Måndag 7 december 2015.Man föds, man lever och man dör. Samma för djur,som för människor. Jag gråter i dag!

Det gick så fort! På torsdagen kom han till sjukhuset, hämtades på fredagen. Hjärtmedicinen fick tvingas i honom. Han flämtade och blev allt tröttare.
I dag kom Elsemarie med honom hit för att jag skulle få ta farväl. Han viftade lite på svansen för att säga "hej". Hans matte och jag drack kaffe och grät tillsammans. Elsemarie ville åka ensam denna sista resa för Isaks del. Innan de åkte passade jag på att ta ett sista foto.
 På hemväg från sjukhuset ringde Elsemarie, kom hit och vi satt här och grät tillsammans över en kopp kaffe. Elsemarie och Isak hade en speciell kontakt med varandra. Oj vad pussar hon fick när hon varit borta och kom hem igen. Han slickade hennes ansikte så innerligt för att visa sin glädje.

Nu fick jag veta hur fint "slut" han fick. Först en bedövningsspruta och Elsemarie satt ensam hos honom en stund. Hon grät och han slickade hennes tårar. Veterinären stod utanför glasrutan och såg också detta sista farväl, innan hon gav Isak den spruta som gjorde att han somnade in.

Familjens tröst är att Isak inte behöver flämta och vara så trött mer. Han orkade inte leva längre och då var det skönt att få slumra in. Vi tycker det känns bra att han hämtades hem i fredags så de fick vara med honom de sista dagarna i livet. Kanske blir det en ny vovve såsmåningom!

Jag mår inte så bra av "skilsmässan" men trösten också för mig är att hjärtat hade inte blivit bättre och då var det bäst som skedde.

Jag har inte uträttat så mycket i dag och känner inte för att skriva mer just nu så jag har nog bara att säga GodNatt. Tobias var nyss här en stund på väg hem från fotbollsträningen. Han resonerade klokt. Tänkte på Isaks bästa. Föräldrarna är hos goda vänner i kväll.

Jag blir lite darrig och orkeslös av sorgebud och gör nog bäst i att försöka sova nu.
Jag har ställt klockan på ringning för att vara på benen när Isak skulle komma. Jag tror nog att jag fortsätter samma vana även utan hund. Skulle det senare bli en ny så är det bra att ha den vanan inne. Jag tror nog att jag mått bra av att ha lite sällskap av Isak. Han var snäll, hänsynsfull och trofast.
Låg i hallen, gärna framför dörren, och väntade, när jag var på träning.
Tack, Isak, för 8 roliga år tillsammans med dej!