Torsdagen 17 december 2015. 5 grader och lite regn. Mörkt hela dagen.SOL, SOL var är du?

Farmor AnnaMaria sitter och läser under julfirandet på Loka förra julen. Efter en hjärnblödning under året bor hon numera på vårdhem. Så snabbt livet kan förändras!

Att ta itu med den i går påbörjade jullimpedegen hindrades av att jag saknade pomeransskal. En jullimpa utan pomeransskal är ingen jullimpa, ska ni veta!

Efter att ha slöat hela förmiddagen med enda ljuspunkten att Linn ringde, ( Skulle ha haft hennes fina bild,4år gammal, Luciaklädd, och visat i samband med årets Lucia men det dyker nog upp i en senare blogg) skulle jag göra något meningsfullt. T.ex. att baka julkakor. Varför inte? Åtminstone EN sort borde jag orka med att baka. Tänkt och gjort!

Började med Finska Pinnar. Fortsatte med Bondkakor. Nog borde jag klara Nötchokladrutor också!
Så hade jag tre sorter klara. Inte en bränd kaka. Jag bränner pepparkakor men sällan andra kakor.

Efter detta fick jag ett telefonsamtal som både överraskade och gladde mig ofantligt.
Under min tid i Borensberg då jag jobbade på skolan där och i övriga Motala kommun, var vi tre kollegor som träffades hos varandra ibland. Detta har vi under årens lopp fortsatt med. Vi har så hjärtans roligt tillsammans på våra träffar. Hela det år, som nu lider mot sitt slut har jag tänkt att bjuda in dem till mig ett veckoslut  men än det ena, än det andra har kommit i vägen. Dessutom har jag varit så trött hela hösten så jag har ej vågat ta tag i detta. Ena dagen är jag så pigg och nästa motsatsen.

Så glad jag blev när den av oss tre,som är mest handlingskraftig ringde och föreslog att vi skulle träffas hos henne på nya året. Så länge sedan vi pratades vid och jag kan ej beskriva den känsla av glädje jag fick av att höra hennes röst igen. Nu ska vi ses i hennes stora, vackra villa. SÅ mycket vi har samlat på oss att prata om. Våra barn och barnbarn och mycket mer!

I kväll kom Kerstin med Pomeransskal till limporna och en hel kasse med godsaker.Jag tror inte att vi "skämde bort barnen", (som det heter) när de var små men faktum är att jag är, som pensionär mycket bortskämd av mina barn.
Nu blir det spännande att baka limpor i morgon. Jag skickar en bild, om de blir bra.
Kerstin och hennes man planerar för sin resa till Spanien i början på året. De kommer hem till våren, när solen når våra nejder.

Elsemarie packar för att med sin familj åka till NewYork och tillbringa julen där. I år blir det inget sjungande i Loka, som det varit för dem de sex senaste åren.

Joodå, jag hade tänkt skriva om förfluten tid men, som vanligt, så är jag redan sömnig och låter mig nöja med det som skrivits. Önskar er alla God Natt och Sov Gott!