söndag 15 januari 2017

Söndag 15 januari 2017. Forntid som försvann i går.

Ja, så var det. Jag skrev ur dagboken från Singapore år 1995. Allt  försvann och tydligen har inte någon kunnat vaska fram det ur rymden varför jag har  att skriva på nytt, kanske något förkortat inlägg.

 Skriver från medhavda dagboken. Ännu en dag i Singapore. Alldeles blött på altan. I natt har det regnat ordentligt. Jag läser ur "Boken om E" av Ulla Isaksson. Fick låna den av Anette.

95.11.22. I dag ska jag prova på att baka. Det blir bullar, skorpor, chokladbröd, drömmar. Anette bakar två mjuka pepparkakor. Stina fortsätter att sy på adventskalendern.
Läste i Svenska Dagbladets lilla tidning (som i dag faxades hit från Christers kontor sedan han rest till Vietnam för ett par dagars affärsbesök där)
Vi ser att 4.000 sjuksköterskor i Sverige tagits ut i strejk för högre lön.
Kvällen avslutades med att vi simmade i stora poolen, där vi nästan alltid är ensamma. I dag hade julgranen i stora entre'n fått ytterliga slingor., som nu "flammade." Anette joggade ett par timmar..
Nora lagade Chine'smat på kyckling, så gott!

Nästa dags förmiddag inföll  den stora bjudningen av svenska damer, boende i Singapore. Vill minnas att det rörde sig om 24 damer, som lät sig väl smaka av våra bakverk.  De tillhörde en förening, som hette Svea. Stina och jag fick var sitt paraply med det namnet på. I dagboken står att jag blev så enormt glad för det. Tyvärr dröjde det inte länge innan jag förlorade det, genom att glömma det någonstans! Jag har förebrått mig detta många gånger!

 Små regnskurar föll då och då över staden och man kunde låna med sig ett paraply från någon affär och lämna tillbaka någonannanstans när det slutade regna.Jag hoppas att detta sista inte är fria fantasier. Men OK i så fall!
Från någonstans måste jag ju ha fått det och det låter mycket vettigt.
Damerna, som kom på besök, fick se diabilder och höra Stina berätta om sitt arbete, som  sjuksköterska på Barnhem i Porto Alegre, Brasilien. Där fanns en sjukvårdsklinik i anslutning till barnhemmet, där vår syster IngaBritta var föreståndare under många år. Stina var där i tre år.

 Nu låter jag det vara bra för i kväll med att hinna ifatt gårdagens förlorade. Dagen i dag blev så intressant med besök på möte,som jag dock tror får anstå till morgondagen. Kanske behöver få lite distans till det.. Utöver mötet har inget hänt i dag. Ingen har ringt och dagen har varit lugn och stilla. Så tacksam för att jag är på benen.  Jag ringde en väninna, som inte mår bra och det gör mig så ledsen att höra att hon har värk! Ber Gud om hjälp mot hennes plågor!

Kära vänner, nu säger jag GodNatt och Sov Gott till er alla.      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar