Om du inte bor i Sverige så kan du ej förstå vilket mörkt höstväder vi har.
En sådan dag som denna borde jag ha hunnit med en del av det som jag tid efter tid skjutit på framtiden. Men neej! Får göra det en annan dag!
Kom i alla fall iväg till träningen. Fick skjuts av Mikael, som av en händelse hade vägarna förbi både här och träningslokalen. Hemvägen via min närbutik och rullator.
I TV berättas om de värsta flyganfall någonsin mot Aleppo i Syrien. Man undrar ibland om något finns kvar av den staden. Människorna, som inte hunnit fly. Hur ser det ut bland dem?? Jag ryser!
I gårdagens blogg berättade jag att jag funnit den riktiga anteckningsboken, som fanns med på resan till Singapore år 1995. Jag kan försäkra att i den boken står det utförligt om resan! Jag kommer dock att minska ner mängden av ord betydligt. Eftersom jag bara vet antalet, som läser men inte har en aning om vilka ni är så kan jag tänka mig att en sådan här reseskildring, om än kortfattad, är till mer nöje för Stina och mej än för övriga bloggläsare. Skulle ni ändå vilja "hänga med" så är det förstås roligt för den som skriver men jag förstår den som "hoppar över". Full frihet råder, som bekant!
Tisdag 14 november 1995. Hemmadag. Vi bakar Bullar, rågbullar, chokladkakor, pepparnötter, skorpor och schwarzwaldtårta.
Nora, hembiträdet från Filippinerna, fyller 25 år i morgon och firas vid eftermiddagskaffet i dag med presenter och hyllningar.
Onsdag 15 november. Stina och jag tar buss 171, med byte till 138 och kommer till Zoo där vi promenerar bland djuren. Jag var tydligen glömsk redan i dessa ungdomens dar för jag hade missat batteribyte i filmkameran. Det nyladdade låg kvar i bostaden och jag missade ALLT det roliga som fanns att se. Alla roliga cirkuskonster! LEDSEN var jag !!
Stina tröstade mig med ett Bibelord,som jag ej lyckades bli gladare av. Ordet löd:" Grämelse bor i dårars bröst." I Biblisk Ordbok ser jag att ordet är hämtat från G.T. Predikaren, kapitel 7, vers 10. Jag försonade mig med ödet. Åtminstone tillfälligt!
Kom med buss hem samtidigt med Christer och sonen Tony och vi åt alla en god middag som Nora lagat. Stina och jag tog hissen ner till stora poolen, simmade en stund och somnade sedan gott.
I dag fyller vår storebror 93 år. Han simmar, spelar Bingo och är alltid nöjd och glad. Födelsedagen firar han i lugn och ro med besök av barnbarnet Carina. Christer och Anette är på resa.
I morgon ska jag baka saffransbröd. Köpte saffran i dag. Tillfrågades om jag ville ha den billiga eller den dyra. " Nej ingen billig saffran ", utbrast jag spontant. Jag har många års erfarenhet av saffran och dess olika kvalite'.
Då blir det 35 kronor för två påsar sa kassören. OK, sa jag och betalade. Hoppas att jag lyckas komma upp i tid så det blir en lussekatt till kaffet på maten. Då kommer matgästen som ej fick komma i går.
I dag satt en äldre man utanför butiken. Vi bytte ett leende och han fick en sedel. Jag mår alltid dåligt av att se dem sitta och tigga och jag själv har köpt allt jag behöver.
Det enda jag kan göra är att ge en slant och det gör jag så gärna. Ofta får magkänslan avgöra dess storlek.
I Örebro har vi ett Natthärbärge för tiggarna. Namn: "Vinternatt". "Utsatta får en chans att komma in i värmen", står det i tidningen. På härbärget kan de ta en dusch och även få träffa en läkare. Många volontärer behövs där. En plats där jag säkert varit om inte åldern lagt hinder i vägen!
Nu är natten på ingång och jag har haft en bra dag. Så tacksam för varje dag jag kan stå på benen och huvudet funkar. GodNatt vänner! Jag har många att be för så jag skall ta en stund av förbön innan jag somnar. Det händer att jag vaknar på natten och får något, eller några, namn i mina tankar. Då tänker jag att Gud vill att jag ska be. Striden pågår ständigt.
Just nu har jag fem par som jag särskilt ber för. Märkligt nog är det inga barn (jo ett) involverade.
Säkert finns många bloggläsare som känner till "Bönens väg". Låt oss hjälpas åt att be för de här paren. Anledningarna till att de behöver förbön är olika. Bostad, relation, sjukdom, arbete mm. Det är ej lätt att vara människa, men Gud vill, och kan ge dem den hjälp de behöver. Jag ser det som en förmån att på detta sätt få vara med, gammal som jag är. Gud är god!
" Ringaste barn, som beder, lever oändligt tryggt. Mäktar långt mer än hjälten, som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når." Den gamla sången gäller fortfarande. Tack store Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar