Solig måndag 1 juli 2013. Lunchgäst, träning, fika, besök. Lite 1976.

Dagen blev solig och skön. Hej Juli! Lunch till hälften av mina två måndagsgäster. Den andra hälften på semester.Fick skjuts till träningen. Efter det på liten kaffebjudning och pratstund hos dottern. Ringde min syster, som kom med hjälp av rullator, slut och trött.Rullatorn går för fort och hon måste hänga med. Tog färdtjänst hem sedan vi fikat, pratat och beundrat mina vackra rosor.

Nu lite år 1976.I gästboken ser jag att vi i april hade besök av två, mycket duktiga, israeliska pianister,Bracha Eden och Alexander Tamir, som efter konsert i Motala gästade vårt hem och tackar for" the pleasure of sitting in your kitchen and enjojing your company and wonderful food." Åter via Studieförbundet.
Faktiskt lite roligt med kontakterna vi fick på det viset.

I min fickalmanacka står det den 22 maj:"Trist dag. Georg krockat med min morris vid Hilstermon klockan 15.20.Skrattretande att jag tom. angivit klockslag, men för mig var det världens förlust att inte ha min vän morrisen körbar. Georg  ringde hem från sjukhuset: "Hej, lilla mamma! Jag är på sjukhuset i Linköping, men du behöver inte vara orolig. "Jag har krockat förstår du,men det gick bra." "  Hur gick det med morrisen?" var svaret han fick.
"Den har bärgningsbilen hämtat. Du behöver inte vara orolig. Jag talade om för dem precis var de skulle ställa den." Jag grät. Faktiskt mest för morrisen. Vem som hämtade Georg vet jag inte. Förmodligen vår pastor och vän, Sören.Georgs skador var ej allvarliga och jag visste att de skulle läka, men att inte ha min kära morris kändes svårt. Vi hade en skicklig reparatör i samhället och han tog sig an att laga bilen.Det var tursamt nog i slutet av terminen och Georg var ej beroende av sin bil varje dag så jag kunde använda den.
Det har skämtats en del under årens lopp om att jag var mer intresserad av att få veta hur det gått med min morris än hur det gått för Georg.Detta var min andra morris och för mej var den mer än en bil.

I augusti flyttade pastorsfamiljen Pettersson, våra nära vänner, till Örnsköldsvik.

För vår del hade vi stressigt med att få allt någorlunda klart i huset innan Georgs födelsedag senare i augusti.
Det var tapetsering och målning in i det sista och allt blev ändå inte klart.Köpet av  huset betydde mycket mer än att bara att flytta på det från ett kvarter till ett annat.Georg var mycket upptagen med sitt arbete, särskilt från maj och framåt tills sista lägret var avklarat.
Nu ska jag sova och önskar er alla en God Natt! "Gud som haver barnen kär." Amen! Han vet vad vi önskar och tänker.