känner väl till mina små egenheter och min envishet. Jag uppskattar enormt hennes noggrannhet och att hon visar hur glad hon blir när blodtrycket håller sig på acceptabel nivå. Att lämna blodprov och där träffa en FBvän gör inte besöket mindre angenämt.

Kanske jag ska ta lite "bröllop" igen.
Mamma Elsemarie och pappa Lasse kom ihåg dagen då  Linn föddes,
 under tiden de bodde i Katrineholm och sjöng en låt om "den dagen".
" Den första gång vi såg dig, det var en vinterdag. Den första gång vi tog dig i vår famn.
Tänk att det var en flicka, så glad för det var jag. Vi såg direkt att Linn fick bli ditt namn."

Nu var det min tur att berätta lite om Linns förhållande till nattsömn. Vi var i Hjortkvarn hos Ulla, Lennart och de fyra "gosinerna", ett uttryck som Linn använde om sina kusiner. Hon var nu 2½ år gammal. Vi befann oss på husets övervåning. Det var kväll och Linn skulle sova.

En stackars mormor som läst och läst den ena sagan efter den andra var genomtrött. "Linn, jag vill sova nu. Jag är så trött," sa jag. "Berätta mera! LÄS!", sa Linn, som inte tänkte sova. Jag försökte ännu en gång få henne att fatta hur trött jag var.
 Till slut ledsnade hon på sin  mormors vägran att fortsätta läsa och sa högt och tydligt: "Jaha, då släcker jag lampan!" Underbart tänkte jag. Äntligen får vi sova!
 "Och går ner," fortsatte hon Hon visste att på första våningen satt den övriga familjen
Och, minsann, vad kunde de ha för sig!! Det var värt att kolla!
Glad i hågen tultade hon ned för trappan till de icke alltför förvånade föräldrarna och förenade sig med "gosinerna" och familjen.
 Efter denna sanna berättelse sjöng Elsemarie och Lasse: "Sov lilla unge, mamma orkar inte sjunge, pappa han orkar inte mer. Ta och lägg dig ner!"

Efter ännu en liten berättelse om den icke sovande Linn, sjöng föräldrarna:
"Man borde slippa sova när natten faller på. Då tittar de på TV och vad hittar dom väl på!
Nu sitter dom och fnissar, tänk om jag något missar. Jag vill gå dit och vara med. De äter nog nåt sött.Men jag vill inte sova än. Fast jag är väldigt trött!"

Så blev det lite bröllop i kväll också, men nu är det dags att gå till sängen, tacksam för en bra dag.
I TV talas om ensamkommande flyktingbarn, som blir allt fler. Någon gång får jag ta del av unga människors påtvingade flytt till Sverige eller annat land för att sedan bli övergivna och inser att de blivit lurade. Ensamma och övergivna utan att förstå språket blir de ofta offer ännu en gång.
Det händer mycket som vi inte förstår vidden av! Så mycket lidande i stället för lugn och ro.

SÅ tacksamma vi borde vara, som har allt vi behöver och mer därtill!
Nu säger jag GodNatt och SovGott till er mina vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar