Hos Ulla och Lennart var allt redan julfint. Hjortköttbullar serverades till lunch.
Kvällen tillbringades tillsammans med Hjortkvarns manskör, som sjöng många fina julsånger, alla välbekanta. Hela kvällen gick i sångens tecken och vi i publiken fick sjunga med i flera sånger.
Vi "sjöng in julen" tillsammans.
Ulla spelade och ledde kören från elpianot, 11 män, unga och äldre. Jag har tidigare hört Ulla spela i offentliga sammanhang och jag blir alltid lika förvånad över både hennes mod och förmåga.
Jag minns när Ulla tog pianolektioner. Vi bodde då i stadsdelen Varberga, här i Örebro.
En dag ringde hennes pianolärare och frågade mig om Ulla skulle fortsätta med att spela även nästa termin. "Så klart hon ska", svarade jag. "Ja det är så att hon inte har varit på någon lektion de senaste veckorna. Det är därför jag undrar." Hoppsan, mamma Ruth! Var detta möjligt? Hon älskade att sjunga och var ett "musikaliskt barn", som vi, hennes föräldrar uppfattade det.
Jag talade med Ulla om det allvarliga i att vara ute och leka med kompisar i stället för att sköta sina spellektioner. Jag fick till svar att hon minsann hade sagt till pappa och mej att hon ville sluta men att vi ej lyssnat till hennes önskemål. Hon fann då för gott att hålla sig hos kompisarna den tid hon skulle ha spelat och det var ju, till en tid, ett lyckokast för henne.
Hennes storebror Sven började mycket tidigt att ta pianolektioner och fortsatte enträget under tiden han gick i Grundskolan och Handelsgymnasiet och därefter Musikhögskolan.
Han övade flitigt och vi behövde aldrig uppmana honom därtill. Jag litade på att Ulla var likadan!
Pappa Georg var mestadels ute på resor, jag studerade och Elsemarie var liten och jag levde i god tro. Naturligtvis blev det så att vi lät henne sluta med att ta pianolektioner men pianot fanns ju när hon fick lust att klinka lite på egen hand.
Mot denna bakgrund kan jag ej annat än beundra den lilla bedragerskan, som så skickligt hanterade kören. läste delar av Julevangeliet mellan sångerna och höll i ledningen för det hela. Mycket folk hade slutit upp och alla sjöng att "julen är här". Alla, som ville, bjöds efter konserten på kaffe med gott hembakat julbröd.
Måndagens morgon började Ulla och jag mycket tidigt med att dricka kaffe i deras redan julpyntade kök.
På bussen mot Örebro tidig morgon fick jag ett roligt SMS från Elsemarie. " Jag ställer min totalt misslyckade pepparkaksdeg, med för mycket mjöl i, på din trappa . Lycka till!"
"Så spännande", svarade jag.
Jag kom hem och lyfte in en stor rostfri form med en mycket stor pepparkaksdeg i. Jag kan försäkra att den var hård och innehöll helt riktigt alldeles för mycket mjöl! Så märkligt eftersom Elsemarie i alla år sedan hon bildade familj har bakat perfekta pepparkakor, även om degen oftast blivit för stor.
Mina två matgäster kom. Ingen Isak behövde promenad i dag och jag ansåg mig ej i skick att åka med till träning. Jag sov en stund sedan jag blivit ensam.
Så var det dags att titta på den stora pepparkaksdegen. Den står nu i kylskåpet, efter diverse behandlingar. Om jag lyckats rädda den visar sig i morgon.Har jag misslyckats får Elsemarie göra en ny deg så familjen får de pepparkakor de vill ha.
Roligt ska det bli att provbaka lite i morgon innan Elsemarie hämtar degen.
Själv bakar jag aldrig pepparkakor numera, utan köper alltid. Bakar hellre andra kakor.
Nu ska jag sova. Har haft en rolig dag då Gud så påtagligt svarat på en enkel bön så jag måste skratta och säga som jag gör ibland. "Men Gud, så rolig du är. Tack för att jag åter fått se din godhet!"
Godnatt, alla vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar