torsdag 5 januari 2017

Torsdag 5 januari 2017. Kortisblogg om dagen, som bara försvann!

Är född tidsoptimist och kommer därför alltid för sent till bloggskrivandet och detta måste ske på dagens datum annars har jag glömt hur dagen blev.
Vaknade tidigt. Låg länge och väntade på att somna om. Icke! Men hjälp! Klockan var bara 5.54 när jag åt överbliven god risgrynsgröt till frukost.

Jag sa, som för länge sedan en partiledare (nu utan svordom dock) "Någon ordning får  det väl ändå vara." Ett bevingat ord blev det med tiden.
 Alltså åt jag upp gröten, iklädd morgonrock, för att strax därefter återigen inta den sköna sängen. Nu var jag mätt och glad och somnade efter en stund. Vaknade vid att den lilla radion levererade "Ring P1". Då visste jag vad klockan var så jag traskade trappan ner till badrummet för dusch med extra tvagning av min grå kalufs eftersom jag hade bestämt att  få håret rullat hos min otroligt skickliga hårfrisörska. Den bästa jag någonsin haft och dessutom bara 10 minuters väg från mitt hus.

Några Finska Pinnar plockade jag ner i en burk för att ta med. Hon tycker om sådana och jag gillar att baka dem och jag är verkligen så glad att få vara hennes kund så jag ger med glädje. När jag inte har ätit upp alla själv!!

Vid hemkomsten upptäckte jag att snötäcket på trottoaren framför mitt hus var högt. Alla andra hade skottat men inte jag. Att jag inte såg det när jag kånkade ut rullatorn från garaget till stora vägen där kommunens plogbil gjort sitt och jag var på gång.
Visserligen var det minus 15 grader men solen sken och det var en strålande vinterdag.
Jag klarade av lite mer än hälften innan jag tog en vilopaus med en kopp kaffe och saffransbröd.
Då ringde telefon. Elsemarie fick veta att jag skottat en del. "Vi kommer och lova att du aldrig mer skottar . Det är farligt för hjärtat". Naturligtvis gav jag inget sådant löfte. Jag har alltid gillat att skotta snö och det ska nog bli fler gånger.

På nolltid stannade en bil utanför och jag såg en kille, vid namn Tobias, som skottade snö så det yrde omkring honom. Jag fotograferade från fönstret.

"Å förlåt, vi pratade om det i går men så glömde vi." Själv var jag inte utom dörren i går så jag hade inte tänkt på snön på trottoaren. En granne hade tydligen varit här och skottat yttertrappan och gjort en stig fram till brevlådan om jag nu hade velat besvära mig att gå dit, vilket jag inte gjorde.
Den gata, där jag bor är "lugna gatan." Om inte trottoaren är skottad går man ut i gatan en bit.
Jag hade tidigare hjälp av en man som bodde i närheten. Han var från Bosnien, flyttade till Österrike  och kom inte tillbaka.
O så vackert det är ute nu. Snön, så vit och i lagom mängd lyser upp hela stan. I det område där jag bor ligger den kvar lika vit och fin innan den smälter bort.  Att titta ut genom fönstret i kväll är helt underbart.

I kväll ja! Då ringde Kerstin. "Mamma, jag är i affären. Är det något du behöver?"
Nu har jag grädde till Schwarzwaldstårtan jag ska baka till lördag. Och kanske bakar jag en till söndag också!
Frukt och dricka och en fin bukett blommor, med tanke på namnsdagen i går. Jag är så bortskämd av mina barn. Alla fyra lika generösa mot sin gamla mamma. Naturligtvis till stor glädje för mej.
Kerstin jobbar i natt så vi fikade tillsammans innan hon for vidare till sina patienter.

Sven och Maria meddelade från tåget att de var på väg till Stockholm med barnbarnen Stella och Cornelia, som de har "lånat" sedan nyår då hela familjen var hos farmor och farfar.
Gustav, Kerstins och Awads barnbarn nummer tre var helt överlycklig för snön har det berättats mig och jag blev lovad ett foto på den unge mannen och snön.

 Nu har dagen tagit slut. Hörde i radion i dag att det pratades om forna tider, när man hade utedass och fick bära in vatten från en brunn och badade bara till jul och eldade i vedspis och andra, för dagens människor helt otroliga umbäranden. Andra världskriget inräknat.
Oj då, tänkte jag. Är det så att jag tillhör den generation som är den sista som kan berätta om dessa tider. Kerstin och jag pratade om det i kväll och vi var överens om att "vem bryr sig?"
Nu är det nya tider med mobiler, paddor och dator som är intressanta. Inte att skolbarnen fick möjlighet att klassvis gå till kommunens badhus varannan vecka för att badrum i hemmen var en lyx som inte fanns.  Men man släckte fotogenlampan och gick till vila tidigt för att vara utsövd nästa morgon. Precis vad jag nu tänker göra. GodNatt alla vänner! Sov Gott! Gud älskar oss, var och en!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar